När jag läste att en svensk kille skulle vara med i We wil rock you för många år sedan tyckte jag det vara jättekul. Hade ju sett den och tyckte att t ex Martin Stenmarck var som klippt och skuren för rollen. När jag sedan fick se bilden på den kille som skulle spela blev jag helt förbryllad. En ljushårig kille som såg rätt snäll ut, inte mycket rocker över honom. Peter Johansson hette han och kom från St Anna, och att han är Östgöte var ju självklart ett stort plus i kanten. Han hade spelat en del musikal utomlands men relativt okänd i Sverige. Så jag var lite förbryllad över castingen. Men självklart var jag och såg den i London och insåg snabbt vad det var som Bryan May mfl hade fastnat för, rösten och utstrålningen som han har när han är på scen. Inte för inte är Peter en av Bryan Mays favorit Galileos och efter typ 5 år i rollen så är han en i Bryans familj. Det är inte fy skam att vara en i Queen familjen. Och han är ju Sveriges Freddie Mercury. Det är få som gör bättre covers på Queens låtar än Peter.

Champions of Rock är en 3 timmars lång tribute till Queen som Peter har satt upp tidigare och nu är det dags igen. Showen är helt fantastisk underbar.  Men en sångare gör ju inte en show utan han behöver ju stöd från ett bra band och han har ju verkligen plockat ihop ett band av riktigt bra rockrävar från England. Några som har varit musiker i musikalen We will rock you och så är det ju rätt hög status att ha med Neil Murray som var orginalbasist i Whitesnake. En bra kör behövs också och självklart några bra gästartister! I årets uppsättning har han med sig Nina Söderquist som är Sveriges Killer Queen även om hon aldrig fick spela rollen i musikalen. Men det gjorde den andra gästartisten, Jenna Lee James. Enda tjejen som har spelat alla kvinnliga huvudroller i musikalen. Och vilken pipa den nätta tjejen har! Bägge tjejerna bjudet på härliga egna tolkningar själva eller i duetter med Peter och varandra. Kul att två tjejer sjunger Fat bottom girls så det står härliga till.

Showen har allt som en show ska! Bra musiker och artister, läckra kläder där Peters Union Jack Frack är suveränt läcker! Men inledningen är rätt kaxig och helt i Freddie Mercury anda. Peter gör éntre  i jeans och stövlar och bar överkropp. Vältränad kille! Rockn’roll. Men så ibland bryts det av när han på bredaste östgötska pratar med publiken och är den där charmige killen från St Anna och inte den coola rockerkillen. Den här blandingen gör att det inte bara är rad i alla tribute shower utan en som verkligen kommer från hjärtat med värme, charm och glimt i ögat. Blandning av vild rock med akustiskt och finstämt piano.  Sceneriet och ljusshowen är bra, men tyvärr lite problem med bildspelet på skärmen på scenen. Men när det funkar så är det med och lyfter låtarna. Gillar verkligen att man har dränkt scenen i Union Jacks. Så härligt brittiskt.

Showen rullar på och efter pausen så släpper hela publiken loss och hela Globen står upp och klappar i takt till Radio Gaga och alla de andra klassiska Queen låtarna. Full fart och man ser att Peter verkligen lever ut sin dröm:  Fylla Globen med den musik han älskar! Vi var med och delade den från första parkett och njöt i fulla drag. Självklart gör vi det gärna igen för bättre än så här blir inte en Queen tribute, om Peter själv inte snäppar upp det till nästa gång han ger sig ut med en ny Champions of Rock turné. För det här är väl inte sista gången?

Innan det händer så blir det att se Peter med sin vapendragare Bruno Mitsogiannis på China den 24 april med en härlig rockshow. Extrakonsert kl 15 den 25 april är släppt så boka om ni inte redan har gjort det. Än är det 5 ställen kvar där Champions of Rock drar fram så är ni i närheten av dem, gå och se den.

Efter en julshow i amerikansk storbandsanda på eftermiddagen var det dags för att dra ner på tempot och njuta av En stilla Jul med Anders Ekborg i Gustav Vasas kyrka. En oerhört vacker kyrka och altartavlan och koret blev ännu vackrare i det fina ljusspelet och i skenet av de levande ljusen i kandelabrarna. Riktigt stämningsfullt. Som traditionen bjuder släcks det ner helt och Anders och hans musiker kommer in en efter en och tänder varsin kandelaber och när det är dags för Anders att tända sin börjar han sjunga Nu tändas tusen julljus. Men sen bryter han av jultemat lite och gör en väldigt vacker Håll mitt hjärta.

Till skillnad från tidigare års julkonserter med Anders upplevde jag att julen fått stå lite tillbaka, men det innebär inte att det inte var en väldigt stämningsfull konsert.  En av mina absoluta favoriter under kvällen var Bui Doi från Miss Saigon. Gåshud! Så mycket bättre än den som bjuds på West End just nu. I´den och i bl a You raise me up, hade Anders hjälp av Lilla kören, som också fick framför några nummer på egen hand. Tyvärr hade de inte valt några direkt juliga låtar utan ganska sega nummer som blev mer sömnpiller än att förstärka stämningen. Fick höra att andra körer valt andra sånger under turnén och det är jättetrevligt att man använder lokala körer, men samma reportoar och mer juliga sånger skulle jag föredra.

Till de icke juliga låtarna hör också Getsemane, Gabriella sångs, I belive, Dreams och ett par till. Alla väldigt bra framförda. Får ju inte glömma mordiska Riki-tiki ti!

Men självklart bjöds det på många julsånger också. En av mina favoriter är hans version på Little Drummer boy, där han börjar svagt för att sedan sjunga riktigt kraftfullt. Mäktigt. First of May är en annan favorit. Karl Bertil Jonssons låt är ju också en härlig klassiker.  Och en julkonsert utan O helga natt är ju inte någon julkonsert med Anders. Hela konserten avslutades stämningsfullt och vackert med Jul, Jul strålande jul.

Mellan alla låtar så precis som traditionen bjuder så reciterar han Viktor Rydbergs vackra Tomten. Han läste även en fin dikt, Steget, av Kent Andersson. Precis som Rennie i konserten i eftermiddags så berättade Anders om hur han med åren blev fråntagen vissa ”sanningar”. I Anders fall var det tron på att den riktiga tomten bor i Kungsängen. När han var 22 år typ kom grannen in och skrattade tomteskrattet! Då inser han att tomten inte alls var den riktiga tomten utan grannen! Traumatiskt.

I år hade han inte med sig sin ständiga vapendragare, Bengt Magnusson, utan Stefan Nilsson (Gabriella sång mfl) på piano. Daniel Palm på keyboard och Kristin Malmborg på Cello. Samtliga riktigt duktiga musiker.

En riktigt stämningsfull konsert med kraftigt julinslag i en riktigt vacker kyrka med bra akustik. Ser framemot nästa års julkonsert med Anders! Det här var årets sista av 33 stycken så ni får också hålla er till nästa år! Men då rekommenderar jag varmt att ni skaffar biljett!

Ytterligare en julshow, men i en helt annan stil än de jag sett tidigare i år. Den här gången är det Janne Radesjös 8amannaband,  med en kvinnlig, Hanna Lindblad, och en manlig, Rennie Mirro, solist som intar scen. Programmet består främst av en rad klassiska amerikanska jullåtar. Det är fart och fläkt och riktigt juligt. Scen är smyckad med ljusslingor och paket och ljussättningen skiftar i olika juliga färger. Riktigt snyggt och enkelt.

Hanna är underbar som förförerska i Santa Baby där hon även får visa lite på sin danskonst och hon hyllar även Judy Garland i Have yourself a merry little Christmas.

Rennie är som klippt och skuren för den här typen av musik och han gör bl a en riktigt bra Little Drummer boy, och tolkar även BB King, Stevie Wonder och Elvis jullåtar. Och så ger han sig på Ave Maria, men slutar lika snabbt för han vill inte chocka sin judiska mamma….Som vanligt har hela familjen Mirro/Finer slutit upp i publiken. Och Rennie berättar om hur de har de hemma på julen men att en efter en har han fått inse att olika saker är inte som de ska, men en sak finns ju kvar och det är ju maten! Men är man jude så blir det ju ingen julskinka, så blev föräldrarna vegetarianer, han träffar en tjej som är fiskallergiker, syster börjar med raw food, en är gluten allergiker så inget bröd, kvar är bara spriten…..

Hanna bjuder på en komisk demonstration i hur man slår in ett paket på bästa sätt. Och dessutom så får vi se ett antal av hennes klänningar då hon har rätt många klädbyten. Rennie håller sig till ett par olika kavajer. Men lika stilig ändå!

Det är inte så många duetter som man kunde tänkt sig men de gör en härligt ”Baby it’s cold outside” och bjuder på stepp i Jingle bells. Men inga överambitiösa hopp som Rennie gjorde på sin releasekonsert i våras.

Janne Radensjös band får spela Karl Bertil Jonssons låt instrumentalt och Siv Malmqvist kommer in som tomte och sjunger kvällens enda svenska låt.

Avslutningsvis blir det Flashdance, och som extranummer Let i snow en gång till.

En härligt svängig julshow som jag kan tänka mig att gå på igen!

Dags för fjärde ”julkonserten” på en vecka. Egentligen bara en som har varit en riktigt julkonsert, Peter och Matilda. För Sarahs är inte heller någon riktigt julkonsert, utan en Vinterkonsert som är inspirerad av de 6 vintermånaderna (enligt Sarah räknas inte höst och vår) och den känsla som den här gråa och mörka tiden ger Sarah. Och det kan ju låta som en trist och tråkigt konsert om det bara ska handla om det grå… och någon Bjällerklang stämningen det kan man inte räkna med, utan en väldigt finstämd mot det melankoliska. Från första tonen som Sarah sjunger blir man helt trollbunden och bara njuter. För även om det är få låtar i Vinterland konserten som är upptempo så blir det inte tråkigt, det är bara en lång njutning hela tiden.

Sarah bjuder inte bara på sin underbara sång utan också på väldigt roliga och personliga anekdoter från sitt liv med ankytning till vinter. Hon berättar engagerat om hur hon en dag när hon satt på Heathrow blev uppringd av någon som sa att de var från SVT och undrade om hon satt ner, för de skulle fråga henne om hon ville bli julvärd. Varpå Sarah fnittrande undrar om de skämtar. På 3 timmar fick hon bestämma sig och hur nervös hon sedan var från den dagen för att hon inte skulle kunna tända ljuset. Men hon klarade ju det galant. Precis som det mesta hon företar sig.

Konserten är i huvudsak låtarna från hennes två vinterskivor, Winterland som kom för några år sedan och nu den nyutkomna Vinterland. Låtvalet är helt suveränt och varje låt tycker man när man här den att den här är nog den bästa, och så kommer nästa som hon gör helt suveränt och så håller det på. Det är en härlig blandning av jullåtar låtar som I’ll be home for Christmas och In the bleak midvinter till de helt nyskrivna låtarna som hon skrivit tillsammans med bl a Mauro Scocco och Bo Sundström. Kanske nästa år (Mauro) gillade jag direkt när jag hörde den första gången på inspelningen av Tack för musiken (sänds 26 december).  Ännu en jul är otroligt bra också, t o m så bra att Sarah körde i diket när hon fick den från Mauro.  Bo Kaspers Orkester är inte några som jag lyssnat på speciellt mycket, men Från November till April som han och Sarah skrivit gillar jag skarpt. Håkan Hellström är en annan artist som jag inte begriper mig på och var väldigt skeptiskt när jag hörde att Sarah gjort en cover på hans Valborg. Men när det gäller Sarah kan man alltid vara lugn att vilken sång hon än sjunger så blir det bara så fantastiskt bra, Valborg är inget undantag. Vilken låt! (när hon gör den). Vinter har fått svensk text av Thomas Andersson Wij och Sarah gör den så plågsamt bra. Rysningar.

Men hon sjunger som sagt inte bara nytt, utan har väldigt modigt valt att göra en cover på Vintersaga som Jerry Williams gjort helt fantastiskt. Och är det någon kvinnlig sångerska som ska ge sig på den så är det Sarah. Vilken tolkning! Även om Jerrys fortfarande är snäppet bättre. Men tror inte någon annan kvinnlig artist kan sjunga den så bra som Sarah!

Till sin hjälp har hon ett fantasiskt band som verkligen lyfter fram henne. Och de har så kul tillsammans. Marika Willstedt är med i bandet och gör en väldigt bra Winter song som duett med Sarah.

Så får vi förstås höra Kärleksvisan och den är ju bara så vacker!

En riktigt varm och underbar konsert med en helt underbar sångerska. Ni som har biljetter till de konserter som är kvar på turnén har verkligen något fantasiskt bra att se fram emot!