Pippi på de sju haven, premiär, 13 december, Intiman, Stockholm

Intiman brukar sätta upp någon Astrid Lindgren berättelse till jul och i år är det dags för en nyskriven version av Pippi på de sju haven. Filmen Pippi på de sju haven kom 1970 men berättelserna om Pippi är tidlösa och generation efter generation älskar dem över hela världen.

När jag klev in genom dörrarna till teaterfoajen på Intiman märkte man direkt att här är det barnteater på gång. Fullt med förväntansfulla barn som skulle få se en av sina stora idoler på riktigt. Till barnen (och de vuxnas) stora förtjusning bjöds det på chips, popcorn, polkagriskäppar och världen godaste donutlussekatter. Vilken tur att det var premiär på Luciadagen! Barnen sörplade festis och de vuxna sippade på rose eller vitt vin. Pirater vimlade runt i lokalen och delade ut guldpengar. Ja, premiärstämningen var verkligen på topp. En och annan kändis syntes på röda mattan, och extra kul var det att se Pippinas Pippi i vimlet, Inger Nilsson själv.

Några minuter sent gick ridån upp och det börjar med att Tommy och Annikas mamma och pappa ske ge sig ut på en resa och lämnar barnen hemma men Pippi har ju lovat att ta hand om dem. Pippi gör en storartad entré på en flygande säng och alla barnen i salongen jublar. Där är hon! Sen får vi följa med Pippi, Tommy och Annika på ett äventyr för att rädda Pippis pappa som har blivit tillfångatagen av hemska sjörövare som vill åt hans skatt med guldpengar. Många av de välkända sångerna av Astrid Lindgren, George Ridel och Jan Johansson är med som Sjörövarfabbe, Här kommer Pippi Långstrump och Kalle Teodor. Det är härliga nummer och det är till och med ett långt steppnummer med Pippi, Tommy och Annika och alla sjörövare.

Angela Rautalin spelar Pippi med härlig energi, glädje och är så där kavat och självsäker som Pippi ska vara. Meleah Myhrberg och Oskar Norgren är charmiga i sina roller som Annika och Tommy. Kristian Ståhlgren spelar Pippis pappa som de elaka sjörövarna Blod-Svente (Anna Hallgren) och Jocke med kniven (Martin Hallgren) har fångat. Till sin hjälp att hålla Pippis pappa fånge har de sju andra sjörövare. Eftersom det är en familjeförställning är sjörövarna lagom skrämmande och elaka. Caroline Erikssons kostymer håller sig väl till hur man tänker sig att alla karaktärer ska vara klädda och se ut. Tommy och Annika i pasteller och sjörövarna med vita skjortor, skinnvästar och bandanas, och Pippi, ja hon ser ut precis som hon ska med sina röda flätor, förkläde och olikfärgade strumpor.

Man har lyckats bra med att hålla sig till ursprungliga samtidigt som det känns modernt och fräscht.

Det är en härlig familjeföreställning där barnen lever sig in i handlingen och skriker och hejar på samtidigt som vi vuxna får en dos nostalgi.

Pippi spelas till den 14 april och biljetter kan köpas här:

https://showtic.se/forestallningar/pippi-langstrump/biljetter/#tickets

 

 

Stjärnjul 2018 med Kalle Moraeus, Annika Herlitz, Kiralina Salandy och Kjetil Støa, Genrep, 7 december Filadelfiakyrkan, Stockholm

Fredagkväll, andra advent är på ingång och det är helgen då Stjärnjul har premiär på årets julkonsert, den 26e i ordningen. Men ikväll är det genrep så sista finslipningen innan premiären imorgon kl 14. Ska nåt gå fel så är det ikväll så allt löper smärtfritt imorgon. Några småincidenter t ex att ”ridån” inte släppte i inledningen och ett mellansnack som bestämts i sista sekunden så Annika Herlitz skulle skriva på det under kvällen och ha det på plats till premiären. Men här är det proffs som är på scenen så allt hanteras med ett leende och det är ju live och det som är det härliga med live.

Som sagt det är verkligen proffs som står på scenen, 200 körsångare i dubbla VM-guldmedaljörerna Rönninge Show Chorus och The EntertainMen. En konsert som bygger på deras sångröster, sångglädje och underbara arrangemang av många klassiska jullåtar, härligt och roligt Disneymedley, gospel och fin uppbackning till de gästartister som är med och förgyller konserten och sätter sin prägel på årets konsert.

Kalle Moreaus med sin värme och musikalitet drar ner jubel med bland annat den fina Koppången, ett instrumentalt julmedley i spelmansanda med orkester och stråkar och tillsammans med kören Björn och Bennys underbara ”Klinga mina klockor”. Kiralina Salandy står för den mer gospelaktiga delen under konserten och gör en härlig ”Stand by me”. Kanske inte så julig, men en av mina favoritlåtar och i ett bra arrangemang som blev mäktig med den stora kören. Är Annika Herlitz med i en konsert så är ju ledmotivet ”Slå dig fri” ur filmen Frost ett måste. Lite oväntat att den kom rätt tidigt i konserten. Annika sjöng också några fina julsånger som ”The Christmas sång”. Och den stämningsfulla ”The Prayer” tillsammans med den för mig helt okände norske Kjetil Støa (men nu när jag läser på ser jag att han var med i Turandot på Folkoperan 2017 och inser att jag borde nog sett den). Men han var verkligen kvällens julklapp! Vilken fantastisk röst! Blev helt knockad av hans ”O Helga Natt”. Och det var en magisk stund när Kalle Moreaus började spela inledningen till ”You raise me up” och Kjetil sätter sig längst upp på körtrappan, helt ensam i den stora trappen med stämningsfullt ljus och börjar sjunga. Absolut en höjdpunkt och ögonblick som jag inte kommer att glömma. Kjetil får också stå för extranumret, Nessun Dorma, som jag ibland kan tycka blir lite pretentiös och tråkig, men inte ikväll. Vilken röst, utstrålning och mäktigt avslut! Nessun Dorma är inte den juligaste låten, men ändå ett perfekt avslut på en mångsidig julkonsert.

På scenen fanns inte bara dessa fantastiska röster utan även Stjärnjulorkestern med blås & stråk under ledning av Mattias Bylund. Orkestern, blås och stråk lyfter sångerna och får till den där härliga julstämningen. Precis som den fina belysningen på och runt om scenen. Rönninge Show Chorus klädval i fina röda glansiga/glittriga tunikor och The EntertainMen med röda skjortor förstärker den varma och juliga stämningen.

Stjärnjul har återigen gjort en julkonsert man inte vill missa om man gillar körsång och fantastiska röster.

Premiär imorgon kl 14:00 och biljetter kan köpas här:

http://stjarnjul.se/stjarnjul2018/

Frälsningsarmén Julkonsert med Anders Ekborg, Tua Dominique, Adolf Fredriksmusikklasser 4CD mfl, 3 december, Eric Ericsonhallen, Stockholm

I flera år har det varit en tradition att gå på Anders Ekborgs julkonsert ”En Stilla Jul” men så förra året sa han att han skulle ha uppehåll i år för han hade ett hemligt projekt på gång. Vi gissade ju rätt snart att det var ”Så som i himmelen” vilket vi fick rätt på och det har han ju ägnat hela hösten åt. En helt fantastisk musikal som varmt rekommenderas. Men hans julkonserter är ju underbara så jag blev väldigt glad när jag såg att han skulle vara med på Frälsningsarméns julkonsert. Först var det utsålt men så lyckades vi boka biljetter igår kväll. Skam den som ger sig. Eftersom det är fri placering i Eric Ericsonhallen var vi där drygt en timme innan konsertstart och fick plats på rad 1 efter en halvtimmes köande ungefär. Och det var väl värt att köa för!

Swedish Central Band (blåsorkester) inledde med ett julmedley. Sen hälsades vi välkomna av Clive Adams. Förutom Anders var även Tua Dominque gästartist tillsammans med sitt kompband bestående av Anders Ellman, Marcus Möller och Jonas Dominique. De bjöd på flera härliga julsånger ”The Christmas Song”, ”Let it snow”, ”Have yourself a merry little Christmas” och ” A child is born”. Alla i härliga jazziga arrangemang. För alla musikalälskare så är det säkert flera som såg Tua som Christine i Fantomen på operan när den gick på Oscars.

Anders och Tua sjöng ”Time to say Goodbye” tillsammans och det var vackert och stämningsfullt. Deras röster passade bra ihop. Anders första sång var ”You Raise me up” och sen under kvällen fick vi också höra den underbara ”Gabriellas sång” och är det julkonsert så är ju ”O helga natt” ett måste. Anders tog i ordentligt och det blev så mäktigt i Eric Ericsonhallen. Riktig härlig julstämning. Så kul att få lite Anderssång så här inledningsvis av december. Förr om året har han ofta varit den sista julkonserten, men i år fick han inleda. Och det gjorde han verkligen med bravur!

Adolf Fredriks musikklasser är ju helt underbara. Det är något alldeles särskilt med barnkörer som sjunger julsånger. Och de här barnen kan ju verkligen sjunga. Det är säkert flera av dem som man kommer att få höra igen när de blir äldre. Deras första omgång var Luciainspirerat med ”Lucia”, ” Stjärngossarnas visa” och ”Julbocken”. I andra akten sjöng de ”Vinternatt på Trollberget”, ”Det finns ingenting i världen” och ”Dra vanten på”. Så mysigt och stämningsfullt.

Även Swedish Central Band spelade några flera julmedleyn.

En kväll med mycket härlig julstämning och underbara röster. Men även ett budskap om att julen är en tid då vi ska hjälpa varandra. Det finns så många som behöver hjälp med mat och julklappar till julen av olika anledningar. Så ge ett bidrag till Frälsningsarméns julhjälp istället för den där Latten eller något annat och sprid julgläden. Swisha till 900 48 05 märk ”Jul”.

Fint att vandra från Skeppsholmen till city med de härliga julsångerna i öronen och njuta av den fina julbelysningen.

 

FEMALES! REMAKES! premiär, 30 november, Teaterverket, Stockholm

Efter ett intensivt budgetarbete behövde jag byta ut excelbladen och alla siffror mot något annat så det var perfekt att jag fått en inbjudan till premiären på FEMALES! REMAKES! på Teaterverket. Tror inte jag har varit på Teaterverket tidigare så det var kul att se en ny liten teaterlokal. En källarlokal på Västmannagatan 54 med en liten bar och en intim teatersalong.

FEMALES!REMAKES! handlar om 3 tjejer Max (Erika Dittmer), Chris (Kristin Hellberg) och Robin (Lovisa Forsell) och Grannis (Tobias Johansson). Tjejerna har bott ihop i London och återförenas nu en kväll med lite förfest innan de ska gå ut. Grannen råkar komma förbi för att låna socker men blir kvar och spelar pianot. Man har valt ut ett antal låtar från musikaler som normalt sett sjungs av män och lagt in dem i handlingen i den här musikalen, och nu framförs av de här tre tjejerna. I och med att de hamnar i en ny berättelse får texten en annan betydelse, men bara det att de sjungs av en tjej gör att man tolkar texten på ett helt annat sätt. Riktigt spännande och intressant. Först ut är Kristin Hellberg som sätter ribban riktigt högt med en fin tolkning av en av mina favoritlåtar, ”This is the moment” från Jekyll and Hyde. Sen rullar det på med t ex Lovisa Forsell med en känslosam och stark ”I am what I am” ur La Cage aux folles. Erika Dittmer plockar fram sin komiska talang i bland annat ”Grease Lightning” (Grease) tillsammans med de andra tjejerna. Vi får också höra bland annat ”Bring him home” (Les Miserables), ”I got life” (Hair), ”Saturday Night Fever”,  ”Anthem” (Chess) och ”Where I want to be” (Chess).

Jag gillade själva konceptet med tjejer som sjunger låtar som killar normalt sjunger och ger dem en ny innebörd. Tre duktiga musikalartister som kompletterar varandra bra i röster och karaktärer. Föreställningen var ca 40-45 minuter vilket var perfekt som en liten kortmusikal en fredagskväll efter jobbet. En musikal AW helt enkelt. Skulle också passa väldigt bra på Soppteatern.

Den spelas bara imorgon (kl 15 och 19) så varför inte passa på att pausa i julmarknadskommersen och tanka lite musikal och få energi så ni orkar med adventsfirandet och julstöket.

 

 

Orup 60 år, 29 november, Ericsson Globe, Stockholm

Efter den här kvällen är det dags att ändra stavningen på Ericsson Globe till Eriksson Globe för ikväll ägde Orup Globen och bars fram av publiken kärlek ton för ton. Över 12 000 hade slutit upp för att fira Orup när han bjöd in till sitt 60års kalas. För som han själv sa så kunde han inte tänka sig någon annanstans att fira sin födelsedag på. Han förvarnade om att det skulle bli en lång konsert och att han bara skulle spela låtar som han själv ville sjunga. Första låten var ”Är du redo?” och publiken visade verkligen att vi var redo för att fira Orup. Flera gånger under kvällen bröt det ut spontan ”Ja må du leva” sång så fort det blev minsta lilla paus från scenen.

Under den mer än 3 timmar långa konserten spelades 35 låtar från alla olika perioder från Orups artist liv och den ena gästartisten efter den andra kom in. Först ut var Intermezzo som han hade hitten ”Kom och ta mej” med. Linnea Henriksson kom in och hon och Orup gjorde duett av ”Lyckligare nu”. Tillsammans med Johan Kinde sjöng han en Sintra låt ”I could have told you”. Duett blev det också med Kayo och ”Om natten”. Ubangi spelade han med i början på 80-talet och de hade en landsplåga med den lite udda ”The little cat and the dirty dog” och vad vore den ultimata Orup konserten utan den? Cia Berg och resten av Ubangi var på plats och publiken jamade och skällde med för fullt. Stort jubel när en snutt från Melodifestivalen spelas upp på bakgrundskärmarna och Anders Glenmark kommer in på scenen och det är dags för ”Upp över mina öron”. Låten som de kom tvåa med i melodifestivalen 1989 efter Tommy Nilsson och ”En dag”. Inte blev jublet mindre när Lena Philipsson äntrar scenen och sätter sig vid pianot och de tillsammans sjunger ”På gatan där jag bor”. Och självklart sjöng de också ”Det gör ont” men in demoversionen som är lite mer tillbakahållen och sorgsen än den slutliga versionen som hon vann melodifestivalen med. En härlig ”Min mor sa till mig”gjorde de också tillsammans. Sista gästartisterna var självklart GES och låtarna ”Hon är min”, ”En djävul på kärlek” och ”När vi gräver guld i USA”. Vilket tryck det var i de låtarna! 

Men självklart sjöng han många låtar själv med sitt stora band från Viva la pop-showen. Bland annat en finstämd ”Din arm omkring min hals”, ”Cigarettminut”, ”Jag kommer över dig” och självklart de riktigt stora låtarna som ”Jag blir hellre jagad av vargar”, ”MB”, ”Magaluf”, ”Där står pojkarna på rad”, ”Regn hos mig”, ”Stockholm” och allt avslutades med ”Från Djursholm till Danvikstull”. En väldigt berörd och tagen Orup tackade för sig. En kväll som varken han eller någon annan som var på plats kommer att glömma. Vilken ära att få vara med och fira och hylla Orup på det här sättet! Han är verkligen en av våra bästa popartister och låtskrivare. Svensk musik hade varit så mycket tråkigare utan honom. Så många låtar som så många kan sjunga med i. Måste vara en sådan kick att höra hela Globen sjunga texterna i låtarna, även om jag personligen föredrar när artisten själv sjunger, men en kväll som den här unnar jag verkligen Orup den bekräftelsen. Han är ju inte bara uppskattad av publiken utan av alla de artister som han har jobbat med och skrivit låtar till.

Och 60år är inte någon ålder på en artist som Orup. Blir kul att se vad han hittar på framöver och han är en härlig liveartist så jag ser gärna honom om och om igen. Verkligen glad att jag gick på den här episka Orupkonserten!

 

Kort, Glad och Tacksam, Pernilla 50 år, 28 november, Göta Lejon

Jag var på premiären den 1 februari på den här showen och det är längesen jag skrattade så mycket på en föreställning som då. Så skulle det vara lika roligt att se den en gång till? Ja det var det verkligen. Skämten kommer ifrån hjärtat och alla bjuder verkligen på sig själva. Pernilla har fått ihop ett toppengäng med Ola Forsmed, Kim Sulocki, Måns Nathanelson och Hanna Hedlund. Alla har den perfekta komiska känslan och även om de nu har spelat så många gånger så känns allt fräscht, nytt och äkta. Inga skämt känns som rutin och det är en konst.

Allt börjar med en överraskningsfest som kompisarna ordnar och sen får vi följa med i Pernillas liv från hennes stora entré ur Christinas vagina, till hon träffar Emilio och barnen föds ett efter ett, hennes schlageräventyr, Wahlgrens värld och mycket mer. Det mesta skämtas det om på ett härligt sätt både med tidsenliga kläder och galna danser. De vuxna barnen skämtas det om men minstingen Theo hanteras på ett fint sätt. En av höjdpunkterna är när Pernilla sjunger ur hjärtat med smärta om hur det är att vara varannan veckas mamma. I det är det ingen glamour, bara en mamma som saknar sin son och inte kan dela alla skratt med honom. Men så växlas det om igen till den mer skämtsamma och glada Pernilla. Hanna Hedlund är underbar som Carola. Kim som Anna Book kommer man sent att glömma. Och hur tålmodigt han står ut med alla skämt om hur kort han är och så var det ju det där men att han är lite kär i Pernilla…. Olas kroppspråk när han är Emilio är så kul. Måns i kort silverlamé klänning som Jenny Silver är en syn som etsar sig fast. Det kräver sin man att stå på scen i den klänningen. Svårt att plocka ut vad som är roligast för allt är så kul. Skrattmusklerna får verkligen jobba ordentligt. Efter en sån här kväll har livet förlängts rätt ordentligt.

Vill man ha en kul kväll så missa inte Kort, Glad och tacksam!. Spelas lite runt om i landet, kommer tillbaka till Rival i början av året och allt avslutas sedan på Malmö Arena den 28 april.

Biljetter kan bokas här:

http://www.kortgladochtacksam.se/

 

9 to 5 The Musical, 25 november, Tibble teater, Täby

1980 kom komedin ”9 to 5” om sekreterarna som gjorde uppror mot sin VD när de tröttnat på hans beteende. Filmen får nog ses som en klassiker mycket för att Dolly Partons ledmotiv blev en sådan succé. För 10 år sedan sattes den upp för första gången som musikal i Los Angeles med musik och text av Dolly Parton och manus av Patricia Resnick. Den spelades en kort period på Broadway och har sen t ex spelats på turné i England och på ett par ställen i Tyskland och kommer att sättas upp på West End 28 January 2019 på Savoy. Men nu har Robin Karlsson satt upp den på Tibble teater så ni har möjlighet att se den innan den spelas på West End.

Vi tas ungefär 30 år tillbaka i tiden när det fanns en rad sekreterare på alla kontor som skrev maskin och använde tippex och man inte skulle ha kort på skrivborden utan det skulle vara en effektiv miljö. Först skrattar man lite åt hur omodernt det var med skrivmaskiner och minns själv hur vi på maskinskrivningen i gymnasiet alltid vara snabba in i skrivmaskinssalen så man fick en maskin som hade tippexband inbyggda så man slapp använda tippexbladen… Kul att se hur långt den tekniska utvecklingen har gått framåt! Men så sätter man skrattet i halsen när en av sekreterarna påpekar att en av killarna tjänar några tusen mer än hon för samma jobb. Likaså när man märker hur de andra sekreterarna med Violet (Therese Frimansson) är snabba på att döma Doralee (Jasmine Hansen) för att hon tycker om att piffa sig och har urringade blusar, och det gör ju inte saken bättre att VDn Franklin Hart Jr (Magnus Eriksson) själv sprider ryktet om att de har ett förhållande. Skrivmaskinerna har vi kommit ifrån, men löneskillnaderna och fördomarna lever kvar. Där har vi inte kommit långt alls. I den ena rättegången efter den andra blir tjejer bedömda och nervärderade utifrån sin klädsel. Så det som på ytan kan verka som en komedi har nu med #metoo fått en annan innebörd. Först tänkte jag att det hade ju varit bättre om man satt in den i nutid, men att ha kvar den i den ursprungliga tiden förstärker bara att vi må ha kommit långt med den tekniska utvecklingen men i övrigt har det bara tagits små steg. Så det här är verkligen en aktuell musikal som är värd att uppmärksammas och ses.

Violet är chef för sekreterarna men hon hålls hela tiden tillbaka av VDn som inte vill befordra henne trots att hon har kompetensen och erfarenheten. Judy (Isabella Tancredi) tvingas börja jobba efter att blivit lämnad av sin man för en ung tjej och hon blir upplärd av Violet. Doralee är tjejen från landet som gillar ett piffa sig och ser ut som en Barbidocka men under ytan så är det en tjej med huvudet på skaft. Men som sagt så är hon inte väl sedd av sina kvinnliga kollegor förrän en dag när dessa tre tröttnar på VDn och bestämmer sig för att förändra på saker. Tre starka kvinnor på olika sätt som finner varandra och härlig girlpower uppstår. Allra bäst är Isabella Tancredi när hon med full kraft och mäktig röst sjunger låten ”Get out and Stay out” när hennes man kommer krypande tillbaka. Therese Frimansson är bra som Violet och Jasmine Hansen är charmig och härlig som Doralee. Magnus Eriksson är precis så där hemsk, sliskig, arrogant och patetisk som den typen av sexistiska män kan vara i sin tolkning som Franklin Hart Jr och har en bra kraftfull röst t ex i ”Hear for you”. Emma Pucek gör bra ifrån sig som berättaren Dolly. Det här är en musikal som hyllar och lyfter fram kvinnorna.

Det är en stor och duktig ensemble i de många olika dansnumren av Maja Stopp. Orkestern leds av kapellmästaren Steve Sherlock. Scenlösningen var enkel och effektiv och man hade utnyttjad hela scenen genom att man låtit en sida av scenen vara rummet till VDn. Kläderna var 70/80tal med plisserade kjolar som också precis varit modernt. Musiken av Dolly Parton är lite countryinspirerad och överlag med en glad ton.

Det här är en bra och aktuell musikal som ni ska passa på och se här på hemmaplan så slipper ni åka till London och se den. Men ni får skynda på för den spelas bara den 30 november och den 1 december. Som Harry Potter fan kan man även göra en check på att ha fått sen den svenska Hermione live på scenen eftersom Jasmine Hansen har gjort svenska rösten till Hermione. Då har jag nästa lyckats pricka av alla tre eftersom jag sett Daniel Radcliffe (Harry Potter) och Rupert Grint (Ron) på teater i London.

Biljetter kan köpas här:

https://billetto.se/sv/e/9-to-5-musikalen-robin-karlsson-produktion-biljetter-306497

 

Djungelboken The Musical, Premiär 11 november, Stockholm Waterfront

Sedan några år tillbaka sätter Dröse & Norberg varje år upp en familjemusikal som baseras på en känd historia. Tidigare har man satt upp Trollkarlen från Oz, Snövit the musical och Äventyret Aladdin och i år har man valt att göra en egen musikal baserad på Rudyard Kiplings Djungelboken. Det är inte någon Disney version av Djungelboken utan en ny musikal med musik av Martin Landh och Peter Nygren, men de välkända figurerna som Mowgli, Baloo, Bagheera, Shere Khan mfl är självklart med.

Eftersom det här är en familjemusikal tog jag med mig en kompis femåriga dotter Moa på premiären för att få uppleva det genom hennes ögon. Först var det pressfotografering av större delen av skådespelarna på scenen men tyvärr var inte Shere Khans sminkning klar så vi fick vänta och se hans fina sminkning till det började. När fotograferingen var klar fick vi gå ut genom mingelområdet och Moas ögon blev stora när hon fick se alla champagneglas med dricka i uppställda på borden, guldpengar, bananer och Djungelvrålspåsar i mängder. ”Kommer vi få smaka?”. Sen var det några tjejer som sminkade så hon blev målad till katt av en annan Moa. Att få gå på både gröna och röda mattan var lite spännande. Inte lika spännande att se kändisar komma och gå på den dock. Men det var en hel del kändisar som passade på att komma med sin barn eller barnbarn.

Det blev sen lite väntan innan det satte igång på scenen men när det väl kom igång då var hon fast i handlingen och det var så spännande tyckte hon, men inte otäckt. Hon hade också full koll på att Mowgli släckte ”elden” varje gång han hade tänt den.

Handlingen känns igen. Mowgli (Nils Axelsson) bor med sin familj i utkanten av djungel. Han älskar att utforska djungeln och en dag när han är ute och leker kommer den elaka tigern Shere Khan (Jakob Stadell) till byn och byborna försöker skrämma iväg honom med eld, men istället blir det en eldsvåda som utplånar byn. Mowgli blir ensam kvar i djungeln där han först stöter på Hyenorna Sick (Tomas Åhnstrand) och Zack (Olof Ramel ), Gamarna Huulda (Tilde Fröling) och Hekla (Emma Rickfjord). De vill äta upp den lilla läckerbiten Mowgli. Men Mowgli lyckas skrämma iväg dem och träffar istället på björntjejerna Liv (Anna Bob Hellberg) och Lycka (Annie Lundin-Hallgren) som är döttrar till Baloo (Bill Sundberg). De tycker att Mowgli är så söt och vill ta hand om honom. Deras snälla pappa Baloo går med på det. Så Mowgli har det bra hos björnarna men det där med att han kan göra eld är inte Baloo helt nöjd med så han tar med honom till sina vänner Bagheera (Eric Rusch) och Ormen Kaa (Gunilla Backman) för att få råd. Eftersom regeln är ingen eld i djungel så bestäms det att Mowgli ska tillbaka till en annan människoby. Under färden stöter de också på Kung Gibbon (Méndez) och hans aparmé.

Det är en trevlig och fartfylld familjemusikal. Djuren är väldigt bra gjorda med härliga masker, peruker och dräkter av Michaela Hallgren och Thomas Malmros och deras team. Mest imponerad blev jag av Shere Khan och Ormen Kaa. Det stämmer som Shere Khan säger i en scen ”Jag är störst, bäst och vackrast”. Jakob Stadell är verkligen bäst i den här musikalen tätt följd av Gunilla Backman. Jakobs kraftfulla röst är perfekt när han ryter i för att skrämmas och när han tar ton och sjunger om att ”Äta kött”.

Shere Khans mask är otroligt snygg och häftig. Han är gigantisk stor jämfört med de andra och när han sträcker ut sig så dominerar han scenen totalt. Ormen Kaa är en läcker rosa kobra med en underbar röst. Hon gungar fram och tillbaka precis som en kobra där hon står hopsnurrad i sin egen kropp. Baloo och björntjejerna ser så mysiga och kramgoa ut och utstrålar härlig värme. Tilde Frölings vita gam är också väldigt läckert gjort. Ja det är ju inte någon mask som inte är bra gjord. Scenografin (Erik Fredriksson) är snygg och enkel och samma under hela föreställningen, men med hjälp av video så hamnar vi ibland vid ett vattenfall t ex. Man känner sig förflyttad till djungeln. Snygg ljusdesign av Pelle Palmé som ofta går i grönt för att förstärka djungelkänslan. 

Det är en härlig föreställning med en bra blandning av dans och musik som hela familjen har behållning av att se.

Moas kommenterar direkt efter var ”Jag vill se tvåan nästa gång”, ”Det är mycket bättre när det är riktiga människor som är med än när det är på tv” ”Jag gillade den unge pojken bäst, han var bäst på att spela”. Men hon höll med om att Jakob sjunger bäst. Och sen återkom hon till att de måste vara försiktiga med elden på scenen.

Ja det är väl svårt att få bättre betyg än att ett barn ser framemot att få se tvåan och att det är bättre med riktiga människor än tecknade! Både jag och Moa kan alltså rekommendera den som en familjeupplevelse.

Djungelboken spelas några olika datum på Waterfront och åker på turné runt om i landet och sista föreställningen är den 16 mars på Waterfront. Biljetter kan bokas på:

https://www.ticketmaster.se/artist/djungelboken-the-musical-biljetter/992235

Pressbild hela ensemblen

 

Sagan om Karl-Bertil Jonssons Julafton, genrep, 7 november, Scala Teatern

Det är nog inte många som inte någon gång har sett Sagan om Karl-Bertil Jonsson Julafton som har sänts varje år på julafton sedan 1975. En julklassiker av Tage Danielsson och där han med sin karismatiska röst berättar om den fjortonårige Karl-Bertil Jonsson som på jullovet jobbar extra för att tjäna lite egna pengar. Inte för att det behövs då han kommer från en rik familj, men för att det känns bra. Men hans stora idol är Robin Hood. Och på vägen hem sätter sig mantrat ”Ta från de rika och ge till de fattiga” i hans huvud och så bestämmer han sig för att göra det. Nästa dag på jobbet sorterar han ut ett antal paket som han sedan på julafton delar ut till fattiga.

Nu har den blivit musikal med nyskriven musik av Carl Bagge, men musiken som alla känner igen från filmen finns med. Henrik Dorsin är berättaren och han hälsar oss välkomna redan när vi kommer och ska gå ner till salongen. Flera andra i ensemblen går också runt och hälsar välkomna. Trevligt! Per Åhlin som tecknade filmen är produktionsdesigner och det märks.

Henrik Dorsin gör berättaren på sitt eget fantastiska sätt och har en lagom balans av allvar och humor. I grunden är det ju ett fint och viktigt budskap som ska fram så det gäller att hålla humorn på rätt nivå för att det inte ska skämtas bort. Men Henrik gör det med mycket värme. Anton Lundqvist spelar Karl-Bertil, eller rättare sagt, han är Karl-Bertil. Helt rätt val av person. Det är verkligen som den tecknade Karl-Bertil har blivit förvandlad till människa. Anton har den rätta naiva och vänliga glimten i ögat och levererar alla de klassiska replikerna så perfekt. Att han har fått en peruk som gör att han ser ut som den tecknade figuren är pricken över iet. Peter Dalle spelar fadern Tyko Jonsson och Vanna Rosenberg spelar den ömma modern som här har fått ett namn, Bojan!. Förutom att hon har fått ett namn får hon också mer utrymme än i filmen. Antons fyraåriga lillasyster spelas helt underbart av Katrin Sundberg. Andreas Rothlin Svensson spelar Byrådirektör H. K. Bergdah. De tär ju ett antal figurer som dyker upp i historien och dessa spelas av ovannämnda och även av Björn Wikström, Lisa Veronica Andersson och Isabelle Billstein. Överlag märks det att alla tycker om den här historien och de olika karaktärerna och att de har väldigt roligt på scenen.

Filmen är 23 minuter lång och det skulle ju vara lite väl kort för en musikal. Med en paus på 15-20 minuter var den knappt 2 timmar. Personligen tycker jag nog att den hade tjänat på att man tog bort pausen och berättade hela historien i en akt. Det är ett par nummer som inte är dåliga men som inte tillförde så mycket som man antingen kunde ha kortat ner eller tagit bort helt för att hålla uppe tempot och stämningen i historien. En av mina favoritlåtar var den när Karl-Bertil håller på och sorterar ut julklapparna och de brister ut i en glad rolig låt som får hela publiken att klappa med. Det är lite svårt att tidsätta handlingen men att det inte är nutid det är ju klart, men det kunde vara det och det refererar man till väldigt bra och fyndigt när man tar upp vilka titlar som Karl-Bertil Jonsson skulle ha sorterat ut, IT, Finansmäklare, Ungdomar som byggt en app, influenser etc. Bianca Ingrosso, Isabella Löwengrip och Zlatan nämns som några som skulle ha fått skänka sina julklappar till de fattig. Tror inte att någon av dem ar något emot att nämnas på det sättet. Och även han som tjänade 1 miljon på Solsidan skulle få dela med sig! Så självironi finns med! Överlag är det en rolig uppsättning och att alla inte är stora musikalartister men sjunger ändå bidrar bara till stämningen. Det behöver inte vara perfekt här, tvärtom hade det nog blivit lite konstigt om det varit för mycket skönsång. Nu finns det en igenkänningston med filmen som jag tror alla vill ha. Man sitter med ett stort leende på läpparna och det sprids en varm känsla i salongen och mycke skratt. Gör ingenting att Henrik tappar texten någon gång då och då, det passar rätt bra in.

Tycker man om Karl-Bertil Jonsson så kommer man att gilla det här och är man inte ett stort fan tror jag att man kommer att tycka om den för det är en rolig och varm historia som alla behöver nu när det är grått och tråkigt ute. En perfekt inledning på julen!

 

 

 

 

Something Rotten! Europapremiär 8 november, Wermland Opera, Karlstad

Something Rotten! är en rätt nyskriven musikal som hade premiär på St James Theatre i New York den 22 april 2015 och ikväll drygt 3,5 år senare är det dags för Europapremiären på Wermland Operan i Karlstad. Jättekul att få vara med på premiären. Dessutom fick vi en liten pratstund innan med regissören Markus Virta som berättade lite om den kreativa processen, rollbesättningen och det speciella med att sätta upp en komisk musikal. Att hitta personer som både är bra musikalartister och har en bra komisk träffsäkerhet kan vara lite knivigt.

Innan ridån gick upp åt vi också en god buffé inne i operahuset. Mätta och belåtna intog vi våra platser på rad 1 på balkongen. Wermland Operan är inte så stor så även när man sitter på balkongen har man en rätt bra närhet till skådespelarna och det som händer på scenen.

Something Rotten! utspelas på 1590 talet när Shakespeare är den stora stjärnan, allt han gör blir stor succé. Han är sin tids stora rockstjärna och här i musikalen framställs han verkligen som en rockstjärna i läderbyxor och allt. Patrik Martinsson är helt underbar som den divige Shakespeare. Bra tryck i rösten när han t ex sjunger ”Will Power” i första akten. Men det är inte alla som har samma framgång som Shakespeare Bröderna Nick (Christer Nerfont) och Nigel Bottom (Tord Hansson) kämpar på med sitt skrivande men får inte till det på samma sätt som Shakespeare. Nick blir alltmer desperat och till slut tar han alla sparpengar och ber en siare, Nostradamus (Tobias Lundqvist) om hjälp. Och svaret är ”Musikal”. Nåt helt nytt som inte har gjorts förut, ska man låta skådespelarna brista ut i sång, och sen börja dansa??? Numret ”En Musikal” är helt underbart. Så mycket härliga referenser till massa musikaler, steppdans och allt man kan önska sig och så roligt gjort. Tobias Lundqvist sätt att beskriva hur man bygger upp en musikal har perfekt komisk timing. Och det är det här som är hela grejen med den här musikalen, man hyllar och driver med musikal på en och samma gång. Det är så många underbara referenser till olika musikaler som smyger sig in här och där och man måste verkligen vara alert så man inte missar något. Och det blir absurt och helt galet emellanåt. Helt plötsligt kan t ex Shrek vandra in över scenen. När Nostradamus slänger ur sig sina olika framtidsversioner om vad som ska ingå i en musikal blir det helt galet, katter blandas hej vilt med sjungande nunnor och barn och är nazisterna goda eller onda? Helt galet! Nick och Nigel sätter i alla fall igång att skriva på sin musikal Omelett för enligt Nostradamus så kommer Shakespeares största kommande verk handla om en dansk prins som äter omelett….. Numret ”Gör en omelett” i akt två är nog bland det galnaste jag sett i en musikal men så underbart bra. Men det är ju helt galet att dansande ägg kan vara bra! Och hur kommer man på en idé att göra en kostym med en stekpanna med en omelett med en kjol med kandelabrar på och personen som bär den har ett utsmetat ägg över halva ansiktet? Kostymerna av Nigel Hook (som även gjort scenografin) är fantastiska, en blandning av väldigt vackra och en del helt galna.

Men en historia på Shakespeares tid måste ju även ha en kärlekshistoria. Nigel blir förälskad i Portia (Jenny Holmgren), vars far är Papistpräst och anser att teater är en av de största synderna som finns. Nick har sin fru Bea (Cecilie Nerfont Thorgersen) som tröttnar på att det inte finns några pengar och börjar jobba själv, men på den tiden var det mest män som jobbade. Dock ser hon framför sig att på 1600-talet, då ska minsann kvinnor och män var helt jämställda.

Det vore självklart inte så bra om inte Calle Norlén hade fått till en väldigt bra svensk översättning, och i sångerna är det väldigt mycket text så det gäller att hänga med och lyssna ordentligt. Musiken och originaltexterna är skrivna av Karey Kirkpatrick och Wayne Kirkpatrick. Karey har skrivit handlingen tillsammans med John O´Farrell. Det är en galen, rolig, och kärleksfull hyllning till musikalen. Medryckande låtar ofta i högt tempo och snabba repliker. Färgsprakande och mycket steppdans! Vem älskar inte en musikal med mycket stepp och maffiga dansnummer? Ljusdesignen av Pelle Palme är väldigt bra. Ibland vet man inte om det ska vara en referens till en musikal  eller inte som när ljuset i Will Power är väldigt grönt vilket får mig direkt att tänka Wicked. Så är det bara nåt jag tänker eller har jag tänkt samma som sak om upphovsmakarna?

Alla huvudrollsinnehavare och hela ensemblen är välsjungande och hittar rätt balans i komiken utan att det går överstyr, så man har prickat in casten väldigt bra, håller fullt med Markus Virta där.

Gillar man musikal känns det här lite som en måstemusikal om man vill testa sina kunskaper. Gillar man dessutom musikaler som det är lite fart och fläkt i och steppdans i så kommer man att bli väldigt nöjd. Men vill man ha en musikal i stil med Les Miserable och få gråta en skvätt, då ska man se Ghost eller Så som i Himmelen.

Premiärpubliken verkade nöjda, det skrattades och applåderas i takt med musiken under föreställningen och stående ovationer i applådtacket. Själv är jag jättenöjd att jag åkte till Karlstad för den här musikalen ville inte jag ha missat. Sista föreställningen är den 3 mars 2019 om den inte förlängs och jag kan varmt rekommendera den!

@matsbäcker wermland opera hemsida

@matsbäcker wermland opera hemsida