Gift dig med mig lite, 20 mars, Kilen, Stadsteatern

20 söndag Mar 2016

Posted by annette stolt in Musikalupplevelser

Vårdagjämning men det är grått och snöblask ute så vad är bättre då än lite musikal? Stadsteatern hade Skandinavienpremiär på Gift dig med mig lite, med sånger av Stephen Sondheim i fredags. Den skapades 1980 och är vad man säger ett smörgåsbord av Sondheimsånger. Dock är det ett smörgåsbord som bara kommer till det kallskurna för den är bara en timme lång. Saknar det där extra som dessertbordet ger. Men det finns ändå många godbitar att njuta av!

Lördag kväll, två singlar i samma hus, kommer de att mötas eller inte? Ja, vilken stad är bättre än Stockholm att sätta upp den i eftersom Stockholm är en av de mest singeltäta städer om inte den mest singeltäta. Visst känner man igen sig i hur man går runt i myskläder, dricker te etc och ibland kan känna att borde man inte vara mer kreativ en lördagkväll….

Niklas Riesbeck spelar Han, som särskilt stör sig på pianospelet på övervåningen. Visst skulle det vara lite störande att ha Carina E Nilsson boende över sig när hon övade skalor, men eftersom hon är en fantastisk pianist skulle det nog mest vara njutbart. Niklas Riesbeck känner nog många igen eftersom han spelade Tom i Mamma Mia. Hon spelas av Sara Jangfeldt. Bägge har bra röster och det är mycket text att hålla reda på i Sondheimsånger. Handlingen är parallell mellan hur Han och Hon upplever sitt singelliv i lägenheten och vad de drömmer om. All beskrivs bra i sångtexterna som är översatta av Erik Fägerborn. Allt ackompanjerat mästerligt av Carina E Nilsson. Det bjuds även på lite dans vilket alltid är trevligt. Som sagt den är från 1980 men de har moderniserat den lite grann för det används mobiler och dejtingappar…

Det är en trevlig och charmig musikal på en timme och den skulle fungera väl på Soppteatern. Den spelas några gånger nu i mars och om ni går på tisdag så bjuds det även på tårta efteråt för att fira Stephen Sondheims 86e födelsedag. Vem vill inte fira Sondheim? Grattis i förskott!

Svenska Stjärnor med Helen Sjöholm och Magnus Carlson, 19 mars, Berwaldhallen

19 lördag Mar 2016

Posted by annette stolt in Konsertupplevelser

≈ Lämna en kommentar

Svenska stjärnor är en konsertserie som Berwarldhallen har haft några år nu och där olika svenska artister sätter ihop ett program, ofta med stycken (låtar) som man inte har hört dem göra förut eller tillsammans med den artisten de framträder med. Turen har nu kommit till Helen Sjöholm och Magnus Carlson (Weeping Willows) och enligt programmet utlovas Depeche Mode, Nicke Cave, David Bowie m fl så det låter väldigt lovande! Två riktigt bra röster och Radiosymfonikerna kan ju bara bli jättebra!

Programet är fyllt av klassiska poplåtar, eller som Magnus och Helen uttrycker det låtar från pojk/flickrummet. Låtar som man har lyssnat på många många gånger. Konserten inleds med en fantastisk version av Depeche Modes ”Enjoy the Silence”. Och lite senare sjunger Magnus en annan Depeche Mode låt ”Somebody” och han gör det helt fantastiskt. Absolut en av höjdpunkterna på konserten. Och det är så härligt att se hur lycklig och glad han är att få sjunga med symfonikerna. Flera gånger återkommer han till hur stort det är för honom att få sjunga Somebode med dem! Det trodde han nog inte när han lyssnade på den i pojkrummet. I andra akten kommer en annan av mina favoriter, Wicked Games (Chris Isaak) och även den gör Magnus med bravur. Vilken känsla han har i rösten! En av de bästa versioner jag har hört av den låten. Mäktigt med symfonikerna.

Helen gör en underbar ”I almost had a Weakness (Costello). Har hört den förut med henne och den är lika fantastisk varje gång. Hon lever sig in i texten på ett härligt sätt. Som vanligt. Få kan tolka texter som Helen.

Den 11 januari blev Hans Ek väckt av ett pling från en nyhetssida. Nyheten om att David Bowie hade dött. Så självklart gör de några låtar av Bowie också. En väldigt imponerande och pampiog version av ”Heros” avslutar första akten. Där både solisterna och orkestern visade vad de kan.

Andra akten inleds like storartat som den första, men Nick Caves fantastiska ”Where the wild roses grows”. Den är så dramatisk och både och Magnus och Helen får det att låta som att det är deras låt. Precis som de gör med sista låten på programmet ”Fix You” (Coldplay). Från första till sista låten var det bara bra låtar, vilket program. Det är så häftigt att höra dessa poplåtar framförda av så bra sångare uppbackade av symfonikerna. Man bara njuter hela tiden. Helen och Magnus är en perfekt match för det här materialet! Hoppas att de gör mer tillsammans framöver!

Konserterna sålde slut på nolltid och även extrakonserten, men om ni inte har varit på någon av dem så misströsta inte. De har spelats in och kommer att sändas i radio så småningom. Så håll utkik efter det! Det är väl värt att lyssna på! Om bara ett par veckor så får jag återigen njuta av Magnus Carlson röst, då med Weeping Willows, men den här konserten kommer jag att minnas länge!

Ladykillers, Oscarsteatern, 18 mars

18 fredag Mar 2016

Posted by annette stolt in Teaterupplevelse

≈ Lämna en kommentar

Ladykillers är en klassisk engelsk komedi som bygger på en filmförlaga från 1955. En av våra bästa komedienner, Suzanne Reuter, spelar den gamla damen Mrs Wilberforce som brukar anmäla diverse lustiga händelser till polisen (Joakim Jennerfors) som inte någon av dem har hänt förstås. Vi kommer in i handlingen när hon har anmält tobakshandlaren för att vara nazist för att han frågar efter hennes adress men det visar sig att hon glömt att hon skulle lämna in en annons för att hyra ut ett rum. Snart träder in man in i handlingen som säger sig vara professor (Jonas Karlsson) och att han vill hyra rummet men att han även behöver kunna repetera med sina vänner i en stråkkvartet. Men någon stråkkvartet är det ju inte utan det är en rånarliga som planerar ett fruktansvärt rån. Hans medkumpaner är Majoren (Johan Rheborg), boxaren (Leif André) och italienaren (Shebly Niavarani). Suzanne spelar den gamla damen med bravur. Jonas Karlsson imponerar stort som professorn. Johan Rheborg är underbar som majoren som har en sån förkärlek för inredning, äldre damer, blommiga klänningar och att dricka te. Hans monolog om den förträffliga inredningen är fantastiskt bra! Italienaren däremot han tycker inte om gamla damer och är snarare rädd för dem. Tänk så hemskt det blir när det blir kafferep med bara gamla damer! Lite kul där är att man sökte statiser bland äldre damer för att spela damerna som kommer på kafferep och musikunderhållning.

Själva rånet görs i form av en filmvisning som är lite charmig. Den helt ovetande Mrs Wilberforce får i uppdrag att bära hem rånbytet från stationen men väl hemma så avslöjas vad hennes inneboende sysslar med. Och då inleds planerna på hur de ska göra sig av med den gamla damen, men planerna går inte riktigt som de tänkt sig. Och självklart tror inte polisen på hennes historia när hon berättar det för honom.

Det är en rolig och underhållande förställning som är lite drygt 2 timmar med paus. Bra skådespeleri och som sagt en del rätt roliga repliker.

Allt som är underbart, premiär, 16 mars, Playhouse teater

16 onsdag Mar 2016

Posted by annette stolt in Teaterupplevelse

≈ Lämna en kommentar

Tidigare i år var jag på en presentation av vårens program på Playhouse och tyckte då att ”Allt som är underbart” av Duncan Macmillan lät intressant. En pjäs som handlar om självmord men som samtidigt är rolig, går det ihop? Ja det är ju en britt som har skrivit den och de är ju duktiga på det där med humor på ett underfundigt sätt så det skulle nog kunna gå. Duncan Macmillan har precis blivit nominerad till Oliver Award för sin nya pjäs ”People Places and things” (vinnare utses 3 april). Lite helt oplanerat hamnade jag sedan på ett publikrep förra veckan och vi var inte så många som var där så vi hamnade mitt i själva teatern och det var var faktiskt rätt kul. Så det var väldigt spännande att se hur det hela skulle bli med mer publik, för i den här pjäsen har publiken i stor roll.

Premiär är ju alltid trevligt, lite bubbel och här var man så generösa så det bjöds även på goda snittar. Så var det dags för föreställningen. När vi kommer in i salongen så ser man direkt att det här inte en vanlig pjäs. läktare är uppbyggda på scen med kuddar och även en rad med stolar och bara nedre delen av de vanliga publikplatserna används. En stor del av publiken sitter alltså på scen. Björn Lönner är den enda skådespelaren på scen och det är även han som har översatt pjäsen. När vi kommer in håller han på att dela ut lappar till publiken, en del få små lappar andra lite större. Alla innehåller ett nummer och ett ord eller en mening. Vi har alltså fått delar av den berömda listan. Så släcks ljuset ner en aning och pjäsen börjar. Pjäsen handlar om pojken som när han är sju år blir hämtad av sin pappa från skolan för hans mamma har gjort något dumt. Hon ligger på sjukhus för hon har försökt ta sitt liv. Den lille pojken förstår inte varför, men kommer på idén att han ska göre en lista på allt som är underbart så hans mamma ska se hur mycket det finns att leva för. Det första på listan är Glass! Listan och mammans självmordsförsök kommer sedan att följa pojken genom livet, och sakerna på listan utvecklas vartefter han växer. Och det är vi i publiken som får i uppdrag då och då när Björn säger ett nummer att läsa upp vad det står på listan. En kul idé och ett lätt sätt att få publiken delaktig i pjäsen. Många saker på listan kan man känna igen sig i och den del är riktigt roliga. Men Björn är ju som sagt ensam på scen, men vad gör det när han har publiken som han kan ta hjälp av mer än att bara läsa upp från listan? Han hittar någon att spela veterinär, pappa, äldre par i väntrummet, kuratorn, lärararen och sist men inte minst flickvännen. (på publikrepet fick jag spela flickvännen). De som fick rollerna spelade alla med jättebra! Och Björn anpassade sig väldigt bra till vad de sa. Så det är en pjäs som inte är helt lika från gång till gång. Då och då ber han också om lite rekvisita som choklad och en bok t ex och alltid var det någon i publiken som plockade fram det.

Det är ju väldigt modigt att förlita sig på publiken på att de ska vara med och agera och låna ut rekvisita men det fungerar alldeles utmärkt även om Björn då och då måste styra det lite rätt så pjäsen kan fortsätta. Björn gör en imponerande rolltolkning från lite pojke, till trotsig tonåring, förälskade kille som dansar loss helt ohämmat till vuxen man. Han bjuder verkligen på sig själv. Trots att det är ett allvarligt ämne så blir det en hel del skratt, saker på listan är oväntade och roliga och lite underfundiga. Innan föreställningen är slut har han kommit upp i 1 000 000 saker som är underbara! Och efter att ha sett den här föreställningen kan man lägga till en hel del saker som:

Björn Lönner
Duncan Macmillan
Premiärmingel
Tänkvärda ord
Känslan att vara en del i en pjäs fast man inte är skådespelare
Playhouse Teater
Sidan i programmet med olika stödnummer för den som behöver någon att prata med
Slutscenen med en vit scarf som stilla flyger och dansar i luften

Jag kan varmt rekommendera att ni går och tittar på ”Allt som är underbart” och ni kommer att gå därifrån med ett leende på läpparna, påminda om allt underbart som finns att glädjas åt och kanske gjort scendebut?

Men passa på att boka biljett för flera förställningar är redan slutsålda. Spelas till 16 april.

http://www.playhouseteater.se/allt-som-ar-underbart.aspx

Bild från Playhouse pressida

Weeping Willows, minikonsert med signering, Bengans, 12 mars

12 lördag Mar 2016

Posted by annette stolt in Konsertupplevelser

≈ Lämna en kommentar

Det här är inte någon riktigt konsert utan ett akustiskt smakprov i samband med skivsignering av albumet ”Tomorrow became today” som släpptes igår. De kommer direkt från Nyhetsmorgon där de framförde två låtar i programmet. Vara med i morgonprogram innebär tidig morgon så killarna var lite trötta sa Magnus när de äntrade den lilla provisoriska scenen inne på Bengans skivbutik. Även sminkningen skylde han på nyhetsmorgon.

Att spela inne i en skivaffär är något som Magnus trivs med för han gillar verkligen skivor. Och det var rätt mycket folk som kommit för att lyssna och köpa skivan som både säljs som CD och vinyl. En hel del som köpte vinyl vilket är kul att se.

De började med att spela ”Tomorrow became today” följd av ”My love is not blind”. Samma låtar som de spelat i Nyhetsmorgon. Här hade de inte med sig stråkar och blås så det blev lite mer avskalade versioner. Men väldigt bra. Av de två låtarna tycker jag att ”My love is not blind” är den som sätter sig snabbast för den är lite mer trallvänlig. Men gillar även ”Tomorrow became today”. En typisk Weeping Willow låt. Tredje låten var ”Go find your happiness” och Magnus ursäktade sig lite innan att de inte hade repat in de på samma sätt som de andra två och han hade en textlapp som han sneglade på några gånger. Sen var inte de övriga i bandet helt samspelta på den heller för de blev några extra ackord och lite småskratt dem emellan när de var på väg lite olika i låten. Magnus sa att repetitionen på måndag fick de nog tidigarelägga så de hann lära sig låten ordentligt innan den stundanden turnén. (börjar i Uppsala 1 april). Men lite felspelningar etc är ju bara charmigt, det visar ju att det är live. Och låten var bra. Sen bjöds det inte på mer från nya albumet utan publiken fick önska en låt och då blev det ”Burden” (från albumet ”Fear & love”).

Har inte lyssnat in mig jättemycket på skivan än, men det jag har hört hittills gillar jag, men självklart är det alltid bättre att höra det live så det var jättekul att få det här smakprovet live! Har inte bokat biljetter till någon av spelningarna på Södra Teatern/Mosebacke men är rätt sugen på att göra det! Men redan nästa lördag får jag njuta av Magnus underbara röst i Berwaldhallen när han sjunger med Helen Sjöholm. Det kommer att bli superbra!!

Murder Ballad, Premiär 7 mars, Playhouse Teater

07 måndag Mar 2016

Posted by annette stolt in Musikalupplevelser

≈ Lämna en kommentar

För ett tag sedan lades en bild upp på Facebook där Patrik Martinsson, Jakob Stadell, Hanna Hedlund, Anna-Maria Hallgarn och Morgan Alling sitter hemma hos Morgan och jobbar på ett nytt projekt. Vad det var avslöjdades inte då, men så småningom kom det fram att det var en svensk uppsättning av Murder Ballad som hade premiär på Broadway 2012 och nu skulle spelas för första gången i Skandinavien. Med den kvartetten och Morgan Alling så kändes det att det här kan ju bara bli sååå bra. Så förväntningarna i kväll var rätt höga och då är det så kul när man går därifrån i ett härligt underbart musikalrus och bara utrister när att ”Det var ju såååååå bra! Jag vill se igen!”

Det är väldigt enkel scenografi, en bar, ett biljardbord och ett bord i ett hörn som får agera som köksbord också. För att skapa närhet har man vissa publikplatser på scenen också. Orkestern under ledning av Michael Ottosson sitter högt upp på sidorna.

Artisterna hälsar på lite vänner innan ljuset släcks ner och Berättaren Hanna Hedlund sjunger oss in i handlingen, vi har att förvänta oss ett mord ikväll. Hon är väldigt bra som berättaren. Hon skapar dramatik, spänning och lite oluststämning på en gång. Så kommer John (Patrik Martinsson) och Sara (Anna-Maria Hallgarn) in i baren och ljuv, passionerad musik uppstår. Men det finns något underförstått mörkt i deras kärlekshistoria. Berättaren för oss fram i handlingen till uppbrottet och in i baren kommer David (Jakob Stadell) och träffar en full och söndrig Sara. De inleder ett förhållande och i snabb takt flyttar de ihop, gifter sig och skaffar barn. Så långt verkar allt bra. Men den ödesmättade musiken och berättarens sång får oss att förstå att så kommer det inte alltid att vara. Efter flera år av lycka så dras Sara till John igen. Triangeldramat är ett faktum och vi har ju alla förstått att det bara kan sluta med mord, men på vem och av vem. Ja det får ni själva gå och se! För den här musikalen ska ni se!

Patrik Martinsson är superb och han blir bara bättre för varje gång jag ser honom. Och då har jag haft ögon och öron på honom i typ 25 år nu. Som John är han den där snygge bartenderns som alla kvinnor blir kär i men som också har en mörk sida. Anna-Maria Hallgarn har både en tuffhet och mjukhet i sin Sara, en vilsen själ. Otroligt bra hon också. Sist men inte minst, Jakob Stadell som den snälle och trevlige David, men när han inser att hans fru bedrar honom, ja då kommer andra sidor fram.

Musikalen växer och växer hela tiden och blir mer och mer dramatisk och mer och mer känslor kommer fram hos alla, för att sluta i ett cresendo där alla sjunger ut sin ilska, frustration, svikenhet mm och det är så mäktigt. Musiken är inte av Andrew Lloyd Webber klass med svulstiga paradnummer, men det är musik som kryper in och som bidrar till den lite obehagliga känslan och till handlingen. Inte någon enskild melodi eller slinga som har satt sig utan den är mer en del i handlingen.

Det här är en riktigt musikal för i stort sett all handling sjungs och sångerna driver handlingen framåt på ett helt fantastiskt sätt. Stor eloge till Fredrik Fischer och Linnea Sjunnesson som har översatt Julia Jordans och Juliana Nash texter så bra. Har ju inte hört originalet, men på svenska är det riktigt bra. I och med att det är så bra musikalartister så hör man vad de sjunger och lever sig in i sina roller superbra. Det är en enaktsmusikal på ca 80 minuter, och blir trollbunden från första tonen.

Det är bara planerat 12 förseställningar och den sista är den 7 april. Finns biljetter kvar men tycker nog att ni ska boka för när ryktet går att den är så bra så lär de ta slut.

http://www.murderballadstockholm.se/

American Idiot, Cirkus, 3 mars

03 torsdag Mar 2016

Posted by annette stolt in Musikalupplevelser

≈ 1 kommentar

Det här är en musikal som är annorlunda mot det mesta jag har sett och jag hade inte jättestora förväntningar när jag gick dit eftersom jag inte lyssnat massa på Green Day. Men jag såg Viktor Norén (Johnny) på Nyhetsmorgon när han sjöng ett par låtar (lugna ballader) och tyckte att han hade rätt bra röst så det kunde vara intressant att se. Men ville inte betala fullt pris för den så när erbjudande kom att betala halva priset så slog jag till. Eftersom den bara är 2 timmar med paus och enkel scenografi, inte massa extravaganta kläder etc så är fullpris ”bara” 495 kr. Helt rätt att den inte ska kosta som mer påkostade musikaler.

Den är klassad som en rockmusikal, men punkrockmusikal vore nog mer rätt eftersom Green Day är ett amerikanskt punkrockband. Som musikal är den väldigt skränig och tyvärr är musiken alldeles för hög så även om artisterna skriker ut texten (eller tack vare?) så hörs inte texten i låtarna på många ställen och det är jättesynd. Har inget problem med att man inte översatt texterna utan de är på engelska, men just att man inte hör vad de sjunger gör ju att stora delar av handlingen faller bort. Och det behövs att man hör texterna för den talade handlingen är väldigt svag och tunn. Känns mer som en konsertmusikal än en musikal. Lite som Close to you (Burt Bacharach) där man också mer bara framförde låt efter låt.

Den handlar om 3 kompisar, Johnny (Viktor Norén), Tunny (Alexander Lycke) och Will (Petter Snive) som drömmer om ett bättre liv. Johnny lånar pengar från sin mamma för att köpa bussbiljetter bort från hålan de bor i. Will blir kvar hemma med sin gravida flickvän, men Johnny och Tunny lämnar för att uppfylla sina drömmar. Fråga är bara vad det är för drömmar de vill uppfylla? Tunny tar värvning och Johnny knarkar ner sig. Vilket också Will gör där hemma, till den grad att hans flickvän lämnar honom. Ja, Johnny träffar också en tjej men även hon lämnar honom när hans knarkande tar över. Tunny blir skjuten i kriget och förlorar ett ben men träffar en tjej. I programbladet står det ”Välkommen till American Idiot, till Green Days musik- och till ett gäng människor som aldrig kommer att sluta drömma om en bättre och jämlikare framtid. Den här föreställningen är en hyllning till alla er som delar de idealen”

Ja, visst vill jag ha en bättre och jämlikare framtid, men om det innebär att man för att nå den gör det via droger så är inte jag med. Ingenstans i musikalen framkommer vad de har för drömma, vad de vill uppnå och de gör inget (förutom att flytta) för att uppnå sina drömmar. Inga drömmar uppfylls gratis, man måste själv jobba för dem. Så det budskap som de vill få fram lyckas de inte med. Det är mycket ilska och skrik men eftersom texterna i låtarna inte kommer fram så bra så ger det inte så mycket. Inget driv finns hos Johnny. Han är en kille som hela tiden glömmer att duscha, men vad vill han med sitt liv? Jag får inga känslor för honom och blir inte engagerad i hans liv och sökande på vad det nu är. Men han kan sjunga vilket främst kommer fram i de lugnare låtarna han gör. Will är en värre looser än Johnny för trots att han har en gravid flickvän så väljer han att supa och knarka. Den ende som det finns lite vilja i är ju Tunny och också den vars levnadsöde berör lite. Han blir som sagt skjuten i kriget och måste amputera benet. Blir förälskad i sin sjuksköterska, Extraordinary Girl (Kitty Chan). Och mellan dem finns det lite mer känslor än i de andra paren. Och Alexander Lycke är ju den som har mest musikalvana och det märks. Han har en helt annan kraft i sin röst och når ut bättre med texten och känslorna. Kitty är den tjej som imponerar mest på mig sångmässigt.

Före detta Bounce dansaren, Ambra Succi, har koreograferat och jag hade gärna sett mer dans än vad det är.

Stort plus att det är liveband som leds av Marika Willstedt. Bandet står på scenen hela tiden förutom just Kapellmästare Marika och stråkarna som är i orkesterdiket. Antar att man har delat upp det så för att förstärka känslan av rockmusikal. Men som sagt, musikalen hade tjänat på att man dragit ner volymen på orkestern och låtit sången kommit fram mer.

Det är inte en dålig musikal, men den är inte heller bra. Men det finns prestationer i den som är bra, men som tyvärr inte riktigt får komma till sin rätt då sången dränks av musiken. Mest applåder får också Viktor i de lugnare låtarna. Till vissa delar påminner American Idiot om Rent som också är en rockmusikal och som inte är en av mina favoriter. Men Rent har ju fått kultstatus i vissa kretsar och jag kan förstå att American Idiot kan få det också, även om handlingen är svagare än i Rent. I Rent finns det personer som berör, vilket saknas här.

Titeln American Idiot är dock högaktuell med det pågående valet där stor del av det amerikanska folket är American Idiots eftersom de röstar på Donlad Trump. Skulle behövas mer högljudda och skrikande ungdomar som stoppar honom.

Musikalen har fått en del bra recensioner och vunnit 2 Tony Awards, och Grammy för bästa musikalalbum.

Storhetsvansinne, Niklas Strömstedt, Hamburger Börs, 18 februari

19 fredag Feb 2016

Posted by annette stolt in Konsertupplevelser

≈ Lämna en kommentar

Niklas Strömstedt är en av artisterna som alltid har funnits i mitt liv känns det som och jag har många minnen till hans låtar. Och han har alltid haft så mysig och trevlig musik och alltid varit så himla snygg! Och inget av det har ändrats!

Även om showen heter Storhetsvansinne så märks det inte på scen, ja inte mer än att han kommer in som Gladiator i början av showen förstås. Men sen är det bara härligt mysigt och trevligt. Niklas låtar är ju för det mesta lugna underbara ballader men en och annan glad upptempo låt finns det ju också. Så man blir lite glad också! Ett bra band har med sig på scen.

Rakel Värmländer är hans sidekick och spelar hans andra jag. De delarna i showen är småtrevliga men lockar inte fram något stort skratt hos mig. Mer småleende. Att Niklas är ett stort AIK fanns har väl ingen missat och det kommer fram ett par gånger i showen. Först i sketchen där hans fru Jenny tror att Niklas använder Tinder för någon har skickat en träff på mobilen med AIKskalet och det är det ju bara Niklas som har! Nu visade det sig vara någon yngling som var på besök som hade det. Riktigt mycket AIK blev det i sketchen där Rakel som hans andra jag har stora planer på att sätta upp en mur runt Solna, bengaliska eldar på Bällsta bron och för att komma in måste man vara medlem i AIK. Inga andra fotbollslag eller fans får komma in för de har ju annan kultur och äter konstig mat, som t ex spettekaka. Men dessa planer protesterar vanliga Niklas mot. Och att det inte är fotbollslag det egentligen handlar om markeras med att sketchen övergår till låten ”Lyckolandet” som Niklas gjorde stor succé med i ”Så mycket bättre”.

Niklas har ju varit gift några gånger och numera har en stor modern familj med många barn och exfruar etc. På ett kul och personligt sätt delar han med sig om hur trixit det kan vara att få ihop när barnen ska vara hos de olika föräldrarna på somrarna t ex.

Bäst under kvällen är nog när han sätter sig vid flygeln i slutet av showen och först spelar en finstämd ”Sista morgonen”. Sen får vi höra den svenska versionen av ABBAs ”Slipping through my fingers” (Kan man ha en solkatt i en bur) för det är ju Niklas som skrev den svenska texten till ABBAs låtar till Mamma Mia. Det här är en mina absoluta favorit låtar från ABBA. Så fin. Niklas har ju vunnit Schlagerfestivalen som låtskrivare till ”Imorgon är en annan dag” som Christer Björkman vann med. Så självklart fick vi höra den och hela historien om hur låten kom till. En riktigt mysig stund som sen avslutas med lite mer uptempo. Den allra sista låten, Marie i växlen, är en riktig högoddsare och jag har nog aldrig hört Niklas spela den själv för den har Gyllene Tider lagt beslag på även om det var Per och Niklas som skrev den tillsammans. Niklas gör den minst lika bra som Gyllene Tider.

En riktigt mysig och trevlig show där man får höra de flesta av Niklas hits och jag tror inte den är någon som går missnöjd från Börsen utan man går därifrån med en trevlig och varm känsla. Perfekt för en torsdag kväll och smygstart på helgen! Dessutom var maten riktig god!

Cockfight, Klara Kafé, 16 februari

16 tisdag Feb 2016

Posted by annette stolt in Teaterupplevelse

≈ Lämna en kommentar

Cock är skriven av Mike Bartlett och har spelats i London och på Broadway. Edward af Sillén har översatt den till svenska och då fick den namnet Cockfight. Har inte sett originalet så jag kan ju egentligen inte säga om det är en bra översättning eller inte, men dialogen är superbra. Modern, rolig, dramatisk och man blir berörd. Vad mer kan man önska? Publiken gillade verkligen föreställningen!

Det här är Stadsteatern när den är som bäst. Enkel, inga konstigheter och väldigt bra skådespeleri. Det är inte ens någon scenografi utan allt det är bara skådespelarna som agerar. Och gör det fantastiskt bra. Det är ett modernt relationstriangeldrama. John (Patrik Hont) och hans pojkvän (Albin Flinkas) kämpar med sitt förhållande och en dag tar det slut. John inleder då ett förhållande med en kvinna (Vanna Rosenberg) men ångrar sig snart och vill tillbaka till sin pojkvän. Så är det lite fram och tillbaka tills det bestäms att de ska ha en middag där John ska fatta beslutet om vem han ska välja. Pojkvännen bjuder in sin pappa (Christer Fant) som extrastöd på middagen. Mest imponerar nog Albin och Vanna som bägge slits mellan hopp och förtvivlan, vem ska John välja? John är en lite velig karaktär som inte vet vad han vill och Patrik spelar det här veliga mycket bra. Christer gör en bestämd pappa som vill stötta sin son och visar tydligt vad han tycker.

Det är en enaktare på ca 1.35 och spelas på Klara Kafé där Soppteatern håller till på dagarna. Enda nackdelen är väl att det börjar lite sent, 21.15 men det är för att skapa barteaterkänslan. Lockar till sig en yngre publik än vad jag sett på soppteatern. Många yngre killgäng vilket är jättekul.

Edward af Sillén var där och det var kul att se hur han både iakttog vad som hände på scen men även läste av publiken emellanåt. Förde en hel del anteckningar.

Cockfight spelar enstaka dagar och det är några få föreställningar kvar. Ikväll var det utsålt och vill ni se den så gäller det nog att skaffa biljetter snabbt för de går åt! Ni kommer inte ångra att ni går och ser den!

Vidga ditt hjärta, insamlingskonsert för människor på flykt, Jakob Stadell, Hanna Hedlund, Shirley Clamp mfl, Rudbeckskolans aula, 14 februari

14 söndag Feb 2016

Posted by annette stolt in Konsertupplevelser

≈ Lämna en kommentar

Alla hjärtans dag är en dag som jag har lite blandade känslor för. Har blivit alldeles för mycket kommers av den. Men en insamlingskonsert med namnet Vidga ditt hjärta! är ju väldigt lämpligt den här dagen. Insamlingen är till för att möjliggöra integrering av de 239 flyktingbarn som Sollentuna kommun ska ta emot under 2016 och om medlen räcker till även till de ”Gula båtarna”. Ett sådant fint initiativ vill man ju gärna stödja. Och att man även för njuta av härlig musik på köpet gör det ju inte sämre.

Vi gick på dagens andra konsert, kl 17 och möts av de som har varit på den kl 14. Får höra att de har dragit över och att de inte riktigt hann med allt på slutet. Men eftersom det inte är någon konsert efter vår så ska det ju inte vara något problem för oss kan man ju tycka….

Så strax innan 17 får vi gå in i aulan. Fri placering så vi hamnar längst fram i mitten. Program fick vi vid ingången så man läser ju igenom det och inser att det här kommer bli riktigt bra! Tänk att få höra Jakob Stadell sjunga en av mina absoluta favoriter, Life on Mars. Det är ju bara för bra för att vara sant!

Några minuter över 17 sätter konserten igång med Sollentuna Gosskör som sjunger Halleljuakören som över går i Hallelujah och då är kören förstärkt med Sollentuna Gospel, Juniorgospel och Ungdomsgospel. Härligt körnummer!

Så är det dags för första gästartisten, Shirely Clamp som gör en bra version av Swedish House Maffia med de olika körerna. Shirely sjöng senare under kvällen sin egna ”Jag fick låna en ängel” och sin hit ”Min kärlek”.

Men det här är inte bara en sångkonsert utan det bjuds också på dans av Kulturskolan. Ett bra dansnummer till Adeles ”Hello”.

Sen presenterar värdarna Doreen Månsson och Kicken nästa gästartist, Jakob Stadell! Men så händer nåt konstigt de presenterar också Hanna Hedlund och enligt programmet ska hon inte komma in nu, utan först nästa sång. Vad är det som händer????? Jo både Jakob och Hanna kommer in och sjunger The prayer. Underbar fin låt, men vad hände med Life on Mars??? Den kom inte nu och inte på hela konserten. Så det var helt enkelt för bra för att vara sant….förklaringen vi fick efteråt var att det fick kapa lite i programmet eftersom det blev för långt….

Konserten fortsatte enligt programmet och vi bjöds på en finstämd ”Min älskling du är som en ros” med Anna-Lotta Larsson med pianist Andreas Landegren .Senare fick vi även höra Anna-Lotta sjunga den fina ”Var kommer barnen in”. Därefter kom en positiv överraskning som jag lite hade anat via Instagram men missat när jag läste vilka som skulle vara med. Nämligen Shoo Shoo Sisters, med bland annat Matilda Grun. Matilda ser jag ju annars bara till jul på den årliga julkonserten med kusinen Peter Johansson. Under konserten fick vi höra både In the mood och deras egen Gå gå gå.

Hanna Hedlund imponerade ordentligt i den fina sången ”Besvärjelsen” om hur det är att vara förälder och älska sitt barn under tiden de växer upp.

En ny bekantskap var den unga Rose Brifleani som sjöng Ed Sheerans ”Thinking out loud”. Bra röst och hade lika vackert hår som Anna-Lotta!

Kvällens charmigaste var nog fioleleverna från Kulturskolan med sina neonlysande stråkar och som imponerade i Missisippi reel. Och den minsta tjejen såg så glad och lycklig ut när hon spelade så de smittade av sig! Hoppas hon fortsätter spela och att hon dyker upp i någon symfoniorkester eller så när hon blir stor! Kulturskolor är så viktiga så jättekul att få lite smakprov på vad de gör.

Nästa sista numret var en ståpälsversion av Anthem med Jakob med körerna och stråkar. Så bra! Ser verkligen framemot att se honom igen i Murder Ballad. (men då lär det ju inte heller bli någon Life on Mars….)

Slutnumret var Heal the World med alla artister och körer på scen, och en ny solist Jodie Haglund.

Ett bra och blandat program och imponerande att de har lyckats sätta ihop de på så kort tid. Stor eloge till Maria Stadell och Karin Runow som ledde körerna och varit de som ordnat den är fina konserten, och självklart till alla andra som varit med på teknik, ljus och allt övrigt som behövs för att få till en sån här konsert. Fint samarbete mellan Sollentuna kommun, Svenska kyrkan, alla sponsorer och alla underbara artister och alla från Kulturskolan!

Hoppas att ni fick in mycket pengar så ni kan göra bra integrationsaktiviteter för de ensamkommande barnen och att det även räcker till de Gula båtarna.

TACK!