Playhouse har som kännetecken att de sätter upp nyskrivna moderna pjäser från New York. De läser igenom mängder av pjäser för att hitta några guldkorn att sätta upp varje år, antingen i pjäsform eller som reading. Hösten pjäsval är Pulitzernominerade Prima Liv, skriven av Jordan Harrisson, som nu får Sverige premiär. Den har tidigare spelats på Playwrigths Horizons i New York. Adam Greenfiled från Playwrigths Horizons har regisserat den även här på Playhouse.

Prima Liv är utspelas år 2063, i en tid då datorerna har blivit mer mänskliga och man kan lära en dator att bli en specifik person. Vi kommer in i handlingen när den åldrade och sjuka Liv (Britt Louise Tillbom) pratar med sin man Walter (Björn Lönner). Direkt reagerar man på ålderskillnaden och på hur stel Walter känns i jämförelse med Liv. Vilket inte är så konstigt för Walter är en Prim, en dator som har lärt sig att agera som Livs man Walter- I framtiden kan man nämligen skaffa sig en Prim som sällskap när någon nära och kära gått bort.  Liv har valt en Prim att vara den ungdomlige Walter istället för en jämnårig. Livs dotter Tess (Gunilla Backman) har svårt att acceptera Walter och hur hennes mamma verkar bry sig mer om honom än om henne som faktiskt är vid liv. Tess man John (Per Graffman) har inte alltid varit ”godkänd” av Liv men på senare år och efter Walters död har de kommit varandra mer nära. Pjäsen skildrar också den komplexa relationen som kan finnas mellan en mor och dotter. En relation som påverkats av att sonen Daniel tog sitt liv när han var i tidiga tonåren. Tess har alltid känt att hon levt i skuggan av Daniel.

Det är ett intressant ämne, hur långt ska man gå med dator? Ska de kunna ersätta en människa? Kan datorer umgås med varandra? Hur långt kan de utvecklas när allt bygger på inlärda beteende och inlärda minnen? Och väljer människor att umgås mer med datorer istället för med andra människor?

Dialogen är bra och rapp och lockar till en del skratt. Gunilla Backman är mest känd från musikalscenen men hon gestaltar Tess alldeles utmärkt utan att ta en enda ton. Många kan nog känna igen sig i Mor/Dotter relationen och Britt Louise Tillboms skildrar mamman Liv väldigt bra. Skillanden mellan människa och dator gör bägge väldigt bra. Per Graffman är en omtänksam John. Björn Lönner som spelar dator/prim från början är precis lagom stel för att vara trovärdig som en mänsklig dator.

Scenografin av Pia Wiik är enkel och bra. Handlingen utspelas i ett rum hela tiden och genom Kevin Wyn-Jones enkla ljussättningen, ett par ögonblick av mörker flyttas vi framåt i handlingen även om rummet är det samma.

Intressant och tänkvärd pjäs, som lockar till skratt då och då och med ett utmärkt skådespeleri bjuder Playhouse Teater oss på i höst. Premiärpubliken applåderade ivrigt och det blev flera inrop.

Foto @Elliot Elliot