I kön till Once blev jag rekommenderad att se Mojo och fick höra att de släppte dagbiljetter där för 10 pund. Hade egentligen tänkt att se Les Mis men då de också sa att det var väldigt svårt att få tag i biljetter och att de började köa redan vid halv sex på morgonen så var jag ju bara tvungen att ta svängen förbi och se om det fanns biljetter kvar. När jag kom dit var det mycket riktigt en rätt lång kö och hade jag kunnat se matinén så hade jag kunnat få biljett för 10 pund, men hade ju biljett till Once så det fick bli kväll för 55 pund, men rad E i mitten är väldigt bra plats så jag slog till. Varför är det då så svårt att få tag i biljetter? Jo den har en rollbesättning som drar mycket folk. Harry Potterfans vallfärdar från hela världen för att få se Rubert Grinit (Ron Weasley i HP filmerna) och Downtown Abbeyfans kommer för att få se Brendan Coyle (mr Bates). De andra har också rätt bra cv med Skyfall, Merlin, Dr Who mm.

På vägen till teatern på kvällen börjar det regna lite smått och jag hinner bara innanför dörrarna innan en riktig åskknall hörs rakt ovanför oss. Skönt att komma in!

Mojo utspelar sig på en klubb där man lanserat en ny stjärna, typ Elvis, och det är på den tiden då agenter börjat inse att det finns pengar att tjäna och att man gör vad som helst för att få en del av kakan. Det är mycket pillerätande, f….ord hela tiden och en råare ton än man är van vid. En hel del våld också, så inget för barn som gillar Harry Potter. Rubert spelar Sweets, en rätt osäker kille och man ser en del Ron i honom. Men han gör en bra prestation. Brendan Coyles rollfigur är inte lika sympatisk som mr Bates utan en slipad man. De ande fyr killarna gör också bra rolltolkningar. Det är en del råaskämt och med deras dialekter är det ibland lite svårt att höra när man inte är van. Men inte så farligt så man missar handlingen. Även här rätt enkel scenografi, men det byggs om några gånger och då släcks det ner i salongen och rätt hård musik spelas, men den passar bra in i handlingen. Det är en rå historia som speglar den tuffa jargongen mellan killar, men inte för att förhärliga utan för att visa vilka konsekvenser det kan få. Ett par kornblå byxor spelar en stor roll i det hela.

Det är alltid kul att se kända skådespelare på scen och det här är en bra teater som man blir omskakad av. Men det som väntade när jag lämnade teatern var än mer omskakande. På väg upp mot Piccadilly reagerade jag på hur lite folk och bilar det var och tänkte att det var nog vädret tidigare. När jag kom längre upp höll polisen på att spärra av vägarna upp mot Shaftsbury. Vid Piccadilly var det nästan helt avspärrat och massa poliser och ambulanser stod där och inne på Shaftsbury. Det visade sig att innertaket och delar av en balkong rasat ner på publiken inne på Apollo någon timme tidigare. Hade jag inte fått biljett till Mojo hade jag köpt till Les Mis och hamnat mitt uppe i det. Som tur var bara skadade men det visar att de gamla fina teatrarna måste underhållas. Orsak inte klarlagt men spekuleras i att det kraftiga åskvädret med över 8mm regn på kort tid man ha påverkat.