The Shoo Shoo Sisters består av Matilda Grün, Jessica Stendahl och Maria Höglund. Som grupp har de funnits ett tag nu och ikväll hade de releasespelning för sin första CD som främst besår av låtar som vi känner igen från The Andrews Sisters, men här översätta till Svenska. Kvällens spelning bjöd på låtarna från skivan och lite till. Tjejerna har verkligen bra sångröster och får till en härlig stämning i den lilla lokalen en trappa ner på Scala teatern. Underbara klassiska jazz och swinglåtar som till exempel ”Sitt inte under vårt äppleträd, Känner du (In the mood) och Sjung, sjung, sjung. Som en extra surprise så bjuder de på den klassiska drinken Rom och Coca Cola till låten med samma namn. Och man kan inte annat än höja sitt glas och skåla för dessa tjejer som är så duktiga och verkligen gör låtarna rättvisa. Det märks också att de gillar att sjunga de här odödliga låtarna och de blir absolut inte sämre när de här tjejerna sjunger dem. De är tidenligt friserade och klädda. Extra kul är ju också att det är Jessica Stendahl som har gjort översättningarna. Blir mer personligt och nära på det sättet.

Med sig har de riktigt duktiga musiker också, Pelle Lindh på gitarr, Niclas Lindblom, bas, Mikael Svedlund, piano, Kjell Gustavsson, trummor, Johan Nordfeldt, trumpet, Peter Fredman, saxofon och Magnus Wiklund på trombon. Väldigt imponerande musiker.

En väldigt trevlig konsert med mycket bra musik, tjejer med fantastiska sångröster och duktiga musiker och spelglädje på högsta nivå. Kan verkligen rekommendera att ni går och lyssnar på The Shoo Shoo Sisters. Så håll kolll på om de dyker upp någonstans nära dig! 

En underbar sommardag avslutas med en helt makalös musikalkonsert på Ullevi. Lite småkylig blåst men energin och kärleken till musikaler värmde!

2012 började Peter med sina AA möten för oss musikalälskare och var från början stor succé och biljetterna har gått åt som smör i solen, t o m när han satte upp den i Tokyo förra året. Men skulle han kunna sälja ut Ullevi? Arenan som annars är mest känd för sina stora rockkonserter? Och med Celine Dion på Tele2 Arena samma kväll? Jo han sålde ut och slog Celine Dion klart. 26 742 personer hade tagit sig till Ullevi och Celine Dion hade 23 029, vilket i och för sig också var utsålt.

Det sägs att det här var världens största musikalkonsert och helt klart större än tidigare uppsättningar. Årets artister är Helen Sjöholm, Tommy Körberg, Ma-Anne Dionision, Scarlett Strallen, Tam Muto och Emmi Christensson som backades upp av Stockholm Sinfonietta ledda av Julian Bigg, Le Comp och en väldigt namnstark ensamble, Hanna von Spreti, Lisette Pagler, Vera Prada, Anna Ståhl, Alexander Larsson, David Dalmo, Nicola Stankovic och Victor Molino Sanchez. Tidigare år har inte dansare varit med så det var jättekul att han förstärkt föreställningen med så duktiga dansare med superduktige Roine Söderlundh som koreograf. Scenen var också större än tidigare, men de hade kunnat använda hela scenen mer. Även med dansare på scenen så var det mycket som var centrerat till mitten på scenen. Tycker nog att de tidigare har varit bättre på att förflytta sig över scenen och åtminstone några gånger se till att de är på varje kant av scencen. Tyvärr så inte den här gången. Lite problem var det med ljudet för det var tyvärr rätt mycket eko och studsande och lite för lågt ljud, ibland gick inte mellansnacket helt fram. Men bortser man från det så var det en alldelses fantastisk konsert som började kl 20:00 och som slutade ca 23:30. 3 timmar effektiv tid med musikaler med några av världens bästa musikalartister är ju en ren njutning från första tonen till den sista.

Mycket i konserten har varit med i tidigare uppsättningar men vad gör det när det är så fantastiskt bra. Jag skulle ju inte vilja vara utan Getsemane som ger mig rysningar bara jag tänker på hur Peter går in i rollen som Jesus, eller Helen i Don’t cry for me Argentina. Har inte hört någon göra den så bra som hon gör den. Och ”Du måste finnas” är ju bara så bra. Och The Phantom of the Opera med Peter och Emmi kan jag höra hur många gånger som helst! Och Kander Ebb medleyt är ju bara superbra. Men hade jag fått välja så hade jag nog hellre sett Ma-Anne som Sally Bowles i Cabaret. Helen gör den väldigt bra, men Ma-Anne är snäppet bättre. Och vad vore en musikal konsert med Peter om han inte sjöng Guldet blev till sand?

Men det var inte bara gamla godingar. Ett av mina favoritnummer var Hair Medleyt där alla vara med. Så läckert och bra gjort. Hair är ju en gammal favorit sen jag såg filmen och man kan alla låtar utantill. Så bra gjort!! Och jättekul att få se låtduellen mellan Peter och Tommy, You’r nothing without me. Har älskat den sen jag såg den på TV för hur många år sedan som helst. Big Spender med Ma-Anne, Scarlett och tjejerna från Ensamblen var också jätteläckert. Och är Tommy Körberg med så måste man ju få njuta av Anthem. Men en klar favorit var den mindre kända, men inte desto mindre underbara ” Bortom Sol och Måne” från Björn och Bennys Hjälp Sökes. Ännu en gång fick Helen briljera med sin röst i en så enkel men så mäktig sång. Den är så perfekt för henne! Tam Mutu sjöng duett med Peter i Music of the Night men han bjöd oss också på en av mina favoritlåtar ”Till I hear you sing again” från Love never dies. En klart underskattad musikal. Scarlett fick visa sin röstresurs i Candides ”Glitter and be Gay”. Hon har en väldigt bra röst men just den låten är väl inte en av mina favorititer. Men förstår att den är rolig att göra!

Ja många fler fantastiska låtar från underbara musikaler fick vi höra och det finns många fler som han kan ta med. Hade t ex hoppats på Dance with the Devil från Häxorna i Eastwick nu när han hade dansare med sig, men inte. Och inte blev det  någon Stars ur Les Miseable med Tam Mutu. Så det finns mycket att göra nya konserter med. Men självklart fick vi som blivit tradition ”One day more” från Les Mis som sista låten innan extra numren. Den här gången med fyrverkerier och stora guld konfetti. Och som sista extranummer ”You never walk alone/Climb every mountain”.

Sen var det bara att vandra hem i sommarkvällen och försöka smälta den här underbara konserten! Så mycket duktigt folk som var på och bakom scenen som gjort det här möjligt för oss att få njuta av. Peter har gjort det igen och vi hoppas att det här formatet dyker upp igen, för vi slutar inte att älska musikaler!!!

Blå himmel, strålande solsken, glittrande vatten på Edsviken, måsar och änder som svalkar sig, scenen dekorerad med svenska flaggar, på gräsmattan ligger picknickfiltarna kant i kant, så tätt att man knappt kan sätta ner en fot mellan, sommarklänningar på, ja allt är precis som det ska vara när det är nationaldagsfirande. För att inte tala om hur fullt det var på parkeringarna runt omkring! Fick parkera ”ända bora” vid Sollentuna vallen och promenera genom den fina sommargrönskan. Men fick min belöning när jag närmade mig området då Jakob Stadell hade sound check med Ta mig till havet!

Firandet inleds traditionellt med Edsbacka spelmän, kommunstyrelsens ordförande Henrik Thunes hälsar välkommen och kommunfullmäktiges ordförande Björn Karlsson håller tal. Sen tar Jakob Stadell i för kung och fosterland i ”Du gamla Du fria” med Sollentuna symfoniorkester och självklart sjunger alla i publiken med. Felica Kamsvåg som vann Funkismello 2016 sjunger Power of Love. Så är det det dags för mer symfoniorkester och det bjuds på musik ur Aida och Pirates of the Caribbean. Så ljuder de första tonerna från Anthem och Jakobs fantastiska röst trollbinder publiken när han sjunger om kärleken till sitt land. Vilken röst han har och sån känsla! Man bara njuter! Unga Isabella Cerlander tar sen vid med Stone Cold. Därefter blir det återigen dags för Jakob med Peter Lundblads klassiska sommarlåt Ta mig till havet. Så passande en sån här underbar sommardag.

Ett Nationaldagsfirande är ju inte bara för vuxna utan barnen ska ju också få sitt. Efter lite danslekar så var det dags för Doreen Månsson att ha familjeunderhållning med barnkör. Även Bella och Filippa som var med i melodifestivalen med Crucified (skriven bland annat av Jakob Stadell) bjöd på den och ett par låtar till. Blir intressant att se hur det går för dem. Som avslutning på familjeunderhållningen blev det allsång med låten ”Mitt land”. Fint avslut.

Sist på musikdelen var ett inslag utan någon anknytning till Sverige. Don’t stop me now som är en hyllning till Queen. Men det här är ett projekt som jobbats med i Sollentuna gosskör och diskantkör tillsammans med Blåsasymfonikerna och stråk under våren, under ledning av Maria Stadell. Och som solist hade man inte valt vem som helst utan Johan Boding som är helt suverän på att tolka Freddie Mercury och Queen. Johan Boding har en riktigt pipa som passar perfekt till Queens låtar. Vi fick nästan en hel timme och det var så suveränt bra. Vilka fantastiska körer och musiker som det finns i Sollentuna! Vill man se och höra mer av Johan Boding och Queen så är det bara att bege sig till Cirkus den 8 och 11 oktober!

Sollentuna kommun har ännu ett år lyckats med ett väldigt bra program där de i stort sett bara lyfter fram de lokala förmågorna som finns! Och så kan de det här med att ordna fint väder! Lika bra i år som förra året!

Ikväll var det dags att se en egen konsert med Eric Bibb. Tidigare har jag bara sett honom som gästartist på konsert hos Sarah Dawn Finer och senast i höstas när han gästade sonen Rennie Mirro på Haymarket. Varje gång jag sett honom har jag blivit väldigt imponerad av hans röst. Helt fantastisk! Har förstått att han nog är mer känd utomlands än i Sverige, men det är ju inte så konstigt när han är amerikansk bluesartist. Och igår blev han utnämnd till världens bästa akustiska bluesartist. Efter att ha sett konserten så kan jag inte annat än att intyga att det var absolut världsklass. Han har en fantastisk röst, mästerlig på gitarr och hade ett av de bästa mellansnacken jag någonsin hört. Och det var faktiskt mer än ett mellansnack. Det var så gripande och bra. Fick lite känslan av att det var ett direktsänt sommarprat.

Tales from a Bluesbrother är mer än en konsert, det är som en föreställning. Bilder och filmsnuttar som underlag till Erics livsberättelse som varvas med fantastiska blueslåtar. Vi får en inblick i Erics uppväxt och familjeförhållande, och även hans egen familj. Han är uppväxt under den tiden när svarta blev behandlade som andra klassens medborgare och även om han kom från en välbärgad svart familj så drabbades han också av rasismen och hur kränkande de små vardagliga åtskillnaderna är. Hur de underminerar självkänslan. I inledningen får vi höra och se hans pappa, sångaren, Leon Bibb. Som följs av bilder från Freedom march där Leon stod sida vid sida med Doktor Martin Luther King. Då var Eric 13 år. Det här och föräldrarns umgängeskrets av välutbildade akademiker, sångar mfl påverkade honom. På en fest hos föräldrarna var en ung Bob Dylan hedersgäst och Eric fick tipset att ”keep it simple”. Och det har han gjort. Vilket kvällen var ett bevis på. Bara Eric på scenen med 5 olika gitarrer, enkel lussättning och bildspel. Hans röst, gitarrspel och berättar förmåga var allt som behövdes för att trollbinda publiken i två timmar. Varje låt var noga utvald för att förstärka hans livshistoria och en låttexten fick sin rätta innebörd. Många låtar handlade om orättvisorna mot de svarta i USA. Men det fanns även roliga blues låtar som den om att hans mamma tyckte att han hade Champagnevanor på en öldrickarlön. Och som en hyllning till sina sex fruar så bjöd han på en underbar version av Dancing Queen. Under sin tid i Sverige jobbade han även som musiklärare i Rinkeby och hade en kör där för barn med olika bakgrunder. Rörande fick vi höra om den polska zigenarpojken som hade en underbar sångröst men hamnade fel och tog sitt liv. Men även om killen som tack vare musiken och Eric lyckades. Två starka berättelser.

Det här är en föreställning som jag sent kommer att glömma. Det var så berörande att höra honom berätta om hur utsatta de svarta var i USA och även om det hände på 60talet så kändes det så aktuellt. När Eric som 20 åring kom till Sverige och bildade familj så var Sverige ett varmt och öppet land. Men det är det inte längre. Flyktingförläggningar bränns ner, rasismen frodas och det är inte bara en ovanligt kall maj som gör Sverige så kallt. Hans fina sång som han tillägnade alla flyktingar var så rörande.

Visst händer det ibland att man önskar att någon kanal skulle film en konsert, men den här föreställning borde verkligen filmas och sändas på bästa sändningstid. En sån komplett föreställning med ett så viktigt budskap, framfört av en man som har upplevt det. Med en röst och en inlevelse som verkligen berörde. Det får bara inte gå förbi!

Stort tack Eric för att du delade med dig av din historia!