Året 2017 i listform

Ännu ett år har gått och det är dags att göra en sammanfattning. Personligt rekord är det nog med 91 teater eller konsertbesök. Så många underbara saker jag sett som förgyllt min vardag och mina fantastiska vänner som jag får dela det här med. Ni vet vilka ni är! En del kan tycka varför ser du samma sak fler gånger så är svaret enkelt. Det är ju live och då är det aldrig samma upplevelse, för det är ju live! Tex har jag sett fem föreställningar av Phantom of the Opera, men med tre olika underbara fantastiska killar som spelat Fantomen. Först ut var John Martin Bengtsson som fick rycka in när Peter Jöback var sjuk. Ett helt fantastiskt inhopp och en annan typ av Fantomen. 11 månader senare såg jag honom göra en fenomenal Raoul i den moderna versionen på Göteborgs operan. John Martin har en helt underbar röst som ni inte får missa att njuta av! Peter Jöback var tvåa ut som Fantomen och som utan tvekan är min meste Fantomen. Har sett honom i London, New York och här hemma i Stockholm. Älskar hans känsliga tolkning av Fantomen och det är så kul att han nu ska tillbaka till New York för att vara med som Fantomen när den firar 30 år på Broadway. Peter är också den jag har sett flest gånger live under 2017. Sist ut som Fantomen var Fred Johanson, och vilken Fantomen han gjorde. En helt annorlunda och mörkare Fantomen än vad jag hittills sett. Men så är det också en helt ny modern uppsättning som nu går i Göteborg. Men även om samma personer står på scen så blir det olika varje kväll, det är ju Linus Wahlgren och Per Andersson experter på i The Book of Mormon. Även om jag sett den flera gånger så skrattar jag gott åt skämten och särskilt när de ska knäcka varandra. Men vad har då varit bäst under året? Ja det är inte lätt att säga för allt är ju bra på olika sätt och just där och då upplevs ju mycket som bäst. Det är ju så populärt med listor så om jag skulle sammanfatta det i en lista så blir det nog så här, skulle nog kunna göra den hur lång som helst:

  • Blev mest starstrucked av – Daniel Radcliff efter Rosencrantz and Guildenstern are dead
  • Person jag sett flest gånger live – Peter Jöback
  • Leading Lady – Helen Sjöholm
  • Förställning jag sett flest gånger – Phantom of the Opera
  • Bästa dans – 42nd Street
  • Årets slag i magen – Bull
  • Galnast och roligast – The Book of Mormon
  • Roligaste radarparet – Linus Wahlgren och Per Andersson
  • Roligaste familjemusikalen – Äventyret Aladdin
  • Årets grupp – Weeping Willow
  • Årets nykomling – Charlie Stemp i Half a Sixpence
  • Mellansnack som berört mest och varit viktigast – Eric Bibb, Tales from a Blues Brother
  • Årets powersongsrysning – I have nothing, (Withney Houston), Lisa Nilsson, Himlen runt hörnet 25 år
  • Årets farväl – This is it, After Dark
  • Energirikaste duetten – Sing me out, Ola Salo och Peter Jöback, The Show of Christmas
  • Somrigaste scenen – Sund Nergården
  • Mysigaste sommarkonseren – Sommarkonsert på Sund Nergården med Niklas Anderssno och gäster
  • Årets nya musikal – Bläck eller Blod
  • Syskonkärast – Martin Stenmarck, Syskonkärlek
  • Årest arenakonsert – I love musicals All stars
  • Årets rockkonsert – Champions of rock
  • Årets Coverband – Peter och Bruno
  • Nostalgitripp – Lustans Lakejer, Uppdrag i Geneve 35 år
  • Årets krogshow – Nu, Danny Saucedo
  • Juligast – En stilla jul, Anders Ekborg
  • Julrysning – Decembernatt/Hallelujah, Peter Jöback
  • Årets julvärd – David Lindgren, Christmas Night
  • Feelgood – Billy Elliot
  • Still going strong – Björn Skifs
  • Nationaldagsbäst – Jakob Stadell
  • Bästa musikal baserad på en film – The Girls
  • Årets inhoppare – John Martin Bengtsson, Fantomen på Operan (Peter Jöback)
  • Färggladast – Aladdin
  • Årets enmanspjäs – Vapenvila, Rennie Mirro
  • Årets teaterprestation – Lena Olin, Vem är rädd för Virginia Wolf?
  • Bäst på schlagers – Tillsammans 183 år, Lill-Babs, Siw Malmkvist och Ann-Louise Hansson
  • Årets välgörenhet – Trees and love
  • Årets 80tals medley – Malena Ernman och Helen Sjöholm
  • Årets fyrverkerilåt – One day more, I love musicals All stars
  • Mest spännande nyuppsättning – The Phantom of the Opera, Göteborgsoperan
  • Måndagsnöjen – Readings på Playhouse Teater
  • Årets barnlåt – Bui Doi, Anders Ekborg, Konsert för världens barn
  • Änglaröst – Emmi Christensson
  • Årets ”Stars” – Philip Jalmelid
  • Årets djur – Dromedaren Jabaar, Kim Sulocki, Äventyret Aladdin
  • Årets producent – Vicky von der Lancken
  • Klubb – Club Corner of the Sky
  • Parkswing – Vegas i Vitan

Äventyret Aladdin, 22 december, Stockholm Waterfront

Ikväll var det dags för en press och VIP visning av Äventyret Aladdin, årets familjemusikal som sätts upp av Dröse & Norberg. Dröse & Norberg har de senaste åren tagit en välkänd historia, Trollkarlen från OZ och Snövit, utgått från själva grundhistorien men bytt ut musiken till nyskriven musik av Martin Landh och text av Robert Dröse. När jag såg Trollkarlen från OZ var jag inte helt nöjd med det, men nu måste jag säga att jag gillar idén när jag väl vet vad jag har att vänta mig. Förutom att det är ny musik så ändrar de också på namn på karaktärna mot vad man är van vid från Disney, men själva karktärerna är kvar. T ex  i Aladdin heter inte prinsessan Jasmine utan Safa.

Innan vi släpptes in i salongen var det mingel och det var fint ordnat med stora affischer där barnen (och vuxna) kunde fota sig med Aladdinbakgrunden. Skattkista med guld och silvermynt, läsk i höga champangeklass gav en lyxig känsla till familjeminglet och det var strykande åtgång på chipspåsarna. I folkvimlet syntes alla från Robinsson Robban till den store legenden Benny Andersson. Han var självklart här med Peter och Nanne Grönvall för att titta på sitt barnbarn Charlie Grönvall som spelar Aladdin. Charlie har varit med i Idol och melodifestivalen men det här är vad jag vet första gången han spelar musikal. Han gör en charmig och välsjungande pojkaktig Aladdin.

Den fattige tiggarpojken Aladdin har sitt killgäng som han hänger med på dagarna men en dag stöter han ihop med en vackra prinsessan Safa (Reinaida Braun). Hur ska han lyckas får henne att bli kär i honom?. Den elake Trollkarlen El Zallham (Markoolio) ser också Aladdin och har ett uppdrag till Aladdin, att hämta den magiska oljelampan nere i en grotta. Tillsammans med sin dromedar Jabaar (Kim Sulocki) fångar de Aladdin och förmår Aladdin att hämta lämpan. Nere i grottan är det fullt av guld men han får bara ta lampan. I grottan finns det också en flygande matta, Mattan Zlatan (Bill Sundberg) och mattan räddar Aladdin när han inte kan låta bli att ta lite guld och hela grottan rasar samman. Väl hemma börjar han putsa på lampan och ur en rökridå kommer anden (Claes Malmberg). Ja sen är frågan vilka 3 önskningar ska han önska sig och hur går det med Prinsessan Safa?

Det är en väldigt bra cast. Claes Malmberg är så självklart som anden! Helt galen, självgod, lat och med en ordsvada som aldrig tar slut. Är det inrepterat eller babblar han bara på? Så rolig och bra som anden! Gillar hans blinkning till Lena PH om att han syr sina egna kläder! Anden är min klara favorit. Lyser lika stakt på scenen som sin guldkroppsdräkt! Markoolio gör den onde Trollkarlen väldigt bra, får till en elak finsk brytning och det där snälla skrattet han brukar har får en elak ton här. Kim Sulocki är lysande som hans hunsade kompis Dromedaren Jabaar. Man har inte samma tekniska budget som Broadway/West End uppsättningen av Aladdin så den flygande mattan här flyger inte magiskt utan man har satt den som taket på en cykeltuktuk, vilket är rätt häftigt. På så sätt blir den levande eftersom den trampas fram av Bill Sundberg, som i sin roll påminner väldigt mycket om Spike i Notting Hill. Samma galna uppsyn, men jag gillade det. Charlie Grönvall axlar rollen som den pojkige Aladdin väldigt bra och Renaida Braun är vacker som en dag som prinsessan Safa, men hon har fått en tuffare attityd än i Disneyversionen och det gillar jag.

Det är flera riktgit snygga och bra dansnummer, som tex El Zallam och Jabaar i sista numret i akt 1 där El Zallam påminner om en rysk kosack och det viftas med ryskröda flaggor. Ett kul nummer med Aladdin och Anden när han önskar sig massa choklad! Läcker gjort med ensamblen som guld/statyer nere i grottan. Jabaar har en rolig solosång liksom Anden som släpper loss. Men det finns ett par fina ballader mellan Aladdin och Prinsessan Safa där bägge får visa att de har bra röster. Ensamblen är bra och tight och jag gillar koreografin av Robert Dröse och Gustaf Mardelius.

Visst den är inte lika påkostad, teknisk utsvävande och extremt färgstark som uppsättningen på West End, men när man tittar på den så saknar man det inte för det är så annorlunda och välgjort. Snygg scenografi. De nya låtarna är kul och med fart i, stora ensamblenummer och roliga karaktärer. Verkligen en familjmusikal som hela familjen kan tycka om och roas av. Spelglädjen på scenen smittar av sig till hela publiken. Barnen är med och hejar och tjoar precis som det ska vara. Det är högt tempo och kul rakt igenom och tiden försvinner snabbt iväg.

Den 26 december är det dags för första vanliga föreställningen och den spelas under jullovet i Stockholm och sedan åker den ut på turné runt om i landet hela våren.

Det här är en perfekt julklapp för hela familjen!

 

Malena Laszlo, Christmas at Mornington Live, 21 december, Mornington Hotel, Stockholm

Årets sista julkonsert blir Malena Laszlo, Christmas at Mornington Live. Hotel Mornington har en liveklubb på torsdagar och ikväll firade de att det var den 150 konserten. Malena Laszlo tillsammans med husbandet bjöd på härliga jazzarrangerade jullåtar. Flera av låtarna hade jag inte hört förut, men det är ju alltid kul med nya jullåtar. Det finns ju så många. Magnus Skogsberg Tear var gästartist och sjöng några duetter i första setet med Malena. Malena har gjort mycket musikal, men den enda musikallåten ikväll var ”My Favorite Things” från Sound of Music för kvällen skulle ju ägnas åt jullåtar. Det var en trevlig och intim stämning inne i loungen på Mornington. Känns lyxigt att få komma så nära artisten och bandet. Vi som var där njöt verkligen av Malenas underbara röst och de duktiga musikerna, och den varma julstämningen.

Jag kommer att hålla koll på vad som händer på Mornington Live framöver för det är alltid kul att spontant få livemusik utan att behöva köpa biljett och planera in långt iförväg och kan rekommendera att ni gör det samma!

En Stilla Jul, Anders Ekborg, 19 december, Rival, Stockholm

En Stilla Jul med Anders Ekborg är en julkonsert som verkligen lever upp till att vara en riktigt julkonsert. Från det att man kommer in i lokalen och ser den stora kandelabern med ljus som väntar på att tändas tills sista tonen klingar ut befinner man sig i ett härligt jullugn som bara Anders och hans musiker kan skapa. Inramningen med mjuka mattor, levande ljus, draperier som har små lysande ”stjärnor” i sig och scenljuset i rött eller himmelseblått ger lugn och ro. Har man också lyxen att se konserten på Rival där man kan sjunka ner i de sköna fåtöljerna istället för en hård kyrkbänk så får man ännu mer ro. Fast kyrkor i sig ger en viss stämning som inte finns på Rival. Så för och nackdel, men valde Rival för man slipper köa och det är så underbart att ha den här fantastiska konserten att längta till länge och sen kunna starta julveckan med för att få rätt julstämning.

Som vanligt är det helt nedsläckt när Anders och musikerna kommer in och så tänder Anders ett ljus i taget i lugn takt medans han sjunger ”Nu tändas tusen juleljus”. Det är övervägande julsånger men en och annan låt smyger sig in men de är noga valda, som t ex ”You raise me up”, Gabriellas sång” och ”Million years ago” (Adele) för att ge rätt stämning. Och man kan inte klaga på julstämningen när man får höra så underbara låtar som ”First of May”, Little Drummer Boy”, ”Oh come all ye faithful”, ”Koppången” och flera av Stevie Wonders jullåtar som inleds med en av mina absoluta favoriter ”One day of Christmas”. Anders berättar att det är den enda julskivan som spelas hos honom och det är många fina jullåtar på den. Vi får höra flera anekdoter och berättelser som mellanprat och Anders har en förmåga att lite vandra ifrån ämnet när han kommer på något kul han vill berätta. Men när han läser Viktor Rydbergs ”Tomten” då är det full fokus och inlevelse och man kan höra en knappnåla falla. Vilken julstämning det är då. Julen är ju dock inte bara idyll och det påminner oss Anders om och pratar lite om olika saker som har hänt i Sverige och världen och den där ”trumpne” ledaren. Han läser en fin dikt av Kent Andersson och sjunger sen ”Somliga går med trasiga skor” och ”Karl-Bertil Jonsson”. Vidare tycker han att det är viktigt att man kan skoja och skämta om allt, för även när man skrattar åt allvarsamma ämnen så har man det med sig och får sig en tankställare. Anders har en röst som verkligen passar till många olika genrar och han visar vilken kraft rösten har när han sjunger en opera aria. Och det hörs ju även i ”Getsemane” som han avlsutar första akten med. En röst som förtrollar och som berör så man ryser! Och inte blir det sämre när han sjunger ”O Helga Natt” i andra akten. Hela konserten avslutas mycket stämningsfullt med ”Jul Jul Strålande Jul”. Då har vi njutit i nästan 2,5 timme av Anders underbara sång.

För att få rätt finstämdhet i låtarna har Anders med sig några riktigt duktiga musiker, Stefan Nilsson på piano, Bengt Magnusson på gitarr, Elias Gammelgård på fiol/violin och Atida Munthe Stahlhammer på cello. Precis lagom för att förstärka och lyfta sångerna. Ljudet är perfekt avvägt och inte för högt.

Den här underbara traditionen med En stilla Jul kommer att brytas nästa år berättar Anders för 2018 kommer han att vara upptagen med ett annat engagemang och tyvärr finns inte tid för julkonserter då. Vad det än är, och jag har känslan av att det kommer att bli något fantastiskt bra, så kommer jag att se det och njuta av Anders röst. Men jag kommer också se fram emot att han återkommer med ”En Stilla Jul” någon gång för det här är för bra för att inte återupptas.

Sunes Jul, 17 december, Cirkus, Stockholm

En av mina favoritadventskalendrar är Sunes jul från 1991. Den var så rolig och särskilt pappa Rudolf skrattade man gott åt. Förra årets gjordes en teater där den mysiga familjen Andersson hade ”Sune kaos i fredagsmyset”, men nu är det dags att fira jul igen. Och det ska ju vara den där perfekta julen som alltid är som den ska vara. Fick lite Svensson Svensson känsla av scenografin, men det gör ingenting för även den är ju hur kul som helst. Det är Morgan Alling, Sören och Anders som står för manuset.

Pappa Rudolf (Morgan Alling) har sin pricklista där han bokar av att maten är klar, dåliga julskämtet dragit och julgranen klädd. Men nej julgranen var ju inte klädd så snabbt som attans måste den kläs varvid de konstaterar att det blev den fulaste granen de haft. Dock protesterade ett av barnen i mitt sällskap som tyckte den var fin! Mamma Karin (Pernilla Wahlgren) har bjudit in sin kusin Conny (Göran Gillinger) som varit ute och rest och det uppskattas av Håkan som älskar bus, men Rudolf blir inte lika glad. Men det visar sig att Conny inte håller på med bus längre, särskilt inte pruttbus….  Och syster Anna (Mathilda Lindström) som i år igen får vara utklädd till ren på familjejulkortet, så pinsamt. Mitt i allt knackar det på dörren och Rudolfs chef (Måns Nathanaelson) står utanför med ett stort paket på sin väg till Hawaii. Nu blir det inte någon resa för honom för snön vräker ner så han och hans dotter Saga från fira jul hos Anderssons. Sune som fortfarande är en tjejtjusare gillar det för Saga är hans drömtjej, dock inte utan vissa komplikationer. Så dyker en konstig tomte upp, spelad av Hanna Hedlund. Är det en snäll tomte eller vad har hon i sikte? Mat gillar hon i alla fall. Och vem är den mystiska vita damen (Sandra Caménisch) som kan ta sig igenom dörrar och dyker upp hela tiden?

Det är är en väldigt rolig familjeföreställning och både barn och vuxna hittar sina saker att skratta åt, precis som i en Disney film. Vissa skämt som att Chefen har varit med i Rederiet och att Lena PH syr sina egna kläder är nog mer en skrattflört åt de vuxna. Med tanke på att det var rätt mycket småbarn i publiken kanske man kunde ha dragit ner på svordomarna. Och ska man avslöja att det är pappan som klär ut sig till tomen…. fast å andra sidan så dyker ju den riktiga tomten upp eller?

Pernilla Wahlgren och Morgan Alling är mysiga och charmiga som Mamma Karin och Pappa Rudolf. Älskade Hanna Hedlunds tomtetjej och kul att hon fick sjunga en egen sång. Måns Nathanalesson var underbar som elak chef. Sune och Saga är härligt ungdomsförälskade. Håkan småkäck och lillgammal som han ska vara.

Eftermiddagens föreställning var den näst sista innan julen och på flera ställen fick vi lite extra skratt när de tappade bort sig i texten eller sa fel ord som ”köttbord” istället för julbord. Men det är alltid lika kul när det händer spontant och man får se hur de tar sig vidare. Vid nåt tillfälle fick Måns påminna dem om att de behövde komma vidare för det är en föreställning till ikväll. Märks att de har kul när de spelar och gillar att spela den här föreställningen. De får med sig barnen på precis rätt sätt och det är härligt när publiken är med på ett sånt sätt som det bara blir när det är många barn i publiken.

Nu är det juluppehåll men det finns några föreställningar kvar efter nyår om man inte tröttnat på julen då! Men jag kan varmt rekommendera den och det viktigaste av allt var att barnen hade jättekul!

+

Persson och Frisk, 16 december, Nalen, Stockholm

Per Perssson och Niclas Frisk har spelat tillsammans sedan de spelade ihop i Trast Lindén kvartett och sen i orginaluppsättningen av Perssons Pack. Sen har det gjort en hel del efter det tillsammans eller på olika håll. Men ikväll är det som duon Persson och Frisk de spelar Persson Pack låtar akustiskt inför ett i stort sett utsålt Nalen. Fanns några enstaka biljetter kvar att köpa i dörren men såg inte några lediga stolar innan konserten drog igång. Strax efter nio äntrar Niclas Frisk scenen till publikens jubel och det stiger när Per Persson kommer strax efter. För publiken som är här älskar verkligen sin Persson och alla låtar som spelas. Det är sällan en publik skrålar med så högljutt och hjärtligt som det görs när Per Persson så står på scen. Och skrålar är väl det man får säga för sången av publiken är mer hjärtlig än skönsjungande men varenda ord i texterna sitter rätt och det är imponerande.

Per Persson har verkligen en trogen publik och han är ju en av de singer songwriters i Sverige som har inspirerat många andra som Lars Winnerbäck, Love Antell mfl. Andra som har nått en större publik och varit med i poplulärprogram som Så mycket bättre, men frågan är om publiken älskar dem lika intensivit som Per Perssons fans gör.

Persson har en stor låtskatt att gräva ur och ikväll får vi bara höra en del av dem. Publiken önskar låtar som Kammahav och Gråmåne men som inte spelas ikväll. Ikväll  får  vi höra många andra favoriter som ”Nyårsafton i New York”, ”Tusen dagar härifrån”, ”Du går aldrig ensam”, ”Små små saker”, ”Bröllopsdag”, ”Ikväll tar vi över stan” och ”Hälsingevind”.

Vet inte riktigt vad det är som gör att jag gillar Per Perssons låtar, men ofta är det en historia som berättas och de känns så genunit svenska och har någon svensk folkton i sig som tilltar mig. Svensk folksjäl känske. Sen är det ju mycket minnen förknippade med låtarna också från den ”gamla goda tiden” när de släpptes.

Har sett olika uppsättningar med Per Persson, allt från originaluppsättningen till en soloföreställning på en poesikväll på Kägelbanan för ett par år sedan och den här akustiska med Niclas Frisk var väldigt bra. Bra musik behöver inte en massa teknik för att bli bra, ett par duktiga musiker som framför låtarna med värme och känsla är allt som behövs.

Det enda publiken hade att klaga på ikväll var att Persson och Frisk gick av scenen innan de spelat igenom alla låtar som de ville höra!

The Show of Christmas, Peter Jöback, Martin Stenmarck, Magnus Carlsson, Wiktoria, Sabina Ddumba och Lill-Babs, 15 december, Ericsson Globe, Stocholm

En av de bästa traditionerna med julen är Konsumentföreningen Stockholms ”The Show of Christmas”, en konsert i december med massa härliga artister som nästan är helt julfri. I år var det lite mer julinslag än tidigare. Mark Lewengood kom in i klädd i tomtedräkt dragen av sina ”julrenar”  (brandmän med renhorn iklädda branmansbyxor) och har man Peter Jöback med som artist och det är december så vore det ju ett helgerån om han inte sjöng sina otroligt fina ”Decembernatt/Halleljua” och ”Viskar en bön”. Hela Globen lystes upp av små ”stjärnor” och det var otroligt stämningsfullt.  Hade dock uppskattat där om ljusteknikern hade tagit in stämningen i ”Decembernatt” och låtit bli att tända discokula för när det var mer stämningsfullt med mobiltelefonerna som lyste upp, än det snurrande ljuset av discokulan. Även Wictoria bjöd på sin nya härliga upptempojulsång ”Not just for X-mas”. Men sen var det bara en härlig blandning av bra låtar från bra artister.

Martin Stenmarck inledde med ”Las Vegas” full med energi. Lite senare under kvällen sjöng han två av mina favoriter ikväll. Tillsammans med Magnus Carlson i en duett av  ”Suspicious Minds” som en hyllning till Elvis som gick bort för 40 år sedan. Med Peter Jöback sjöng han den härliga ”Sing me out”. Så mycket glädje och energi bägge killarna hade i den låten. Det var den låten som jag nynnade på när jag gick hem.

Magnus Carlson fick också Globen att lysa upp av mobiltelefoner när han sjöng ”Eternal love”. Verkligen stämningfullt. Kul att han också sjöng en av mina Weeping Willows favoriter ”My love is not blind”.

Peter Jöback fick nog en och annan att haja till inne i Globen när han valde att sjunga ”Jag har dig nu” samtdigit som videon där han rullar runt i sängen med Izabella Scorupco visades på storbildskärmarna. Så kul med den låten för den visar en annan sida av Peter, men lite otippad på den här konserten. Lite mer väntad var nog att han skulle sjunga ”Guldet blev till sand”. Vilken röst den killen han! Njuter av allt han sjunger och sitter helt trollbunden varje gång.

Sabina Ddumba är den av kvällens artister som jag har minst koll på trots att hon nu varit med i ”Så mycket bättre”, men den här säsongen har jag inte sett så många avsnitt. Hon var juligt klädd i en snygg röd kostym och vi fick bland annat höra ”Två mörka ögon” och ”Not too young”. Hon har verkligen en bra röst.

Förutom sin nya jullåt sjöng Wiktoria bland annat ”As I lay me down” och ”Save me”. En härlig tjej med underbar energi.

Sist ut som artist var Lill-Babs och hon eskorterades in på scenen av Marks julrenar som nu tagit av sig hornen och ”bara” var brandmän och hon bjöd på ett långt medley av alla sina hits under åren. Kul att höra alla dessa låtar och se hur mycket hon fortfarande tycker om att stå på scen och sjunga för sin publik. Hon strålade i sin rödglittrande byxdress. Fint att de hade plockat fram många fina bilder från hennes långa artistliv och visade på skärmarna medan hon sjöng.

Mark Lewengood var varm och trevlig som vanligt som värd. Han kan verkligen det där med att vara värd och jag kan bara hålla med en av mina vänner som tycker det är dags att han blir julvärd på SVT.

Scenen på The Show of Christmas är en stor kvadrat placerad mitt på golvet på scenen och det kräver en viss typ av scenvana av artisterna för att det ska bli riktigt bra och hela publiken ska känna att de får se artisterna lika mycket och inte bara bakifrån Helt klart bäst på det var Martin Stenmarck som i sina mer fartfyllda låtar jobbade sig runt scenen och ända ut ner till trapporna. I den mer lugna ”Jag kommer inte hem igen” hade han mickstativ men stod inte bara åt ett håll och sjöng utan flyttade det ett kvarts varv då och då sån han vred sig runt till hela publiken. Stor eloge till honom!

En jättetrevlig och bra konsert med en härlig blandning av artister! Blir spännande att se vilka artister som de plockar ihop till nästa år för VDn på Konsumentföreningen Stockholm lovade i sitt inledningtal att det är en tradition som är här för att stanna.

Och vi kommer!

Christmas Night, Peter Jöback, Thomas Di Leva och David Lindgren, 13 december, Uppsala Konsert och Kongress

Christmas Night är en av julgalorna som är på turné runt om i Sverige. Ikväll var det dags för Uppsala att få besök, och att fira Lucia med en härlig julkonsert passar ju perfekt, så det blev en utflykt till Uppsala.

David Lindgren hälsar oss välkomna och under kvällen så fungerar han lite som en värd, ja en perfekt julvärd faktiskt. Han sitter och myser i en fåtölj och tänder ett ljus, i allra bästa SVTanda, och allt live så nog kan han fixa det i direktsändning, nåt att tänka på för SVT så den traditionen kan återinföras 2018. Och precis som Sarah Dawn Finer kan han sjunga någon stämningsfull julsång. Men ikväll var det bara vi som var på Uppsala Konsert och Kongress som fick njuta av David och hans härliga röst och underbara varma sätt att ta hand om publiken och de två andra artisterna. En julkonsert ska ju ha ett Disney medley och David fick nog med de flesta låtar som är värda att ha med, till och med ”Slå dig fri” var med i hans medley. Men förutom julåtar fick vi också ett par låtar från Jersey Boys som ”Cant take my eyes from you” som han sjöng till en dam i publiken. Älskar verkligen när han sjunger Jersey Boys! David var också den som fick äran att sjunga ”O helga natt/Adams julsång” och det gjorde han verkligen med bravur. Var väldigt stämningsfullt upplyst och med kolsyrerök som slingrade sig fram över golvet.

Thomas Di leva är nästa artist att äntra scenen och under kvällen bjuder han bland annt på ”Vem ska jag tro på” och ”Vi har bara varandra” som publiken glatt sjöng med i och klappade takten till. Han är ett stort David Bowie fans och ska i vår ha en hyllningsshow på Hamburger Börs med Bowie låtar. Ikväll fick vi höra en av mina favoriter, ”Life on Mars” och Thomas har verkligen en röst som passar att sjunga just Bowie i och det här var ett av mina favoritnummer under kvällen. Han sjöng också sin version på ”Sträck ut din hand” som han gjorde i ”Så mycket bätre”.

Sist ut på scenen var Peter Jöback och hans första sång var ”Jag kommer hem igen till jul”. En sån underbar julklassiker från den bästa svenska julskivan som någonsin gjorts! Peters julsånger är så mycket jul och så kul att han hoppade in som ersätter när Molly Sandén är med i Musikhjälpen. Peters julsånger är verkligen jul. David önskade sin favorit från skivan ”Viskar en bön” och ingen julkonsert med Peter utan ”Decembernatt/Halleluja”. Peter har alltid sån inlevelse när han sjunger den och jag får alltid rysningar när jag hör den. Värt att åkat till Uppsala bara för att få höra den!

Flera artister på scen innebär ju ofta intressanta sångsamarbeten. David och Thomas gjorde en fantastisk version på ”Peace on earth/Little Drummer boy” precis som Crosby och Bowie gjorde. ”Tänd ett ljus” och ”The winner takes it all” gjorde de alla tillsammans. Thomas och David gjorde ett härligt medley med bland annat Jingle Bells. En väldigt finstämd duett mellan Peter och David. På en sån här konsert är det de här delarna som jag ser mest framemot för det är oftast något man bara får se en gång. Självklart är det kul att höra deras hits men där är ju chansen riktigt stor att man får höra dem igen. Och tur är väl det!

Som helhet tycker jag att det var en lite spretig konsert då det blandades med julsånger och annat rätt mycket och det kunde nog fått varit lite mer julsånger, samtidgit som jag absout inte skulle vilja att ”Life on Mars” plockades bort. Men om de skippade pausen skulle de ju få in lite fler julsånger!

Konserten avslutades med ”Tänd ett ljus” en gång till och nu med publiken, och aristerna och bandet vandrade av scenen och ut genom gångarna på parketten. Så något extranummer var det inte att tänka på. Nu är det andra konserten på kort tid som jag varit där det inte finns något extranummer. Det är en trend som jag inte riktigt gillar.

Men med en härlig julstämning och flera underbara låtar i huvudet tog vi tåget tillbaka till Stockholm och ännu en underbar julkonsert kan bockas av!

 

 

 

 

Bara Barbra! Streisand på svenska med Gunilla Backman, 11 december, Playhouse Teater

Gunilla Backman har gjort sin första talroll i Prima liv på Playhouse Teater och där sjunger hon ju inte en endaste ton så för att råda bot på det och bjuda Playhouse publiken på sång fick vi ikväll se hennes hyllningskonsert till Barbra Streisand. Den har hon tidigare framfört på Stadsteatern och även turnérat med. Jag hade tänkt att gå på någon av föreställningarna på Stadsteatern men fick aldrig till det med datumen men ikväll efter att ha ätit ett jättegott julborg på Gamla Riksarkivet passade det jättebra att få sitta och njuta av underbar sång och musik i en och en halvtimme.

Det var verkligen en njutning hela tiden. Barbra Streisand har tydligen spelat in 67 skivor så det finns en hel del låtar att välja på, och Gunilla hade valt ut de flesta av mina favoriter. Inte för att jag kan alla låtar på de 67 skivorna…. men de som framfördes gillar jag verkligen. De allra flesta låtarna sjöng hon på svenska med fin översättning av Erik Fägerborn. Flera av låtarna har jag hört med annan svensk text som t ex Regn på min parad så lite satt jag och tänkte på en annan text, men rätt snabbt kopplade jag bort det och bara njöt av de nya texterna. Mellan låtarna berättade Gunilla om Barbras liv och hennes stora och viktiga insatser för kvinnor. Bland annat så var hon den första kvinnans om regiserade, skrev manus, producerade och spelade i en och samma film. Den underbara Yentl. Filmen som innehåller en av mina favoriter, ”Pappa”. Peter Jöback hade med den på sin fantastiska skiva ”Personliga val” som släpptes för 20 år sedan och jag har älskat den sedan dess. Gunilla gjorde en väldigt fin version på den. Flera av de låtar som hon hade med i kväll finns också med på Peters skiva. Att Barbra är en älskad sångerska i musikalkretsar är ju inte någon hemlighet. Och det märks så väl när artister gillar vad de sjunger och har en ödmjukhet inför den artist de hyllar. Det blir så äkta och innerligt då. Gunilla får oss att känna hur mycket hon älskar och beundrar Barbra. Inte så det begränsar henne utan det lyfter hennes sång och får en extra värme, närvaro och känsla i rösten. Med Eriks texter får hon fram berättelserna precis som Barbra vill att de ska berättas.

Under kvällen får vi också höra bland annat ”The way we were”, ”Somewhere”, ”Women in love”, ”Guilty”, ”People”, ”Memory”, ”Send in the clowns”  ”Happy days are here” och den jättefina judiska bönen ”Avinu Malkeinu”. Ja som ni ser så är det idel stora hits och oförglömliga låtar som hon har sjungit. Och allt blandas med intressanta detaljer från Barbras liv.

Så med Gunillas sång tillsammans med de duktiga musikerna kapellmästare Joakim Holgersson, Christina Wirdegren-Ahlin på cello och Pär Grebacken på träblås så kan vi i publiken bara luta oss tillbaka i stolarna och njuta av den här underbara konserten som till stor del är i ett lugnt och behagligt tempo. En riktig njutning! 

 

Luciakonsert med Nacka Musikklasser, gästartister Hanna von Spreti och Rennie Mirro, 10 december, Berwaldhallen, Stockholm

Det var länge sen jag såg ett riktigt Luciatåg och hade från början inte tänkt att gå på den här eftersom jag varit i Göteborg hela helgen, men sent om sider så bestämde jag att jag hinner ju till konserten kl 18. Köpte biljett bara några dagar innan och då fanns det bara kvar på Andra Raden så det blev att se konserten lite grand från ovan. Men särskilt i konsertens tredje del blev det en läcker vy, dock under den andra delen hade jag gärna suttit på parkett rad 1. Vet inte riktigt hur många de var i Nacka Musikklasser men när de vandrade i på scenen tog det rätt lång tid och det är väldigt välsjungande elever och även duktiga dirigenter.

Konserten var som sagt indelad i tre delar. I den första delen var Nacka Musikklasser klädda i vita eller röda skjoror vilket gav ett trevligt juligt intryck. Det inleddes stämningsfullt med Happy Holiday/White Christmas. Sen en fin version av Betlehems Stjärna (Gläns över sjö och strand). Därefter en underbart svängig Jingle Bells tillsammans med Hanna von Spreti. Riktig julglädje! Sista sången i del 1 var den fina Bells of New York City som sjöngs av Rennie Mirro.

Sen i andra delen var det dags för Hanna och Rennie att helt och hållet ta över medans eleverna förberedde sig för del tre. Den här delen var helt underbar med ”Let it snow, let it snow, let it snow” och”Baby it´s cold outside”. Hanna sjöng en av sina favoriter med stor inlevelse, den underbart fina ”Have yourself a Merry Little Christmas. Sen kom en av mina favoriter, ”The Little Drummer Boy” som Rennie sjöng helt suveränt. Älskar verkligen den låten och den kräver en riktigt bra röst för att göra den rättvisa. Blev inte besviken ikväll. Hanna och Rennie avslutade med ”Santa Claus is Coming to Town”. Är alltid lika kul att se Hanna och Rennie tillsammans på scen för de har verkligen en härlig kemi. Och de är ju fantastiska dansare också och det blev lite dans och stepp ikväll också. Härligt!

Så släcktes hela Berwaldhallen ner och i mörkret skred några elever ut på scen och tände tärnljus efter tärnljus på scenen och sjöng ”Stig in, Lucia, Stig in”. Det var väldigt fint och stämningsfullt. Ytterligare ett par Luciasånger och under dessa skred Lucian Annie Salmi in med sina tärnor och resten av Nacka Musikklasser ner genom gångarna på parkettnivån. Det var så fint att se det hela från ovan hur ljusen vandrade fram och fler och fler kom in tills scenen var full med sångare med levande ljus i händerna, och höra hur sången växte sig starkare och starkare. Ett par Staffansvisor blandade upp de olika Luciasångerna. I den sista Luciasången, Sankta Lucia vandrade hela kören ut tillsammans med Lucian och sången tunnades ut tills sista sångaren gick ut. Så otroligt mysigt och fint.

Det är något visst med barnröster och julsånger, särskilt i Luciatåg.

Så varför inte passa på och leta upp någon kyrka eller konsertsal där det ska firas Lucia om ni inte har turen att gå på era barns Luciafirande!