Martin Stenmarck, Hitsen och Hjältarna, 10 januari, Rival, Stockholm

Konsertåret 2020 har nu dragit igång och först ut blev Martin Stenmarck. För två månaders såg jag den här konserten i Linköping som var den andra konserten på turné och ikväll är det dags för den näst sista. Under den här tiden har både bandet och mellansnacket blivit tightare och det känns som att tempot är högre, även om det var bra ös även i Linköping. Martin är full av energi och rör sig över scenen i stort sett i alla låtar. Med något enstaka undantag är det samma låtar som i Linköping men där avslutades den lite mer stillsamt med en mäktig version av My Way. Men här hade man rocktemat ända in till slutet.

Jag gillar upplägget av konserten där han blandar sina egna låtar med covers på låtar som på något sätt har format honom. Martin är några år yngre än vad jag är, men de låtar han har valt är ju såna om även jag har många minnen till som t ex Alphavile och deras fantastiska Forever Young. Elvis spelades hemma och Springsteen har ju varit en av mina stora idoler hela livet. När Martin sjunger Born To Run kan jag ju inte låta bli att tänka på att jag för nästan två år sen hälsade på Springsteen när vi var på Hello Dolly i New York samtidigt. Men det största minnet från den här konserten kommer nog att vara Martins cover på Billie Eilish Bad Guy som han ikväll sjöng med sin dotter Ida. Så härligt att se att Martin musikmässigt har inspirerats av sin dotters musiksmak och den energi de hade på scenen när de sjöng den tillsammans.

Det är snyggt ljus och bildspel rakt igenom även om jag hade oturen att sitta så jag fick starka spotlights rakt i ögonen under i stort sett hela Sjumilakliv vilket gjorde det lite jobbigt att ta in den låten fullt ut.

Verkligen kul att se en konsert med Martin igen då det var ett tag sedan han var ute på turné och jag hoppas att det inte dröjer för länge innan han gör något nytt.

 

Året 2019 i listform

Dags att summera 2019 som är sista året på det här decenniet. Ett rekordår för mig när det gäller kulturella evenemang. Varit på musikal 38 gånger i år, 23 teaterbesök, 36 konsert/show, två dansföreställningar och sju lite annat blandat. Totalt 106, vilket blir mer än 2 saker i veckan och då har jag inte tagit med vanliga biobesök. Som så många andra år är det Peter Jöback som jag sett mest men så har han ju varit väldigt produktiv i år. Det som skulle varit en engångskonsert av Humanlogyskivan i Göteborg växte och blev en sommarturné, så Häxorna i Eastwick och så spelade han in den fantastiska känslomässiga filmen ”Jag kommer hem igen till Jul” som jag hade förmånen att se en pressvisning av. Det var helt fantastiskt att se Häxorna i Eastwick växa fram från första publikrepet som inte började bra eftersom de inte kunde få upp ridån, men när den väl kom upp så blev det en flygande succé. Så kul att se hur mycket som ändrats och tightas till. Men personligen hade de gärna fått behålla det långa applådtacket. Och sen att vi på premiären fick en kort pratstund med självaste Cameron Mackintosh är något jag aldrig kommer att glömma. Kommer inte heller att glömma den makalöst bra konsertversionen av Les Miserable som jag såg två gånger samma dag. Matinen med John Owen Jones som Jean Valjean och  på kvällen Alfie Boe, i bägge var Michael Ball Javert. Hann också med att se Les Miserable med original scenografin med vrid scenen en sista gång i London innan den togs ner för att de skulle renovera teatern. Så två resor till London blev det med fullspäckat musikalschema förstås.

Sommaren bjöd på lite blandat väder och vi såg Peter Jöback i sol på Parksnäckan och sen i regn i Dalhalla. En helt underbar varm och skön sommarkväll inramade Stadion när Gyllene Tider äntrade scenen i sin ”sista” turné GT40 och hela Stockholm sjöng med i Sommartider. Soligt var det på Sund Nergården när ”Från Broadway Till Duvemåla” hade liten smygpremiär på höstturnén men vad hjälper det att solen skiner när åskan slår ner i Trosa och slår ut strömmen ända bort till Sund. Ja, det är ju den officiella versionen av strömavbrottet men vi som var där vet ju att det var Alexander Lycke som tog en väldigt hög ton som berörde utrustningen så mycket att den inte orkade med mer. Ja, Sund Nergården är ett måste på sommaren, ett paradis helt enkelt. Och vad vore sommaren utan Vegas i Vitan? En tradition som kommer att hållas även 2020.

Men 2019 har ju också varit ett år då samhällsklimatet blivit hårdare och SD vinner mer och mer sympatier vilket är så skrämmande. Det är något som flera uppmärksammar och det är så viktigt att folk vågar säga ifrån, men hemskt att t ex Sarah Dawn Finer ens ska fundera på om hon vågar ha en konsert i Stockholm den 30 november? Sarah en av de bästa rösterna i Sverige och en sån förebild för alla tjejer och kvinnor i Sverige, att hon ens ska slås av tanken att hon kanske inte ska ha en konsert i Stockholm den 30 november? Och Anders Ekborg tog också upp det under sin julkonsert när han säger att det är tack vare musikskolorna som vi kan njuta av dem på scenen. Nedskärningen av musikskolorna är ett stort hot mot det fria Kultursverige.

Helen Sjöholm var gäst på Anders julkonserter och i slutet av den konserten bjöd de på ett sånt där ögonblick när man slutar att andas och har fullt fokus på det som händer på scenen. Helt magiskt att efter så många år äntligen få höra och se ”Här Har Du Mig Igen” från Kristina Från Duvemåla med dem. Det är sådana ögonblick som fulländar ett kulturår!

  • Blev mest starstrucked av – Cameron Mackintosh (sitter fortfarande i 😉)
  • Person jag sett flest gånger live – Peter Jöback (i år igen)
  • Årets bästa nya musikal – Häxorna i Eastwick
  • Årets mest efterlängtade duett – Anders Ekborg och Helen Sjöholm i ”Här Har Du Mig Igen” från Kristina från Duvemåla, helt makalöst underbart!
  • Bästa musikal baserad på en svensk film – Så som i Himmelen
  • Bästa musikal baserad på en utländsk film – Häxorna i Eastwick
  • Årets farväl – Les Miserable med originalscenografin
  • Årets musikalfilm – Jag kommer hem igen till jul
  • Största musikalupplevelsen – sett Häxorna i Eastwick växa fram från första publikrep till säsongsavslut.
  • Årets ”amatör/mindre musikal” – All Shock Up
  • Årets inhoppare – Christofer Wollter, som Daniel i Så som i Himmelen
  • Årets konsert – Les Miserable the Staged Concert
  • Förställning jag sett flest gånger – Häxorna i Eastwick 7,5 ggr
  • Bästa på Parkteatern – Vegas i Vitan (varför ändra på ett vinnande koncept)
  • Galnast och roligast – Trassel
  • Bästa familjemusikalen – Ringaren i Notre Dame
  • Årets grupp – Gyllene Tider
  • Mellansnack som berört mest – Sarah Dawn Finer på Wintersongs (i år igen men nu för att hon tog upp oron att spela den 30 november som judinna i det hårdare samhällsklimatet och otäcka SD-vindarna)
  • Somrigaste scenen – Sund Nergården (i år igen, måste bara upplevas)
  • Årets konsertavbrott – Åsknedslag i Trosa som orsakade strömavbrott ända bort till Sund Nergården
  • Årets arenakonsert – GT 40 år
  • Årets soligaste och varmaste konsert – GT 40 år
  • Årets Firande – 30 år som Persson, 3 olika konserter 3 olika skivor
  • Årets Coverband – Peter, Bruno och Matilda (i år igen för Peter och Bruna, de är bara så underbara och väljer bästa låtarna)
  • Nostalgitripp – Gyllene Tider
  • Årets krogshow – Höjdarjullunch på Katalin
  • Juligast – Anders Ekborgs ”En Stilla Jul”
  • Julrysning – O helga natt – Fredrik Zetterström
  • Feelgood – Häxorna i Eastwick
  • Färggladast – Häxorna i Eastwick
  • Årets enmanspjäs – Rocky! Förlorarens återkomst, Teatern under bron
  • Årets teaterprestation – Adam Lundgren i Hamlet
  • Årets välgörenhet – Instant Playhouse på Playhouse Teater
  • Årets inspiratör – Anders Hansen

Konserthusets Stora Julkonsert med Tuva B Larsen, Philip Jalmelid, Hannah Holgersson och Fredrik Zetterström, 19 december, Konserthuset, Stockholm

Årets mäktigaste julkonsert är utan tvekan den här. Föreställer er scenen i konserthuset upplyst i varmt rött ljus, Kungliga Filharmonikerna under ledning av Christoffer Holgersson, en jättejulkör och fyra solister, Tuva B Larsen, Hannah Holgersson, Philip Jalmelid och Fredrik Zetterström, alla med helt makalöst bra röster och ni kan nog förstå hur bra det kan bli. Tillsammans skapade de några helt oförglömliga ögonblick.

Programmet var väldigt bra sammansatt med en rad julsånger i olika genrer uppblandat med några av de allra bästa musikallåtar som finns. Fredrik Zetterström har jag inte sett förut men hans kraftfulla version av Stars ur Les Miserables kommer jag sent att glömma. Och hans O Helga Natt tillsammans med den gigantiska kören och Kungliga Filharmonikerna är den absolut mäktigaste O helga Natt jag hört. Lika magisk och mäktig var Philips Anthem. Så mitt i allt det stora och röststarka bryts det upp med en finstämd och spröd norsk julsång med Tuva och det är så vackert med hennes norska klang. Duetten ”På Grund Av Dig” med Tuva och Philip är så känslosam och vacker, så mycket kärlek mellan dem som sprids över hela konserthuset. Hannah har en väldigt fin sopranröst och hon imponerar lika mycket i de mer operaaktiga numren som i musikalsångerna och i den glada julsången ”Let It Snow” med Tuva. En av mina favoritjulsånger är ”My Grown Up Christmas List” som Tuva sjöng med härlig finstämd julkänsla.

Konserthusets chef Stefan Forsberg var värd och han är en sån naturlig och rolig värd, finns inte någon anledning att hyra in någon kändis att vara värd när han finns i huset. Och han har ju den goda smaken att vara född i Motala. Det är något med Vätternvattnet… Han lotsar publiken på ett varmt och familjärt sätt genom programmet och får hela publiken att zumma som kolbris och sjunga med full kraft i ”Gloria in Excelsis Deo” efter att Hannah och kören har briljerat i den.

Konserten är lite drygt 1.5 timme och avslutas med att de tillsammans sjunger We Wish You a Merry Christmas. Det är några duetter under konserten men det hade varit trevligt om de alla sjungit något mer nummer tillsammans än bara den avslutande sången, varför inte ett julmedley? Men förutom det är det ett bra sammansatt program där alla fyra solister glänser lika klart och det är få julkonserter slår den här vad gäller att göra mäktiga, röststarka, finstämda och välspelade som den här.

Det finns lite biljetter kvar till de återstående tre konserterna och jag kan varmt rekommendera den. Gillar man musikal som jag gör, är det värt att gå på den bara för Stars och Anthem! Alla härliga julsånger är bara en bonus!

 

En Stilla Jul, Anders Ekborg med gästartist Helen Sjöholm, 16 december, Oscars Teatern, Stockholm

I pausen var det en dam i publiken som klagade lite på att det här var ju inte en sån julig konsert. Men det är ju så att det finns julkonserter som bara består av julsånger och de kan ju vara jättemysiga och så finns det julkonserter som är en blandning av julsånger och julklappar och ingen tvekan att jag föredrar den sista efter årets uppsättning av En Stilla Jul med Anders Ekborg med gästartisten Helen Sjöholm som den första underbara julklappen. Man kan också likna den här konserten med ett fantastiskt julbord med de bästa råvarorna och där man bara serverar det jag tycker är gott, vilket inte är allt som alla tycker ska vara med på ett julbord. Dessutom är det ju så att ett julbord består ju av sånt som vi även äter till påsk och midsommar som sill och lax och köttbullar, ja det mesta om man ska vara ärlig. Så att en konsert inte bara är julsånger är kanske det mest juliga? Och många familjer har ju lite konstiga traditioner som ingen annan tycker hör till jul och dit kan man ju t ex räkna Anders val av Tom Learys visa om den mordiska Rickiti Tickiti Ta som mördar hela sin familj.

All inleds väldigt juligt med att Anders tänder ljusen på kandelabern medan han sjunger ”Nu Tändas Tusen Juleljus”. Väldigt stämningsfullt och fint. Likaså en av mina favoriter ”First Of May”s lika underbar som den finaste Kalix Löjrom. Och det blir många klickar Kalix Löjrom under kvällen bland annat det fina medleyt från Stevie Wonders julskiva med bland annat Someday At Christmas. Medan julbordet serveras så delas det ut några helt magiska julklappar som inte är så juliga men vem vill bara ha massa tomtar till jul när man kan få Gethsemane som Anders sjunger med sån inlevelse att man tappar andan. Och hur underbart är det inte att få en julklapp man inte ens visste man ville ha? Anders version av Adeles version av ”Million Years Ago” var det där fina smycket som man alltid vill bära. En låt som kändes som skriven för Anders. Kan det bli mer juligt än när Anders läser Tomten av Viktor Rydberg? Så sist innan pausen är det dags för en av Anders julönskningar att slå in, och äntligen äntligen ”Gabriella sång! med Helen Sjöholm på Oscarteaterns scen. Det finns de som kan sjunga den bra som Kristin Lidström i musikalen Så som i Himmelen, men ingen kan sjunga den som Helen. Det blev otroligt starkt när hon framförde den just på den här scenen. Kändes lite som teatersalongen äntligen fick höra den på rätt sätt. Och inte blev det sämre av att det är Stefan Nilsson själv som spelade piano till. Sången är ju så fin. Ja och efter en sån julklapp och så mycket god mat var det dags för en bensträckare.

Andra akten ja då fortsatte det med lite traditioner som Koppången. i kväll som en underbar duett med Anders och Helen. Men så blir det som det oftast blir på ett julbord, när man varit duktigt och tagit maten i ordning sill, lax etc så vill man ju gå tillbaka och äta en gång till av allt det goda och då blandar man hej vilt. Och det var precis vad Helen och Anders gjorde. Helen hade till och med tagit med sig en ”matlåda” med lite rester från Höjdarjullunch på Katalin. Nu blandades det helt galet roligt med jullåtar på fel melodier i en helt oväntat genre som O Helga Natt i dansbandstappning och ett musikalpotpurri på jullåtar men t ex En Sockerbagare på Cabaret osv. Lika galet roligt som på Katalin även om vi nu förstod vad som skulle komma, men det var mycket bättre kvalité på sången. Anders var inte helt fel som dansbandskung! Ett nummer som verkligen måste upplevas! Sen i slutet på julbordet ja då är det dags för det stora gottebordet där det finns så mycket gott att välja på och man vet inte vad man ska ta för man vill ju ha så mycket. Men Anders gjorde ett perfekt urval av jullåtar t ex Little Drummer Boy, Come All Ye faithful och självklart O Helga Natt.

Så när all maten är uppäten ja då är det dags att plocka fram den allra sista julklappen. Den där stora fina som man har klämt på och man tror man vet vad det är men inte riktigt våga tro att det verkligen är det i paketet. Det där som man hade för 20 år sedan men som sen försvann och man längtat efter och önskat att få tillbaka. Så i några minuter får man äntligen uppleva det igen, det bästa som har gjorts på en svensk musikalscen är för några minuter verklighet igen. Helen och Anders tillbaka som Kristina och Karl Oskar i ”Här Har Du Mig Igen”. Så magiskt att se dem så fullt gå in i sina roller igen och leverera med lika mycket känslor som om det vore på Cirkus igen och i slutet av Kristina Från Duvemåla. Helt ofattbart bra, magiskt och jag svävade uppe på musikalhimlens moln utan att andas och just där och då fanns inget annat än Helen och Anders och deras röster i perfekt harmoni och känslourladdning. Bästa julklappen!

Sen för att vi skulle få landa och börja andas igen så avslutades det hela med Jul Jul Strålande Jul. Så vackert och julaktigt.

En perfekt julkonsert med underbara julklappar som får avsluta konsert och teateråret för mig. Lika bra att sluta på topp!

 

Häxorna i Eastwick, 14 december, Cirkus, Stockholm

Hösten 2019 har präglats en del av Häxorna i Eastwick för mig och det har blivit några besök i Eastwick. Det har varit en rolig resa att följa hur den har utvecklats från det första publikrepet när det tog typ 20 minuter att få upp ridån till den här väloljade föreställningen som det är nu. Peter har blivit hängande i luften, lilla dockan har fått hår och kläder och Fidel fixar numera Häger a´la King. Ja det är bara några av de saker som hänt från första publikrepet till den här sista föreställningen för säsongen.

Men annars är det mesta sig likt i Eastwick, den där lilla amerikanska staden på 60-talet där moralen har hållits högt och där man nu förfasas över allt syndiga som sker när Darryl Van Horn (Peter Jöback) flyttar dit efter en besvärjelse av häxorna Sukie (Vanna Rosenberg), Jane (Linda Olsson) och Alex (Kayo Shekoni). Peter tar ut svängarna för fullt och det syns att han trivs i den här rollen. För knappt 20 år sen vara han den unge blyge Michael i uppsättningen i London. En roll som till större delen under hösten har spelats av Martin Redhe Nord men som i flera föreställningar på slutet spelats av Hjalmar Freij. Hjalmar och Martin gör Michael på sina egna sätt och Hjalmar är aningen mer lik Peters version, vilket märks i numret ”Dansa Med Elden”.  Från och med efter årsskiftet kommer nog rollen som Michael att bara spelas av Hjalmar eftersom Martin ska spela i Next to Normal i Uppsala Den ska ni inte missa! Den som förfasas mest över Darryl är stadens starka kvinna Felicia som spelas helt gudomligt bra av Sussie Eriksson. Eftersom jag kommer från Motala är det alltid kul att se en ännu en duktig Motalatjej på scenen. Hanna Ulvan spelar Felicias dotter Jennifer som har en trevande kärlekshistoria med Michael. För varje gång jag ser den så gillar jag Fidel/Lilla tjejen mer och mer. Kitty Chang är brilliant som Fidel/Lilla Tjejen som dyker upp överallt. En charmig biroll som humoristiskt knyter ihop de olika scenerna. Hennes minspel är så rätt!

De stora härliga ensemblenumren blir bara bättre och bättre. En så talangfull och kunnig ensemble. Det gör ju inte saken sämre av att kläderna av Colin Richmond är så fantastiska. När man sitter långt fram ser man vilka fantastiska tyger som använts till kläderna. Sceneriet är emellanåt rätt enkelt med staket som de flyttar runt, men så har vi det storslagna sista numret i första akten. Middagen hemma hos Darryl som är så lyxig och så snyggt i lika och som avslutas med den snygga och häftiga flygningen av häxorna utöver parkettpubliken. För att få bäst vy över det ska man inte sitta långt fram utan då ska man sitta typ rad 3-6 på läktaren. Så häftigt att sitta där och häxorna kommer flygande emot en för att sen sväva upp och försvinna upp på ljusbryggan.

Hela föreställningen är så snygg och bra gjort. Fantastiska insatser av alla på scenen och överlag är musiken och låtarna såna som man blir glad av och får energi av. Man går verkligen från Cirkus fylld av glädje och med ett stort leende på läpparna. Precis det man behövt den här gråa och mörka hösten som varit. Och som kommer att behövas en bit in på våren.

Just nu är det speluppehåll men den 10 januari börjar de spela igen och i skrivande stund finns det biljetter att köpa till den 14 mars. Har ni inte sett den så ska ni absolut passa på! Själv har jag ett par till bokade.

https://www.ticketmaster.se/artist/haxorna-i-eastwick-biljetter/1010422

Häxorna är nominerade i flera kategorier i Broadwayworld,com och missa inte att gå in och rösta på din favorit. Det kan du göra här:

https://www.broadwayworld.com/sweden/voteregion.cfm

ART, 12 december, Rival, Stockholm

Lite sen på bollen att se ART då den bara har ett par föreställningar kvar på Rival  där den gått sen i våras. Men i vår ger den sig ut på en riksturné som avslutas i Göteborg. Har tänkt att gå men sen inte kommit iväg och varit lite tveksam för hur kul kan det vara med tre medelålders män som gnäller på varandra?

Art är skriven av Yasmine Reza och det är ju både kul och intressant att en kvinna skrivit en pjäs om manlig vänskap, och gör det på ett mycket bra sätt. Edward af Sillén har regisserat den här uppsättningen och det bådar ju för både hög kvalité och rätt komiskt anslag. Edward har en unik förmåga när han skriver manus och/eller regisserar att balansera komiken på rätt nivå utan att det blir plumpt eller buskis.

ART handlar om tre manliga vänner Sebastian (Per Andersson), Markus (Johan Rheborg) och Ivan (Henrik Schyffert) och deras vänskapsdynamik. Sebastian köper en extremt dyr helvit tavla som han länge gått och suktat efter. Markus tycker han är helt galet och förstår inte grejen med den vita dyra tavlan. Ivan har ingen egen åsikt utan byter åsikt beroende på vem han pratar med vilket retar upp de andra två. Det är intressant att se de olika rollerna som vännerna har i gruppen och hur positionerna förflyttas. Saker som har legat och grott kommer upp till ytan och frågan är kommer vänskapen att överleva?

Henrik Schyffert, Johan Rheborg och Per Andersson är några av vår mest kända komiker, men har olika sätt att förmedla sin humor på.  Per Andersson brukar oftast hamna i roller som dra lite för mycket åt buskishållet för min smak och det är så kul att se att här har Edward af Sillén fått honom att tona ner den sidan och visar att han kan leverera humor på ett mer lugnt, subtilt och underförstått sätt och han gör det alldeles utmärkt. Här behöver han inte förstärka en bra och rolig replik med överdrivet kroppsspråk som på nåt sätt varit hans signum. Rheborg, Schyffert och Andersson balanserar och lyfter fram sina olika karaktärer på ett utomordentligt bra sätt och replikerna sitter som de ska. Många skratt, utan att det blir gapflabb men tror jag inte är meningen heller.

En komisk pjäs med lagom dos av allvar och som kan få alla att tänka över vilket förhållande man har till sina vänner. Väldigt välspelad av trion Andersson, Schyffert och Rheborg.

ART är nominerad som bästa pjäs i Broadwayworld.com Sweden Award 2019 där röstningen pågår till den 31 december 2019.

https://www.broadwayworld.com/sweden/voteregion.cfm

Färdigspelat i Stockholm för ART för den här gången men för alla i ute i landet finns det chans att se den när den kommer till en stad nära dig. Start i Västerås den 17 januari och sista föreställningen är den 17 maj i Göteborg. Biljetter kan köpas här:

https://www.blixten.se/artister-och-evenemang/art/

 

 

Stjärnjul XXVII med Peter Johansson, Gunilla Backman och Samuel Ljungblad, 7 december, Hovet

27 året för Stjärnjul och i år har man bytt arena från Filadelfiakyrkan till Hovet och man satsar stort med två stycken West End stjärnor Peter Johansson och Gunilla Backman och för godspel och soulkänslan står Samuel Ljungbladh. Konserten inleds mäktigt och kraftfullt i bästa The Greatest Showman anda med alla solister och trefaldiga väldsmästarna Rönninge Show Chorus och 40-års jubilerande The EntertainMen och den 16 person stora orkestern under ledning av Johan Landqvist på scenen och runt om och i parketten. Den starka inledningen fortsätter med Gabriellas sång vacker, finstämd och mäktig på samma gång med Gunilla som solist och bägge körerna. Peter Johansson fortsätter med en kraftfull All Rise. Körerna gör en väldigt fin version av Björn och Bennys ”Klinga Mina Klockor”.  Men sen börjar det märkas lite att Hovet trots allt är lite för stort och den där fantastiska känslan som varit på Filadelfiakyrkan när man i publiken upplever att man är omsluten av alla röster och har en närhet så man ser varenda ansiktsuttryck och sångarglädje hos de enskilda sångarna går förlorad här. Istället för den varma, personliga och intima känslan blir det en högprofessionell men mer opersonlig känsla som infinner sig och de når inte riktigt ut till publiken på samma sätt när det bara är körerna på scenen. Särskilt märktes det i det svenska julmedleyt som är snyggt sammansatt och där alla sångare har placerats ut runt parketten och i gångarna på läktarsektionerna. Men även om sångarna är spridda runt om i hovet kommer ljudet bara från scenen och det tillsammans med att sångarna står riktade mot scenen gör att det tyvärr ger en känsla av att sången är inspelad och man lyssnar på radio. Jättebra medley av fina julsånger och proffsig sång men eftersom sångarna inte tittar på publiken tappas känslan och stämningen bort till viss del. På samma sätt faller det bra sammansatta instrumentala medleyt av julsånger med den fantastiska orkestern lite platt och som jag lite upplevde som ett pausinslag bara för att det inte nådde ut på Hovet på samma sätt som det gjort på Filadelfiakyrkan. Peter Johansson är van vid stora arenor och tar in publiken och arenan på ett annat sätt och när han är med så höjs nivån och Queens ”Somebody To Love” blir magiskt bra och kraftfull. Även Gunilla når upp till det där extra t ex i Don’t Rain on my Parade där Rain istället har blivit Snow för att få till lite extra julstämning. Samuel Ljungbladh är en mästare på gospel vilket märks när han och körerna stämmer upp i Joyful Joyful.

Som tur är har man i lokalflytten fått med sig den fina jultraditionen att bjuda både på svenska julsånger, engelsk/amerikanska och en mysig Disneymedley och självklart även O Helga Natt som Gunilla Backman fått äran att vara solist i och den blir riktigt mäktigt när körerna klämmer i för fullt. De är otroligt proffsiga i sången, fantastiska körarrangemang och jag gillar verkligen deras koreografi i många av sångerna. Men det är ju inte bara körerna som sjunger julsånger utan Gunilla och Samuel gör en härlig tolkning av en av mina favoriter ”Fairytale of New York” och Gunilla och Peter trollbinder oss med ”Have Yourself A Merry Little Christmas”. Ljussättningen oftast i rött, den enhetliga klädseln i rött, vitt och svart ger en proffsig och snygg stämning, men det blir inte samma julstämning som i tidigare stjärnjul och det är svårt i en arenalokal att få samma mysiga julstämning som i en mindre.

Rönning Show Chorus vann i år sitt tredje raka VM-guld där vinnarlåten var deras version av ”Thank You For the Music” vilket ikväll också fick bli körens grundare och dirigent Britt-Heléne Bonnedahl avskedslåt till kören och till publiken när hon nu ska sluta. Och att få vara med och se henne dirigera kören en sista gång är ju bara det en bra anledning att gå och se Stjärnjul XXVII för det är en otrolig insats hon har gjort för svensk och internationell körsång.

Årets presentatör är Anders Lundin och han har några egna sånginslag och mellansnack där det om varför julen finns var det som var mest fyndigt och lite tänkvärt.

Konserten avslutas lika mäktigt och storslaget som den började med Händels Messias-Halleluja och ”Santa Claus Is Coming To Town”.

Stjärnjul XXVII framförs två gånger den 8 december och det finns lite biljetter kvar fortfarande och gillar man julsånger, storslagna körnummer uppblandat med duktiga solister så är det ett av de bättre sätten att tillbringa andra advent 2019 på!

https://www.stockholmlive.com/events/detail/stjaernjul-xxvii

Snövit the Musical, Göta Lejon, 7 december, Stockholm

Har sett Snövit 2 gånger tidigare och senaste gången var nästan tre år sedan. Snövit The Musical bygger på Bröderna Grimms saga och det är inte Disneyversionen utan en egen version där Martin Landh har skrivit den glada, poppiga och medryckande musiken och Robert Dröse står för manus, regi och koreografi.

När Snövit (Bob Hellberg) föds dör hennes mamma och kungen (Andreas Andersson) sörjer henne i sju år innan den nya drottningen (Anna Norberg) gör entré och verkligen är den elaka styvmodern. Stackars Snövit har bara sina gosedjur att ty sig till. På sin 15e födelsedag gör hon Drottningen upprörd och den äregirige Härolden (Patrik Martinsson) får i uppdrag av Drottningen att döda Snövit. Som alla vet kan han inte göra det utan säger åt Snövit att fly ut i skogen. Långt bort i skogen hittar hon ett hus där de sju dvärgarna, som alla heter Konrad, bor och hon flyttar in. Men Drottning får veta att hon lever och förvandlar sig till en häxa för att själv döda Snövit. Hon lyckas nästan men den vackre Prins Erik (Bragi Bergsson) kommer förbi och räddar henne. Så levde de lyckliga i alla sina dagar.

Den här versionen av Snövit är en spännande fartfylld och rolig och passar barn i olika åldrar. Under åren har jag haft med mig barn i åldrarna 3, 6 och 9 och de har alla haft olika favoritdelar och upplever den på olika sätt. Treåringen älskade de stora gosedjuren men var lite rädd när Härolden tar med sig Snövit ut i skogen för att döda henne. 6-åringen hejade på Snövit och tyckte att den elaka drottningen skulle få lära sig en läxa, men det var allt lite pinsamt när Snövit och Prins Erik pussades. 9-åringarna gillade att Prinsen spelades av någon de kände igen och tyckte den var kul.

Karaktärerna är välkända och varje uppsättning har haft olika personer i huvudrollerna. Drottningen spelades i första och andra uppsättningen av Nanne Grönvall (men jag såg hennes understudy i 2017 års uppsättning) och flera av låtarna låter väldigt mycket Nanne, men Anna Norberg (som även är producent) sjöng riktigt bra och hennes Drottning/Häxa var härligt elak och fåfäng. Just Drottningen är den karaktär som är mest intressant och som barnen älskar att tycka illa om. Anna har en härlig interaktion med barnen i publiken som buar på henne och visar att de minsann håller på Snövit. Bob Hellberg gör en  stark Snövit och det är lite så man undrar varför hon faller för den vackre men självupptagne Prins Erik. Bragi har en röst som passar bra. Härolden görs i den här uppsättningen av Patrik Martinsson som nog är den mest etablerade musikalartisten av dem alla och just nu spelar han också Prins John i Robin Hood. Patrik Martinsson har en suverän musikalröst och det är alltid lika kul att se honom i en musikal för man vet att han alltid levererar och det är inget undantag här i Snövit. Det är en bra sammansatt ensemble. Det är extra kul att de inte bara spelar på scenen utan använder sig av gångarna på parketten så skådespelarna kommer ännu närmre publiken.

Scenografin är densamma som i tidigare uppsättningar och den är fortfarande snygg och effektfull. Mest gillar jag nog skogen när Härolden ska mörda Snövit. Hela den scenen är väldigt snyggt gjort med ljussättningen, musiken är dramatisk och det är intressant att se hur Härolden tampas med sitt samvete och sina känslor. Patrik Martinsson är suveränt bra där. Även kläderna är samma och där är det Drottningen som byter till en rad olika glittriga och fina kreationer, men som slutar med en gråbrun häxkappa.

Som helhet är den en bra familjemusikal där barnen är med och skriker och tjoar från början.  Det hela avslutas med att de barn som vill får gå upp på scenen och hälsa på alla karaktärerna. Vilken fantastisk lycka för en 6-åring att få krama Snövit, Prinsen och även den elaka häxan, för i finalen har hon ju satt på sig sin finaste röda klänning. och då är hon ju vacker. Så fint av ensemblen att ta sig tid efter föreställningen och en oförglömlig stund för barnen. De visar verkligen att för Dröse/Norberg är barnen i fokus när de sätter upp en musikal och att det ska vara en helhetsupplevelse som de minns länge.

Snövit spelas på Göta Lejon lite spridda datum fram till den 26 april 2020.

 

Höjdarjullunch med Helen Sjöholm, Jacke Sjödin, Andreas Nilsson, 30 november, Katalin, Uppsala

Höjdarluncher med trion Helen Sjöholm, Jacke Sjödin och Andreas Nilsson är något man verkligen ska se till att skaffa biljetter till. Det är roligt, fyndigt, överraskande och så toppas det med en del skönsång av främst Helen. Den här omgången är temat jul så det är alltså Höjdarjullunch och jag tror aldrig jag har sett en julkonsert på det här sättet. Jacke Sjödin börjar med att berätta att när han var ute i skogen med hunden så kom han på att man kunde ju sjunga texterna till julsånger på andra melodier och det är vad den här timmes lunchunderhållning är. En lång rad kända julsånger men med sjungen på en annan känd låt och det blir bara så underbart roligt och bra! Vad sägs om Midnatt råder med melodin till Rolling Stones Satisfaction? Så fortsätter det och jultexter till Born in the USA, Queen och ja jag kommer inte ihåg melodier som de bytt ut. Allt i en rasande fart så man hinner knappt med vilka jultexter det är och till vilka låtar. O Helga Natt i dansbandstappning i helt galna dansbandskläder är hysteriskt roligt. Muikalen Julen är underbar och extra kul är det ju att regissören Ronny Danielsson sitter i publiken. Men hur galet är det inte med jultext till Fantomen på operan? Eller Helen Sjöholm som Sally Bowles i Cabaret i bästa Bob Fosse koreografi sjungandes en jultext? Och ”Vi äro musikanter” är helgalen när de kommer in i folkdräkter med olika instrument. Det är svårt att beskriva vad som egentligen händer på scenen, det bästa är verkligen att uppleva det. Galet bra, genialt och hur de kan framföra det här galna med sånt allvar är ofattbart. Hur kul har de inte haft när de har skapat det här. Helen är ju den som står mest för skönsången men hon har ju även en sån underbar komisk tajming och de är så bra tillsammans.

Även om det var fake news att Jacke Sjödin blivit valt att läsa nyhetsklockorna så skulle jag gärna höra hans underfundinga uppdaterade version en gång till. Det var så mycket roliga detaljer i den så man behöver höra den fler gånger för att kunna registrera allt. Vilken talang han har för att skriva såna texter och sättet han framför dem är minst lika bra.

Det är så värt att resa till Uppsala för att vara med om en Höjdarlunch! Ja det fanns publik ändå från Berlin som rest för att se det här. Men tyvärr är det slutsålt för den här gången där sista är den 16 december. Men håll utkik efter när den här trion dyker upp igen, eller ta en chansning att det blir något sent återbud. Fantastisk roligt!