Evita är en musikal precis som Cats som mångt och mycket bygger kring en stor hitlåt. Vem har inte hört ”Don’t Cry for me Argentina?” En stor och pampig låt. Det gör ju att som musikal i övrigt är den lite svagare än t ex Phantom of the Opera, eller Les Miserables. När man då sätter upp den som konsertversion så kräver det än mer av de artister som är med än när den spelas som musikal för man måste ändå nå ut till publiken och få med handlingen. Det är en stor utmaning. Till viss del lyckas man i den här uppsättningen men tyvärr inte fullt ut vilket märks på pubikens respons, Visst applåderas det men inte så kraftfullt som man annars hör på musikaler eller konserter när det varit riktigt bra.

Det är en påkostad konsert med 12 manna orkester under ledning av Kristofer Nergårdh. Kören inleder och dessa är är namnkunniga och duktiga med Lars Säfsund, Erik Hölby, David Alvefjord, Martin Kagemark, Lisa Stadell, Annika Herlitz, Therese Andersson Lewis och Sandra Camènisch. Så äntrar Jakob Stadell scenen som Che och sjunger med stor inlevelse och kraftig röst vilket han gör hela konserten rakt igenom. Jakob är den stora upplevelsen den här kvällen. Sen är det dags för Evita att ansluta som sjungs av det stora affischnamnet Malena Ernman. Malena har en otroligt bra röst, men jag var tveksam till henne som Evita efter att ha hört henne sjunga bl a ”Don’t cry for me Argentina” i Dalhalla i somras och tyvärr imponerade hon inte på mig här heller. Ibland känns det som hon själv är medveten om sina brister och försöker kompensera genom minspel och agerande, men antingen blir det övespel eller känns mekaniskt utan känsla. Malena kan så mycket annat, men når inte upp till sin vanliga klass när det gäller musikal.  Det verkar vara svårt att casta just Evita i Sverige för har sett minst 3 uppsättning av Evita och inte någon gång är det Evita som har imponerat i föreställningen. Det krävs mer än en bra röst, det krävs inlevelse och förmågan att beröra och berätta en historia. Och när huvudrollsinnehavaren inte når upp allt detta ja, då haltar tyvärr föreställningen. Inte ens när hon sjunger just ”Don’t cry for me Argentina” blir det mer än rätt svala och korta applåder. Nej ikväll är det de övriga solisterna tillsammans med Jakob som briljerar och räddar föreställningen. Martin Kagemark får som Magaldi visa att han kan mycket mer än att köra och vara en i ensamblen som vi oftast ser honom i annars. Här visar han flera gånger upp vilken otroligt bra röst han har. Daneil Engman som Peron är ju helt strålande och han kan den här rollen eftersom han har spelat den tidigare. Och så har vi ju Lisa Stadell! När Evita gick som musikal på Göta Lejon för ett par år sedan var hon också med och spelade älskarinnan och gjorde det så bra och med sån inlevelse. Och med samma inlevelse och smärta och fantastiska sångröst sjöng hon ”Another Suitcase in another hall” ikväll och det var verkligen en av kvällens höjdpunkter.

De som är riktiga musikalartister de visar verkligen hur en slipsten ska dras och att man med små medel och uttryck och känsla i rösten kan förmedla både en känsla och berätta en historia. Varför är det så vanligt att man när det gäller musikal låter en person som kan vara bra i en annan sånggenre och erkänd i den genren få huvudroller i musikal? Inte skulle man låta Zlatan spela i hockeylandslaget bara för att han är bra i en annan lagsport? Skulle säkert sälja biljetter, men han skulle ju inte presetera som ett hockeyproffs.

Hade varit en helt annat klass på konserten om t ex Helen Sjöholm hade sjungit Evita. Nu blir det en konsert man minns med blandade upplevelse. Men som sagt jag njöt verkligen av Jakob, Lisa, Daniel, Martin och övriga i kören som backade upp solisterna så bra och bar handlingen framåt.