• About

Konsert och musikal

~ Mina upplevelser på de konserter och musikaler jag sett

Konsert och musikal

Månadsarkiv: december 2013

Musikalkväll på TV4 den 30 december

29 söndag Dec 2013

Posted by annette stolt in Konsertupplevelser

≈ Lämna en kommentar

Peter Jöback gjorde i år igen en succéartad musikalturné; I love musicals, the Broadway edition,  som TV4 filmade i Globen. Den 30 december kl 20 (med repris den 31 december kl 13) visar man knappt hälften av showen. Showen var i dryga 3 timmar och totalt med reklam sänder TV4 1,5 timme, så det är rejält nedklippt. Men absolut bättre än inget alls. Det ska bli intressant att se vilka av numren som de tycker var bäst. I Globen hade Peter med sig sina musikalvänner Norm Lewis (får verkligen hoppas de visar hans fantastiska version av Stars från Les Miserable), Ma-Anne Dionisio (där är det svårt att välja vilket av hennes underbara nummer som de ska visa, men jag är svag för hennes Cabaretnummer), Scarlett Strallen (gillade verkligen hennes Mary Poppins Medley) och Gunilla Backman (om hon ska ha ett solo blilr det nog Vinnaren tar allt från Mamma Mia). Men jag hoppas verkligen att de har med Miss Saigon, Phantom of the Opera och de får inte ta bort Annars vore jag inte jag från Livet är en schlager.  Sen är ju duetten mellan Norm och Peter ”Anything you can do I can do better” från Annie get your gun helt underbar. Och kan de verkligen klippa bort Chess och Peters fantastiska Getsemane från Jesus Christ superstar? Som sagt det ska verkligen bli intressant att se vad de väljer att visa.

Med tanke på att Peter nu spelar Sweeney Todd i Stadsteaterns fantastiska uppsättning (har ni inte sett den och inte köpt biljett än så gör det) så vore det ju konstigt om de inte tar med det numret. Å andra sidan visar de hela Sweeney Todd med Johnny Depp och Helena Bonham Carter kl 23.55. Lite sent kan man tycka, men det är ju nyårafton dagen efter så de flesta har nog sovmorgon.

Men man behöver inte vänta till kvällen för att få sig lite musikal. Peter gästar TV4s Nyhetsmorgon kl 11.10 ca och berättar om sin musikalturné och Sweeney Todd.

Så för alla musikalälskar är den 30 december en trevlig kväll. Idag visades ju Sound of music som alltid tål att tittas på. Ett bra slut på tv-året med andra ord!

Fia med knuff, Fornåsa skolas kör, 29-30 maj

28 lördag Dec 2013

Posted by annette stolt in Konsertupplevelser, Musikalupplevelser

≈ Lämna en kommentar

I julklapp fick jag en dvd med inspelningen från musikalen Fia med knuff som framfördes av Fornåsas skola kör Da Capo. Det är en musikal som tar upp det alltid lika aktuella ämnet får man vara olika eller måste man vara som alla andra? På ett fyndigt sätt visar man det genom ett parti Fia med knuff, men det är inte några likheter med den klassiska sketchen med bl a Ekborg. Nej här är det mer allvar. Musiken är glad och lättillgänglig och skolan har t o m en egen orkester. De flesta nummer framförs av hela ensemblen med vissa soloinslag. Alla är väldigt duktiga men särskilt fastnade jag för Melker Fahlen som både sjöng bra och hade en glimt i ögat. Han var också den som fick framföra att man kanske inte skulle ha med de röda i laget. Som tur var kom man fram till att alla behövs oavsett färg och det är bra om någon är annorlunda för på så sätt kan de andra också våga prova nya vägar. Musikalen är ca 50 minuter och visade på många talanger från Fornåsa. Vem vet, kanske någon av dem kommer att axla Hanna Lindblads mantel och visa att fler från Motala kommun kan äntra musikalscenerna!

Mojo, Harold Pinter Theatre, London, 19 december

19 torsdag Dec 2013

Posted by annette stolt in Konsertupplevelser, Teaterupplevelse

≈ Lämna en kommentar

I kön till Once blev jag rekommenderad att se Mojo och fick höra att de släppte dagbiljetter där för 10 pund. Hade egentligen tänkt att se Les Mis men då de också sa att det var väldigt svårt att få tag i biljetter och att de började köa redan vid halv sex på morgonen så var jag ju bara tvungen att ta svängen förbi och se om det fanns biljetter kvar. När jag kom dit var det mycket riktigt en rätt lång kö och hade jag kunnat se matinén så hade jag kunnat få biljett för 10 pund, men hade ju biljett till Once så det fick bli kväll för 55 pund, men rad E i mitten är väldigt bra plats så jag slog till. Varför är det då så svårt att få tag i biljetter? Jo den har en rollbesättning som drar mycket folk. Harry Potterfans vallfärdar från hela världen för att få se Rubert Grinit (Ron Weasley i HP filmerna) och Downtown Abbeyfans kommer för att få se Brendan Coyle (mr Bates). De andra har också rätt bra cv med Skyfall, Merlin, Dr Who mm.

På vägen till teatern på kvällen börjar det regna lite smått och jag hinner bara innanför dörrarna innan en riktig åskknall hörs rakt ovanför oss. Skönt att komma in!

Mojo utspelar sig på en klubb där man lanserat en ny stjärna, typ Elvis, och det är på den tiden då agenter börjat inse att det finns pengar att tjäna och att man gör vad som helst för att få en del av kakan. Det är mycket pillerätande, f….ord hela tiden och en råare ton än man är van vid. En hel del våld också, så inget för barn som gillar Harry Potter. Rubert spelar Sweets, en rätt osäker kille och man ser en del Ron i honom. Men han gör en bra prestation. Brendan Coyles rollfigur är inte lika sympatisk som mr Bates utan en slipad man. De ande fyr killarna gör också bra rolltolkningar. Det är en del råaskämt och med deras dialekter är det ibland lite svårt att höra när man inte är van. Men inte så farligt så man missar handlingen. Även här rätt enkel scenografi, men det byggs om några gånger och då släcks det ner i salongen och rätt hård musik spelas, men den passar bra in i handlingen. Det är en rå historia som speglar den tuffa jargongen mellan killar, men inte för att förhärliga utan för att visa vilka konsekvenser det kan få. Ett par kornblå byxor spelar en stor roll i det hela.

Det är alltid kul att se kända skådespelare på scen och det här är en bra teater som man blir omskakad av. Men det som väntade när jag lämnade teatern var än mer omskakande. På väg upp mot Piccadilly reagerade jag på hur lite folk och bilar det var och tänkte att det var nog vädret tidigare. När jag kom längre upp höll polisen på att spärra av vägarna upp mot Shaftsbury. Vid Piccadilly var det nästan helt avspärrat och massa poliser och ambulanser stod där och inne på Shaftsbury. Det visade sig att innertaket och delar av en balkong rasat ner på publiken inne på Apollo någon timme tidigare. Hade jag inte fått biljett till Mojo hade jag köpt till Les Mis och hamnat mitt uppe i det. Som tur var bara skadade men det visar att de gamla fina teatrarna måste underhållas. Orsak inte klarlagt men spekuleras i att det kraftiga åskvädret med över 8mm regn på kort tid man ha påverkat.

Once, Phoenix Theatre, London, 19 december

19 torsdag Dec 2013

Posted by annette stolt in Musikalupplevelser

≈ Lämna en kommentar

Once är ytterligare en musikal som bygger på en film. Den här utspelas i Dublin och är fylld av härlig irländsk musik och spelglädje. Ibland känns det som den irländska musiken är viktigare än själva handlingen. Det är till och med så de har en förshow på scen där musikerna spelar och sjunger ca 30 minuter på scen innan föreställningen börjar. Scenen har man byggt som en bar där publiken  får gå upp och beställa allt medan bandet spelar. Det är riktigt. Sen börjar ljuset släckas ner och en av musikanterna blir gatumusiker och spelar på sin gitarr. En kvinna uppenbarar sig vid scenkanten och går upp på scen och berömmer honom för den fina musiken. Det är upptakten till en kärlekshistoria mellan Guy ( Declan Benett) och den tjeckiska kvinnan (Zrinka Cvitesic) som flyttat till. Irland med sin dotter, mamma och vänner. Guy vill sluta med musiken som han inte tycker har någon mening sedan hans flickvän flyttat till New York. Ljuv musik uppstår på flera plan och som sagt det är de irländska tonerna som driver historien framåt. Både Declan och Zrinka är bra i sina roller, men övergläns av musikerna och då var det ändå fyra understudies på scen den här dagen.

Scenografin är enklast möjlig, inga scenbyten utan allt är med samma bakgrund, man flyttar bara in ett par bord eller piano för att visa var man är.  Enkelt och bra gjort. Gillade den stora barspeglen som speglade scenen på ett bra sätt i flera scener.

Ensemblen är bra och alla mindre roller spelas utmärkt av alla.

Slutet är egentligen inget slut, det lämnar lite för många trådar öppna för att vara i min smak. Blir lite av ett antiklimax.

Phoenix är en av teatrarna som säljer vissa platser billigare samma dag, så det är väl värt att vara där när de öppnar biljettluckan kl 10 så man kan köpa biljetter för 25 pund. Om ni det minsta gillar irländsk musik ska ni absolut se den här, men förvänta er inte någon Riverdance för det är inte mycket till dans i den här musikalen.

Bodyguard, Adelphi Theatre, London,18 december

19 torsdag Dec 2013

Posted by annette stolt in Konsertupplevelser, Musikalupplevelser

≈ Lämna en kommentar

De flesta har nog sett filmen med Whitney Huston och Kevin Costner och den är ju en av de klassiska romantiska filmerna som man kan se om och om igen. Musikalen bygger självklart på filmen men handlingen är lite ändrad. För att få lite mer drama har man lagt till en triangeldrama mellan systrarna och bodyguarden Frank Farmer. Fördelen med det är att systerrollen blir större och får möjligheten att sjunga några av Whitneys oförglömliga låtar. Det som är intressant är att den manliga huvudrollsinnehavaren Tristan Gemmill inte sjunger en ton förutom lite karaoke på daten men iövrigt inget. Tycker att han är lite väl stel och charmlös. Nej den manliga fägringen står dansarna för. Det var ett antal sexpack eller rent av åttapack som visades upp. Det var riktigt bra dansare och mycket bra koreografi. Musikalen är ett mellanting mellan musikal och konsert för flera nummer framförs som konsertnummer.

i den här föreställningen hade vi understudy som Rachel Marron, Joelle Moses. Hon hade en väldigt bra röst och bra framtoning. Kul är att hon har jobbat med Jörgen Elofsson och det är troligt att någon sång av honom kommer på hennes debutalbum. Debbie Kurup som systern Nicki var också väldigt bra.

Scenografin var bra. Man jobbade med att öppna upp och stänga kulisserna när man bytte rum på ett finurligt sätt. Gillade också de filmade sekvenserna när de tänkte tillbaka.

En bra och underhållande musikal som nästan nådde upp till filmen

Stephen Ward, Aldwych Theatre, preview, 18 december

18 onsdag Dec 2013

Posted by annette stolt in Konsertupplevelser, Musikalupplevelser

≈ Lämna en kommentar

1963 var det en stor politisk skandal i England där man valde att ge Stephen Ward skulden för det som hänt. En mängd herrar inom politik och societeten hade roat sig med några yngre tjejer varav Christine Keeler är den mest kända. Nu har Andrew Lloyd Webber skrivit musiken till den nya musikalen som har premiär imorgon.

Det är en lite annorlunda musikal där man mer sjungpratar än sjunger handlingen. Det var ingen jättestark hit i den men några slingor som satte sig. Tyckte Stephen och Christine var bra. Hade gärna hört mer av Joanna Riding, men som ändå nog hade den låten dom var starkast.

Det var inte några extremt bra dansnummer utan mer rockringsuppvisning.

Vid ett par tillfällen kändes det som någon på Stadsteatern varit inblandad för det var ett par ställen med lite omotiverat naket. Det är inte heller särskilt tilltalande med ett antal otränade äldre män i kalsonger. Blir lite osmakligt. De hade gärna fått behålla skjortan på, och vi hade ändå förstått vad som pågick på deras partyn. Men det var antagligen för att visa på det osmakliga i det hela.

Händelseförloppet byggdes upp bra och det blev inte tråkigt. Men den går inte till historien som en av Andrews starkaste musikaler.

De 39 stegen, Intiman, Stockholm, 13 december

13 fredag Dec 2013

Posted by annette stolt in Teaterupplevelse

≈ Lämna en kommentar

De 39 stegen är en kriminalkomedi baserad på Hitchcocks filmklassiker. Man får lite studentspexkänsla av den, på gott och ont. De är en mängd karaktärer som passerar scen under den ca 2 timmar långa föreställningen, alla karaktärer görs av fyra skådespelarer, Peter Dalle, Morgan Alling, Cecilia Fors och Robin Stegmar. Dalle och Alling gör de flesta karaktärerna och många av dem är fyndigt gjorda men ibland blir det lite upprepning på karaktärerna. Det är roligt när en karaktär inte pratar rent, men när det upprepas av en annan undrar man om de har glömt vem de spelar eller om de inte kom på mer. Likaså upprepar de vissa skämt ett par gånger för mycket. Omstart ska göras på publikens begäran inte av skådelarna och då ska man dessutom göra en ny tvist på det varje gång, och sista gången så kör man det baklänges, ja fast nu var det ju inte studentspex utan några av våra bästa komiker på scen. Men fingertoppskänslan har de tappat lite. Och vissa skämt är lite väl billiga för att framföras av dem. Trist att de underskattar publiken på det sättet. Cecilia Fors är mest känd från Icareklamen men får till några bra karaktärer här.

De hade en enkel scenografi som var bra och roligt gjort och som många gånger var fyndigare än replikerna. När det ska åka tåg bygger man inte upp ett stort tåg utan låter ett modelltåg sätta in en i tågkänslan. En ram blir fönster som man klättrar ut genom att trä det över kroppen och ut. Leken med scenografi är rätt bra och rolig.

Det är snabba byten mellan de olika karaktärerna och det kan bli rätt roligt. Kriminalhistorien är rätt svag och man har mer satsat på komiken i den här uppsättningen.

Föreställningen har plockat hem ett par Tony awards på Broadway och Laurence Olivier Award på West End, men personligen tror jag inte att det blir någon guldmask till den.

Men vill man ha lite lätta skämt och se Peter Dalle och Morgan Alling live så är det ett bra tillfälle att få ett smakprov på deras ”gubbar”.

Priscilla, queen of the desert, Göta Lejon, 12 december

12 torsdag Dec 2013

Posted by annette stolt in Musikalupplevelser

≈ Lämna en kommentar

Musicalen baserar sig på filmen med samma namn och har spelats runt om i världen och har nu kommit till Stockholm. Jag såg den för ett antal år sedan med bl a Jason Donovan i huvudrullen. Den var riktigt bra i London och efter att ha hört alla goda recensioner etc så förväntade jag mig något riktigt bra på Göta Lejon. Och den var bra, men nådde inte riktigt upp till Londonnivå.

Första numret är Ít’s raining men och divorna hissas upp i luften, och där blir de kvar för tekniken fungerar inte och man får bryta föreställningen en stund. Man har haft problem med tekniken under hela hösten och har tydligen inte helt kommit till rätta med det, men tidigare har det varit bussen (Priscilla) om jag inte förstått det rätt. Så redan direkt tappade förställningen lite fart och kom inte helt tillbaka. Och tror även att de svenska texterna till de klassiska 80tals låterna bidrog till att den kändes lite tamare än i London.

Men det var strålande insatser av huvudrollsinnehavarna Patrik Martinsson, Björn Kjellman och Erik Hojby. Alla tre var fantastiska. Tycker verkligen om Patriks röst! Erik är jag inte lika bekant med men han var väldigt bra också, och rollen som Bernadette är ju som klippt och skuren för Björn Kjellman. Pernilla Wahlgren leder de andra två divorna Lisa Stadell och Anna Werner och de utgör en bra helhet. Mikael Tornving är bra som mekanikern Bob som har en svaghet för män som klär ut sig i kvinnokläder.

Det man nog kommer att komma ihåg bäst från föreställningen är de helt utspejsade kläderna! Sådan färgprakt, platåer, boer och detaljrikedom var det längesen jag såg. Man måste verkligen titta noggrannt på alla kostymer för det dyker upp det mest oväntade på dem, som dockor och gosedjur. Stor eloge till kostymörererna, verkligen bra jobbat!

Scenografin utmärks främst av bussen som är döpt till Priscilla och den är till en börja grå och tråkig men även den blir en färgsymfoni!

Även om texterna är på svenska i de flesta låtarna så är det ju fantastiska pophits som man lyssnat på hur många gånger som helst och man blir så uppåt av dem.

Priscilla är ett riktigt glädjepiller och det stämmer som man säger i reklamen en riktigt feelgood musikal!

Peter & Matilda med Robert Rydberg, Julen är här 2013, Rival, 9 december

10 tisdag Dec 2013

Posted by annette stolt in Konsertupplevelser

≈ 1 kommentar

Några minusgrader ute, lite snö på marken och lägg till en riktigt julkonsert, ja då stämmer det, Julen är här!

Det är 5e året som Peter Johansson och hans kusin Matilda Gruner (fd Hansson) ger sig ut på julkonsert med släkt och vänner. Det är dock bara 4e året som de har julkonsert i Stockholm och jag har varit de tidigare tre åren så det är en riktigt härlig jultradition. Peter och Matilda har spelat och sjungit ihop större delen av sina liv och haft stora framgångar i musikalvärlden på sina olika håll, men nu är det inte musikal det bjuds på utan julmusik i alla genrer rakt igenom. För de bjuder verkligen på en fulländad julkonsert och det finns något för alla. Det här härliga låter som It’s the most wonderful time, It’s begining to look at lot like Christmas, All I want for Christmas till mer klassiska julsånger som Gläns över sjö och strand, Stilla natt till högstämt O helga Natt och Pie Jesu. Så bryter de helt plötsligt av det stämnigsfulla och brister ut i den helt underbara Jullåten version 2013. För den har väl alla hört? Självklart måste gästartisten Robert Rydberg få spela sin egen jullåt! Och den var ju en hit förra året och mest önskad på Facebook.

Robert Rydberg är östgöte precis som Peter och Matilda och i den här konstellationen får han rollen som lite pajas och han är väldigt rolig men visar också att han kan sjunga som i t ex Fairytale of New York. Och han håller ett väldigt roligt och underfundigt tal som Svenska julakademins vice ordförande. Håller helt med honom att det är viktigt att spara kvitton så julklappar kan bytas!

En annan inte så spelas låt är den vackra ”När en stjärna tänds”, skriven av Josefin Hansson Wood, en kusin till dem. Det är det som är så härligt med de här konserterna, det är en familjeangelägenhet. Kören består av syson och kusiner, ute i foajen säljer släktingar skivor etc. Den här familjekänslans märks på scen där och alla trivs med alla och sprider en känsla av familjejul.

Men när Peter står på scen så självklart måste han spela en Queenlåt och så även ikväll och han är så suverän när han visar sin rockiga sida. Den kommer ju även fram i Run Run Rudolf, men så vänder han helt och gör en fantastisk version av You raise me up. Och är härligt charmig i årets Hopp och lekmedley.

Hela konserten avslutas på bästa sätt med Chirstmas Carols!

En trevlig jultradition är att de varje år släpper en julskiva. Årets är en liveinspelning från förra årets julkonsert.  Den kommer att spelas mycket nu innan jul, och sen får man se fram emot julkonserten 2014! Det här är en tradition som är till för att bevaras! 

P1050423P1050424P1050426P1050429P1050431P1050432P1050433P1050435 P1050442P1050437P1050430

The show of Christmas, Ericsson Globe, 7 december

07 lördag Dec 2013

Posted by annette stolt in Konsertupplevelser

≈ Lämna en kommentar

Varje år ordnar COOP Stockholm en julgala för sina medlemmar med några av Sveriges bästa artister. I år var det Sarah Dawn Finer, Ola Salo, Orup, Eva Dahlgren och Darin. Som vanligt var Mark Levengood konfrencier.

I år hade man lagt scenen i mitten av golvet och det var inte så lyckat. Sitter man på rad 3 parkett brukar det innebära att man har riktigt bra biljetter. Men scenen var för högt byggt och eftersom artisterna var tvugna att gå runt scenen hela tiden så var det i alla fall 25% av tiden som man inte såg dem överhuvudtaget. Att titta på en jumbotron är ju inte precis det man har tänkt att man behöver göra när man sitter på parkett. Artisterna kämpade på bra att visa sig för alla men det innebar attt de nästan sprang varv efter varv. Till nästa år hoppas jag att man återgår till att ha scenen på sitt vanliga ställe eller inte bygger den så hög. Hälften hade räckt. Ljudet är ju sällan riktigt bra i Globen men den här gången var det en katastrof. En bit i in i showen slutade Ola Salos mick att fungera i stort sett och det blev inte bättre. Synd för det hade varit kul att höra både Orup och Ola när de sjöng duett i Dancing in the street.

Coops julgala är egentligen inte någon julgala för det sjungs inte några julsånger. Det närmsta man kom var en underbar duett med Sarah och Eva i den underbara Wintersong från Sarahs julskiva. I övrigt så bjöd alla artiser på ett pärlband av sina hits. Kul att Sarah hade plockat fram underbara I remember love. Orups Från Djursholm till Danviksstull och Stockholm är alltid lika underbara att höra. Darin jobbade också på bra och sen var det bara för honom att gå över till grannarenan och forstätta där eftersom han är med i den julagalan också. Eva Dahlgren bjöd bl a på Jag är gud och Ola är härlig när han tar sig an sina gamla The Ark hits som It takes a fool to remain sain.

Hade ljudet och scenbygget varit bättre hade det kunnat bli en riktigt bra show för det är bra artister, men när man inte ser dem hela tiden så blir det lite mer avslaget och det är så synd, för låtval och artister var bra!

P1050366P1050371P1050381P1050383P1050393P1050395P1050402P1050408P1050415P1050412P1050365

← Äldre inlägg
december 2013
M T O T F L S
 1
2345678
9101112131415
16171819202122
23242526272829
3031  
« Nov   Feb »

Kategorier

  • Bilder
    • Anders Ekborg Norrtälje
    • Från Wien till West End
    • Musical Stars
    • Peter Jöback Odensjö
    • Robin Hood
  • FIlm
  • Kommande konserter
  • Konserter & Musikaler & Teatrar jag ska se
  • Konserter och Musikaler jag sett – årslistor
  • Konsertupplevelser
  • Länkar
  • Musikalaffärer
  • Musikalupplevelser
  • Nyheter
  • Skivtips
  • Teater
  • Teaterbiljetter tips
  • Teaterupplevelse
  • Teatrar jag sett

Meta

  • Registrera
  • Logga in
  • Flöde för inlägg
  • Flöde för kommentarer
  • WordPress.com

Blogg på WordPress.com.

  • Följ Följer
    • Konsert och musikal
    • Gör sällskap med 28 andra följare
    • Har du redan ett WordPress.com-konto? Logga in nu.
    • Konsert och musikal
    • Anpassa
    • Följ Följer
    • Registrera
    • Logga in
    • Rapportera detta innehåll
    • Visa webbplats i Inläggsvyn
    • Hantera prenumerationer
    • Minimera detta fält
 

Laddar in kommentarer …