Per Perssson och Niclas Frisk har spelat tillsammans sedan de spelade ihop i Trast Lindén kvartett och sen i orginaluppsättningen av Perssons Pack. Sen har det gjort en hel del efter det tillsammans eller på olika håll. Men ikväll är det som duon Persson och Frisk de spelar Persson Pack låtar akustiskt inför ett i stort sett utsålt Nalen. Fanns några enstaka biljetter kvar att köpa i dörren men såg inte några lediga stolar innan konserten drog igång. Strax efter nio äntrar Niclas Frisk scenen till publikens jubel och det stiger när Per Persson kommer strax efter. För publiken som är här älskar verkligen sin Persson och alla låtar som spelas. Det är sällan en publik skrålar med så högljutt och hjärtligt som det görs när Per Persson så står på scen. Och skrålar är väl det man får säga för sången av publiken är mer hjärtlig än skönsjungande men varenda ord i texterna sitter rätt och det är imponerande.

Per Persson har verkligen en trogen publik och han är ju en av de singer songwriters i Sverige som har inspirerat många andra som Lars Winnerbäck, Love Antell mfl. Andra som har nått en större publik och varit med i poplulärprogram som Så mycket bättre, men frågan är om publiken älskar dem lika intensivit som Per Perssons fans gör.

Persson har en stor låtskatt att gräva ur och ikväll får vi bara höra en del av dem. Publiken önskar låtar som Kammahav och Gråmåne men som inte spelas ikväll. Ikväll  får  vi höra många andra favoriter som ”Nyårsafton i New York”, ”Tusen dagar härifrån”, ”Du går aldrig ensam”, ”Små små saker”, ”Bröllopsdag”, ”Ikväll tar vi över stan” och ”Hälsingevind”.

Vet inte riktigt vad det är som gör att jag gillar Per Perssons låtar, men ofta är det en historia som berättas och de känns så genunit svenska och har någon svensk folkton i sig som tilltar mig. Svensk folksjäl känske. Sen är det ju mycket minnen förknippade med låtarna också från den ”gamla goda tiden” när de släpptes.

Har sett olika uppsättningar med Per Persson, allt från originaluppsättningen till en soloföreställning på en poesikväll på Kägelbanan för ett par år sedan och den här akustiska med Niclas Frisk var väldigt bra. Bra musik behöver inte en massa teknik för att bli bra, ett par duktiga musiker som framför låtarna med värme och känsla är allt som behövs.

Det enda publiken hade att klaga på ikväll var att Persson och Frisk gick av scenen innan de spelat igenom alla låtar som de ville höra!

En av de bästa traditionerna med julen är Konsumentföreningen Stockholms ”The Show of Christmas”, en konsert i december med massa härliga artister som nästan är helt julfri. I år var det lite mer julinslag än tidigare. Mark Lewengood kom in i klädd i tomtedräkt dragen av sina ”julrenar”  (brandmän med renhorn iklädda branmansbyxor) och har man Peter Jöback med som artist och det är december så vore det ju ett helgerån om han inte sjöng sina otroligt fina ”Decembernatt/Halleljua” och ”Viskar en bön”. Hela Globen lystes upp av små ”stjärnor” och det var otroligt stämningsfullt.  Hade dock uppskattat där om ljusteknikern hade tagit in stämningen i ”Decembernatt” och låtit bli att tända discokula för när det var mer stämningsfullt med mobiltelefonerna som lyste upp, än det snurrande ljuset av discokulan. Även Wictoria bjöd på sin nya härliga upptempojulsång ”Not just for X-mas”. Men sen var det bara en härlig blandning av bra låtar från bra artister.

Martin Stenmarck inledde med ”Las Vegas” full med energi. Lite senare under kvällen sjöng han två av mina favoriter ikväll. Tillsammans med Magnus Carlson i en duett av  ”Suspicious Minds” som en hyllning till Elvis som gick bort för 40 år sedan. Med Peter Jöback sjöng han den härliga ”Sing me out”. Så mycket glädje och energi bägge killarna hade i den låten. Det var den låten som jag nynnade på när jag gick hem.

Magnus Carlson fick också Globen att lysa upp av mobiltelefoner när han sjöng ”Eternal love”. Verkligen stämningfullt. Kul att han också sjöng en av mina Weeping Willows favoriter ”My love is not blind”.

Peter Jöback fick nog en och annan att haja till inne i Globen när han valde att sjunga ”Jag har dig nu” samtdigit som videon där han rullar runt i sängen med Izabella Scorupco visades på storbildskärmarna. Så kul med den låten för den visar en annan sida av Peter, men lite otippad på den här konserten. Lite mer väntad var nog att han skulle sjunga ”Guldet blev till sand”. Vilken röst den killen han! Njuter av allt han sjunger och sitter helt trollbunden varje gång.

Sabina Ddumba är den av kvällens artister som jag har minst koll på trots att hon nu varit med i ”Så mycket bättre”, men den här säsongen har jag inte sett så många avsnitt. Hon var juligt klädd i en snygg röd kostym och vi fick bland annat höra ”Två mörka ögon” och ”Not too young”. Hon har verkligen en bra röst.

Förutom sin nya jullåt sjöng Wiktoria bland annat ”As I lay me down” och ”Save me”. En härlig tjej med underbar energi.

Sist ut som artist var Lill-Babs och hon eskorterades in på scenen av Marks julrenar som nu tagit av sig hornen och ”bara” var brandmän och hon bjöd på ett långt medley av alla sina hits under åren. Kul att höra alla dessa låtar och se hur mycket hon fortfarande tycker om att stå på scen och sjunga för sin publik. Hon strålade i sin rödglittrande byxdress. Fint att de hade plockat fram många fina bilder från hennes långa artistliv och visade på skärmarna medan hon sjöng.

Mark Lewengood var varm och trevlig som vanligt som värd. Han kan verkligen det där med att vara värd och jag kan bara hålla med en av mina vänner som tycker det är dags att han blir julvärd på SVT.

Scenen på The Show of Christmas är en stor kvadrat placerad mitt på golvet på scenen och det kräver en viss typ av scenvana av artisterna för att det ska bli riktigt bra och hela publiken ska känna att de får se artisterna lika mycket och inte bara bakifrån Helt klart bäst på det var Martin Stenmarck som i sina mer fartfyllda låtar jobbade sig runt scenen och ända ut ner till trapporna. I den mer lugna ”Jag kommer inte hem igen” hade han mickstativ men stod inte bara åt ett håll och sjöng utan flyttade det ett kvarts varv då och då sån han vred sig runt till hela publiken. Stor eloge till honom!

En jättetrevlig och bra konsert med en härlig blandning av artister! Blir spännande att se vilka artister som de plockar ihop till nästa år för VDn på Konsumentföreningen Stockholm lovade i sitt inledningtal att det är en tradition som är här för att stanna.

Och vi kommer!

Christmas Night är en av julgalorna som är på turné runt om i Sverige. Ikväll var det dags för Uppsala att få besök, och att fira Lucia med en härlig julkonsert passar ju perfekt, så det blev en utflykt till Uppsala.

David Lindgren hälsar oss välkomna och under kvällen så fungerar han lite som en värd, ja en perfekt julvärd faktiskt. Han sitter och myser i en fåtölj och tänder ett ljus, i allra bästa SVTanda, och allt live så nog kan han fixa det i direktsändning, nåt att tänka på för SVT så den traditionen kan återinföras 2018. Och precis som Sarah Dawn Finer kan han sjunga någon stämningsfull julsång. Men ikväll var det bara vi som var på Uppsala Konsert och Kongress som fick njuta av David och hans härliga röst och underbara varma sätt att ta hand om publiken och de två andra artisterna. En julkonsert ska ju ha ett Disney medley och David fick nog med de flesta låtar som är värda att ha med, till och med ”Slå dig fri” var med i hans medley. Men förutom julåtar fick vi också ett par låtar från Jersey Boys som ”Cant take my eyes from you” som han sjöng till en dam i publiken. Älskar verkligen när han sjunger Jersey Boys! David var också den som fick äran att sjunga ”O helga natt/Adams julsång” och det gjorde han verkligen med bravur. Var väldigt stämningsfullt upplyst och med kolsyrerök som slingrade sig fram över golvet.

Thomas Di leva är nästa artist att äntra scenen och under kvällen bjuder han bland annt på ”Vem ska jag tro på” och ”Vi har bara varandra” som publiken glatt sjöng med i och klappade takten till. Han är ett stort David Bowie fans och ska i vår ha en hyllningsshow på Hamburger Börs med Bowie låtar. Ikväll fick vi höra en av mina favoriter, ”Life on Mars” och Thomas har verkligen en röst som passar att sjunga just Bowie i och det här var ett av mina favoritnummer under kvällen. Han sjöng också sin version på ”Sträck ut din hand” som han gjorde i ”Så mycket bätre”.

Sist ut på scenen var Peter Jöback och hans första sång var ”Jag kommer hem igen till jul”. En sån underbar julklassiker från den bästa svenska julskivan som någonsin gjorts! Peters julsånger är så mycket jul och så kul att han hoppade in som ersätter när Molly Sandén är med i Musikhjälpen. Peters julsånger är verkligen jul. David önskade sin favorit från skivan ”Viskar en bön” och ingen julkonsert med Peter utan ”Decembernatt/Halleluja”. Peter har alltid sån inlevelse när han sjunger den och jag får alltid rysningar när jag hör den. Värt att åkat till Uppsala bara för att få höra den!

Flera artister på scen innebär ju ofta intressanta sångsamarbeten. David och Thomas gjorde en fantastisk version på ”Peace on earth/Little Drummer boy” precis som Crosby och Bowie gjorde. ”Tänd ett ljus” och ”The winner takes it all” gjorde de alla tillsammans. Thomas och David gjorde ett härligt medley med bland annat Jingle Bells. En väldigt finstämd duett mellan Peter och David. På en sån här konsert är det de här delarna som jag ser mest framemot för det är oftast något man bara får se en gång. Självklart är det kul att höra deras hits men där är ju chansen riktigt stor att man får höra dem igen. Och tur är väl det!

Som helhet tycker jag att det var en lite spretig konsert då det blandades med julsånger och annat rätt mycket och det kunde nog fått varit lite mer julsånger, samtidgit som jag absout inte skulle vilja att ”Life on Mars” plockades bort. Men om de skippade pausen skulle de ju få in lite fler julsånger!

Konserten avslutades med ”Tänd ett ljus” en gång till och nu med publiken, och aristerna och bandet vandrade av scenen och ut genom gångarna på parketten. Så något extranummer var det inte att tänka på. Nu är det andra konserten på kort tid som jag varit där det inte finns något extranummer. Det är en trend som jag inte riktigt gillar.

Men med en härlig julstämning och flera underbara låtar i huvudet tog vi tåget tillbaka till Stockholm och ännu en underbar julkonsert kan bockas av!

Gunilla Backman har gjort sin första talroll i Prima liv på Playhouse Teater och där sjunger hon ju inte en endaste ton så för att råda bot på det och bjuda Playhouse publiken på sång fick vi ikväll se hennes hyllningskonsert till Barbra Streisand. Den har hon tidigare framfört på Stadsteatern och även turnérat med. Jag hade tänkt att gå på någon av föreställningarna på Stadsteatern men fick aldrig till det med datumen men ikväll efter att ha ätit ett jättegott julborg på Gamla Riksarkivet passade det jättebra att få sitta och njuta av underbar sång och musik i en och en halvtimme.

Det var verkligen en njutning hela tiden. Barbra Streisand har tydligen spelat in 67 skivor så det finns en hel del låtar att välja på, och Gunilla hade valt ut de flesta av mina favoriter. Inte för att jag kan alla låtar på de 67 skivorna…. men de som framfördes gillar jag verkligen. De allra flesta låtarna sjöng hon på svenska med fin översättning av Erik Fägerborn. Flera av låtarna har jag hört med annan svensk text som t ex Regn på min parad så lite satt jag och tänkte på en annan text, men rätt snabbt kopplade jag bort det och bara njöt av de nya texterna. Mellan låtarna berättade Gunilla om Barbras liv och hennes stora och viktiga insatser för kvinnor. Bland annat så var hon den första kvinnans om regiserade, skrev manus, producerade och spelade i en och samma film. Den underbara Yentl. Filmen som innehåller en av mina favoriter, ”Pappa”. Peter Jöback hade med den på sin fantastiska skiva ”Personliga val” som släpptes för 20 år sedan och jag har älskat den sedan dess. Gunilla gjorde en väldigt fin version på den. Flera av de låtar som hon hade med i kväll finns också med på Peters skiva. Att Barbra är en älskad sångerska i musikalkretsar är ju inte någon hemlighet. Och det märks så väl när artister gillar vad de sjunger och har en ödmjukhet inför den artist de hyllar. Det blir så äkta och innerligt då. Gunilla får oss att känna hur mycket hon älskar och beundrar Barbra. Inte så det begränsar henne utan det lyfter hennes sång och får en extra värme, närvaro och känsla i rösten. Med Eriks texter får hon fram berättelserna precis som Barbra vill att de ska berättas.

Under kvällen får vi också höra bland annat ”The way we were”, ”Somewhere”, ”Women in love”, ”Guilty”, ”People”, ”Memory”, ”Send in the clowns”  ”Happy days are here” och den jättefina judiska bönen ”Avinu Malkeinu”. Ja som ni ser så är det idel stora hits och oförglömliga låtar som hon har sjungit. Och allt blandas med intressanta detaljer från Barbras liv.

Så med Gunillas sång tillsammans med de duktiga musikerna kapellmästare Joakim Holgersson, Christina Wirdegren-Ahlin på cello och Pär Grebacken på träblås så kan vi i publiken bara luta oss tillbaka i stolarna och njuta av den här underbara konserten som till stor del är i ett lugnt och behagligt tempo. En riktig njutning! 

Ikväll hade jag förmånen att få se genrepet på Stjärnjuls 25 årskonsert och det är alltid kul att få vara bland de första som får se något. även om det inte sitter helt perfekt. Och ikväll var det någon textrad som inte satt och någon mikrofon som inte gick på när den skulle, men då vet man att imorgon när det är premiär då sitter det som det ska.

Stjärnjul firar 25 årsjubileum och det är få julkonserter som kan erbjuda sin publik så många välsjungande och internationellt erkända röster. Stjärnjulkören består av Rönninge Show Chorus och The EntertainMen. Rönninge show Chorus har vunnit VM i barberhop 2013 och 2016, och The EntertainMen tog i år tillbaka sitt EMsilver i barbershop som de dessförinnan tog 2013. Så kören håller väldigt hög klass och det märks verkligen i de nummer där de framträder utan någon gästartist och bjuder på allt från klassiska julsånger, Disneymedly, rockigare låtar och The EntertainMens härlig Staffan Stalledränghyllning. Rönninge Show Chorus version på ”Mary did you know” (tror den heter så) var otroligt fin.  Det är bra arrangemang som inte blir för komplicerade utan har kvar den härliga varma julstämningen samtidigt som körerna får briljera och visa upp vad de kan. Körerna utrålar en härlig sångglädje och alla är fulla av energi och värme som sprids till publiken. Man förstår verkligen att de har vunnit sina priser! Och kapellmästeren Mattias Bylund vann en Grammy 2016.

Årets gästärtister är Emmi Christensson, Nisse Landgren, Jörgen Mörnbeck och Lester Rector. Nisse Landgren sätter en fin jul stämning i inledningen av konserten när han sjunger ”Ser du stjärnan i det blå” och självklart får vi höra hans fantastiska trombonspel i flera julsånger bland annat i Bereden väg för herran.

Lester Rector är en amerikansk tenor och för mig en helt ny bekantskap. Alltid kul och intressant med nya röster. Han fick även äran att sjunga ”O holy night” som är ett måste på en julshow. 

Emmi blev nog känd för den stora svenska publiken när hon spelade Christine i Fantomen på operan mot Peter Jöback och ikväll är hon verkligen den ”Strålande Stjärnan”. Hennes ljusa fina röst är perfekt i Pie Jesu och är en av de bästa versioner jag har hört i den låten. Nisse och Emmi gör en charmig version av ”Baby it´s cold outside”. Fin duett även med Lester Rector. Ocn självklart fick vi även ”Tänk på mig” från Fantomen även om det nu inte är en julsång. Men den är så vacker och stämningsfull. Precis som det ska vara på en julkonsert. Emmi har en röst som verkligen passar bra till julsånger, en riktig änglaröst. 

Julsångerna, ljussättningen och körens kläder gjorde att det kändes väldigt juligt och varmt, men den känslan bröts av då och då när Jörgen Mörnbäck kom in och gjorde sina imitationer av tex Povel Ramel, Björn Ranelid, Kalle Moreus och Zlatan. Han gav också prov på att han kan spela piano.

Det är en julig och varm konsert som på slutet även ger en viss nyårskänsla när hela kören kommer in omklädda i fina långklänningar och smoking. Hade de sjungit ”For Auld lang syne” hade det verkligen blivit nyårsstämning. Men man höll kvar i julstämningen.

Stjärnjul är alltid populärt och många har som tradition att gå och titta på det. Så ni som redan har biljetter har en julig och varm konsert med härliga röster på cirka två timmar att se framemot! Det är inte så många biljetter kvar till de fem konserterna som ges i år, så har inte biljett är det dags att boka innan de tar slut!

Första december och regnsnöblask ute, ruggigt och kallt, men Globen välkomnar oss varmt upplyst i rödrosa som en stor julkula med träden fint belysta. Inne i Annexet är scenen belyst i varmaste julrött och Weeping Willows skrivit i fin skrivstil som ger en härlig traditionell varm julig stämning.

Den här juliga varma mysiga stämningen är kvar i stort sett hela konserten igenom. Magnus prat mellan låtarna går mycket ut på att man julen ska handla om kärlek och att man ska dela med sig. Och delar med sig gör han också av scenutrymmet med Glasvegas sångaren James Allen i låten ”A snowflake fell (and if felt like a kiss)” och Everly Brothers fina ”All I have to do is dream”. Tillsamman med Caroline Wallin Peréz sjunger Magnus en av mina absoluta favoriter ”First of May”. De gör den helt underbart.

Konserten är en bra blandning av julsånger och Weeping Willows andra låtar som t ex ”My Love is not blind”, ”We´re ni different places” och självklart ”Broken promise land” och även ”Eternal flame”. Julsångerna är inte de mest traditionella julsångerna utan mer eftertänksamma och med en historia och som framförs med Magnus helt fantastiska stämma. Julsånger som har ett lugnt och behagligt tempo som t ex ”Christmas time is here again”, ”Pretty Paper”, ”Someday at Christmas”, ”Snow” och ”Christmas in Prison”. Den enda klassiska julsången som man har med är ”O holy night” som avslutar konserten. Ett enkelt arrangemang och en av kvällens höjdpunkter.

Som oftast på Weeping Wlllows konserter har man förstärkt med Goran Kajfes och Per ”Ruskträsk” Johansson. Vad vore en Weeping Willows konsert utan dem?

Weeping Willows julkonsert är verkligen varm, trevlig och mysig och låtmixen är väl vald och även de som inte är låtar passar bra in och blir lite juliga i det här sammanhanget. Ljussättningen är bra och förhöjer stämningen när den går från varmt julrött, till blått, lila och lite nyårsaktiigt i gultton. En välinslagen julklapp till alla som älskar Magnus Carlsons röst och Weeping Willows.

Jul kännetecknas av traditioner och det här traditionen med Weeping Willows julkonserter och julskivor får gärna fortsätta varje år.

Dags för årets första julkonsert och det är inte ens första advent! En hel månad av underbara julkonserter att se fram emot och först ut, premiären på Tommy Körbergs ”Stad i Juleljus”. Som om man ska vara helt riktigt inte är en julkonsert utan en advenstkonsert. Men ändå tjuvstartar den en vecka.

När vi kommer in i salongen ser det verkligen lovande ut, full orkester med blås kan man ana att det blir och 4 körsångare. Från taket hänger massa lampor ner, vilket ser lovande ut för härligt mysigt juleljusstämning. Några ”teasers” har jag sett på Instagram så en del av programmet är verkligen lovande. Orkestern leds av Carl Flemsten.

Konserten inleds med den fina Stockholmsjul och direkt så blir det verkligen så där jultrevligt som jag vill ha det. Tommy Körberg och fantastiska Sara Nordenberg sjunger tillsammans en så finstämd ”Julen är här” att man faktiskt tror att julen är här. Härlig rött ljus lyser upp scenen. Men sen blir det lite fram och tillbaka i julstämningen. Tommy har valt en blandning av de traditionella jullåtarna och lite mer ovanliga som tex ”Nu dör en sjöman” och ” En praktisk syn på saken”. Visserligen med jultema men inte det den där mysiga känslan utan en mer krass och realistisk syn. Och Stad i ljus är ju inte en julsång från början, men har inget emot att han tar med den för den är så pampig och ett av Tommys riktiga paradnummer så den vill jag inte vara utan. ”Born in Bethlem” som han också sjunger med Sara har jag inte hört förut och är nog inte någon jullåt jag kommer att sakna om jag inte hör den igen. Men jag hör gärna mer av Sara Nordenberg för hon har en fantastisk fin röst. Verkligen kul att Tommy låter sina körsångerskor får komma fram och sjunga solon och inte bara köra. Britta Bergström som körat åt allt och alla genom åren kliver fram och inleder den fina klassiska ”Jul, jul stråland jul” som övergår till en duett med Tommy. Leonard Cohens ”Halleljua” har ju blivit mer eller mindre obligatorisk på en julkonsert och Tommy väljer en version som Mikael Wiehe har skrivit svensk text till. Kul med en ny version. Tommy sjunger den med hela sin kör så förutom Sara och Britta även Ida Sand och Michael Blomqvist. Förutom annan text än den t ex Peter Jöback brukar sjunga, så är den omarrangerad också, lite för mycket för min smak då jag tillhör dem som gärna vill ha julsånger så enkelt arrangerade som möjligt. Men kan nog vänja mig vid den här versionen för i grunden är det ju en fantastisk sång. Direkt efter bjuder Tommy på en helt makalös ”O helga natt”. Han kan ju verkligen ta i.

Ett härligt amerikansk julmedley får vi också och även här får kören visa vad de kan. Sist men absolut inte minst så får vi en otroligt finstämd ”Stilla natt”. Så det slutar med en härlig stämning.

Ja nästan, för självklart blir det ett applådtack med massa blommor för det är ju premiär och flera inrop, men sen händer inget mer. Inte ett enda extranummer! Och där kändes det som man blev lite snuvad på något. Lite samma känsla som när man önskat sig något riktigt länge och man öppnar paket efter paket med många fina saker men inte den där saken som man verkligen ville ha. Och så är julklappshögen kvar och man vill så gärna tro att mamma och pappa bara har gömt den för att skoja med den. Men så kommer den inte fram och man får inse att, nej jag fick den inte. Och hur fina saker man än fått så lite lite svider det att man inte fått just den saken. Och när det finns så många julsånger så kändes det lite väl snålt att inte bjuda på ett enda extranummer.

Efter att ha spelat Galileo 800 gånger i musikalen We will Rock you I London och när han sen kom hem dragit i hop Champions of Rock turné och så kan man ju säga att Peter Johansson verkligen vet vad han gör när han tar sig an Queens underbar låtar än en gång i Champions of Rock turnén. Återigen har han med sig fantastiska Jenna Lee-James som precis som Peter spelat i We will rock you hur många gånger som helst och i alla kvinnliga huvudroller. Så när hon tar sig an låtar som ”Fat bottomed girls” och ”Killer Queen” så sitter det i ryggmärgen och hon levererar med full power i rösten och verkligen äger låtarna. Ola Salo är ny gästartist och han gestaltar verkligen Freddie Mercury med sin gängliga kropp och härliga kroppspråk. Röstmässigt passar han perfekt att sjunga Queen. Härlig version av ”Bicycle Race” och låten om honom själv ”Good Old Fashion lover boy” (oola oolover boy…). Hannah Holgersson gör en underbar ”Barcelona” med Peter.

Det är högt tempo i stort sett rakt genom hela konsterten som är nästan 2,5 timme, men som verkligen inte känns som det och tack och lov ingen onödig paus utan här kör man på för fullt och tappar inte tempo. Det bjuds verkligen på en lång kavalkad av Queenlåtar och publiken är med från start. Det är ”We will rock you”, ”Another One bites the dust”, ”Radio Ga Ga”, ”The show must go on”, ”Don’t stop me now”, ”Seven seas of Rhye”, ”I was born to love you” och ja det går inte att räkna upp alla som vi får höra. Peter Johansson gör en väldigt finstämd ”Too much love will kill you” och ”Love of my life”.

Allt kompas av ett utomordentligt bra band och fantastisk kör. Bra ljusspel och bilder. Kul inslag att publiken hade fått skicka in bilder på sig själva som visades medan ”Friends will be friends” framfördes.

Det härliga med Peter är också hans coola och avslappnade inställning i mellansnacket som självklart framförs på östgötska. Pratar om att de är det äldsta pojkbandet när någon i publiken snabbt skriver Backstreet Boys. Peter hakar på om att nästa år blir det en Backstreet tribute och så sjunger han några rader på en låt och inser plötsligt att det är ju inte alls Backstreet utan Britney Spears. Och skrattar gott åt sitt misstag. Han verkligen inte någon diva utan så genuin som person och artist. Det genomsyrar hela konserten och hur bra alla verkar trivas med varandra på scenen. Och publiken älskar verkligen honom! Och

Det här är fulländad Queenhyllning som framförs med så mycke kärlek och glädje av underbart bra artister och musiker. Gillar man Queen och/eller Peter Johansson och/eller Ola Salo så ska man verkligen inte missa den här konserten för det är så bra och tiden flyger iväg! 5 tillfällen kvar att se den, men är rätt utsålt så skaffa biljett för det är verkligen värt att även resa en liten bit om det inte spelas i din hemstad!

Danny Saucedo är Danny med hela svenska folket sedan han debuterade i Idol 2006 och tillhör en av de som varit med i Idol som har skapat sig en karriär som popartist och hållit sig kvar. 11 år efter sin debut och vid 31 års ålder har han nu fått äran att ha en egen show på Hamburger Börs. Showen Nu hade premiär i våras och har blivit tokhyllad av press och av alla som jag känner som varit på den. Har tänkt att gå ett tag men inte kommit iväg. Så dök ett erbjudande upp med 300 kr rabatt, bokade biljett och 2 dagar senare så var det dags att bege sig till Börsen.

Krogshow oå Börsen innebär numera en fast meny där artisten som har showen är med och påverkar menyn. Danny är ju inspirerad av Asien och en av hans hits är ju ”Tokyo” så ikväll blev det till förrätt en vegetarisk Shitakeboll och till huvudrätt grillad fjällröding med en rad asiatiska tillbehör. Vädligt god och vällagad röding! Vi hade kategori B biljetter och en stund före showstart fick vi flytta ner från balkongen till parkettplatser.

Showen drar igång med Amazing  med Danny i vit frack och hög hatt, så snyggt. Och det är verkligen en helt Amazing show. Danny har ju en del hits men med ”bara” 10 år som artist i bagaget har han ju inte samma låtskatt som t ex Niklas Strömsted, Orup eller Ledin som också har haft krogshower. Men det något tunnare låtmaterialet vägs upp med att det är en riktigt häftigt show! Här har man verkligen inte sparat på ljuseffekter, en vägg/plattform som används effektfullt för att dela av scenen i två våningsplan ibland, med häftig beslysning, trappsteg som skjuts ut så det ser ut som att Danny svävar i luften, häftig lutning mm. Emellanåt används en tunn duk framför Danny och dansarna där det projecieras olika ljuseffekter och bilder. Alla är hur läckert som helst och verkligen gör den här showen så häftigt och väl värd att vara en krogshow. Men självklart har Danny en hel del bra låtar och under kvällen får vi höra de flesta till publikens stora jubel. Precis som när han slog igenom så hörs det mycket skrik vilket han också plockar upp i sitt mellanprat. Annars handlar mellanpratet mycket om uppväxten och hans ensamstående mamma, hans besvikelse över att inte vinna melodifestivalen, hur han beundrade Elvis som liten och hur fascinerad han är av matematik och särskilt Leonardo Fibonacciis talföljd och det Gyllene Snittet. Hur det här finns i allt runt omkring oss, t o m i broccolin vi åt ikväll. I slutat av showen jammar han loss på flygeln i en hyllning till Fibonacci som kändes som det var något han gjorde helt spontant. Ett par gånger under showen dras tempot ner lite när han sätter sig vid en flyge på en rund scenl mitt inne i parketten och spelar några lugna låtar. Men annars är det full fart som gäller och där hans fyra dansare verkligen bjuder på häftigt dans. Ibland är de som studsbollar som studsar omkring på scenen.  Rullband på scenen hjälper till att förflytta Danny och dansarna på ett läckert sätt.

Det här är verkligen en jättehäftig, snygg och läcker show. Den känns verkligen fräsch och i tiden. Danny, dansarna, bandet, ljus, teknik och alla som jobbar på eller bakom scenen är verkligen värda allt beröm. En av de häftigaste shower som jag har sett på Hamburger Börs!

Passa på och se den nu i höst i Stockholm eller ta en tur till Göteborg där den kommer att gå i vår.