Ännu en påminnelse om att åren går, men att fantastisk musik består!

Tänk att det är 25 år sedan som Lisa släppte ”Himlen runt hörnet” och sen dess har alla vetat vem man menar när man säger Lisa Nilsson. Ett vanligt ”son” namn som visat sig vara ett perfekt artistnamn för med den rösten och starqualityn så märks man!

I informationen står det att konserten ska vara 2,5 timme med 30 minuters paus, men den var närmare 3 timmar ikväll som var den sista av 3 utsålda jubilieumskonserter på Göta Lejon. 30 minuters paus var väl långt.

Första akten ägnas i stort sett helt och hållt till albument ”Himlen runt hörnet” som också är inledningslåten till pubilkens jubel. Lisa berättar en del anekdoter från när de spelade in skivan om hur hon bodde nära Polarstudion, ja bara på andra sidan Västerbron som hon sa hela tiden. Skulle dock tro att hon menade St Eriks bron för det var så nära att de ringde in henne mitt i natten för att lägga på sången. På den tiden var det ett riktigt hantverk att spela in en skiva och vilken skiva det blev sen! Ett par av musikerna i bandet (Mattias Torell och Per Lindvall) var också med på inspelningen. Första akten bjöd som sagt på albumet så vi fick njuta av låtar som ”Aldrig, Aldrig Aldrig”, ”Varje gång jag ser dig” och självklart ”Allt jag behöver” där hon på slutet la in Miriam Bryants nya text. En härlig nostalgisk första akt.

Andra aktens inledning är inte lika stark, lite för mycket improvisationer för min smak. Och ljuset blev lite väl störande med snabba lamprörelser och spotlights som lös för starkt så det blev bländande. Men det var väldigt kul att höra om Lisas uppväxt om hur hon tidigt var med sin pappa och jammade och sen somnade på mattan under pianot. Men om andra akten inte inleddes helt i min smak så avslutades den med dunder och bra, rysningar och en sång i absolut världsklass. Har nog aldrig hört Lisa så bra. Hon inleder med att säga att hon vill sjunga en sång av dem som hon inspirerats av och som hon tränade till hemma. Och tonerna till Whitney Houstons underbara ”I have nothing” börjar. Det var helt magiskt bra! Lisa satte varenda ton perfekt, perfekt inlevelse och jublet när hon satte vissa toner och efteråt var verkligen öronbedövande. Det var en sån upplevelse som man inte vill ska ta slut, man vill bara njuta av varenda ton om och om igen och rysningarna bara fortsätter och fortsätter. Går inte att beskriva hur bra det var! Finns inte nog med superlativ. Bäst bäst bäst!!! 

Vill ni se en lite mer jazzig sida av Lisa så är hon på Fashing den 12-14 december.