En ljuvlig och nästän ljum sensommar kväll bjuds det på finstämd sång och musik med Helen Sjöholm och Tomas Andersson Wij på Mosebacketerassen. Det inleds med Tomas översättningar av Billy Joel och där Helen sjunger så fint och inneligt om Ärlighet. Kvällen fortsätter sedan i den här andan med fina berättande texter och lunga melodier som klingar fint i sommarkvällen. Helen är ju en mästarinna i att tolka och förmedla texter så de går rakt in i hjätat. I flera fall är det just Tomas som har översatt en text eller skrivit den själv. Tomas själv framförde bland annat  ”Jag nådde aldrig riktigt fram”, ”Mellanstora Mellansverige” och ”Avsändare okänd”. Vispop med bra texter.

Helen och Tomas kompletterar varandra väldigt bra och de gör flera duetter tillsammans. Det mest oväntade duetten är ”Du måste finnas”. Har nog aldrig hört den som duett förut men det funkade riktigt bra. En annan fin duett var Hälsingland som Toms skrivit till Per Persson. Det var också trevligt prat mellan låtarna och Tomas har ju visat prov från sin TVserie att han är bra på att prata med andra artister. Han och Helen har inte lyckats få till ett datum för tvshowen så istället blev det en liten turné. Och det säger vi tack till.

Det är en kväll där man njuter av lugnet och harmoni som de sprider från scenen på Mosebacketerassen. Hur fint den är är uppe på Mosebacketerassaen så tycker nog inte jag att det är den ultimata scenen för den här typen av konserter, helt enkelt för att det är enbart stående publik. Själv kan jag njuta ännu mer om jag kan sitta ner och bara ta in sången och musiken.

Helen sjöng flera fina låtar och lite oväntat fick vi höra en av Kleerups låtar, Så vände vinden,  från Aniara där Helen spelade den blinda Poetissan. Efter ungeför 1,5 timme så avslutas konserten på allra bästa sätt, med Gabriella sång. En av Helens paradnummer som alltid ger rysningar. Lika bra varje gång man hör den live med Helen.