Dags att summera 2019 som är sista året på det här decenniet. Ett rekordår för mig när det gäller kulturella evenemang. Varit på musikal 38 gånger i år, 23 teaterbesök, 36 konsert/show, två dansföreställningar och sju lite annat blandat. Totalt 106, vilket blir mer än 2 saker i veckan och då har jag inte tagit med vanliga biobesök. Som så många andra år är det Peter Jöback som jag sett mest men så har han ju varit väldigt produktiv i år. Det som skulle varit en engångskonsert av Humanlogyskivan i Göteborg växte och blev en sommarturné, så Häxorna i Eastwick och så spelade han in den fantastiska känslomässiga filmen ”Jag kommer hem igen till Jul” som jag hade förmånen att se en pressvisning av. Det var helt fantastiskt att se Häxorna i Eastwick växa fram från första publikrepet som inte började bra eftersom de inte kunde få upp ridån, men när den väl kom upp så blev det en flygande succé. Så kul att se hur mycket som ändrats och tightas till. Men personligen hade de gärna fått behålla det långa applådtacket. Och sen att vi på premiären fick en kort pratstund med självaste Cameron Mackintosh är något jag aldrig kommer att glömma. Kommer inte heller att glömma den makalöst bra konsertversionen av Les Miserable som jag såg två gånger samma dag. Matinen med John Owen Jones som Jean Valjean och på kvällen Alfie Boe, i bägge var Michael Ball Javert. Hann också med att se Les Miserable med original scenografin med vrid scenen en sista gång i London innan den togs ner för att de skulle renovera teatern. Så två resor till London blev det med fullspäckat musikalschema förstås.
Sommaren bjöd på lite blandat väder och vi såg Peter Jöback i sol på Parksnäckan och sen i regn i Dalhalla. En helt underbar varm och skön sommarkväll inramade Stadion när Gyllene Tider äntrade scenen i sin ”sista” turné GT40 och hela Stockholm sjöng med i Sommartider. Soligt var det på Sund Nergården när ”Från Broadway Till Duvemåla” hade liten smygpremiär på höstturnén men vad hjälper det att solen skiner när åskan slår ner i Trosa och slår ut strömmen ända bort till Sund. Ja, det är ju den officiella versionen av strömavbrottet men vi som var där vet ju att det var Alexander Lycke som tog en väldigt hög ton som berörde utrustningen så mycket att den inte orkade med mer. Ja, Sund Nergården är ett måste på sommaren, ett paradis helt enkelt. Och vad vore sommaren utan Vegas i Vitan? En tradition som kommer att hållas även 2020.
Men 2019 har ju också varit ett år då samhällsklimatet blivit hårdare och SD vinner mer och mer sympatier vilket är så skrämmande. Det är något som flera uppmärksammar och det är så viktigt att folk vågar säga ifrån, men hemskt att t ex Sarah Dawn Finer ens ska fundera på om hon vågar ha en konsert i Stockholm den 30 november? Sarah en av de bästa rösterna i Sverige och en sån förebild för alla tjejer och kvinnor i Sverige, att hon ens ska slås av tanken att hon kanske inte ska ha en konsert i Stockholm den 30 november? Och Anders Ekborg tog också upp det under sin julkonsert när han säger att det är tack vare musikskolorna som vi kan njuta av dem på scenen. Nedskärningen av musikskolorna är ett stort hot mot det fria Kultursverige.
Helen Sjöholm var gäst på Anders julkonserter och i slutet av den konserten bjöd de på ett sånt där ögonblick när man slutar att andas och har fullt fokus på det som händer på scenen. Helt magiskt att efter så många år äntligen få höra och se ”Här Har Du Mig Igen” från Kristina Från Duvemåla med dem. Det är sådana ögonblick som fulländar ett kulturår!
- Blev mest starstrucked av – Cameron Mackintosh (sitter fortfarande i 😉)
- Person jag sett flest gånger live – Peter Jöback (i år igen)
- Årets bästa nya musikal – Häxorna i Eastwick
- Årets mest efterlängtade duett – Anders Ekborg och Helen Sjöholm i ”Här Har Du Mig Igen” från Kristina från Duvemåla, helt makalöst underbart!
- Bästa musikal baserad på en svensk film – Så som i Himmelen
- Bästa musikal baserad på en utländsk film – Häxorna i Eastwick
- Årets farväl – Les Miserable med originalscenografin
- Årets musikalfilm – Jag kommer hem igen till jul
- Största musikalupplevelsen – sett Häxorna i Eastwick växa fram från första publikrep till säsongsavslut.
- Årets ”amatör/mindre musikal” – All Shock Up
- Årets inhoppare – Christofer Wollter, som Daniel i Så som i Himmelen
- Årets konsert – Les Miserable the Staged Concert
- Förställning jag sett flest gånger – Häxorna i Eastwick 7,5 ggr
- Bästa på Parkteatern – Vegas i Vitan (varför ändra på ett vinnande koncept)
- Galnast och roligast – Trassel
- Bästa familjemusikalen – Ringaren i Notre Dame
- Årets grupp – Gyllene Tider
- Mellansnack som berört mest – Sarah Dawn Finer på Wintersongs (i år igen men nu för att hon tog upp oron att spela den 30 november som judinna i det hårdare samhällsklimatet och otäcka SD-vindarna)
- Somrigaste scenen – Sund Nergården (i år igen, måste bara upplevas)
- Årets konsertavbrott – Åsknedslag i Trosa som orsakade strömavbrott ända bort till Sund Nergården
- Årets arenakonsert – GT 40 år
- Årets soligaste och varmaste konsert – GT 40 år
- Årets Firande – 30 år som Persson, 3 olika konserter 3 olika skivor
- Årets Coverband – Peter, Bruno och Matilda (i år igen för Peter och Bruna, de är bara så underbara och väljer bästa låtarna)
- Nostalgitripp – Gyllene Tider
- Årets krogshow – Höjdarjullunch på Katalin
- Juligast – Anders Ekborgs ”En Stilla Jul”
- Julrysning – O helga natt – Fredrik Zetterström
- Feelgood – Häxorna i Eastwick
- Färggladast – Häxorna i Eastwick
- Årets enmanspjäs – Rocky! Förlorarens återkomst, Teatern under bron
- Årets teaterprestation – Adam Lundgren i Hamlet
- Årets välgörenhet – Instant Playhouse på Playhouse Teater
- Årets inspiratör – Anders Hansen
Konsert och musikal 