Några minusgrader ute, lite snö på marken och lägg till en riktigt julkonsert, ja då stämmer det, Julen är här!

Det är 5e året som Peter Johansson och hans kusin Matilda Gruner (fd Hansson) ger sig ut på julkonsert med släkt och vänner. Det är dock bara 4e året som de har julkonsert i Stockholm och jag har varit de tidigare tre åren så det är en riktigt härlig jultradition. Peter och Matilda har spelat och sjungit ihop större delen av sina liv och haft stora framgångar i musikalvärlden på sina olika håll, men nu är det inte musikal det bjuds på utan julmusik i alla genrer rakt igenom. För de bjuder verkligen på en fulländad julkonsert och det finns något för alla. Det här härliga låter som It’s the most wonderful time, It’s begining to look at lot like Christmas, All I want for Christmas till mer klassiska julsånger som Gläns över sjö och strand, Stilla natt till högstämt O helga Natt och Pie Jesu. Så bryter de helt plötsligt av det stämnigsfulla och brister ut i den helt underbara Jullåten version 2013. För den har väl alla hört? Självklart måste gästartisten Robert Rydberg få spela sin egen jullåt! Och den var ju en hit förra året och mest önskad på Facebook.

Robert Rydberg är östgöte precis som Peter och Matilda och i den här konstellationen får han rollen som lite pajas och han är väldigt rolig men visar också att han kan sjunga som i t ex Fairytale of New York. Och han håller ett väldigt roligt och underfundigt tal som Svenska julakademins vice ordförande. Håller helt med honom att det är viktigt att spara kvitton så julklappar kan bytas!

En annan inte så spelas låt är den vackra ”När en stjärna tänds”, skriven av Josefin Hansson Wood, en kusin till dem. Det är det som är så härligt med de här konserterna, det är en familjeangelägenhet. Kören består av syson och kusiner, ute i foajen säljer släktingar skivor etc. Den här familjekänslans märks på scen där och alla trivs med alla och sprider en känsla av familjejul.

Men när Peter står på scen så självklart måste han spela en Queenlåt och så även ikväll och han är så suverän när han visar sin rockiga sida. Den kommer ju även fram i Run Run Rudolf, men så vänder han helt och gör en fantastisk version av You raise me up. Och är härligt charmig i årets Hopp och lekmedley.

Hela konserten avslutas på bästa sätt med Chirstmas Carols!

En trevlig jultradition är att de varje år släpper en julskiva. Årets är en liveinspelning från förra årets julkonsert.  Den kommer att spelas mycket nu innan jul, och sen får man se fram emot julkonserten 2014! Det här är en tradition som är till för att bevaras! 

Varje år ordnar COOP Stockholm en julgala för sina medlemmar med några av Sveriges bästa artister. I år var det Sarah Dawn Finer, Ola Salo, Orup, Eva Dahlgren och Darin. Som vanligt var Mark Levengood konfrencier.

I år hade man lagt scenen i mitten av golvet och det var inte så lyckat. Sitter man på rad 3 parkett brukar det innebära att man har riktigt bra biljetter. Men scenen var för högt byggt och eftersom artisterna var tvugna att gå runt scenen hela tiden så var det i alla fall 25% av tiden som man inte såg dem överhuvudtaget. Att titta på en jumbotron är ju inte precis det man har tänkt att man behöver göra när man sitter på parkett. Artisterna kämpade på bra att visa sig för alla men det innebar attt de nästan sprang varv efter varv. Till nästa år hoppas jag att man återgår till att ha scenen på sitt vanliga ställe eller inte bygger den så hög. Hälften hade räckt. Ljudet är ju sällan riktigt bra i Globen men den här gången var det en katastrof. En bit i in i showen slutade Ola Salos mick att fungera i stort sett och det blev inte bättre. Synd för det hade varit kul att höra både Orup och Ola när de sjöng duett i Dancing in the street.

Coops julgala är egentligen inte någon julgala för det sjungs inte några julsånger. Det närmsta man kom var en underbar duett med Sarah och Eva i den underbara Wintersong från Sarahs julskiva. I övrigt så bjöd alla artiser på ett pärlband av sina hits. Kul att Sarah hade plockat fram underbara I remember love. Orups Från Djursholm till Danviksstull och Stockholm är alltid lika underbara att höra. Darin jobbade också på bra och sen var det bara för honom att gå över till grannarenan och forstätta där eftersom han är med i den julagalan också. Eva Dahlgren bjöd bl a på Jag är gud och Ola är härlig när han tar sig an sina gamla The Ark hits som It takes a fool to remain sain.

Hade ljudet och scenbygget varit bättre hade det kunnat bli en riktigt bra show för det är bra artister, men när man inte ser dem hela tiden så blir det lite mer avslaget och det är så synd, för låtval och artister var bra!

För 28de året bjuder nu Stjärnklart på konsert till jul, men till skillnad från alla andra artistgalor som dyker upp i november och december så är det här inte någon julshow, även om två jullåtar smög sig in i år, Joni Mitchells River framförd av Petra Marklund och Då gör vi änglar med Martin Stenmarck. I övrigt så är det den mest proffisga showen som erbjuds. Årets arister är som jag redan nämnt Petra Marklund, Martin Stenmarck, Magnus Carlsson (Weeping Willows), Charlotte Perrelli och Helen Sjöholm,  storband lett av Anders Berglund och några duktiga dansare och körsångerskor. Roine Söderlund har varit med och koreograferat och då blir det ju bara bra dans. Showen lyfts även fram av bra bakgrundsbilder som förstärker låtarna.

Stjärnklarts styrka är blandingen på artister och blandingen på reportoaren. Man låter artisterna sjunga några av sina hitlåtar, men i övrigt bjuds det på duetter och låtar som de normal sett inte sjunger.

I inledningen av första akten fick vi höra Anders Berglund sjunga en översättning på ”What does the fox say?” men här var det en presentation av artisterna och vad de och storbandet säger. Andra akten inleddes av ett DJande a la Avicci eller Swedish House Maffia men här var det aristernas låtar som mixades. En stor del av första akten tillägnades musikalvärlden, vilket alltid är trevligt. Mest minnesvärda numret där var Martin Stenmarcks och Magnus Carlssons tolkning av det berömda drejnumret ur Ghost. Till sin hjälp hade de Yvette från publiken som fick göra Demi Moores roll. Andra akten var mer en blandning av olika hittar som tex Septembers Mikrofonkåt och Händerna i taket, och covers på välkända låtar. Min klara favorit i den akten var även här Martin Stenmarck och Magnus Carlsson som gjorde låt nr 15 från den legendariska konseren på Ullevi den 8 juni 1985, ja Dancing in the Dark alltså. Suverän tolkning av Bruce. Ser gärna Martin göra mer Springsteen på scen. För övrigt var det väldigt roligt att se Martin på scen igen. Var ett bra tag sedan. Han visade verkligen vilken fantastisk entertainer han är. Hans pudelrockmedley var också helt fantastiskt.

Helen Sjöholms underbara röst förgyllde också förstås som i Gabriellas sång, men även en väldigt vacker Fix it (tror jag den heter) som hon sjöng med Magnus Carlsson. Underbar vacker dans i den ockås, lite inspirerad från So you think you can dance där den är ett av de bästa dansnummer jag sett. Helen visade också prov på sin komiska ådra när hon i andra akten desperat försökte hitta ”sin” man. Det tog 3 försök innan hon hittade rätt.

Stjärnklar får aristerna att göra sådant man normalt inte ser dem, och i år var det nog Helen som fick göra mest sånt man inte är van att se henne göra. Det är inte ofta man ser henne brista ut i disco och dansa loss. Men även det klarar hon med bravur.

Charlotte Perrelli bjöd på bl a några nummer från Evita, Alicia Keys Girls on fire och Hero.

Det man har med sig mest när man går från Stjärnklart är hur kul artisterna verkar ha när de jobbar tillsammans och gör annat än det de normalt brukar göra.  Enda nackdelen med Stjärnklart är priset. Det kostar en hel del att gå, men det är en väldigt proffisg show och man får dryga 3 timmar excl paus med några av våra mest mångafacetterade artister.