10 fredag Jan 2020
Musikal
Konsert
Show
Bio
31 tisdag Dec 2019
Dags att summera 2019 som är sista året på det här decenniet. Ett rekordår för mig när det gäller kulturella evenemang. Varit på musikal 38 gånger i år, 23 teaterbesök, 36 konsert/show, två dansföreställningar och sju lite annat blandat. Totalt 106, vilket blir mer än 2 saker i veckan och då har jag inte tagit med vanliga biobesök. Som så många andra år är det Peter Jöback som jag sett mest men så har han ju varit väldigt produktiv i år. Det som skulle varit en engångskonsert av Humanlogyskivan i Göteborg växte och blev en sommarturné, så Häxorna i Eastwick och så spelade han in den fantastiska känslomässiga filmen ”Jag kommer hem igen till Jul” som jag hade förmånen att se en pressvisning av. Det var helt fantastiskt att se Häxorna i Eastwick växa fram från första publikrepet som inte började bra eftersom de inte kunde få upp ridån, men när den väl kom upp så blev det en flygande succé. Så kul att se hur mycket som ändrats och tightas till. Men personligen hade de gärna fått behålla det långa applådtacket. Och sen att vi på premiären fick en kort pratstund med självaste Cameron Mackintosh är något jag aldrig kommer att glömma. Kommer inte heller att glömma den makalöst bra konsertversionen av Les Miserable som jag såg två gånger samma dag. Matinen med John Owen Jones som Jean Valjean och på kvällen Alfie Boe, i bägge var Michael Ball Javert. Hann också med att se Les Miserable med original scenografin med vrid scenen en sista gång i London innan den togs ner för att de skulle renovera teatern. Så två resor till London blev det med fullspäckat musikalschema förstås.
Sommaren bjöd på lite blandat väder och vi såg Peter Jöback i sol på Parksnäckan och sen i regn i Dalhalla. En helt underbar varm och skön sommarkväll inramade Stadion när Gyllene Tider äntrade scenen i sin ”sista” turné GT40 och hela Stockholm sjöng med i Sommartider. Soligt var det på Sund Nergården när ”Från Broadway Till Duvemåla” hade liten smygpremiär på höstturnén men vad hjälper det att solen skiner när åskan slår ner i Trosa och slår ut strömmen ända bort till Sund. Ja, det är ju den officiella versionen av strömavbrottet men vi som var där vet ju att det var Alexander Lycke som tog en väldigt hög ton som berörde utrustningen så mycket att den inte orkade med mer. Ja, Sund Nergården är ett måste på sommaren, ett paradis helt enkelt. Och vad vore sommaren utan Vegas i Vitan? En tradition som kommer att hållas även 2020.
Men 2019 har ju också varit ett år då samhällsklimatet blivit hårdare och SD vinner mer och mer sympatier vilket är så skrämmande. Det är något som flera uppmärksammar och det är så viktigt att folk vågar säga ifrån, men hemskt att t ex Sarah Dawn Finer ens ska fundera på om hon vågar ha en konsert i Stockholm den 30 november? Sarah en av de bästa rösterna i Sverige och en sån förebild för alla tjejer och kvinnor i Sverige, att hon ens ska slås av tanken att hon kanske inte ska ha en konsert i Stockholm den 30 november? Och Anders Ekborg tog också upp det under sin julkonsert när han säger att det är tack vare musikskolorna som vi kan njuta av dem på scenen. Nedskärningen av musikskolorna är ett stort hot mot det fria Kultursverige.
Helen Sjöholm var gäst på Anders julkonserter och i slutet av den konserten bjöd de på ett sånt där ögonblick när man slutar att andas och har fullt fokus på det som händer på scenen. Helt magiskt att efter så många år äntligen få höra och se ”Här Har Du Mig Igen” från Kristina Från Duvemåla med dem. Det är sådana ögonblick som fulländar ett kulturår!
13 söndag Jan 2019
Musikal
Teater
Konsert/Show
Dans
Övrigt
30 söndag Dec 2018
I år fyllde jag 50 år och jag har firat hela året! Firandet tjuvstartade lite i New York när jag såg Hello Dolly med ingen mindre än Bette Midler i huvudrollen. Dyraste biljetten jag någonsin köpt men så värd den. Och dessutom så fick jag ju en bonus eftersom Bruce Springsteen var i publiken och jag såg till att ta vara på en ”once in a lifetime” upplevelsen. Jag pratade med honom! Går det att toppa som upplevelse? Födelsedagen firade jag med Peter Jöbacks premiärkväll på 30års firandet av Phantom of the Opera. Men det blev även lite mer musikal i New York som en fantastisk Once on this Island med underbara Lea Salonga och Norm Lewis. Lite mer musikaler där och massa goda frukostar! Mitt firande har sen fortsatt under hela året och min lilla fest på fantastiska Sund Nergården kommer jag aldrig glömma. Bästa värdparet med Johan och Niklas! Och Niklas sångpresent efter den supergoda middagen var magisk. Sund Nergården är en sådan pärla och sommarkonserten där får man inte missa. Lika underbar i år och ser redan fram emot 8 augusti 2019 då det blir Från Broadway till Duvemåla där. En musikalkonsert som jag såg två gånger under 2018. Underbart koncept och så bra artister med. Inget musikalår utan Londonbesök. Lyckades pricka in det samtidigt som en underbar vän var där så vi såg Everyone talks about Jamie tillsammans. En varm och rolig ny musikal som man inte ska missa om man är i London. Såg även Chess där med Michael Ball. Superläcker scen och ljus och Michael var fantastisk, men i övrigt lite svag ensemble. Lite besviken på den. Men musiken är ju fantastisk i den så det var ändå värt det, särskilt som jag köpte biljett billigt. Året började med Peter Jöback och fortsatte sedan även på hösten med hans egen nya show Med hjärtat som insats. Supersnygg show med helt fantastiska nya låtar. Många härliga och hjärtliga skratt har det också blivit under året. Something Rotten var helgalen och Pernilla Wahlgrens 50-årsfirande Kort, Glad och Tacksam var en skrattfest. Men det är inte bara jag som firat i år, var ju på Orups 60årsfirande i Globen. Så får väl fundera på det till jag fyller 60. Men annars firar jag gärna på Sund Nergården igen bara Niklas och Johan är kvar! Personligt rekord i teater och kultur har det blivit med 93 olika evenemang och lägger man på musikalfilmer och lite mindre grejer så är jag nästan uppe i 100. Och då har jag också hunnit göra en runstreak på 190 dagar och sprungit mer än 100 mil. Var det någon som sa 50årskris? Nej bara firande och njuta och ta vara på livet. Får ju inte heller glömma att jag börjat skriva för Broadwayworld.com också. Någon måste ju bevaka vad som händer i Stockholm och andra delar i Sverige så hela världen får veta allt bra vi har.
Det här ju till att man ska göra en årslista så här kommer min (finns säkert mer att ta upp men det här kom jag på just nu):
29 måndag Jan 2018
Musikal
Teater
Konsert
Dans
Övrigt
30 lördag Dec 2017
Ännu ett år har gått och det är dags att göra en sammanfattning. Personligt rekord är det nog med 91 teater eller konsertbesök. Så många underbara saker jag sett som förgyllt min vardag och mina fantastiska vänner som jag får dela det här med. Ni vet vilka ni är! En del kan tycka varför ser du samma sak fler gånger så är svaret enkelt. Det är ju live och då är det aldrig samma upplevelse, för det är ju live! Tex har jag sett fem föreställningar av Phantom of the Opera, men med tre olika underbara fantastiska killar som spelat Fantomen. Först ut var John Martin Bengtsson som fick rycka in när Peter Jöback var sjuk. Ett helt fantastiskt inhopp och en annan typ av Fantomen. 11 månader senare såg jag honom göra en fenomenal Raoul i den moderna versionen på Göteborgs operan. John Martin har en helt underbar röst som ni inte får missa att njuta av! Peter Jöback var tvåa ut som Fantomen och som utan tvekan är min meste Fantomen. Har sett honom i London, New York och här hemma i Stockholm. Älskar hans känsliga tolkning av Fantomen och det är så kul att han nu ska tillbaka till New York för att vara med som Fantomen när den firar 30 år på Broadway. Peter är också den jag har sett flest gånger live under 2017. Sist ut som Fantomen var Fred Johanson, och vilken Fantomen han gjorde. En helt annorlunda och mörkare Fantomen än vad jag hittills sett. Men så är det också en helt ny modern uppsättning som nu går i Göteborg. Men även om samma personer står på scen så blir det olika varje kväll, det är ju Linus Wahlgren och Per Andersson experter på i The Book of Mormon. Även om jag sett den flera gånger så skrattar jag gott åt skämten och särskilt när de ska knäcka varandra. Men vad har då varit bäst under året? Ja det är inte lätt att säga för allt är ju bra på olika sätt och just där och då upplevs ju mycket som bäst. Det är ju så populärt med listor så om jag skulle sammanfatta det i en lista så blir det nog så här, skulle nog kunna göra den hur lång som helst:
07 lördag Jan 2017
Musikal
Konsert
Teater
29 torsdag Dec 2016
Nog för att jag viste att jag gått på mycket i år, men inte trodde jag att det var så många som 90 st föreställningar jag gått på! Det är ju ungefär var fjärde dag som jag gjort något roligt! Och då är ju inte bio medräknat. Och så många tillfällen att umgås med mina underbara vänner! Visst har jag gått på en del saker själv, men det mesta har jag delat med mina vänner. Och det som är extra roligt i år är att jag har introducerat två nya till musikalen och teaterns underbara värld! Ja, min systerson tog jag ju med redan på Christmas Carol julen 2015 men sen blev det Jersey Boys i april som han verkligen älskade och sen det stora äventyret till London och Harry Potter and the Cursed Child. En helt fantastisk uppsättning som det är värt att boka långt i förväg för att se. Sen precis innan jul iår tog jag med en kompis treåring på Madicken. Hon älskade det och sa direkt efteråt att hon ville se den igen! Helt rätt inställning. Visserligen var vi på barnteater i Marabouparken och hon har sett nåt på dagis, men inte en riktig uppsättning. Så jättekul att hon följd med och vi har redan nästa inplanerad. Den 5 januari blir det Snövit för oss på Maxim.
Det som kan karaktärisera året är att det har varit rätt mycket nytt, både vad gäller uppsättningar och scener. En ny favorit är Playhouse Teater där jag sett några readings (kan varmt rekommenderas), varit med och agerat på ett genrep av ”Allt som är underbart” mm. Playhouse huserar i gamla Regina där Spagettioperan gick förut. Man har byggt om och det är en amerikanskinspirerad restaurang och bar ihop med teatern. Och där hade man ett gästspel av en av mina nya stora favoritmusikaler, Murder Ballad. Hur bra är inte den?! En sån häftigt musikal! Rockig suggestiv musik och så en helt superb casting med Jakob Stadell, Patrik Martinsson, Anna-Maria Hallgarn och Hanna Hedlund. Såg den 3 gånger på typ en månad och älskade den varje gång. Sen ett halvår senare sattes den upp i London med några av mina favoriter där, Ramin Karmiloo och Kerry Ellis. Riktig bra där med, men personligen föredrar jag den svenska uppsättningen. Men musiken i den är så bra! Så castrecordingen från Broadway är inköpt och jag lyssnade på den på vägen till och från Motala när jag åkte ner för att fira jul. Så bra!
Ann-Maria Hallgarn är en gammal bekanting från tex Jekyll & Hyde på Östgötateatern och i år har det blivt att se henne i ytterligare två uppsättningar. Carmencita Rockerfeller och i readingen av Camera på Spira. Hade inte varit på Spira innan jag såg Spelman på taket (som jag inte heller sett förut) med Anders Ekborg och gillade direkt det kulturhuset. Så det blev sen att åka dit och titta på readingen av Camera och ett smakprov av Raoul. Kan mycket väl tänka mig att åka ner till Jönköping och Spira igen om de sätter upp något jag vill se. Och det gör de ju redan i höst när Les Miserable kommer dit.
Som sagt i Murder Ballad spelade ju Hanna Hedlund. Har inte sett henne i så mycket tidgare men i år blev det förutom Murder Ballad även en välgörenhetskonsert med bl a Jakob Stadell och så en helt underbar Allsång med samma härlige musikalkille på Fredriksborg. Fredriksborg var jättefint och om de har allsång där nästa år igen så kan jag mycket väl tänka mig att åka dit.
En annan kille som jag sett rätt mycket av under året är den fantastiske Rennie Mirro. En kille som kan både dansa, sjunga och agera. Han har varit med och bildat en ny sommarscen som heter Teater under bron där de satte upp Vapenvila. Annorlunda men väldigt bra. Går några föreställningar på Göta Lejon i slutet av januari om ni missade den. Men det riktigt stora med Rennie i år var ju Swinging Wednesday med honom och Janne Radesjö little big band på Haymarket. Ett antal onsdagar under hösten så var det en timmes swing med Rennie och hans inbjudna gäster. Så vi blev nåt av stämgäster där på onsdagskvällarna. Ett antal fantastiska kvällar med gäster som t ex Erik Bibb, Karl Dyall, Joakim Bergstöm, Andreas Lundstedt, Hanna Hedlund, Danny Saucedo och Tone Norum. Får ju inte heller glömma att jag såg honom i Förklädet på Göta Lejon där vi fick lite stepp!!!
Var för första gången på Stockholm Waterfront och där såg jag Josh Groban som gjorde en helt oförglömlig musikalkonsert. Vi lyckade till och med få honom att lägga in ett speciellt extranummer, You raise me up, som han annars inte hade med på den turnén. Har köpt konsertinspelningen, men faktiskt inte hunnit lyssna på den än. Typiskt mig.
Några nya teatrar blev det ju också på min New York resa. Började egentligen redan i Washington på anrika Fords Theater. Teatern där Lincoln blev skjuten och senare dog. Råkade vara där på Lincolns dödsdag, den 15 april (18645). Såg 110 in the shades som var en trevlig musikal. I New York såg jag fFyra nya musikaler som var helt olika varandra vilket var jättekul. American Physco, Colour Purple, School of Rock och Paramour. Paramour var helt underbar och har ju svenskkoppling eftersom Andreas Carlsson har varit med och skrivit musiken till den. En musikal i gammalstil med stepp men uppblandad med Cirque de Solei. Väldigt lyckat. Colour Purple hade väldigt enkelt sceneri men vilka röster. Cyntihia Ervio så suverän och jättekul att ha sett Jennifer Hudson i en musikal. Andrew Lloyd Webbers School of Rock bygger på filmen och den var riktigt kul och härlig. Kul att se Sierra Bodges även om hon inte helt fick använda sin röst i den.
Direkt efter New York resan blev det att åka till London för att se Glenn Close i Sunset Boulevard, men tji fick vi. Hon var sjuk. Men sjukt imponerade blev vi av sjäva teatern och ENO. Tänk en helt symfonorkester i en musikaluppsättning! Ok mer en konsertversion men ändå. Och sen var ju vår fantastiske Fred Johansson med. Hans insats var så bra så han får följa med till Broadway när den sätts upp där våren 2017. Visst var vi lite besvikna på att inte Glenn var med men hennes ersättare Ria Jones var väldigt bra och publiken älskade henne! Hon vann över pubiliken på sin sida. Får se om jag kommer iväg till Broadway och lyckas se Glenn i den.
Några världsstjärnor har det också blivit, Maria Carey som var kul att ha sett men som jag nog inte ser igen. Däremot har jag inget emot att se Bruce Springsteen igen! En fantastisk sommarkväll på Ullevi där vi den här gången fick hela The River! Finns det någon bättre arenaartist än Bruce?
Men allt man ser är ju inte jättebra. Även om Ola Salo och Lisa Stadell kämpade på i Hedwig and the angry inch så var den inte bra. American Idiot var väl sådär och Maratondansen på Stadsteatern var en katastrof. Tur att vi fått den biljetten. Men Göta Lejon hade en del bra också som Björn Skifs härliga show ”LIte här och nu” och så den helt underbara Bullets over Broadway. Flera fantastiska insatser av t ex Helen Sjöholm, Linus Wahlgern och den helt underbara Shima Niavarani. Verkligen en roll som är helt klippt och skuren för henne. I vår så ersätter Rennie Mirro Linus som går vidare till Book of Mormon, så det lär ju bli ett besök på Göta Lejon i vår. Och troligen Book of Mormon också…
Annars har det varit en hel del Magnus Carlson både med och utan Weeping Willows. Magnus och Helen Sjöholm gjorde en underbar Svenska Stjärnor konsert på Berwaldhallen. I december var Magnus tillbaka på Berwaldhallen för Bowies Berlin Triologi, men tyvärr var det lite för lite Bowie och Magnus för att konserten riktigt skulle lyfta och uppfylla mina förväntningar. Men en härlig Ashes to Ashes fick vi ju! Och Heros. MotoBoy, som jag nog inte sett live förut, var också med på den och han tolkade Bowie och annat på den konserten riktigt bra.
Värda att nämnas också är Lena PH som gjorde en underbar rolig och självutlämnade konsert på Skandiascenen. Likaså var Morgan Alling väldigt personlig. Man blev verkligen berörd av hans föreställning. Likaså kan ju Gardell det där med att beröra. En blandning av skratt och allvar som bara han kan.
Men det var ju inte bara nytt i år. En väldigt kär och efterlängtad musikal sattes upp på Cirkus under hösten och kommer att förgylla våren 2017. Nämligen Phantom of the Opera med Peter Jöback i huvudrollen. Har väl sett Phantom typ 20 gånger i Sverige, London och på Broadway. Men den här uppsättningen står sig bra i jämförelse. Peter är ju helt fantastisk, vilket han även var i London och på Broadway. Och övriga casten är så bra och en del nya bekanta och andra som jag bara sett i mindre roller. Emmi Christensson som Christine är jättebra. Hon och Peter har en underbar kemi. Det har hon även med Anton Zetterholm som Raoul. Den killen har verkligen imponerat på mig! Vilken röst och närvaro han har! Sanna Martin som Madame Giry har rätt pondus. Meg Giry spelas underbart av Thellia Blad. Ja det finns nog inte någon i den uppsättningen som inte är bra. Vissa som John Martin Bengtsson önskar man att man skulle få höra mer av. Han är understudy till både Phantom och Raoul, men de håller sig väldigt friska. Hittills är det bara Emmi som varit sjuk en gång när vi sett den. 4 gånger har jag sett den nu på Cirkus och ett antal till är inbokade för våren. Risk att jag slänger in ytterligare någon!
Självklart har det också blivit några julkonserter även om det varit några färre än tidigare. Men det blir ingen jul om man inte får lite ”Stilla Jul” med Anders Ekborg.
Med 90 sedda föreställningar så kan jag inte nämna alla här i den här sammanfattningen, Men det innebär inte att de inte har varit bra. Det har varit ett helt underbart scenår och jag har njutit av varenda sekund (ja med några få undantag…) och det har blivit en del resor i vårt avlånga land för att se det jag vill se och så London och USA. Många härliga minnen som jag som sagt för det mesta delat med mina underbara vänner.
Finns redan en del inbokat för 2017 och jag ser framemot det och allt som jag inte har bokat än! Ett konsert och musikal år är till ända, och ett nytt år gläntar på dörren!
Stort tack till alla som läser mina inlägg och det värmer verkligen att ni uppskattar det jag skriver!
Tack för i år och Gott Nytt Scenår!
03 söndag Jan 2016
Konsert
Musikal
Teater
31 torsdag Dec 2015
Vilket konsert och musikalår 2015 har varit. Måste ha slagit personligt rekord i kulturgående! Mer än en gång i veckan har jag varit på något som räknas hit, totalt är det 58 evenemang uppdelat på 30 konserter, 19 musikaler, 3 teatrar och 6 övrigt. Och vilken härlig blandning det varit.
2015 är ett år där många olika katastrofer har inträffat och det har märkts på det kulturella utbudet också. Det har varit många olika insamlingsgalor av olika slag som jag gått på. Först ut var Evita ensemblen mot cancer (12 april), som följdes av Pengarna åt skogen med bl a Helen Sjöholm och Magnus Carlsson (3 maj), Insamling till förmån för Nepal (7 maj), Alzheimersdagen med Anders Ekborg och Andreas Johnson (21 september) och avslutningsvis den gigantiska galan som stöd för flyktningarna ”Hela Sverige skramlar” med hela svenska artisteliten (29 september). Bra att artister ställer upp och visar sitt engagemang och ett trevligt sätt för oss i publiken att vara med och bidra med en slant för att hjälpa de som behöver. Ett bra sätt också att sprida information när man blandar med experter och artister som t ex på insamlingen till Nepal. Intressant att höra personer som brinner för något. Eller som Hans Roslings oförglömliga förklaring av hur många flyktingar som faktiskt tar sig till Sverige av alla som är på flykt. Av hela Globen så var det ynka 2 rader längst fram som tog sig hela vägen till Sverige!
2015 är också året då Sveriges genom tiderna största och mest älskade musikal Kristina från Duvemåla firade 20 år! Denna fantastiska musikal av Björn och Benny som i våras spelades i Göteborg och under hösten på Cirkus i Stockholm. Fantastisk musik och text och en handling lika aktuell idag. Såg nypremiären den 12 september och kul att se Björn och Benny m fl i publikavet. Dock nådde den här uppsättningen inte upp till samma nivå som originaluppsättningen med bl a Helen Sjöholm, Peter Jöback och Anders Ekborg. Så desto roligare var det att Helen och Peter hela våren spelade tillsammans i Jonas Gardells musikal ”Livet är en schlager”. En musikal som bara blev bättre och bättre för varje gång man såg den. För att fira Kristina 20 år så delade Peter och Helen på värdskapet i årets upplaga av ”I love musicals” som spelades på arenor i Sverige och Finland. En helt underbar konsert med mycket Kristina förstås där jag aldrig kommer att glömma Norm Lewis helt fantastiska version av Vildgräs. Kul även att få se Emmi Christensson som ska spela Christine i Phantom of the Opera hösten 2016 med Peter. I slutet av året gick dock Helen och Peter skilda vägar. Helen gjorde Midvinterkonserter med Anders Widmark å nya Skandiascenen, Cirkus och Peter satte upp sin underbara julshow ”Jag kommer hem till jul” med Cookies N Beans på The Theatre i Göteborg. Och i December fick vi återigen se Anders Ekborg på scen när han drog ut på sin julturné ”En stilla jul”. Dock fick vi inte höra hans underbara version av Vildgräs, men väl helt fantastiska versioner av Getsemane och Bui Doi och många julsånger förstås.
Tittar jag tillbaka på året är det en annan sak som utmärker sig och det är att jag har varit på en del scener som jag aldrig varit på förut. Som nämnts ovan The Theatre på Gothia Towers i Göteborg. En teater/show scen som man gjort väldigt julaktig på Peters julkonserter. Den nya Skandiascenen på Cirkus med bra ljud och rätt intimstämning. Var på Tele2 och såg en riktig konsert för första gången, Madonna (14 november). Som alla gigantiska arenor så blir det aldrig riktigt bra. Även om ljudet var rätt bra så kommer man så långt ifrån. Storslagen läcker show men det jag kommer att minnas bäst är Madonnas tal till offren i terrordådet i Paris och som hon avslutade med Like a prayer, som hon ytterst sällan spelar. Men de scener som imponerade mest på mig som jag besökte första gången var inte de här stora arenorna utan ett par helt magiska små scener som ni bara måste besöka! Den första var Sunds Nergården. Litet smakprov på denna idyll redan den 26 april en underbar vårdag då vi satt ute och drack afternoon tea medan världen Niklas Andersson underhöll oss med sin sång på verandan. Några månader senare var det dags för full musikalkonsert (2 augusti) där han bjudit in Gunilla Backman, Malena Laszlo och Carina E Nilsson. Scenen ligger med en fantastisk utsikt och solen sken, till en början men när det inte var långt kvar öppnades himlen och det vräkte ner! Men vi vägrade att ge oss så i fullt regnställ diggade vi med tills de fick bryta av säkerhetskäl. Niklas såg vi också på Kvarnen i Trosa den 13 mars. Även det en mysig liten lokal. Men frågan är om Sund Nergården eller Norra Lagnö dansbana var mysigast? Norra Lagnö dansbana ligger mitt inne i skogen, högt upp med trädkronorna runt omkring. En fantastisk sommarkväll (15 augusti) åkte vi dit för att njuta av Linus Whalgren och Jakob Stadell och deras gästartister Hanna von Spreti och Rennie Mirro. Helt underbar konsert. Kommer att hålla utkik om de gör något där igen!
Men det finns ju fler underbara sommarscener. Lasse i Parken är en av dem och den 26 augusti var det dags att se Cookies N Beans där. Dessa fantastiska tjejer! På Lasse i parken kan man även äta mat och det gäller att man är där i tid för det blir lång kö till mat och bar. Är det sommar så sätter Parkteatern igång på olika sommarscener i Stockholm. I år var bl a From Sammy with Love på schemat med Karl Dyall och Rennie Mirro. Den här fantastiska musikal om Sammy Davis liv ihopvävt med Karl och Rennies egna erfarenheter. Så bra och gripande. Såg den i Solursparken i Vällingby (11 juni) och i Rålambshov 30 juni) Ett besök till Vita Bergsparken blev det också för Richard Wolffs konsert med Piaf och Brel mm den 30 augusti. En annan underbar sommarscen är Mosebacke där vi njöt av Sarah Dawn Finer en underbar augustikväll (10 augusti) En konsert där hon bjudit in Lisa Nilsson och Nisse Landgren.
Så blev det höst och dags att bege oss in och då blir det lite mer musikal. Paraplyerna i Cherbourg hade nypremiär på Stadsteatern (10 september) med Michel Legrands underbara musik. Hade sett fram mycket att se Cabaret (24 september) med Sarah Dawn Finer för den var så bra i Uppsala. Men tyvärr var den inte alls lika bra på Stadsteatern i Stockholm. Desto bättre var då Jersey Boys (1 oktober) med bl a Peter Johannson och Bruno Mitsogiannis. Vilket lyckopiller! Peter är ju även känd för sina Queentolkningar och självkart såg jag hans Champions of Rock (20 februari) på Globen. Och det går ju bara inte att missa när Peter och Bruno ger sina rockkonserter så visst såg jag Peter och Bruno på China (24 april) också! De här två killarna är så bra på att spela covers så man tror det är deras egna! Just nu när jag skriver det här så är Peter med på Nyhetsmorgon och spelar Queenlåtare. Väldigt passande! Ja hösten bjöd även på musikalkomedi i form av Förklädet på Göta Lejon. Helt ok, men desto bättre var ju Björn Skifs konsert ”Lite nu och då” just på Göta Lejon (9 november) där Peter Lundblad var gästartist. Sista gången jag hörde ”Ta mig till havet ” live eftersom Peter gick bort precis innan jul. Musikalen Snövit (25 oktober) var en härlig familjemusikal. Hösten är också showtid och vi bjöds på härlig Motown musik i Afrodites show (17 november) och sen fullt discoös med Alcazar (19 november).
Så blev det dags för alla julkonserter och där jag redan nämnt vissa men får ju inte glömma bort en av de juligast av dem alla, Peter och Matildas ”Julen är här” (9 december). Den har allt en julkonsert ska ha! Och lite till för när Peter Johansson är med blir det ju alltid lite Queen också. Brukar även gå på Coops julkonsert men den var på samma kväll som Peter och Matilda hade sin konsert och då väljer jag ju Peter och Matilda. Men synd att missa Coops, även om den inte är minsta julig. Weeping Willows bjöd på ”Christmas time has come” på Skandiascenen (8 december). För mig tillhör det jultider att åka till London och se julskyltning, lyssna på Christmas Carols på Trafalgar Square och se ett gäng musikaler. I år blev det bara musikaler jag inte sett tidigare, Kinky Boots (16 december), Bend it like Beckham (16 december), Beautiful (17 december) och Close to you (17 december).
Årets sista musikal blev en ny för mig men gammal klassiker. A Christmas Carol (27 december). Charles Dickens julsaga som har fyllts med massa härliga carols. Så julig och härlig och stämningen dröjde sig kvar för när vi kom ut så föll säsongens första snö!
Även om man inte umgås under en musikal eller konsert så är det ju roligare att gå med sina vänner så man kan dela upplevelsen. Så härligt att ha ett gäng trogna vänner att dela det här med. Vänner från runt om i hela världen! Ingen nämnd och ingen glömd, men visst är det alltid lite speciellt när Grant från Australien kommer och vi kan sammanstråla! Och utan KFD hade vi ju aldrig träfats! Fått så fina vänner via mitt intresse för konserter och muskaler som verkligen berikar mitt liv! Och utan det här intresset så finns det platser jag inte hade besökt heller. I slutet av året fick jag även en ny musikalvän! Hade med mig min systerson på A Christmas Carol och det var första gången han såg en ”riktig” teater. Och efteråt var hans kommentar, ”Det här var jättebra! Säg till om du kommer över biljetter till något annat så följer jag gärna med”. Och det kommer helt garanterat bli fler gånger! Redan är ju Harry Potter inbokad 21 augusti 2016.
Ett helt fantastiskt konsert och musikalår med många underbara minnen! Ser framemot 2016!
