Ännu en påminnelse om att åren går, men att fantastisk musik består!

Tänk att det är 25 år sedan som Lisa släppte ”Himlen runt hörnet” och sen dess har alla vetat vem man menar när man säger Lisa Nilsson. Ett vanligt ”son” namn som visat sig vara ett perfekt artistnamn för med den rösten och starqualityn så märks man!

I informationen står det att konserten ska vara 2,5 timme med 30 minuters paus, men den var närmare 3 timmar ikväll som var den sista av 3 utsålda jubilieumskonserter på Göta Lejon. 30 minuters paus var väl långt.

Första akten ägnas i stort sett helt och hållt till albument ”Himlen runt hörnet” som också är inledningslåten till pubilkens jubel. Lisa berättar en del anekdoter från när de spelade in skivan om hur hon bodde nära Polarstudion, ja bara på andra sidan Västerbron som hon sa hela tiden. Skulle dock tro att hon menade St Eriks bron för det var så nära att de ringde in henne mitt i natten för att lägga på sången. På den tiden var det ett riktigt hantverk att spela in en skiva och vilken skiva det blev sen! Ett par av musikerna i bandet (Mattias Torell och Per Lindvall) var också med på inspelningen. Första akten bjöd som sagt på albumet så vi fick njuta av låtar som ”Aldrig, Aldrig Aldrig”, ”Varje gång jag ser dig” och självklart ”Allt jag behöver” där hon på slutet la in Miriam Bryants nya text. En härlig nostalgisk första akt.

Andra aktens inledning är inte lika stark, lite för mycket improvisationer för min smak. Och ljuset blev lite väl störande med snabba lamprörelser och spotlights som lös för starkt så det blev bländande. Men det var väldigt kul att höra om Lisas uppväxt om hur hon tidigt var med sin pappa och jammade och sen somnade på mattan under pianot. Men om andra akten inte inleddes helt i min smak så avslutades den med dunder och bra, rysningar och en sång i absolut världsklass. Har nog aldrig hört Lisa så bra. Hon inleder med att säga att hon vill sjunga en sång av dem som hon inspirerats av och som hon tränade till hemma. Och tonerna till Whitney Houstons underbara ”I have nothing” börjar. Det var helt magiskt bra! Lisa satte varenda ton perfekt, perfekt inlevelse och jublet när hon satte vissa toner och efteråt var verkligen öronbedövande. Det var en sån upplevelse som man inte vill ska ta slut, man vill bara njuta av varenda ton om och om igen och rysningarna bara fortsätter och fortsätter. Går inte att beskriva hur bra det var! Finns inte nog med superlativ. Bäst bäst bäst!!! 

Vill ni se en lite mer jazzig sida av Lisa så är hon på Fashing den 12-14 december.

Att det är premiär för Martin Stenmarcks show Syskonkärlek märks redan inne på Fältöversten. Den ena kändisen efter den andra fördriver tiden med att ta ett glas vin eller bara snurra runt i gallerian i väntan på att det ska bli dags att dra sig till Maximteatern. Och det blir en kväll väl värd väntan!

Väl inne på Maxim och i salongen spelas musik från Martins vinlysamling (?) och så släcks ljuset ner och Martin äntrar scenen iklädd sin röda skinnjacka och hatt. Att han kan sjunga det vet vi redan men ikväll visar han också hur bra på han är på att berätta en historia, Med värme, humor och självinsikt berättar han om sin uppväxt som blandas upp med flera av hans hits och även nyskrivet material. Är nog första gången jag har hört en låt med bara adresser i men sen är det nog få som har flyttat så många gånger som Martin under sin uppväxt! Martin har 11 syskon, 1 mamma och 4 pappor och en tidvis rätt turbulent barndom. När Martin var liten ville han inget hellre än att få bo kvar på ett och samma ställe och det stod alltid överst på hans önskelista. Han fick tidigt en Robin Hoodmössa och levde länge i en bubbla av att han skulle rädda världen och skydda sin lllebror David. Och precis som Robin tog han från de rika och gav till de fattiga…. Och man lider med killen som bevittnar en kidnappning på sin lillasyster och springer och springer allt vad han kan för att komma ifatt bilen men kommer aldrig ifatt. Allt för att sedan upptäcka att det var hans egen mamma som iscensatt det för hon var rädd för att förlora sin barn i en vårdnadstivst. En mamma som lite senare reser till London upprepade gånger med olika förevändningar att hon bara ska på konferens etc men som såsmåningom bara lämnar sin familj med ett brev om att hon har flyttat dit för hon har träfffat en fantastisk man. Förhållandet till brodern David har inte alltid varit lätt, en dag i leken skjuter han honom med en pilbåge men är mest orolig för att hans mamma ska höra hur David skriver. Och hur han sen försöker vara snäll men hur fel att blir och det bara blir värre och värre. Just den historian berättar han så roligt! Det är inte alla mormödrar som inte vill något mer än att få ett barnbarn som är bög. Trots 12 barnbarn så lyckades det inte, men schlager fick hon i alla fall av Martin. Och så sjunger Martin ”Las Vegas” som han vann svenska melodifestivalen med men som det inte gick lika bra med i den stora finalen. Han väljer att sjunga låten även att det var en galning som sköt ihjälp och skadade massa folk i Las Vegas kvällen innan. ”Men ingen galning ska få stoppa mig från att sjunga för min mormor”. Tycker han gör helt rätt i det så det och hela publiken verkar hålla med om det.

Det enda som är lite fel med showen är att den är lite för kort, bara 75 minuter. Han hade gärna fått både sjunga och berätta mer.

Det här en väldigt bra show som både roar och berör och jag kan varmt rekommendera att ni skaffar biljetter till den nu när han åker runt på turné med den.

Mitt andra besök på Club Corner of the Sky och permiären för deras nya stående inslag, intervju med hemlig gäst. På Instgram hade de lagt upp ledtrådar men inte lyckades jag klura ut att det var Philip Jalmelid som var den hemlige gästen. En trevlig intervju av Johan Mörk där Philip bjöd på sig själv och det kändes som man fick lära känna honom lite mer. Philip spelar just nu Javert i Les Miserable på Spira, vilket han gör helt fenomenalt bra. Och till allas stora glädje fick vi höra honom sjunga ”Stjärnor (Stars). Han gör den så otroligt bra! Kändes väldigt lyxigt att få höra honom i det här lilla formatet. Stor röst med enkelt komp på piano av Mathias Lundqvist. Det enkla är ibland bäst!

Kvällen fortsatte sedan med det som är grundtanken med Club Corner, nämligen Open Mic. Här får blivande musikalartister och även etablerade en möjlighet att sjunga och få lite mer scen och publikvana. Väldigt trevligt och kul att få höra dessa nya talanger. En av mina favoriter från kvällen var en kille (har tyvärr glömt vad han hette) som gjorde en helt fantastisk version av Gethsemane från Jesus Christ Superstar. Den killen kan bli något stort!

En av de nya talangerna, Linnea Rydqvist fick ta emot årets musikalstipendium Från Broadway till Duvemåla, av Victoria Tocca som varit med och instiftat det. Ett väldigt fint initiativ.

Men det är inte bara nya talanger som får en möjlighet att presentera sig, även helt nya musikaler får en chans! Två nya musikaler fick vi smakprov på.  Ända från Nya Zeeland kom hela ensamblen för att sjunga ett par låtar från ”Little town liars”. Rätt intressant. Den spelas i Stockholm 31/10 – 4/11. Ni kan läsa mer om den här:

http://www.olympiateatern.se/little-town-liars-halloween-musical/

Den andra musikalen var ”The wild party” som spelas i Högdalen 10-24 november. Det var lite svårt att få någon uppfattning om sjävla texterna i sångerna för förutom sångarna var hela orkestern med och i den här lilla lokalen blev det för högt ljud på orkestern så sången dränktes. Det var första gången de spelade ihop så de hade nog inte haft tid att kalibrera in orkesterljudet med sången tyvärr. Men nya musikaler är alltid intressant. Så varför inte vara lite våghalsig och kolla in den?

https://kulturbiljetter.se/evenemang/2977/the-wild-party-musikalen-2017-andrew-lippa/

Så ännu en trevlig kväll på Club Corner. Den 5 november är det dags igen och nya ledtrådrar släpps löpande på Instagram för att man ska kunna lista ut vem den hemlige gästen är.

Vill du ha en trevlig avslutning på helgen, få möjlighet att träffa en aktuell musikalstjärna och kommande musikalstjärnor så ska du bege dig till Scala Teatern och du får allt för den symboliska summan av 100 kr!

En dags som denna när nazister tillåts demonstrera i Göteborg på judarnas Yom Kippur känns det extra bra att gå på en insamlingsgala för Världens barn. Så härligt att se att det finns människor som vill dela med sig till alla världens barn, oavsett var de bor. Det goda och kärleken till andra måste segra över det onda och svarta.

Anders Ekborg var både konferencier och gästartist. När det är en gala för världens barn ja då sparar han inte på några ess utan plockar fram det bästa han har. Först får vi höra en makalös gåshudsversion av ”Vem ser ett barn”. Lika gripande varje gång och man undrar kan han toppa det? Och visst kan ha det! En stund senare sjunger The Masters Voice de första tonerna i ”Bui Doi” ur Miss Saigon och då är det fullständig lycka för den sjunger han inte så ofta. Men han gör den så bra! Rysning i hela kroppen. Riktigt maffig blir också ”I Belive” där både The Masters Voice och Adolf Fredriks Musikklasser 6 A och B är med och sjunger. En av de bästa versioner av den som jag hört för det blev riktigt mäktigt med dubbla körer och så många barnröster.

Adolf Fredriks Musikklasser under ledning av Tony Margeta framförde några egna låtar också. Helt rätt i tiden var det att välja Kents ”Sverige”. Jag är ju inte något fan av Kent men får medge att just ”Sverige” har en fin text och när en barnkör sjunger ”Välkommen, välkommen hit Vem du än är” med sina ljusa oförstörda barnröster då finns det hopp om Sveriges framtid. Just den sången kändes extra viktig idag. I den här kören stod barn med olika bakgrunder sida vid sida och sjöng denna fina text. Det berörde mycket.

Konsertens andra gästartist var Gladys del Pilar som inledde med ett par låtar varav den ena var en väldigt bra ”Gabriellas sång” som hon även tillägnade Mikael Nykqvist. Lite senare svängde det ordentligt när hon sjöng den härliga Motownlåten *Ain´t no Moutain high enough”.

Efter en och en halv timme avslutades konserten med ”We are the world”. Väldigt passande när man samlar in pengar till Världens barn. Under konserten hade ca 45tkr samlats in och insamlingen pågår fortfarande om någon känner att man vill skänka en slant. För en gångs skull uppmande faktiskt Anders oss att ha på mobiltelefonerna så vi kunde swisha och han till och med filmade oss i publiken!

En väldigt bra och trevlig konsert med många många bra röster!

Få kan det här med glitter och glamour bättre än After Dark med Christer Lindarw i spetsen. Avskedsföreställningen ”This is it” har spelats för utsålda hus i Göteborg och flyttas nu upp till Oscars för att spelas under hösten. Och hösten är väl den tid då vi bäst behöver glitter, glamour och en härlig färgprakt. Och man blir absolut inte besviken. Här bjuds på på fjädrar och paljetter i många storslagna nummer från After Darks 40 åriga showhistoria. Men showen visar inte bara det glittriga utan innehåller några riktigt fina nummer där de hyllar sina bortgångna vänner. Christer Lindarws vapendragare Lasse Flinckman gick bort 18 april 2016 och Christer hyllar honom under showen med en av deras duetter där Christer sjunger med en filminspelad Lasse. Hela showen tillägnas honom. Men Christer hyllar även flera av de dansare och andra medarbetare som gick bort i Aids. Bägge numren är väldigt finsstämda. Christer hyllar även SVT eftersom de var tidiga med att sända en After Dark show på tv på en tid då det inte var helt självklart att man skulle visa män utklädda till kvinnor på bästa sändningtid. Att gå på en After Dark show var till en början nästan ett litet förbjudet nöje dit man gick för när man skulle vara lite ”vågade” men pubilken som gick då hänger fortfarande kvar vilket Christer tackade för. Men är något bra så kommer man ju gärna igen och igen. After Dark har verkligen gått från att varit något lite ”farligt” till att bli riktigt folkkära och barnfavoriter från deras medverkande i Melodifestivalen. Självklart speladades både ”La Dolce vita”, ”(Åh) när ni tar saken i egna händer” och ”Kom ut som en stjärna”. Alla tre är ju låtar där de själva sjunger men annars är de ju kända för att göra läckar nummer där de mimar till en känd artist och det fick vi många smakprov under kvällen. Och det blir ju extra kul när artisten själv har spelat in en nyskriven text där man på ett hjärligt sätt driver med artisten. Det visar verkligen på hur etablerade och erkända som After Dark blivit under åren. Att det är en ära att få vara en del av en After Dark show. Under kvällen bjöds det tex på Carola, Per Gessle och Lill Lindfors. Till Lill designade ju Christer den berömda klänningen som fastnade och gick av i Eurovision song contest. För Christer är ju en duktig designer också. Ja kvällen bjöd på många härliga nummer med många kända kvinnor. Ett härligt nummer med bla  Beyonce, Madonna, Lady Gaga och Britney Spears. Snabba klädbyten fick vi uppleva i numret där Christer spelar igenom en lång rad sångerskor som och byter karaktär med en hisklig fart! Få kan hylla kvinnliga artister som Christer kan.  På Victoriadagen gjorde han ett bejublat framträdande som drottning Silvia och det var ju just på Oscarsteatern han härmade henne första gången under bröllopskonserten. En drottning till en annan drottning.

Ja det är verkligen en innehållsrik show med många bra nummer och många fina kläder. Tempot är genomgående högt men en liten svacka är trots allt numret där det är en Cirkus med syftet att visa så många kläder som möjligt som inte gick att stoppa in någon annanstans i show. Ett litet udda och märkligt nummer som jag hade klarat mig utan.

Avslutningen är enkel och finstämd där Christer och dansarna skalat av sig glittret och alla fjädrar och bara är sig själva. Ett gäng med duktiga killar som bara vill underhålla Sverige!

Hösten kan ju vara mörk och dyster och då kan man behöva glitter och glamour och det får man som sagt verkligen i den här showen. Så gå och se After Dark i höst så har ni ett glädjerus att tänka tillbaka på när hösten och vintern är mörk, grå och kall.

Egen bild

Bild @Peter Knutson

Sedan några år tillbaka så anordnar Vi-skogen en insamlingskonsert i förmån för Vi-skogen. Ett väldigt bra projekt som bland annat har Träklubbar i skolor i Kenya, Rwanda, Uganda och Tanzania där skolbarnen får lära sig plantera träd och hur viktigt det är med träd. Årets konsert leddes av Babben Larsson på ett trevlig, kul och varmt sätt. Det var verkligen en stjärnspäckad rad av artister som var med. Minst kända är nog acapellagruppen Solala, men har man en gång sett dem upptärda så kan jag lova att man har full koll på dem och man är full av beundran. Så otroligt duktiga! Säger man Kalles Klätterträd så nickar i alla fall alla i min generation igenkännande och självklart fick vi höra den när Jojje Wadenius är med. Varken Peter, Helen eller Malena kräver någon närmare presentation.

Av de Vi-konserter som jag har sett var den här klart bäst. Det var bara riktiga favoriter som de bjöd på. Malena och Helen sjöng sitt underbara åttitalsmedley som jag älskade första gången jag hörde det i Dalhalla i somras. Vi fick också höra St Klaras klocka med dem. Malena sjöng La Voix som alltid är en publikfriare. Och vem älskar inte ”När guldet blir till sand” med Peter? Eller den underbart fina ”Då vore jag inte jag” från Livet är en schlager. Från den fick vi också den fina duetten mellan Peter och Helen, ”När jag faller”. Och när tonerna till ”Sing” hörs så blir jag alltid så glad! Riktigt glädjepiller med Peter och killarna i Solala. Flera andra helt underbara låtar. Och allt varvat med videos där barnen berättar hur mycket det har betytt för dem att Vi-Skogen har hjälpt till att lära dem om träden. Hur de har fått mat i skolan osv. Och inslag där Helen och Solala är och hälsar på i skolorna. Och hela tiden lotsar Babben oss fint och varmt och roligt mellan musiken och påminnelser om att vi ska swisha. Kvällen samlade in över 470 tkr bara på Swish. Så många trä-klubbar blev det. Konserten avslutades med ”All night long” och en finstämd låt om träd som jag tror att Jojje Wadenius skrivit.

Bästa Vi-konserten hittills!

Den 2 februari var jag på releasekonsert med Magnus Carlsons svenska skiva ”Den långa vägen hem”. Kvällens konsert är en av de sista på hans turné med det materialt. Lite annan låtordning och några mer låtar som han lagt in. Gillade att han hade lagt in en väldigt bra version av Rodriguez ”Sugerman”. Han var noga med att påpeka att det faktiskt spelade in den innan filmen om Rodriguez kom ut. För övrigt en helt underbar film, vilket livsöde. Många bra låtar spelades under kvällen både från Den långa vägen hem som ”Mitt hjära” ”Det Brinner i Bröstet” och ”Eternal love” och äldre låtar från hans tidgare soloprojekt eller med The Moon Ray Quintet, t ex den om hans fru ”Elin” och ”Jag ber dig”. Magnus har en helt fantastisk röst och sjunger med enorm känsl a som kommer i fram i alla låtar han sjunger. Hans prat mellan låtarna är varmt och blir ibland lite imroviserat vilket bara är bra, även om han ibland tappar tråden lite. Men vad gör det? Det är ju live och då ska vad som helst kunna hända.

Kvällens konsert var den ordinarie på Mosebacke, som sålde så bra så att de fick lägga in en tidigare (22 aug) men Magnus sa att vi var ju den riktiga publiken för vi var de som hängde på låset när biljetterna släpptes och för det skulle vi belönas med lite extra låtar. Nu var jag inte den 22 augusti så vad som var annorlunda vet jag inte, men extranumren kändes speciella för den här kvällen. Efter att Magnus och bandet gått av efter låten Hata Hat, så tog det lite längre tid än vad det brukar, men det var inte så konstigt visade det sig. För när Magnus kommer tillbaka in så har han bytt musiker. In kommer hans gamla vapendragare från Weeping Willows! Så det blev två konserter i en! 4 låtar med Weeping Willows och 3 av mina verkliga favoriter fick vi. ”My love is not blind”, ”We’re in different places” och kvällen avslutades med”Broken Promise land” till publikens lycka.

Helt helt underbar konsert den här sista sommardagen. I slutet av konsertet kom några väldigt lätta regndroppar som knappast märktes men som på något sätt visade att nu är hösten på väg.

Weeping Willows spelar på Gröna Lund den 22 september och så åker de ut på julkonsertturné med start 29 november. Magnus har själv kvar några konserter på sin svenska turné. Så ha koll på om han eller Weeping Willows dyker upp någonstans nära dig för det är värt att gå på!

En ljuvlig och nästän ljum sensommar kväll bjuds det på finstämd sång och musik med Helen Sjöholm och Tomas Andersson Wij på Mosebacketerassen. Det inleds med Tomas översättningar av Billy Joel och där Helen sjunger så fint och inneligt om Ärlighet. Kvällen fortsätter sedan i den här andan med fina berättande texter och lunga melodier som klingar fint i sommarkvällen. Helen är ju en mästarinna i att tolka och förmedla texter så de går rakt in i hjätat. I flera fall är det just Tomas som har översatt en text eller skrivit den själv. Tomas själv framförde bland annat  ”Jag nådde aldrig riktigt fram”, ”Mellanstora Mellansverige” och ”Avsändare okänd”. Vispop med bra texter.

Helen och Tomas kompletterar varandra väldigt bra och de gör flera duetter tillsammans. Det mest oväntade duetten är ”Du måste finnas”. Har nog aldrig hört den som duett förut men det funkade riktigt bra. En annan fin duett var Hälsingland som Toms skrivit till Per Persson. Det var också trevligt prat mellan låtarna och Tomas har ju visat prov från sin TVserie att han är bra på att prata med andra artister. Han och Helen har inte lyckats få till ett datum för tvshowen så istället blev det en liten turné. Och det säger vi tack till.

Det är en kväll där man njuter av lugnet och harmoni som de sprider från scenen på Mosebacketerassen. Hur fint den är är uppe på Mosebacketerassaen så tycker nog inte jag att det är den ultimata scenen för den här typen av konserter, helt enkelt för att det är enbart stående publik. Själv kan jag njuta ännu mer om jag kan sitta ner och bara ta in sången och musiken.

Helen sjöng flera fina låtar och lite oväntat fick vi höra en av Kleerups låtar, Så vände vinden,  från Aniara där Helen spelade den blinda Poetissan. Efter ungeför 1,5 timme så avslutas konserten på allra bästa sätt, med Gabriella sång. En av Helens paradnummer som alltid ger rysningar. Lika bra varje gång man hör den live med Helen.

Kan en lördag i augusti bli bättre än när solen skiner från en klarblå himmel och på scenen i Vita Bergsparken bjuds det på Vegas I Vitan? Karl Dyall, Joachim Bergström och Rennie Mirro tillsammans med Blåsarsymfonikerna ledda av Jan Radesjö är en svårslagen kombination. Fantastiska musiker och 3 helt underbara sångare. Dessa tre kollar trollbinder hela Vita Bergsparken från första tonen till den sista och ingen vill gå hem.

Under nästan 1,5 timme bjuds vi på den ena härliga klassikern efter den andra. Allt inleds med Let the good times roll som lite är grabbarnas signaturmelodi. Rennie Mirro gör helt fantastiska versioner av bland annat I who have nothing och It was a very good year. Karls Feeling good, får hela publiken att verkligen må så där underbart bra som man bara kan göra av en en härlig sommarkväll med bra musik!. Joachim är en sån underbar sångar och bjuder på showens enda lite nyare låt, In the Western world, från Nötknäpparen (Fredrik Rydman). Men en låt som kändes som den var från Sintras och Sammy Davis tid. Ett härligt potpuri på med bla Fly me to the moon.

Jättekul att de också tog med ett härligt litet steppnummer. Med två av våra bästa dansare på scen vore det ju en synd att inte låta dem dansa lite! Stepp kan man inte få för mycket av.

Blåsarsymfonikerna är otroligt bra och sätter oss i en härlig sommarstämninge med ”Att angöra en brygga”.

Killarna avslutar med att visa att de är värdiga arvtagare till den storbandsmusiken genom en makalöst bra version på Frank Sinatras ”My way”.

Sommaren närmar sig sitt slut och för att fira sommaren som varit och det som återstår är extranumret en rad sommarlåtar som t ex Ta mig till havet och hela publiken sjunger med.

Och allt avslutas precis som det började med Let the good times roll.

En helt underbar augustikväll som jag kommer att minnas länge. Sissela Kyle, snälla låt det här bli en tradition! De här killarna vill vi så gärna se på scen varje sommar!

Den här sommaren har varit torr och inte så varm, men den här kvällen ändrades det. Det började droppa ungefär en kvart innan konsertstart och sen höll det på mer eller mindre ihärdigt fram till konserten nästan var klar. Men värmen var det inget fel på! Niklas sprider ju sådan värme omkring sig så även ett regn känns som solsken och det märks att publiken älskar honom!Publikrekort och där sitter vi alla i färgglad regnkläder och strålar ikapp med strålkastarna på scenen. Niklas har en förmåga att få alla att känna sig sedda i publiken! Han är ute mycket i publiken och sjunger och ett par gånger under kvällen blir det lite allsång också. Vore perfekt som programledare på Allsång på Skansen!

Inte helt oväntat så blir det ”Singing in the rain” i början och det är ju en sång man blir glad! Sen blir det en härlig blandning av musikal, pop, visa och instrumentalt. En av de bästa låtarna ikväll var ”Nu eller aldrig” från Jeyll and Hyde. Lite specialskriven En duktig sångare blir ju ännu bättre med bra musiker som kompar och ikväll stod Magnus Eugenson, Rimma Gotskosik och självklart Carina E Nilsson.

Sen är det så kul att det finns så många underbara musikalartister att ”gräva fram”. Vi försökte komma på vilka som skulle vara gästartister, men ingen av oss kom på de som presenterades, men vi blev absolut inte besvikna. Först ut var Malena Tuvung som var Grizabella i Cats på Cirkus tillsammans med Niklas. Så ett självklart öppningsnummer av henne var Memory. Sen sjöng hon och Niklas ”Last Night of the world” från Miss Saigon. Så underbart fin! Lite senare kom kvällens andra gästartist, Annika Edstam. Vi fick höra ett låt från Nine och lite senare gjorde hon och Niklas en helt fantastisk version av ”Come what may” från Moulin Rouge. Det var så vackert!

Det går ju inte att hoppas över Björn och Benny så det mot slutet av konsterten blev Chess. Vi fick njuta av Malenas stämma i ”Someone elses story”. Anthem med Niklas, hur bra som helst och så en härlig duett mellan Annika och Niklas igen i You and I. En väldigt finstämd ”Håll mitt hjärta” med Niklas och sen brakade det loss i rena discoyran! Vilket drag! Då hade regnet insett att det inte kunde skrämma bort oss och hela publiken dansade med i regnkläder till den ena härliga discodängan efter den andra! Bättre avslut kan det inte bli!

Niklas och alla hans gäster visade verkligen att det gamla ordspråket stämmer. En helt fantastisk konsert på den här magiska platsen kommer att vara ett av mina bästa minnen från den här sommaren! Och i år ingick dessutom en picknickpåse i priset så både njutning för kropp och själ!

Nästa år blir det med all säkerhet konsert på Nergården igen och ni som inte har varit där måste verkligen ta er dit. Helt magiskt! Och man kan ju åka dit året runt och njuta av hotellet och bistron också.