Efter en julshow i amerikansk storbandsanda på eftermiddagen var det dags för att dra ner på tempot och njuta av En stilla Jul med Anders Ekborg i Gustav Vasas kyrka. En oerhört vacker kyrka och altartavlan och koret blev ännu vackrare i det fina ljusspelet och i skenet av de levande ljusen i kandelabrarna. Riktigt stämningsfullt. Som traditionen bjuder släcks det ner helt och Anders och hans musiker kommer in en efter en och tänder varsin kandelaber och när det är dags för Anders att tända sin börjar han sjunga Nu tändas tusen julljus. Men sen bryter han av jultemat lite och gör en väldigt vacker Håll mitt hjärta.

Till skillnad från tidigare års julkonserter med Anders upplevde jag att julen fått stå lite tillbaka, men det innebär inte att det inte var en väldigt stämningsfull konsert.  En av mina absoluta favoriter under kvällen var Bui Doi från Miss Saigon. Gåshud! Så mycket bättre än den som bjuds på West End just nu. I´den och i bl a You raise me up, hade Anders hjälp av Lilla kören, som också fick framför några nummer på egen hand. Tyvärr hade de inte valt några direkt juliga låtar utan ganska sega nummer som blev mer sömnpiller än att förstärka stämningen. Fick höra att andra körer valt andra sånger under turnén och det är jättetrevligt att man använder lokala körer, men samma reportoar och mer juliga sånger skulle jag föredra.

Till de icke juliga låtarna hör också Getsemane, Gabriella sångs, I belive, Dreams och ett par till. Alla väldigt bra framförda. Får ju inte glömma mordiska Riki-tiki ti!

Men självklart bjöds det på många julsånger också. En av mina favoriter är hans version på Little Drummer boy, där han börjar svagt för att sedan sjunga riktigt kraftfullt. Mäktigt. First of May är en annan favorit. Karl Bertil Jonssons låt är ju också en härlig klassiker.  Och en julkonsert utan O helga natt är ju inte någon julkonsert med Anders. Hela konserten avslutades stämningsfullt och vackert med Jul, Jul strålande jul.

Mellan alla låtar så precis som traditionen bjuder så reciterar han Viktor Rydbergs vackra Tomten. Han läste även en fin dikt, Steget, av Kent Andersson. Precis som Rennie i konserten i eftermiddags så berättade Anders om hur han med åren blev fråntagen vissa ”sanningar”. I Anders fall var det tron på att den riktiga tomten bor i Kungsängen. När han var 22 år typ kom grannen in och skrattade tomteskrattet! Då inser han att tomten inte alls var den riktiga tomten utan grannen! Traumatiskt.

I år hade han inte med sig sin ständiga vapendragare, Bengt Magnusson, utan Stefan Nilsson (Gabriella sång mfl) på piano. Daniel Palm på keyboard och Kristin Malmborg på Cello. Samtliga riktigt duktiga musiker.

En riktigt stämningsfull konsert med kraftigt julinslag i en riktigt vacker kyrka med bra akustik. Ser framemot nästa års julkonsert med Anders! Det här var årets sista av 33 stycken så ni får också hålla er till nästa år! Men då rekommenderar jag varmt att ni skaffar biljett!

Ytterligare en julshow, men i en helt annan stil än de jag sett tidigare i år. Den här gången är det Janne Radesjös 8amannaband,  med en kvinnlig, Hanna Lindblad, och en manlig, Rennie Mirro, solist som intar scen. Programmet består främst av en rad klassiska amerikanska jullåtar. Det är fart och fläkt och riktigt juligt. Scen är smyckad med ljusslingor och paket och ljussättningen skiftar i olika juliga färger. Riktigt snyggt och enkelt.

Hanna är underbar som förförerska i Santa Baby där hon även får visa lite på sin danskonst och hon hyllar även Judy Garland i Have yourself a merry little Christmas.

Rennie är som klippt och skuren för den här typen av musik och han gör bl a en riktigt bra Little Drummer boy, och tolkar även BB King, Stevie Wonder och Elvis jullåtar. Och så ger han sig på Ave Maria, men slutar lika snabbt för han vill inte chocka sin judiska mamma….Som vanligt har hela familjen Mirro/Finer slutit upp i publiken. Och Rennie berättar om hur de har de hemma på julen men att en efter en har han fått inse att olika saker är inte som de ska, men en sak finns ju kvar och det är ju maten! Men är man jude så blir det ju ingen julskinka, så blev föräldrarna vegetarianer, han träffar en tjej som är fiskallergiker, syster börjar med raw food, en är gluten allergiker så inget bröd, kvar är bara spriten…..

Hanna bjuder på en komisk demonstration i hur man slår in ett paket på bästa sätt. Och dessutom så får vi se ett antal av hennes klänningar då hon har rätt många klädbyten. Rennie håller sig till ett par olika kavajer. Men lika stilig ändå!

Det är inte så många duetter som man kunde tänkt sig men de gör en härligt ”Baby it’s cold outside” och bjuder på stepp i Jingle bells. Men inga överambitiösa hopp som Rennie gjorde på sin releasekonsert i våras.

Janne Radensjös band får spela Karl Bertil Jonssons låt instrumentalt och Siv Malmqvist kommer in som tomte och sjunger kvällens enda svenska låt.

Avslutningsvis blir det Flashdance, och som extranummer Let i snow en gång till.

En härligt svängig julshow som jag kan tänka mig att gå på igen!

Dags för fjärde ”julkonserten” på en vecka. Egentligen bara en som har varit en riktigt julkonsert, Peter och Matilda. För Sarahs är inte heller någon riktigt julkonsert, utan en Vinterkonsert som är inspirerad av de 6 vintermånaderna (enligt Sarah räknas inte höst och vår) och den känsla som den här gråa och mörka tiden ger Sarah. Och det kan ju låta som en trist och tråkigt konsert om det bara ska handla om det grå… och någon Bjällerklang stämningen det kan man inte räkna med, utan en väldigt finstämd mot det melankoliska. Från första tonen som Sarah sjunger blir man helt trollbunden och bara njuter. För även om det är få låtar i Vinterland konserten som är upptempo så blir det inte tråkigt, det är bara en lång njutning hela tiden.

Sarah bjuder inte bara på sin underbara sång utan också på väldigt roliga och personliga anekdoter från sitt liv med ankytning till vinter. Hon berättar engagerat om hur hon en dag när hon satt på Heathrow blev uppringd av någon som sa att de var från SVT och undrade om hon satt ner, för de skulle fråga henne om hon ville bli julvärd. Varpå Sarah fnittrande undrar om de skämtar. På 3 timmar fick hon bestämma sig och hur nervös hon sedan var från den dagen för att hon inte skulle kunna tända ljuset. Men hon klarade ju det galant. Precis som det mesta hon företar sig.

Konserten är i huvudsak låtarna från hennes två vinterskivor, Winterland som kom för några år sedan och nu den nyutkomna Vinterland. Låtvalet är helt suveränt och varje låt tycker man när man här den att den här är nog den bästa, och så kommer nästa som hon gör helt suveränt och så håller det på. Det är en härlig blandning av jullåtar låtar som I’ll be home for Christmas och In the bleak midvinter till de helt nyskrivna låtarna som hon skrivit tillsammans med bl a Mauro Scocco och Bo Sundström. Kanske nästa år (Mauro) gillade jag direkt när jag hörde den första gången på inspelningen av Tack för musiken (sänds 26 december).  Ännu en jul är otroligt bra också, t o m så bra att Sarah körde i diket när hon fick den från Mauro.  Bo Kaspers Orkester är inte några som jag lyssnat på speciellt mycket, men Från November till April som han och Sarah skrivit gillar jag skarpt. Håkan Hellström är en annan artist som jag inte begriper mig på och var väldigt skeptiskt när jag hörde att Sarah gjort en cover på hans Valborg. Men när det gäller Sarah kan man alltid vara lugn att vilken sång hon än sjunger så blir det bara så fantastiskt bra, Valborg är inget undantag. Vilken låt! (när hon gör den). Vinter har fått svensk text av Thomas Andersson Wij och Sarah gör den så plågsamt bra. Rysningar.

Men hon sjunger som sagt inte bara nytt, utan har väldigt modigt valt att göra en cover på Vintersaga som Jerry Williams gjort helt fantastiskt. Och är det någon kvinnlig sångerska som ska ge sig på den så är det Sarah. Vilken tolkning! Även om Jerrys fortfarande är snäppet bättre. Men tror inte någon annan kvinnlig artist kan sjunga den så bra som Sarah!

Till sin hjälp har hon ett fantasiskt band som verkligen lyfter fram henne. Och de har så kul tillsammans. Marika Willstedt är med i bandet och gör en väldigt bra Winter song som duett med Sarah.

Så får vi förstås höra Kärleksvisan och den är ju bara så vacker!

En riktigt varm och underbar konsert med en helt underbar sångerska. Ni som har biljetter till de konserter som är kvar på turnén har verkligen något fantasiskt bra att se fram emot!

Varje år har Grand hotel en show med julbordssittning och iår var det dags för Björn Skifs att äntra scenen. Grand var härligt julskrudat med fina kransar, tunga röda gardiner, fina juliga blomarrangemang så man fick en härlig julkänsla när man gick in i underbart vackra Vinterträdgården. Innan showen bjuds man på ett bra julbord (inte någon extrem wow-faktor, men bra) där sillarna, laxarna och den gravade torsken var höjdpunkterna. Det kallskurma och varma var ok. Gottebordet var riktigt bra, men jag saknade trots allt någon riktigt efterrätt. Fanns julgröt men på ett julbord är det bättre med rís a’la Malta med apelsiner i, eller någon smarrig chokladpuddning. Men som sagt det fanns en hel del hemmagjort godis att äta under showen. Under maten underhöll EntertainMen med lite snappsvisor runt om i lokalen.

21.30 dras draperiet upp och ut kommer Björn Skifs, Hasse Gardemars fantastiska storband och kör/dansarna Kerstin Ryhed och Maria Benhaji. Och under ca 1 timme och 20 minuter bjuder Björn Skifs på en bra Storbandsshow med lite lagom glamour och Las Vegaskänsla. Han har en röst som passar till det mesta och har i den här showen valt lite mer storbandsinspirerat än vad han gjort tidigare. Det var en hel del låtar som jag inte hört honom göra förut. Av sommarens mer upptempo show var det inte mycket kvar, och personligen tycker jag nog att sommarshowen var ett strå vassare. Ikväll var det mer storband istället för pop/rock. En del 30tals inspirerat, Hey Jude, My baby just cares for me och mycket annat. Dock inte så mycket klassiska Björn Skifs låtar som nog många hoppats på. Men självklart fick vi höra låten som för 40års sen gick upp som etta på Billboardlistan. Ingen konsert med Skifs utan Hooked on a feeling. Ikväll bjöd han både på storbands- och den vanliga versionen. Det var plymer och allt! I mörkret med dig sjöng han och vandrade ut i publiken och ”flörtade” men två tjejer i publiken, och spelade trumpet förstås! Tillsammans med Kerstin sjöng han den underbart vackra When you tell the world you’r mine, som han sjöng med Agnes på Kronprinsessans bröllp. Och självklart så blev det Michelangelo till publikens stora jubel!

En show i juletid utan något jultema alltså, men extranumret blev till slut en julsång, den finstämda The Christmas Song. Så vi lämnar Grand mätta och belåtna och avnjutet en trevlig show.

Så har julens traditioner inletts på riktigt. Bästa startskottet på dessa traditioner är ju en underbart julig julkonsert med Peter och Matilda. Som vanligt så känns det lite som att komma hem till dem och får vara med om en mysig familjejul där alla i släkten är riktigt musikaliska och man spelar och sjunger alla gengers julsånger.

Det är verkligen en härlig blanding av julmusik. Det inleds med klassika engelska carols och redan där är man ju helt såld och bara njuter! Så fortsätter det med härlig finstämda låter som Julen är här, lite svängigare It’s beginning to look at lot like Christmas för at lite senare blir countryjul alla Dolly Parton. Och så fortsätter det och första akten avslutas med härliga 80talslåtarna Last Christmas/Do they know it Christmas?

Andra akten fortsätter i samma stil, eller rättare sagt med olika stilar. En av mina absoluta favoriter kom, Fairytale of New York. Den sjöngs av gästartisten Jesper Sjöberg tillsammans med Matilda. Peter fick visa att han behärskar det mesta i stilar från Stad i ljus till rockiga Rockin Around the Christmas tree. Och självklart kunde han inte låta bli att klämma in en Queen låt. Det är vi tacksamma för! Även Matilda har ju ett brett register att ta av.

I år hade bjöd man också på smakprov från Tomtefar – the musical. Ett roligt inslag med jultexter från diverse olika musikaler som Sount of Music, Phantom of the opera, Saturday night fever, Grease mfl. Riktigt bra gjort!

En tradition som de har och som kom i annan tappning i år är att man brukar få rösta på en av tre låtar som de ska sjunga. I år så var det två, Tänd ett ljus eller Stilla natt. Röstningen skulle avgöras via applådvolymen, men det blev så lika så för första gången under turnén fick vi höra bägge. Matilda visade som vanligt att tyska är ett vackert språk att sjunga på.

Allt är så mysigt med dem. De bjuder på sig själva. Inte så noga om det inte blir helt perfekt. Kläderna är allt från festfint till stickade jultröjor.

Som vanligt var släkt och vänner med och körade och spelade och det är bara så härlig stämning. Alla är så glada på scen och det smittar av sig på hela publiken.

Verkligen en julkonsert som är en bra inledning på julen och det blir ju inte sämre av att de har en insamling till Stadsmission direkt efter konserten. Verkligen ett fint initiativ och med den härliga julstämningen man  känner efter konserten så är det inte underligt att de lyckas samla in mycket pengar!

Frågan är när släpps biljetterna till nästa år?

Så har årets julkonserter inletts för mig. Jul är ju traditionernas tid och här håller man hårt på traditionen. Inga direkt julsånger sjungs på The show of Christmas. Namnet kmmer nog mer av att det är en fin julklapp från Konsumentföreningen i Stockholm till sina medlemmar. För en 2 timmars konsert med ett gäng av våra mest välkända artister för 140 kr är väl att betrakta som en julklapp?

Precis som tidigare år är underbara Mark Levengood confrencier,eller Änglamark som han också kallas i dessa kretsar. Och med Mark blir det ju alltid småtrevligt och mysigt. Och det är precis vad konserten är, småmysig.

På en sån här show är det ju alltid en blandning artister och det innebär ofta att man får några artiser som man verkligen gillar, någon som man kanske inte har så bra koll osv. Och i år var det inget undantag. I år bjöds det på Verionica Maggio, Titiyo, Petter, Patrik Isaksson och årets stora artist var Tomas Ledin. Visst har Tomas med skivsläpp i 5 decennier den största låtskatten att välja på och som alla kan sjunga med i , förutom en nyskriven finstämd bröllopsvisa, men det var ändå inte han som levererade bäst i kväll. Längst och mest applåder och rop vad det Patrik Isaksson som fick av ”publiken som bestod av ca 15 000 personer  Förutom några av sina stora hits som Du får göra som du vill” och ”Tillbaka på ruta ett” så bjöd han på en riktigt bra version av Koppången. Kvällen mest stämningsfula.

Petter rappade på som vanligt och hade duett både med Veroncia Maggio och Tityo och fick stå för kvällens sista låt ”Så klart” med alla artister. Rap är inte min favorit gener, men Petter gör det nog bra. Dock inte så bra så jag skulle välja att gå på en konsert bara med honom, men som inslag helt ok. Jag skulle definitivt inte välja att gå på en konsert med Veronica. Har inte sett henne live vad jag kan minnas och är inte särsklit inlyssnad på henne, men hon levererade inte på ett sätt som fick mig att vilja se mer av henne. Men tycker hon upp på någon gala som en av många så är det väl ok. Tityo var helt ok, några nyare låtar men bäst var hennes gamla hit ”Come along”.

På önskelistan till nästa år är att de inte har scenen i mitten av Globen. Det är inte kul att stor del av konserten se artiserna bakifrån eller från sidan. Inte heller får man kontakt med musikerna när det är utspridda i fyra hörn av scenen så man knappt ser dem. Man skulle få mycket bättre behållning av showen om scenen var som vanligt på kortsidan. Men då kanske man inte får inte lika mycket folk?

Hur som helst, en mysig och trevlig kväll och underbart att återse Patrik Isaksson live igen!