Teatern under bron bildades förra året av Rennie Mirro och Philip Adamo och då satta men upp den lysande Vapenvila som Rennie Mirro själv framförde. Själva teatern är förlagd under Liljeholmsbron så det är en väldigt speciell teatersalong, asfalt och betong. Bara grått grått. Utanför finns en bar och en falafelvagn. Bänkar, bord och lite solstolar som man kan sitta i. Så väldigt speciell teatermiljö men rätt häftig.

Årets drama, Skuldsanering är ett nyskrivet intensivt drama av Martin Bengtsson där vi får möta den unga Elli som reser med Öresundståget fram och tillbaka, konduktören Saga och hennes man Josef. Elli är en frispråkig tjej som tar plats och som ofta reser med tåget när hon inte har något annat för sig. När tåget vänder i Köpenhamn ska alla passagerare gå av men det vägrar Elli att göra för hon ska ju åka tillbaka. Saga vill hålla sig till regelverket men ger till slut upp och låter henne vara kvar. Strax innan tåget ska gå kommer Sagas man Josef ombord. Då inser Elli att hon har hamnat mitt i en familjesorg där mycket skuldkänslor ryms. Saga och Josef har olika sätt att hantera sorgen efter sitt barn.

Elli spelas av Isabella Touma Pettersson och hon är väldigt intensiv som den ”jobbiga” Elli som inte ger upp och käftar emot och tränger sig på. Julia Marko-Nord spelar den mer reserverade Saga som är full av tillbakahållen sorg. Josef, hennes man, spelas av Kristofer Kamiyasu och han visar sin sorg mer öppet och utåtagerande. Tre helt olika personer som tolkas väldigt bra.

Pjäsen är ungefär en timme lång och man fångas av karaktärerna och handlingen snabbt. Kristoffer Antillas musik förstärker stämningen i dramat. Scenografin av Mattias Broberg är enkel. En ritad tågvagn i asfalten och några stolar. På väggen en film som skildrar tåget som rusar fram. Men mer behövs inte för att man ska få känslan av att man är på ett tåg.

Skuldsanering spelas även den 2 och 3 september. Blir spännande att se vad de sätter upp nästa år.