För nästan 25 år sedan hade filmen Legally Blonde premiär med Reese Whiterspoon som den blonda Elle Woods som alltid var klädd i rosa. En härlig high school-film med mycket girlpower i. De som har sett filmen kommer att känna igen sig väl i musikalen även om vissa anpassningar har gjort. Det märkes att premiärpubliken kunde sin Legally Blonde. Det jublades högt i början av vissa scener för man visste vad som skulle komma.

Musikalversionen hade premiär 2007 i San Fransisco och har nu Stockholmspremiär när Tocca Entertainment sätter upp den med en ung ensemble som med full energi intar scenen på Södra Teatern. Det känns verkligen som man är på en amerikansk high school i början med cheerleaders i lila klänningar och pompoms.

Redan från början förstår man att Elle (Lovisa Lekfalk) kommer att slå alla med häpnad, inte minst pojkvännen Warner Huntington III (Axel Näslund) som dumpar henne när han ska början på Harvard. Elle ser till att själv bli antagen till juristlinjen och lyckas otroligt väl med studierna tack vare Emmett Forrest (Simon Rubin). Även om det finns en spirande kärlekshistoria mellan Elle och Emmett är det främst en musikal om en tjej som i rätt miljö kan bryta sig loss från stereotypen av sig själv och blomma ut i full kapacitet. Man hejar verkligen på Elle.

Lovisa Lekfalk får Elle att lysa som en rosa stjärna och känns självklar i rollen med sin starka röst och en bra komisk timing. Simon Rubin matchar henne väl både sång- och scenmässigt.

Det är kul att man i de flesta roller valt unga, inte än så etablerade musikalartister, både för att lyfta fram en ungdomlig känsla i föreställningen och ge dem en chans att vara med i en större uppsättning. Det märktes nån gång att det var lite premiärnerver och viss orutin, men med lite fler föreställningar i ryggen kommer det att slipas bort. Flera i det här gänget kommer nog att synas i andra uppsättningar framöver.

Musiken är genomgående glad och uppiggande med flera snygga dansnummer.

Legally Blonde är ett musikaliskt energisprakande glädjepiller. En feelgoodmusikal man lämnar med ett leende på läpparna och det är precis vad man behöver i höstrusket.

Legally Blonde spelas till den 22 november. Biljetter kan köpas här:

https://sodrateatern.com/evenemang/musik-show/legally-blond/

Biljetter till de två första raderna kan köpas för 195 kr för alla 25 år eller yngre.

För nästan exakt 55 år sen sattes den första scenversionen upp av Andrew Lloyd Webber och Tim Rice Jesus Christ Superstar. En musikal som sen dess spelats otalig gånger runt om i världen. Första gången i Sverige var 1972 på Scandinavium i Göteborg.

Jag har sett flera uppsättningar av den även om den inte i sig är en favoritmusikal men uppsättningarna brukar alltid ha riktigt bra musikalartister som gör det värt att se den.

Den här uppsättningen är inget undantag utan är full av fantastiska musikalartister som är superstars ut i fingertopparna och levererar på högsta nivår. Alexander Lycke (Jesus), Fredrik Lycke (Judas), Marsha Songcome (Maria Magdalena), John Alexander Eriksson (Kajafas), Alexander Larsson (Präst), Petter Snive (Andreas), Kitty Chan (soulgirl) och Glenn Edell (Tomas) för att nämna några.

Alexander Lycke är karismatisk som Jesus och hans ”Getsemane” är känslosam. En Jesus med stark inlevelse och närvaro i varje scen.

Marsha Songcomes är lysande som Maria Magadalena och varje ton hon tar är en njutning och hennes ”Vart ska min kärlek föra” är magisk.

Fredrik Lycke är stark som Judas och det avskalade nakna avslutet av ”Judas död” går rakt in i hjärtat där scenografi i slutet är extremt effektfullt i sin enkelhet.

Magnus Uggla fyller ut sin guldglänsande kostym som Kung Herodes. En tacksam komisk liten roll för denne kung i baren som får premiärpubliken att göra raketen.

Det som riktigt lyfter den här uppsättningen till en av de mest minnesvärda är den fantastiska scenografi (Zofi Lagerman) i kombination med ljussättningen (Mikael Kratt). I öppningsscenen är det mjuka draperi upplysta i orange som skapar illusionen av ett tält som Jesus och lärljungarna befinner sig.

Dessa draperier omformas och lyses upp med olika färger i olika scener. De nyttjas särskilt effektivt i tempelscen där man mer anar vad som sker än att det explicit visar vilket blir ännu starkare. Genomgående snygga effektfulla starka lösningar som lyfter varje scen. Scenografi och ljussättningen är helt enkelt egna superstars.

Som helhet är det här i Erik Fägerborns fantastiska översättningen en väl moderniserad uppsättning där anslaget av en religös sekt med en karismatisk ledare är starkt. Hur lärljungarna själva nyttjar och lever på det och ser det som sina karriärer men när vinden vänder så tar de avstånd. Ett drev skapas och där maktens män inte riktigt vet hur de ska hantera det. Myten kring ledaren lever kvar när han återuppstånden vandrar ut och försvinner in folkmassan.

Jesus Christ Superstars spelas till den 18 april 2027. Höstens föreställningar är nästan slutsålda.

https://kulturhusetstadsteatern.se/teater/jesus-christ-superstar

Tidigare har Dröse&Norberg satt upp familjemusikaler baserade på välkända historier som Snövit, Aladdin och Djungelboken med nyskriven musik, men med Viking vänder sig mot en mer vuxen publik. Det är helt rätt att man rekommenderar den från 13 år för det här är stundvis en rätt våldsam föreställning.

Viking är skriven och regisserad av Robert Dröse som även skrivit musiken med Theo Dröse och Gustav Parling. Musiken är kraftfull och känns inspirerad av Nordmans musik. Just Håkan Hemlin från Nordman gör sin musikaldebut som Egil Skallargrimsson, en karaktär som har en berättarroll och lotsar oss igenom historien som utspelas i slutet av 900-talet. Vikingatiden som ibland glorifieras med att vi upptäckte världen men som också är en mörk tid i svensk historia fylld av plundringar, mord och folk som levde i skräck för de våldsamma vikingarna.

Historien börjar våldsamt när en ung Harald av Holmgård (Jaakko Hutchings) ser sina föräldrar blir ihjälhuggna av den råe Vladimir (Patrik Riber).

Harald tillfångatas säljs som träl till Gunhild (Anna Norberg) och Kung Erik Segersäll (Joakim Netterqvist). Han växer upp på deras kungsgård i Sigtuna men tanken på blodshämnd släpper inte. Han förälskar sig i Ingrid (LinaMaria Bengtsson) vars liv också drivs av blodshämnd på Vladimir .

Åren går och den slutliga uppgörelsen med Vladimir blir brutal, våldsam och med en oväntad utgång.

En musikal i högt tempo och hög musik, som tyvärr ibland dränker sången. Handlingen lyfts av de fantastiska kostymerna och snygg ljussättning och filmscenografi.

Överlag består publiken av personer som upplevde Nordman som unga och det märks att många har kommit för Håkan Hemlins skull och sångmässigt gör han ingen besviken, en vikingamusikal är perfekt inramning.

Musikalen som helhet gick hem även hos mitt 13-åriga sällskap som är uppvuxen med Dröse&Norgbergs familjemusikaler.

Viking spelas till den 12 december.

Biljetter kan köpas här:

https://www.drosenorberg.se/biljett

Det är nog få som inte har sett filmen från 1978 med Olivia Newton John och John Travolta som Sandy och Dandy. Full av sånger som de flesta kan sjunga med i och det är helt rätt att man i den här moderniserade versionen har kvar låtarna på engelska men dialogen är på svenska. Klas Wiljergårds översättning är både fräsch och kul.

Det är härligt att återvänd till Rydell High där Sandy (Lovisa Bengtsson) och Danny (Anton Ewald) möts igen efter sitt sommarlov på stranden.

Lovisa Bengtsson, som precis varit på världsturné med Zara Larsson, är helt strålande som Sandy och leverera den smäktande Hopelessly Dovoted to you med bravur. Anton Ewalds har helt rätt känsla i sin Danny, en just kille, men som spelar tuffare än vad han är inför polarna i T-Birds.

Koreografin av Jenny Widegren och Felicia Loveflo kombinerar känslan av 50-tal och nutid på ett snyggt sätt t ex i Grease Lightning med Nils Reinholtz (Kenickie) i spetsen. Nils visar ännu en gång vilken komplett musikalartist han är

Det nummer där uppfräschningen känns mest är nog ändå i Tonårsängelns (Boris René) som iklädd silverglittrande kostym skippat änglavingarna och inleder på ett traditionellt sätt men som mot slutet byter stil till publikens jubel.

Anna Mannheimer är helt rätt som Rydell Hydes rektor. Hon leverera sina repliker med en perfekt fingertopskänsla, syrligt och bestämt. Här kommer verkligen Wiljergårds översättning fram.

Snygga stora ensemblenummer där man använder den breda scenen på Rondo väl. Dock hade det varit önskvärt med lite mer lutning på parketten för det behövs om man ska kunna se allt bra om man sitter längre bak än mitten .

En fräsch moderniserade Grease som väl passar den relativt unga ensemblen likväl som det inbitna Greasefanset och den yngre nytillkomna musikalbesökaren.

Grease spelas till den 31 januari 2027.

Biljetter:

https://www.liseberg.se/parken/evenemang/alla/grease-the-musical/

Musikalen bygger på Jonas Gardells bok Torka aldrig tårar utan handskar som kom 2012 och blev tv-serie samma år.  

Nittonåriga Rasmus (Valdemar Wahlbeck) lämnar sin trångsynta hemby och flyttar till Stockholm på 1980-talet. Här möter han Paul (Ola Salo) som tar honom under sina vingar. Under ett glittrande julaftonsfirande hos Paul träffar Rasmus Benjamin (Martin Stokke Mathiesen) och de förälskar sig. Benjamin är Jehovas vittne och när föräldrarna får veta att han är homosexuell bryter de kontakten med honom i en känsloladdad scen. Hans nya familj blir Rasmus, Paul och de andra vännerna där en varm gemenskap finns och man gärna tar alla tillfällen i akt att fira livet.

80-talet var en tid när homosexuella demonstrerade och stod på barrikaderna och som en blinkning till Les Miserables finns en mäktig scen med ensemblen och Paul där han viftar med en stor röd fana. 

Men samtidigt lurar den fruktansvärda aidsepidemin i bakgrunden och en efter en av vännerna insjuknar och går bort.

När vännerna dör väljer deras familjer att ge en annan dödsorsak och förnekar deras läggning, man vill inte utsättas för skammen. Starka berörande scener. 

Det är en extremt välcastad produktion. Ola Salo är i sitt esse som Paul och det känns som rollen är skriven för honom. Det här är det bästa Ola Salo gjort i en musikal. Valdemar Wahlbeck (Rasmus) och Martin Stokke Mathisen (Benjamin) är lysande och deras känslor dallrar i luften av både kärlek och smärta. Deras ungdomliga naivitet, livsglädje och kärlekslycka tynar bort i takt med sjukdomens förlopp men kärleken består. Skört och sårbart och inget öga är torrt.

Martin Stokke Mathisen är sin generations mest lysande musikalstjärna med en stark inlevelse i varje scen och en stark röst som ger gåshud i de kraftfulla sångerna.  

Jonas Gardell har skrivit manus och låttexter och Fredrik Kempe musiken. Musiken varierar mellan glada poppiga låtar, rockigare, stillsamma ballader och starka mäktiga ballader som tar andan ur en. 

Kempes fantastiska musik spänner över hela känsloregistret, glädje, lycka, passion, tvivel, smärta och sorg. 

Tillsammans med Gardells låttexter blir det brilliant musikalmagi som skapar känslostormar och går rakt in i hjärtat. En mörk men samtidigt otroligt glädjefylld och vacker musikal. Utan tvekan har ny svensk musikalklassiker skapats. 

Torka aldrig tårar är en samtidshistoria som inte får glömmas bort. Den här fantastiska musikalversionen kommer att spelas på många scener runt om i Sverige och förhoppningsvis även nå utomlands.

Redan innan premiären hade den nästan sålt slut och är just nu förlängd till den 6 mars. Men jag blir inte förvånad om den fortsätter att spelas längre. 

Biljetter:

https://torkaaldrigtårar.se

Höstens familjemusikal på Intiman är Emil i Lönnberga och den baseras på Astrid Lindgrens tre böcker om Emil. Den busige småländske pojken med sin mysse och sin bysse som hans mamma älskar precis som han är och som publiken älskar lika mycket.

Emil i Lönneberga är en musikal för hela familjen, från barn runt 5-års åldern till deras mor-och farföräldrar. Generationer som har upplevt historierna själva som barn och sen vuxit upp och ser på historien både med barnens och den vuxnes ögon. Alla får sitt även om Emil och Ida kunde ha lyfts fram än mer i föreställningen.

I musikalen får vi ett axblock av Emils välkända bus som börjar med när han ska sörpla i sig den sista slurken av köttsoppan och fastnar med huvudet i soppskålen.

Sen följer en rad andra hyss som när Emil ska dra ut tanden på Lina, när han rymmer från snickerboa äter upp all korv på det stora kalset i Katthult, målar Ida blå så Krösamaja tror hon har fått Tyfis och självklart hissar han upp Ida i flaggstången så hon får se hela Lönneberga.

Hyssen blandas med alla de älskade låtarna från filmerna som t ex Idas sommarsång, Fattig bonddräng, Du käre lille snickerbo och Hujedamej sånt barn han var. En del framförda som solosång men flertalet är stora ensemblenummer med dans fulla av energi och där publiken snabbt är med och klappar takten.

Det är mycket glatt och skratt i Emil men även allvar och klasskildringar finns med. Det blir tydligt när det blir kväll för pigan Lina och drängen Alfred. Stunder när Alfred plockar fram dragspelet och Lina svärmar för honom och när de själva reflekterar över sin tillvaro och varför de blev just piga och dräng.

Scenografin och kostym skapar känslan av att vi är på en småländsk gård runt sekelskiftet (1900-tal) och är precis så Emilskt som det ska vara.

Det är härligt att se hur barnen i publiken lever sig in i historien och fullt lever ut sina känslor, fullt fokus på scen, tillrop, glada skratt, handklapp men också söker sig till en vuxen när det blir lite otäckt. För det kan vara lite skrämmande för de minsta t e x när Ida ska hissas upp i flaggstången så hon inte trillar ner. Men snabbt byts känslan till skratt igen.

En föreställning som roar hela familjen och belönas med stående ovationer. Men här skulle jag vilja slänga in en liten tänk på till alla vuxna. Ha koll på om det är barn bakom er och även om ni gärna vill stå upp i applådtacket tänk då på att barnet bakom dig inte får vara med om det magiska att få se skådespelarna bli glada och tacka dem.

Premiären förgylldes extra av att George Riedels dotter Sara var på plats och fick ta emot ett extra tack för Georges fina låtskatt i Emil.

Emil i Lönneberga spelas till den 30 december.

Biljetter bokas här:

https://www.intiman.se/shower/emil-i-lonneberga

Så som i himmelen hade premiär den 13 september 2018 på Oscarsteatern i Stockholm och har sen dess spelats på flera ställen.

Det är bara att gratulera Göteborgarna som får möjligheten att se den så nära originaluppsättningen som möjligt nu när Philip Jalmelid och Tuva B Larssen återvänder till musikalen som Daniel Dareus och Lena. Så som i himmelen är en fantastisk musikal men den blir extra bra med Tuva och Philip, deras röster trollbinder publiken och kemin mellan dem går att ta på, helt magiskt bra.

Med från originaluppsättningen är också Rikard Björk som Tore och Kajsa Reingardt som Olga. Även Christoffer Wollter kommer från originaluppsättningen då som Conny men nu som kyrkoherden Stig. I övrigt en mer lokal rollbesättning.

Scenografi och kostym känns också igen från originalet.

Men även om mycket är som i originalet är den här uppsättningen unik för Fredrik Kempe har skrivit en helt ny sång, Min egen styrka, till Gabriella (Sanna Nielsen). En sång som lyfter fram Gabriellas resa från kuvad misshandlad fru till en kvinna som finner styrkan att frigöra sig själv. En ny känslosam scen som stärker historien. Är man musikalälskare en stor anledning att se den här uppsättningen även om man sett den ett antal gånger redan.

Historien i kort är att den världsberömda dirigenten Daniel Dareus återvänder till sin hemby, Ljusåker, efter en hjärtattack. Daniel är fast besluten att han ska sluta med musiken men efter viss tvekan tar han på sig uppdraget som kantor och att leda kyrkokören.

Här möts han av människor som älskar att sjunga men där kaffe och bulle är lika viktiga. En kulturkrock som sakta försvinner och de hittar gemenskapen i tonerna. Nåt som inte faller i god jord hos byns kantor Stig (Christoffer Wollter) när han ser hur hans fru Inger (Åsa Fång) blommar upp. Det finns en stark gemenskap i Ljusåker men samtidigt låter man mobbing och misshandel pågå, man vill inte lägga sig i. Daniels gamle plågoande Conny (Robin Stegmar) misshandlar sin fru Gabriella (Sanna Nielsen). Byns ”fixare” Arne (Peter Apelgren) mobbar både Holmfrid (Henric Joneskär) som han i alla år kallat ”Tjock-Holmfrid” och Tore (Rikard Björk) byoriginalet med en funktionsnedsättning.

I Ljusåker finns också den glada och godhjärtade Lena som har ett speciellt varmt förhållande till Tore. Rikard Björk är så otroligt varm, skicklig och trovärdig som Tore. En av mina favoritscener är Lena och Tores vals, när Lena hjälper Tore efter en olycka. Ett nummer som man blir lycklig av och värmer hjärtat.

I den scenen ser man också hur Daniel betraktar dem i smyg och är ett av ögonblicken man ser hur han blir mer och mer förälskad i Lena. Kärlekshistorien mellan Daniel och Lena är så fin och får tårar att rinna av både lycka och sorg.

Så som i himmelen är full av glädje, smärta, sorg, gemenskap och kärlek. Fredrik Kämpes fantastiska text och musik får fram varenda känsla med fingertoppskänsla. Tillsammans med Philips, Tuvas, Sannas, Rikards, Christoffers, Åsas mfl rösters och rolltolkningar skapas musikalmagi.

En av musikalens höjdpunkter är Gabriellas sång som Helen Sjöholm gjorde i Kay Pollaks film och som musikalen bygger på. Sanna tar sig an rollen som Gabriella med en bra nerv och sjunger Gabriellas sång med kraft och en känsla som gav mig den där rysningen man vill ha. Robin Stegmars Conny är så där elak och hemsk som han ska vara.

Christoffer Wollter och Åsa Fång passar perfekt ihop som Stig och Inger. Christoffer har ett djup som berör i den alltmer förtvivlade Stig i ”Hur tror du att det känns”.

Så som i himmelen är en musikal som man trollbinds av från början och har inte en enda svag låt eller scen. En uppsättning som håller högsta klass. Det enda lite svaga kortet är Peter Apelgrens Arne som känns lite osäker, stel och överspelad och jag saknar värmen som andra Arne har utstrålat mitt i sin översittarattityd. Men det är säkert något som kan förbättras med några fler föreställningar i kläder.

Bor man i Göteborg med omnejd så ska man absolut inte missa den här uppsättningen. Det var definitivt värt att åka från Stockholm och se den och jag skulle gärna se den igen. Så som i himmeln är svensk musikalhistoria som ska upplevas.

Premiärkvällen förgylldes extra av att Kay Pollak, Fredrik Kämpe, Markus Virta mfl från det kreativa teamet var på plats.

Så som i Himmelen spelad på Lorensbergsteatern till den 12 december.

https://showtic.se/forestallningar/sa-som-i-himmelen