Ghost, nypremiär, 10 januari, China Teatern

Så var äntligen musikalåret 2019 igång. Nypremiär på den underbara musikalen Ghost på China Teatern. Märktes att alla var sugna på att spela igen. Några nya ansikten och Maria Lucia Heiberg Rosenberg var tillbaka som Molly igen. Peter (Sam) och Bruno (Carl) var i storform efter ledigheten, och Gladys Del Pilar (Oda Mae Brown) spelade på högvarv. Det enda som inte var helt i form efter den längre ledigheten var ljudsystemet. Mikrofonerna slutade att fungera i slutet på akt 1 när Sam besöker Oda Mae Brown första gången. Så det blev ett tekniskt avbrott men de fixade det på typ 10-15 minuter. Sen rullade det på som det ska.

Ghost är verkligen en helt underbar musikal. Spökdansarna är helt fantastiska, deras dans är så läcker. Älskar musiken av Dave Stewart och det har jag ju gjort sen jag såg den första gången i London. Scenografin är så snygg med bildskärmarna som växlar hela tiden. Mycket känslor, både lite snyft och skratt, och slutet är så vackert och fint även om det är sorgligt.

Ghost spelas till den 23 februari så det är lite drygt en månad kvar att se den. Har ni inte gjort det ska ni verkligen skaffa biljetter och gå och se den!

 

Året 2018 i listform

I år fyllde jag 50 år och jag har firat hela året! Firandet tjuvstartade lite i New York när jag såg Hello Dolly med ingen mindre än Bette Midler i huvudrollen. Dyraste biljetten jag någonsin köpt men så värd den. Och dessutom så fick jag ju en bonus eftersom Bruce Springsteen var i publiken och jag såg till att ta vara på en ”once in a lifetime” upplevelsen. Jag pratade med honom! Går det att toppa som upplevelse? Födelsedagen firade jag med Peter Jöbacks premiärkväll på 30års firandet av Phantom of the Opera. Men det blev även lite mer musikal i New York som en fantastisk Once on this Island med underbara Lea Salonga och Norm Lewis. Lite mer musikaler där och massa goda frukostar! Mitt firande har sen fortsatt under hela året och min lilla fest på fantastiska Sund Nergården kommer jag aldrig glömma. Bästa värdparet med Johan och Niklas! Och Niklas sångpresent efter den supergoda middagen var magisk. Sund Nergården är en sådan pärla och sommarkonserten där får man inte missa. Lika underbar i år och ser redan fram emot 8 augusti 2019 då det blir Från Broadway till Duvemåla där. En musikalkonsert som jag såg två gånger under 2018. Underbart koncept och så bra artister med. Inget musikalår utan Londonbesök. Lyckades pricka in det samtidigt som en underbar vän var där så vi såg Everyone talks about Jamie tillsammans. En varm och rolig ny musikal som man inte ska missa om man är i London. Såg även Chess där med Michael Ball. Superläcker scen och ljus och Michael var fantastisk, men i övrigt lite svag ensemble. Lite besviken på den. Men musiken är ju fantastisk i den så det var ändå värt det, särskilt som jag köpte biljett billigt. Året började med Peter Jöback och fortsatte sedan även på hösten med hans egen nya show Med hjärtat som insats. Supersnygg show med helt fantastiska nya låtar.  Många härliga och hjärtliga skratt har det också blivit under året. Something Rotten var helgalen och Pernilla Wahlgrens 50-årsfirande Kort, Glad och Tacksam var en skrattfest. Men det är inte bara jag som firat i år, var ju på Orups 60årsfirande i Globen. Så får väl fundera på det till jag fyller 60. Men annars firar jag gärna på Sund Nergården igen bara Niklas och Johan är kvar! Personligt rekord i teater och kultur har det blivit med 93 olika evenemang och lägger man på musikalfilmer och lite mindre grejer så är jag nästan uppe i 100. Och då har jag också hunnit göra en runstreak på 190 dagar och sprungit mer än 100 mil. Var det någon som sa 50årskris? Nej bara firande och njuta och ta vara på livet. Får ju inte heller glömma att jag börjat skriva för Broadwayworld.com också. Någon måste ju bevaka vad som händer i Stockholm och andra delar i Sverige så hela världen får veta allt bra vi har.

Det här ju till att man ska göra en årslista så här kommer min (finns säkert mer att ta upp men det här kom jag på just nu):

  • Blev mest starstrucked av – Bruce Springsteen, vem annars?
  • Person jag sett flest gånger live – Peter Jöback (i år igen)
  • Årets bästa nya musikal – Så som i Himmelen
  • Bästa musikal baserad på en svensk film – Så som i Himmelen
  • Bästa musikal baserad på en utländsk film – Ghost
  • Årets dansmusikal – On the town
  • Största musikalupplevelsen – Hello Dolly med Bette Midler
  • Årets ”amatör/mindre musikal” – Spring Awakening
  • Årets nya musikalstjärna – Tuva B Larsen (Så som i Himmelen)
  • Årets elakaste i en musikal – Christofer Wollter (Så som i Himmelen)
  • Årets inhoppare – Kristin Lidström, som Gabriella i Så som i Himmelen
  • Årets kvinnomusikal – 9 to 5
  • Årets bästa födelsedagslåt – Bui Doi, Niklas Asknergård
  • Förställning jag sett flest gånger – Med hjärtat som insats
  • Bästa på parkteatern – Vegas i Vitan
  • Bästa dans Solo – Fredrik ”Benke” Rydman i Våroffer
  • Årets citat: ”Jag ska alltid gå på premiärer för då får man se det live”; mitt 5åriga sällskap efter att vi sett Djungelboken och hon hade fullt upp med att hinna se det som hände på scenen och på storbildskärmarna och notera vad som inte kom med på filmen….
  • Galnast och roligast – Kort, Glad och Tacksam, Pernilla Wahlgren och co
  • Roligaste familjemusikalen – Djungelboken
  • Årets grupp – GES
  • Mellansnack som berört mest – Sarah Dawn Finer på Winter City Tour (vi håller det kvar i släkten, förra året Erik Bibb)
  • Årets mest förtvivlade – Anders Ekborg i Så som i Himmelen
  • Somrigaste scenen – Sund Nergården (i år igen, måste bara upplevas)
  • Årets arenakonsert – Orup 60 år
  • Årets Coverband – Peter, Bruno och Matilda (i år igen för Peter och Bruna, de är bara så underbara och väljer bästa låtarna)
  • Nostalgitripp – Noice
  • Årets krogshow – Med Hjärtat som insats, Peter Jöback
  • Juligast – Sagan om Karl Bertil Jonsson julafton
  • Mest porträttlik – Anton Lundqvist som Karl Bertil
  • Julrysning – O helga natt – Kjetil Støa
  • Feelgood – Everyone talks about Jamie
  • Färggladast – On the town
  • Årets enmanspjäs – Nationalsången, Teatern under bron
  • Årets teaterprestation – Nathaniel Parker i An Ideal Husband
  • Årets välgörenhet – Vid din sida
  • Årets djur – Shere Kahn, Jakob Stadell, i Djungelboken
  • Årets producent – Victoria Tocca

A Christmas Carol, 27 december, Folkoperan, Stockholm

Charles Dickens ”A Christmas Carol” är en klassisk julsaga om den elake och snåle Ebenezer Scrooge som utspelas i London 1843. För någon som gillar engelska Christmas carols och den romantiserade bilden av 1800-tales London får man inte missa den här. Den snåle Scrooge vill inte ge någon en slant till julen, förlänga betalningstider till det fattiga paret som behöver anstånd och han fnyser föraktfullt när hans assistent ber om mer kol för att det ska vara lite varmt på arbetsplatsen. När Scrooge kommer hem till sitt tomma hus på julaftonskvällen blir han först hemsökt av sin döde affärspartner som förvarnar om att han ska få besökt av 3 st spöken, dåtiden jul, nutiden och framtiden. Vi får följa med och se hur Scrooge växte upp och blev den han blev. Men vill han fortfarande vara sån, eller ska han tänka om?

A Christmas Carol spelas på engelska av engelska skådespelare och några svenska och alla är väldigt duktiga. Det är så mysigt och härligt med riktig engelska. Tror inte att den här skulle bli lika bra om den spelades på svenska. Det är den där speciella engelska stämningen man vill åt. Alla härliga carols som ”In the bleak midvinter”, ”Ding dong merrily on high” och många fler. De avlöser varandra i en lång rad och man sitter bara och myser och njuter.

Kulisserna är typiska engelska hus och är de samma genom hela föreställningen. Några skyltar byts ut för att symbolisera olika typer av affärer. Skådespelarnas kläder är precis de man förväntar sig att en gäng carolsinger ska ha på sig, herrar i höga hattar, färgglada jacketter, färgglada stora klänningar på damerna, halsdukar, lager på lager med tröjor och sjalar. Ja så här tycker man det ser idylliskt ut men lager på lager av tröjor och sjalar var ju fattigmanskläderna. Men det viktiga är ju inte att man är rik på egendom utan att man har varandra. Julens budskap om att gemenskap och att dela med sig är tydligt från början. Och det är så mysigt. Även om spöken, särskilt framtidens domedagsspöke nog kan uppfattas lite otäckt för de minsta.

A Christmas Carol spelas till den 30 december på Folkoperan. Men den brukar sättas upp varje år i december så om du skulle missa den i år kan jag varmt rekommendera att ni håller utkik efter annonserna nästa år och bokar biljetterna då. Ett perfekt sätt att antingen inleda eller avsluta julen på!

Bild: Pressbild Göran Wallgren

 

Nötknäpparen, 19 december, Subtopia, Alby

Nötknäpparen är en balett som många förknippar med julen för i den klassiska historien av E T A Hoffman som handlar om julfirande hos en välbärgad familj. De flesta känner igen musiken av Tjajkovskij. Men i Fredrik Benke Rydmans uppsättning som hade premiär 2016 har handlingen förlagts till nutid med en familj där mamman och pappan har lämnat kvar sin dotter Clara på en soptipp i sitt hemland och begett sig iväg till ett annat land för att tigga ihop sin försörjning. Clara har en ovanlig blodgrupp och när den girig organhandlaren Drosselmeyer får höra om det ser han sin chans att leta upp henne för att rädda en rik kvinna som behöver ett nytt hjärta. Med sig har han en trasig Nötknäppardocka till Clara från hennes föräldrar i julklapp. En Nötknäppare som blir levande när Clara drömmer. Det här är ingen sockersött eller vacker version av Nötknäpparen utan en tankeväckande nutidsskildring.

Fredrik Benke Rydman är en av våra främsta koreografer och här får vi en härlig blandning av klassisk balett, modern dans, street dance och breakdans. Delar av Tjajkovskijs musik är kvar men har fått tillskott av musik från bland annat Danny Saucedo, Anna Ternheim och Martin Östergren. Scenografin är häftig och jag gillade särskilt hur de använder ridån och öppnar upp tittgluggar i flera nummer så man bara ser delar av scenen. Blir väldigt effektfullt.

Förutom alla superduktiga dansare som t ex Daniel Koivunen har ”publikvärden” Jörgen en viktig roll i föreställningen. Dans är ju inte så lätt att förstå så han har i uppgift att förklara för oss i publiken vad som händer och dyker upp lite då och då under föreställningen. Jörgen spelas av Jörgen Thorsson och han lyckades vara töntig och helt fel på ett helt rätt sätt så det blev roligt.

Jag har aldrig sett Nötknäpparen så jag kan inte säga hur mycket den här håller sig till den ursprungliga versionen, men jag gillade verkligen den här föreställningen. Fantastiskt koreograferad dans utförda av dansare i världsklass, häftig musik, läckra kläder, spännande scenografi, snygg ljussättning och oväntad rolig. Väldigt imponerande uppsättning.

Jag var på den med min Kulturkompisgrupp och alla gillade den. Det var också kul att se den på Subtopia ute i Alby. En teater ute i en stor hangar och det passade verkligen bra med den lite ruffigare miljö runt omkring än Dansen Hus som den gått på tidigare. Själva teatern var modern och det fanns en servering om man ville handla nåt att äta eller dricka innan.

Nötknäpparen spelas till den 5 januari 2019 på Subtopia. Sen kommer den att spelas i Tyskland hela januari.

Biljetter kan köpas här:

https://www.blixten.se/notknapparen

Bild: Pressbild Daniel Ohlsson

Sarah Dawn Finer, Winter City Tour, 18 december, Göta Lejon, Stockholm

Ofta är det många konserter man vill se i december och när Sarah Dawn Finer efter en lång tids sjukdom äntligen annonserade att hon skulle ha en ny Vinterkonsert så bokade vi biljetter direkt till den 17 december. Men strax annonserades det att Helen Sjöholm och Anna Stadling också skulle ha Vinterkonsert den 17 december och bara den 17 december. Tycker nog att dessa tjejer får samköra sig lite bättre nästa år! Men som tur var finns det snälla och hjälpsamma personer på Göta Lejon som gick med på att vi fick byta biljetter till den 18 december så vi slapp missa en av konserterna. Hade ju varit svårt att välja då de är mina favoriter. Även om det är ett lyxproblem att ha två konserter som man redan på förhand vet kommer bli superbra att välja på.

Men som sagt, vi kunde byta så ikväll var det dags att se och lyssna på Sarah Dawn Finer i hennes Winter City Tourkonsert. Även Sarah har valt att kalla det för Vinterkonsert istället för julkonsert. Överlag är det dock olika jullåtar vi får höra under kvällen, hennes personliga favoriter av jullåtar får hennes rötter i USA och England. Låtar som också nu är mina jul/vinterfavoriter efter att ha blivit bekant med dem mycket tack vare Sarahs två fantastiska vinter/julskivor. Underbara låtar som ”Maybe this Christmas”, ”In the Bleak Midvinter” och ”Sometime it Snows in April. För Sarah är inte den här tiden bara julglädje utan även ett visst vemod vilket kommer fram t ex i ”Från November till April” och ”Kanske nästa år”. Hon gör en fantastisk version av ”Vintersaga” som en hyllning till några av våra stora artister som Jerry Williams, Lill-Babs och Richard Wolf som gått bort. Det pendlar mellan glädje och vemod under kvällen på ett bra och varmt sätt.

Sarah har med sig fantastiska musiker och hon spelar själv gitarr och elgitarr under flera sånger.

Hon har inte bara varit bort från scenerna för att hon var sjuk utan också för att hon har fått en dotter under samma tid. Det märks att dottern Annie är Sarahs mittpunkt nu. Har nog aldrig hört ett mellanprat som är så personligt som Sarahs. Foglossningar, liggamning, hur det gick till när hon träffade sin bästis Albin som nu är gudfar till Annie och annat avhandlas på ett så personligt sätt så det känns som man sitter hemma hos Sarah. Som en hyllning till Annie avslutas konserten med ”Tomorrow” från musikalen Annie, som sen övergick i ”What a wonderful world”. Vemodet övergick i framtidshopp och en hyllning till vår värld och det bär vi med oss ut från den här helt underbara konserten.

Sånger i Vintermörkret, Helen Sjöholm och Anna Stadling, 17 december, Filadelfiakyrkan, Stockholm

Helen Sjöholm och Anna Stadling är barndomskamrater och har gjort många konserter tillsammans, men nu är det första gången på 20 år som det gör en turné tillsammans. En turné som de kallar för Sånger i Vintermörkret så det är inte någon renodlad julkonsert men de flesta låtarna under kvällen har en koppling till vintern. Men som tur är har de inte bara valt vinterlåtar för Helen sjunger både Björn och Bennys fina ”Bortom Sol och Måne” från Hjälp sökes och ”Gabriellas sång” som utan tvekan är kvällens absoluta höjdpunkt. Ingen kan sjunga den som Helen, även om Kristin Lidström gör den fantastiskt bra i musikalversionen av ”Så som i Himmelen”. Helen får alltid till en extra dimension i den så mycket känsla och hon lägger hela sin själ i den när hon sjunger. Jag får gåshud varje gång jag hör henne sjunga den live. Under kvällen blir det också några riktigt stämningshöjande jullåtar som ”Gläns över sjö och strand”, ”Jul jul Strålande jul”, ”Maybe this Christmas” och ”In the Bleak Midvinter”.  Men det var en hel del låtar som jag inte hade hört förut. Överlag gick låtarna i ett rätt lugnt tempo vilket är rätt skönt mitt i julstress och årbokslutstress på jobbet. En stund att komma ner och landa.

Helen och Anna har ett trevligt och lite småroligt mellanprat mellan låtarna, där Helen bland annat minns hur fantastiskt det var att få sjunga med Kjell Lönnå för första gången.

Helen och Annas röster passar väldigt bra tillsammans. Deras underbara röster och lugnet under konserten är lite som en stunds massage för själen. Man smeks behagligt av Helens stämma, slappnar av och bara njuter av stunden. Precis som med en massage är det så där härligt njutningsfullt och man släpper alla tankar på allt annat och är bara här och nu. En avkopplande välsjungen konsert helt enkelt.

 

 

 

 

Med hjärtat som insats, Peter Jöback, Sista föreställningen, 15 december, Cirkus

18 september såg jag första publikrepet på den här fantastiska showen och nu 3 månader senare är det dags att se den sista föreställningen. Har blivit några däremellan och har suttit på lite olika ställen men kvällens platser var utan tvekan de allra bästa. Bord 23 precis vid scenkanten. Det är så härligt att sitta nära och kunna ta in allt utan att det är någon som skymmer eller störa framför.

Det är nåt särskilt med att se en föreställning sista gången, man vill ta in allt och njuta av precis varje ton och rörelse och memorera för man vet ju att det här kommer jag inte få uppleva igen. Visst kommer Peter att sjunga de flesta låtarna någon annan gång i något annat sammanhang, men inte på det här sättet. Det är så många låtar som är så snyggt gjorda med ljus och bild som t ex ”What if tomorrow never comes”. Så maffig och läcker med ljus och bildspel med eldar som bara exploderar och växer ton för ton är ju svår att få till under en vanlig konsert.

Föreställningen har utvecklats och blivit starkare och det som märks från första till sista är att publiken i stort sett jublar och applåderar vid samma nummer. Så det som är riktigt bra fungerar oavsett vilken publik det är. Ett av de mest uppskattade numren är ”Everybody hurs”. Så enkelt och avskalat men med sådan inlevelse i varje ton. Frida Öhrn briljerar verkligen med sin inlevelse tillsammans med övriga i ensemblen. Och alla nya låtar från Humanology som många inte har hört innan får med sig publiken från början och lyfter showen för de är så medryckande och starka och Peter framför dem med sån energi och glädje och han tar verkligen i för fullt och hans röst är som gjord för just de här låtarna. Inte saknar man musikal när man hör dem, även om jag älskar honom i maffiga musikallåtar men här har han hittat hem i popen igen. Och ”Stockholm” så många har som en favorit blir så fin i det här sammanhanget om den lille pojken som rest runt hela världen i jakten på lyckan och kärlek men som på slutet hittar hem till sin familj och sitt Stockholm. Så fint när hans minime och han förenas på slutet.

Peter håller ett långt tacktal till alla som varit med på och bakom scenen och ett stort tack till publiken. Känns att han har lika svårt att gå av scenen som vi har att lämna Cirkus med insikten om att det här är sista gången. Förra lördagen spelades den in så det finns en liten liten chans att den kanske kan visas, men just nu verkar det inte som att det är någon Tvkanal inblandad i inspelningen, men man kan ju alltid önska och drömma om att den kommer att visas på någon kanal. Dags att maila till SVT och TV4 och tipsa som att den ska visas!!

Men till dess ser jag framemot att se konsertversionen av Humanlogy i Göteborg den 10 februari och allt annat som Peter kommer att hitta på!

 

 

The Show of Christmas, med Lena Philipsson, Anders Glenmark, Måns Zelmerlöw, Uno Svenningsson, Molly Hammar och Ebbot Lundberg, 14 december, Ericsson Globe, Stockholm

För 13 året bjuder Konsument föreningen Stockholm in sina medlemmar till ”The Show of Christmas”, en julshow helt utan julmusik men med tanke på det låga priset (120 kr + avgift) får väl det ses som en julklapp.

Som tidigare år är det Mark Lewengood som är konfrencier och äntrar scenen tillsammans med de lika traditionsenliga barbröstade brandmännen som är där för vår säkerhets skull. Årets artistfält är består av Lena Philipsson, Anders Glenmark, Måns Zelmerlöw, Uno Sveningsson, Molly Hammar och Ebbot Lundberg. Lena och Måns är de två artisterna som verkligen går in och äger scenen när de står på den, oavsett om de kör en superhit eller en mindre spelad låt. Lena är så cool, läcker och självsäker på scen och släpper loss för fullt i bland annat”Jag är ingen älskling” och ”Det gör ont”. Måns som varit på pappaledighet känns lite som en kalv på grönbete när han släpps loss på scenen. Han håller inte tillbaka något utan fullt ös och strålar för fullt i t ex Heros, Cara Mia och Glorious. Fin duett mellan Lena och Måns i ”På gatan där jag bor”. Jättekul att se Uno Svenningsson på scen igen. Gillar hans speciella röst och så kul att höra t ex ”Vingarna” som han gjorde tillsamman med Anders Glenmark. Anders är ju en annan favorit. Härligt att se att han verkar trivas som fisken i vattnet på scenen. Kvällen höjdpunkt är utan tvekan ”One night in Bangkok”. Molly Hammar har jag inte lyssnat på så mycket men hon har en stark röst och gör en bra hyllning till Aretha Franklin. Ebbot Lundbergs musik har jag ingen koll på är inte direkt i min smak. Blev lite glad när jag fick höra inledningstonerna till Sercret Service ”Oh Susie” men tyvärr var inte Ebbots cover nära Ola Håkansson sång. I jämförelse med de andra artisterna i kväll kändes inte Ebbot lika engagerad. Men det här är ju en konsert med en blandning av artister och alla kan ju inte vara mina favoriter. Helheten är dock att det precis som tidigare år var en bra och trevlig kväll.

 

 

Pippi på de sju haven, premiär, 13 december, Intiman, Stockholm

Intiman brukar sätta upp någon Astrid Lindgren berättelse till jul och i år är det dags för en nyskriven version av Pippi på de sju haven. Filmen Pippi på de sju haven kom 1970 men berättelserna om Pippi är tidlösa och generation efter generation älskar dem över hela världen.

När jag klev in genom dörrarna till teaterfoajen på Intiman märkte man direkt att här är det barnteater på gång. Fullt med förväntansfulla barn som skulle få se en av sina stora idoler på riktigt. Till barnen (och de vuxnas) stora förtjusning bjöds det på chips, popcorn, polkagriskäppar och världen godaste donutlussekatter. Vilken tur att det var premiär på Luciadagen! Barnen sörplade festis och de vuxna sippade på rose eller vitt vin. Pirater vimlade runt i lokalen och delade ut guldpengar. Ja, premiärstämningen var verkligen på topp. En och annan kändis syntes på röda mattan, och extra kul var det att se Pippinas Pippi i vimlet, Inger Nilsson själv.

Några minuter sent gick ridån upp och det börjar med att Tommy och Annikas mamma och pappa ske ge sig ut på en resa och lämnar barnen hemma men Pippi har ju lovat att ta hand om dem. Pippi gör en storartad entré på en flygande säng och alla barnen i salongen jublar. Där är hon! Sen får vi följa med Pippi, Tommy och Annika på ett äventyr för att rädda Pippis pappa som har blivit tillfångatagen av hemska sjörövare som vill åt hans skatt med guldpengar. Många av de välkända sångerna av Astrid Lindgren, George Ridel och Jan Johansson är med som Sjörövarfabbe, Här kommer Pippi Långstrump och Kalle Teodor. Det är härliga nummer och det är till och med ett långt steppnummer med Pippi, Tommy och Annika och alla sjörövare.

Angela Rautalin spelar Pippi med härlig energi, glädje och är så där kavat och självsäker som Pippi ska vara. Meleah Myhrberg och Oskar Norgren är charmiga i sina roller som Annika och Tommy. Kristian Ståhlgren spelar Pippis pappa som de elaka sjörövarna Blod-Svente (Anna Hallgren) och Jocke med kniven (Martin Hallgren) har fångat. Till sin hjälp att hålla Pippis pappa fånge har de sju andra sjörövare. Eftersom det är en familjeförställning är sjörövarna lagom skrämmande och elaka. Caroline Erikssons kostymer håller sig väl till hur man tänker sig att alla karaktärer ska vara klädda och se ut. Tommy och Annika i pasteller och sjörövarna med vita skjortor, skinnvästar och bandanas, och Pippi, ja hon ser ut precis som hon ska med sina röda flätor, förkläde och olikfärgade strumpor.

Man har lyckats bra med att hålla sig till ursprungliga samtidigt som det känns modernt och fräscht.

Det är en härlig familjeföreställning där barnen lever sig in i handlingen och skriker och hejar på samtidigt som vi vuxna får en dos nostalgi.

Pippi spelas till den 14 april och biljetter kan köpas här:

https://showtic.se/forestallningar/pippi-langstrump/biljetter/#tickets