En av de trevligaste konserterna man kan gå på är den årliga DNkonserten i grön gräset vid Sjöhistorsika. Det är fri entré och årligen är det en stor publikskara som sluter upp. I år var inget undantag. Tätt tätt är det mellan filtar och stolar. Men alla är glada och trevliga och här är det inget prat om att man inte får ta med sig medhavd mat eller dryck, tvärtom. Det är själva tanken med konserten att man ska samlas med picknick och samtidigt få live musik av en av de förnmästa symfoniorkestrarna och en gästsolist.

I år var solisten underbara Sarah Dawn Finer och då kan det ju bara bli underbart bra!

Konfrencier/värd i år var konserthuschefen Stefan Forsberg. Lite mindre känd för de flesta och det brukar vara en ”kändis” av något slag. Men jag tyckte att han var en bra värd och hade trevligt och underhållande mellanprat. Han bjöd på lite kuriosa som att han var den som tog kontakt med Annika Sjöö och talade om att Kronprinsessan och Daniel behövde någon som lärde dem vals, samt gick igenom olika bröllopsvalsförslag med brudparet. Han blev också tidigt ombedd att göra den fantastisk konserten inför bröllopet och fick tidigt Kärleksvisan på sitt bord och kontaktade då Sarah Dawn Finer för att sjunga den. Så självklart fick vi höra den under dagens konsert. Det är ju en sådan fantastiskt fin låt. Förutom den så bjöd hon på What a wonderful world och Moving on.

Programmet tillägnas till största delen olika klassiska kompositörer men det är lättillgänlig musik. Konserten inleddes med Korngolds prelude till Kings row. Korngold har senare inspirerat olika filmkompositörer. Ungefär mitt i programmet sjöng barn från El Sistema i Södertälje några barnsånger. De var väldigt duktiga och det måste vara väldigt inspirerande för dem att få spela och sjunga med Filharmonikerna. El sistema är ett musikprojekt från Venezulea som går ut på att barn ska få möjlighet att få känna sig viktiga genom musikens värld.

Konserten avslutades med Ouvertyren till Wilhelm Tell som nog de flesta känner igen och ”galopperar till”.

Självklart fanns det ett extranummer och Sarah Dawn Finer sjöng The winner takes it all med bravur!

Vädret var bra under hela konserten,  men när allt var över kom ett par regnstänk.

Blir intressant att se vem de har som gästsolist nästa år. Är vädret bra och man gillar solisten så kan jag varmt rekommendera att ni packar picknick korgen och beger er hit nästa år. Men var i tid. Det kommer ca 40 000 andra!

Har aldrig sett Depeche Mode live tidigare, men de är några av mina ungdomsfavoriter och det är ju aldrig fel att bli lite nostalgisk. Tyvärr så var det ju inte någon Best of konsert utan mycket från de senaste albumen som jag inte hört så mycket av, men det visste jag ju när jag gick dit.

Publiken var en blandning av de som gillat dem sen de slog igenom på åttiotalet till de som skulle ha sett dem på Peace and Love festivalen, men som gick i konkurs och det blev konsert på Globen istället.

Sångaren, David Gahan, har verkligen sin egen stil och dansåmar sig runt på scen. Men publiken gillar det. Kul är att alla i bandet olika. Både David Gahan och Martin Gore är exibitionistiska av sig, medan Andrew Flethcer står bakom sin synth/keyboard och håller en låg framtoning.

Även om jag inte hört så många av de nya låtarna så är det Depechiga och man rycks med i dem. Men självklart är de de gamla klassiskerna som Personal Jesus, Enjoy the silence, People are People och inte att förglömma den underbar I just can’t get enough! Den sista är verkligen nostalgi från skoldanser! Hur många gånger har man inte hoppdansat och sjungit med i den!

Kan tänka mig att se mina synthhjältar igen någon gång, men då vill jag nog gärna att det ska vara en hitkonsert eller i all fall tyngdpunkt på den tidiga tiden. Skulle gärna höra dem göra Somebody och Blasphemous rumours live!

I höstas hade jag förmånen att vara på Sarahs releaseparty för hennes svenska skiva och det var jättekul att få höra dem igen nu när hon har spelat in sig lite på dem. Konserten i Stockholm ligger någonstans mitt i hennes turné och Sarah och bandet är väldigt samspelade, och det märks att alla är riktiga proffs. Hon har ju även med sig proffs på ljus och ljud och jag gillade verkligen den enkla men effektfulla ljussättningen.

Konserten bygger främst på hennes senaste album med svenska låtar som hon har gjort tillsammans med bland annat Mauro Scocco. Han är ju helt fantastisk på att skriva bra svenska poplåtar. Förutom låtar från det senaste albumet bjuder hon på sina melodifestivallåtar, I remember love och Moving on. Två så otroligt bra låtar och hennes genombrott för svenska folket. Själv har vi ju följt henne sedan hon bland annat körade med Peter Jöback på hans julkonsert. Hade varit kul att få höra Stockholm by morning som Peter har skrivit och som han körar på, men han är ju i New York så det blir förhoppningsvis en annan gång. Många av Sarahs låtar handlar ju om Stockholm och publiken på Cirkus älskade henne och det märktes att hon tyckte om att spela på hemma plan, eller som hon själv sa det, ”det är inte alltid låtar om Stockholm blir så väl mottagna ute i landet”. I publiken fanns det en hel del artistkollegor till Sarah och det är alltid kul att se att en artist är uppskattad av sina kollegor.

Sarah har en underbar röst och i de svenska låtarna blir den väldigt intim, men i de engelska kommer hennes R&B röst fram på ett helt annat sätt. Jag gillar båda, även om hon får lite mer tryck i de engelska låtarna. Vilket inte är så konstigt eftersom hon är mest van att sjunga på engelska.  De svenska låtarna blir dock lite mer personliga, på samma sätt som hennes mellanprat. Att skriva låtar på svenska började hon med i samband med att hon skrev några låtar till en svensk film, där Kärleksvisan är den mest kända. Och den har en fantastisk text, men frågan är om inte Till Dig är ännu starkare. En kvinnas längtan efter ett barn. En låt som känns som den verkligen kommer från hjärtat och den som hon valde att avsluta konserten med.

Enda felet med en konsert med Sarah är att den tar slut. Hon har verkligen en röst som man aldrig blir trött på att lyssna till!