Nog för att jag viste att jag gått på mycket i år, men inte trodde jag att det var så många som 90 st föreställningar jag gått på! Det är ju ungefär var fjärde dag som jag gjort något roligt! Och då är ju inte bio medräknat. Och så många tillfällen att umgås med mina underbara vänner! Visst har jag gått på en del saker själv, men det mesta har jag delat med mina vänner. Och det som är extra roligt i år är att jag har introducerat två nya till musikalen och teaterns underbara värld! Ja, min systerson tog jag ju med redan på Christmas Carol julen 2015 men sen blev det Jersey Boys i april som han verkligen älskade och sen det stora äventyret till London och Harry Potter and the Cursed Child. En helt fantastisk uppsättning som det är värt att boka långt i förväg för att se. Sen precis innan jul iår tog jag med en kompis treåring på Madicken. Hon älskade det och sa direkt efteråt att hon ville se den igen! Helt rätt inställning. Visserligen var vi på barnteater i Marabouparken och hon har sett nåt på dagis, men inte en riktig uppsättning. Så jättekul att hon följd med och vi har redan nästa inplanerad. Den 5 januari blir det Snövit för oss på Maxim.
Det som kan karaktärisera året är att det har varit rätt mycket nytt, både vad gäller uppsättningar och scener. En ny favorit är Playhouse Teater där jag sett några readings (kan varmt rekommenderas), varit med och agerat på ett genrep av ”Allt som är underbart” mm. Playhouse huserar i gamla Regina där Spagettioperan gick förut. Man har byggt om och det är en amerikanskinspirerad restaurang och bar ihop med teatern. Och där hade man ett gästspel av en av mina nya stora favoritmusikaler, Murder Ballad. Hur bra är inte den?! En sån häftigt musikal! Rockig suggestiv musik och så en helt superb casting med Jakob Stadell, Patrik Martinsson, Anna-Maria Hallgarn och Hanna Hedlund. Såg den 3 gånger på typ en månad och älskade den varje gång. Sen ett halvår senare sattes den upp i London med några av mina favoriter där, Ramin Karmiloo och Kerry Ellis. Riktig bra där med, men personligen föredrar jag den svenska uppsättningen. Men musiken i den är så bra! Så castrecordingen från Broadway är inköpt och jag lyssnade på den på vägen till och från Motala när jag åkte ner för att fira jul. Så bra!
Ann-Maria Hallgarn är en gammal bekanting från tex Jekyll & Hyde på Östgötateatern och i år har det blivt att se henne i ytterligare två uppsättningar. Carmencita Rockerfeller och i readingen av Camera på Spira. Hade inte varit på Spira innan jag såg Spelman på taket (som jag inte heller sett förut) med Anders Ekborg och gillade direkt det kulturhuset. Så det blev sen att åka dit och titta på readingen av Camera och ett smakprov av Raoul. Kan mycket väl tänka mig att åka ner till Jönköping och Spira igen om de sätter upp något jag vill se. Och det gör de ju redan i höst när Les Miserable kommer dit.
Som sagt i Murder Ballad spelade ju Hanna Hedlund. Har inte sett henne i så mycket tidgare men i år blev det förutom Murder Ballad även en välgörenhetskonsert med bl a Jakob Stadell och så en helt underbar Allsång med samma härlige musikalkille på Fredriksborg. Fredriksborg var jättefint och om de har allsång där nästa år igen så kan jag mycket väl tänka mig att åka dit.
En annan kille som jag sett rätt mycket av under året är den fantastiske Rennie Mirro. En kille som kan både dansa, sjunga och agera. Han har varit med och bildat en ny sommarscen som heter Teater under bron där de satte upp Vapenvila. Annorlunda men väldigt bra. Går några föreställningar på Göta Lejon i slutet av januari om ni missade den. Men det riktigt stora med Rennie i år var ju Swinging Wednesday med honom och Janne Radesjö little big band på Haymarket. Ett antal onsdagar under hösten så var det en timmes swing med Rennie och hans inbjudna gäster. Så vi blev nåt av stämgäster där på onsdagskvällarna. Ett antal fantastiska kvällar med gäster som t ex Erik Bibb, Karl Dyall, Joakim Bergstöm, Andreas Lundstedt, Hanna Hedlund, Danny Saucedo och Tone Norum. Får ju inte heller glömma att jag såg honom i Förklädet på Göta Lejon där vi fick lite stepp!!!
Var för första gången på Stockholm Waterfront och där såg jag Josh Groban som gjorde en helt oförglömlig musikalkonsert. Vi lyckade till och med få honom att lägga in ett speciellt extranummer, You raise me up, som han annars inte hade med på den turnén. Har köpt konsertinspelningen, men faktiskt inte hunnit lyssna på den än. Typiskt mig.
Några nya teatrar blev det ju också på min New York resa. Började egentligen redan i Washington på anrika Fords Theater. Teatern där Lincoln blev skjuten och senare dog. Råkade vara där på Lincolns dödsdag, den 15 april (18645). Såg 110 in the shades som var en trevlig musikal. I New York såg jag fFyra nya musikaler som var helt olika varandra vilket var jättekul. American Physco, Colour Purple, School of Rock och Paramour. Paramour var helt underbar och har ju svenskkoppling eftersom Andreas Carlsson har varit med och skrivit musiken till den. En musikal i gammalstil med stepp men uppblandad med Cirque de Solei. Väldigt lyckat. Colour Purple hade väldigt enkelt sceneri men vilka röster. Cyntihia Ervio så suverän och jättekul att ha sett Jennifer Hudson i en musikal. Andrew Lloyd Webbers School of Rock bygger på filmen och den var riktigt kul och härlig. Kul att se Sierra Bodges även om hon inte helt fick använda sin röst i den.
Direkt efter New York resan blev det att åka till London för att se Glenn Close i Sunset Boulevard, men tji fick vi. Hon var sjuk. Men sjukt imponerade blev vi av sjäva teatern och ENO. Tänk en helt symfonorkester i en musikaluppsättning! Ok mer en konsertversion men ändå. Och sen var ju vår fantastiske Fred Johansson med. Hans insats var så bra så han får följa med till Broadway när den sätts upp där våren 2017. Visst var vi lite besvikna på att inte Glenn var med men hennes ersättare Ria Jones var väldigt bra och publiken älskade henne! Hon vann över pubiliken på sin sida. Får se om jag kommer iväg till Broadway och lyckas se Glenn i den.
Några världsstjärnor har det också blivit, Maria Carey som var kul att ha sett men som jag nog inte ser igen. Däremot har jag inget emot att se Bruce Springsteen igen! En fantastisk sommarkväll på Ullevi där vi den här gången fick hela The River! Finns det någon bättre arenaartist än Bruce?
Men allt man ser är ju inte jättebra. Även om Ola Salo och Lisa Stadell kämpade på i Hedwig and the angry inch så var den inte bra. American Idiot var väl sådär och Maratondansen på Stadsteatern var en katastrof. Tur att vi fått den biljetten. Men Göta Lejon hade en del bra också som Björn Skifs härliga show ”LIte här och nu” och så den helt underbara Bullets over Broadway. Flera fantastiska insatser av t ex Helen Sjöholm, Linus Wahlgern och den helt underbara Shima Niavarani. Verkligen en roll som är helt klippt och skuren för henne. I vår så ersätter Rennie Mirro Linus som går vidare till Book of Mormon, så det lär ju bli ett besök på Göta Lejon i vår. Och troligen Book of Mormon också…
Annars har det varit en hel del Magnus Carlson både med och utan Weeping Willows. Magnus och Helen Sjöholm gjorde en underbar Svenska Stjärnor konsert på Berwaldhallen. I december var Magnus tillbaka på Berwaldhallen för Bowies Berlin Triologi, men tyvärr var det lite för lite Bowie och Magnus för att konserten riktigt skulle lyfta och uppfylla mina förväntningar. Men en härlig Ashes to Ashes fick vi ju! Och Heros. MotoBoy, som jag nog inte sett live förut, var också med på den och han tolkade Bowie och annat på den konserten riktigt bra.
Värda att nämnas också är Lena PH som gjorde en underbar rolig och självutlämnade konsert på Skandiascenen. Likaså var Morgan Alling väldigt personlig. Man blev verkligen berörd av hans föreställning. Likaså kan ju Gardell det där med att beröra. En blandning av skratt och allvar som bara han kan.
Men det var ju inte bara nytt i år. En väldigt kär och efterlängtad musikal sattes upp på Cirkus under hösten och kommer att förgylla våren 2017. Nämligen Phantom of the Opera med Peter Jöback i huvudrollen. Har väl sett Phantom typ 20 gånger i Sverige, London och på Broadway. Men den här uppsättningen står sig bra i jämförelse. Peter är ju helt fantastisk, vilket han även var i London och på Broadway. Och övriga casten är så bra och en del nya bekanta och andra som jag bara sett i mindre roller. Emmi Christensson som Christine är jättebra. Hon och Peter har en underbar kemi. Det har hon även med Anton Zetterholm som Raoul. Den killen har verkligen imponerat på mig! Vilken röst och närvaro han har! Sanna Martin som Madame Giry har rätt pondus. Meg Giry spelas underbart av Thellia Blad. Ja det finns nog inte någon i den uppsättningen som inte är bra. Vissa som John Martin Bengtsson önskar man att man skulle få höra mer av. Han är understudy till både Phantom och Raoul, men de håller sig väldigt friska. Hittills är det bara Emmi som varit sjuk en gång när vi sett den. 4 gånger har jag sett den nu på Cirkus och ett antal till är inbokade för våren. Risk att jag slänger in ytterligare någon!
Självklart har det också blivit några julkonserter även om det varit några färre än tidigare. Men det blir ingen jul om man inte får lite ”Stilla Jul” med Anders Ekborg.
Med 90 sedda föreställningar så kan jag inte nämna alla här i den här sammanfattningen, Men det innebär inte att de inte har varit bra. Det har varit ett helt underbart scenår och jag har njutit av varenda sekund (ja med några få undantag…) och det har blivit en del resor i vårt avlånga land för att se det jag vill se och så London och USA. Många härliga minnen som jag som sagt för det mesta delat med mina underbara vänner.
Finns redan en del inbokat för 2017 och jag ser framemot det och allt som jag inte har bokat än! Ett konsert och musikal år är till ända, och ett nytt år gläntar på dörren!
Stort tack till alla som läser mina inlägg och det värmer verkligen att ni uppskattar det jag skriver!
Tack för i år och Gott Nytt Scenår!
