Alltid spännande att få se en helt nyskriven musikal. Hade förmånen att även se genrepet i fredags. Det flaggades då om att det inte var helt klart för det skulle repas under lördagen också, men det som visades i fredags var väldigt bra så jag var riktigt glad att jag även hade biljett till dagens premiär.

Erik Norberg står för librettot och sångtexterna och tillsammans med Alexander Öberg har han också skrivit musiken. Genomgående gillade jag musiken. Finns lite folkmusikkänsla i den men den har även puls som driver handlingen framåt. I slutet när revolutionen är på gång blev det dock lite för stökigt för min smak, men förstår att man vill betona ilskan och upprorskänslorna hos bybyorna. Blir tvärt kast mot den fina sången som Anders Ekborg sjungit innan. En riktitg känslosam musikalballad. Så bra!  Precis som det ska vara i en musikal så för även texterna handlingen framåt hela tiden.

Vi får oss en historielektion i den här musikalen då handlingen utspelar sig i från 1788 till bondeupproret 1811. Gustav den tredje är rädd för revolutionen i Frankrike och inskränker flera rättigheter. Det här uppskattas inte av adeln. Baron Macklean på Svaneholm är en stor frihetstänkare. När han kommer till Svaneholm inleder han en jordreform och startar såsmåningom även skolor. Anders Ekborg spelar Macklean och är helt strålande i sin roll. Känns verkligen som rollen är skriven för honom. Macklean blir förälskad i pigan Kajsa (Lina Englund) och hon får börja jobba för honom på slottet. Dock är känslorna inte besvarde utan hon faller för den unge magistern Samuel, som Macklean skickar iväg ut i Europa för att studera ett år. Under det året blir Kajsa gravid med Macklean, men trots sina frihets och jämlikhetstankar kan inte Macklean sträcka sig så långt så han gifter sig med Kajsa. Istället arrangerar han ett äktenskap med sin fogde (Pelle Bolander). Mackleans släkting Ribbing (Linus Lindman) spelar en avgörande roll i mordet på Gustav III. Han landsförvisas men återvänder några år senare med sin rebelliska fransyska Madame de Stael (Lisa Werlinder). Både Linus och Lisa sjöng och agerade mycket bra både i dessa roller och andra som de har i pjäsen. Lina Englund är nog mest känd som skådespelerska. Upplever henne som lite ojämn i sångprestationen här, ibland rätt bra men i vissa fall lite svagare. Hon är riktigt stark och bra i ”Bastarderna armé” när hon berättar för Macklean att hon är med barn. Hade varit mer intressant om man gjort Kajsa som en starkare kvinnokaraktär än vad hon är här. Även Samuel (Tobias Sondén) kunde ha fått haft lite mer pondus.

Scenografin är enkel och effektfull och än en gång visar man att en musikal kan göras med ganska enkla medel bara man har en bra handling, bra text och musik och bra musikalartister som kan förmedla en historia. Anders Ekborg briljerar som sagt genom hela föreställningen. Sanna Krepper och Lisa Werlinder är väldigt bra som berättarna som för handlingen framåt när det är ”scenbyte”. När man gör det på ett bra sätt så behövs inte mer. Även ljussättningen är bra och förstärker handlingen vid de dramatiska tillfällena.

I en musikal behöver man också musiker och förutom kapellmästare Peter Tikkanen är det skådespelarna själva som är orkestern, vilket är jag inte sett någon gång förut vad jag minns. Men här fungerar det bra.

Riksteatern kommer att åka på turné med Bläck eller Blod  Det är ett samarbete med Örebro Länsteater så den kommer att spelas där under våren, med Örebropremiär den 27 januari. Kan inte annat än att säga att Örebroarna kan skatta sig lyckliga som får en så bra nyskriven musikal till sig med självaste Anders Ekborg i huvudrollen.

Jag kan verkligen varmt rekommendera att ni ser den. Den är värd att åka till Örebro för om ni inte har möjlighet att se den på närmre håll!

Vore jättekul om musiken kunde släppas på cd!

Är nästan 9 månader sen jag såg genrepet på Book of Mormon och föll pladask för den här roliga och härliga musikalen. Då visste jag inte mycket om handlingen, hade mest hört att den skulle vara provocerande. Så ikväll hade jag full koll på vad som skulle hända. Så även om jag hört skämten förut så var den minst lika rolig den här gången. Och lika imponerad blev jag av hela casten om inte mer den här gången då jag mer kunde ta in de olika rolltolkningarna istället för att fokusera på handlingen.

Linus Wahlgren är som klippt och skuren som den prefekte mormonmissionären, Kevin Price. Välklippt, väluppfostrad, helylle, ambitiös och så målinriktad och sjunger fantastiskt. Per Andersson som Arnold Cunningham är hans raka motstats. Han har inte ens läst Mormonerna bok, utan hittar på när han är ute på missionsuppdraget, vilket visar sig vara ett lyckokast. De kunde inte hittat ett bättre par att spela detta helt omaka missionärspar som får uppdraget att åka till Afrika för att omvända byborna i en liten by. Där finns redan ett gäng missinärer ledda av underbare Anton Lundqvist. De har inte lyckats omvända en enda bybo under den tiden de har varit där. Så hur ska det nu gå???

Hela ensamblen och musikerna i ledning av Jan Radesjö är helt fantastiska. Den håller verkligen hög klass rakt igenom.

Man blir snabbt indragen i handlningen och det är få gånger som jag har skrattat så mycket på en musikal. Musiken är bra och man blir så härligt glad av den! Man driver med de flesta fördomarna och sterotyper i den här musikalen, religion, homofobi, machomän och mitt i allt slänger man in lite Star Wars! Berättar man för någon vad som händer så låter det verkligen helknäppt för det är det, så jag kan bara rekommendera att man går och upplever det själv! Man blir så glad och upprymd av den här musikalen och går därifrån med bredaste leendet på läpparna! Det här är det roligaste som spelas just nu i Stockholm!

Den spelas till och med den 24 mars 2018 och kommer inte att förlängas för rättigheterna har dragits in. Så se till att boka billjett!

1951 gjorde MGM musikalfilmen An American i Paris med Gene Kelly i huvudrollen som Jerry Mulligan och Leslie Caron som Lise Bouvier. Filmen plockade hem 6 Oscars bland annat för bästa film och musik. George och Ira Gerswins odödliga musik och texter.

Musikalen har nu satts upp både på Broadway och i London och självklart är de fantastiska låtarna med. Många klassiska låtar, men som jag glömt är från den här musikalen även om jag har sett filmen. Alltid kul att få dem i sitt rätta sammanhang. Så här radas de upp en efter en som ”I got rythm” , ”The man I love”. ”S´wonderful”, ”Fidgy Feet” och ”They can’t take that away from me”. Och man bara njuter!

Handligen utspelas i andra världskriget slut när de amerikanska soldaterna kallas hem, men några som Jerry (Ashley Day)  blir kvar. Han stöter ihop med den unga vackra dansösen Lise (Leanne Cope) och blir förälskad. Jerry försörjer sig som kostnär och blir upptäckt av den rika Milo Davenport som är med och ska sätta upp en ny teater där Lise (Zoe Rainey) är en av dansöserna. Jerrys vän Adam (David Seadon Young) är kompositör. Jerrys och hans båda vänner är alla hemligt förälskade i Lise. Det blir ”triangel”draman. I bakgrunden finns hemligheten om Lise som judinna som i hemlighets gömts av Jerrys väns Henris (Hayden Oakley) familj under kriget. Men Henri har en annan hemligthet också, hans längtan att vara med i showbiz och antydningar till intresse för män.

Det är många långa dansnummer, de flesta i modernbalett stil, men även lite stepp smyger sig in. Väldigt bra dans men lite mer nedtonad i sin färprakt jämfört med 42nd Street som jag såg i går. Men hela casten imponerade både sång och dansmässigt. Och som sagt härligt att se de klassiska Gerwhin sångerna live i sitt rätta sammanhang.

Älskar när man kan fynda musikalbiljetter! Theatre Royal Drury Lane är en av teatrarna i London som har Dayseats och för 42nd Street kostar de 15£!! Går man på musikal i Sverige så kostar nästan programmet det. Ordinarie pris är självklart högre, det är så värt att bege sig till teatern och kolla om det finns Dayseats kvar. Vi hamnade på rad H på Stalls på vänstra kanten men med perfekt sikt så vi riktigt kunde njuta av den här fantastiska musikalen som är en orgie i vackra kläder, glitter och underbar steppdans!!

42nd Street är från 1980 men baseras på filmen med samma namn från 1933. Den   är fylld av musikalhits som ”We’re in the Money”, ”Lullaby of Broadway” och ”I only have eyes for you”. Handlingen är rätt enkel. Man ska sätta upp en ny musikal och den stora stjärnan Dorothy Brock ska göra huvudrollen. Peggy Sawyer nykompling från landet, kommer försent till auditionen men har turen på sin sida och får ändå en chans att vara med i ensabmlen, Men hon kan steppa som ingen annan. Så skadas stjärnan och frågan är ska man behöva lägga ner föreställningen eller finns det någon som kan rädda den? Ja ni förstår säkert vad som händer. Dorothy spelas av Sheena Easton som många nog kommer ihåg som hon som sjöng Bondtemat ”For your eyes only”. Hon är riktigt bra som stjärna och divan. En roll som har många likheter med Helen Sinclair i Bullets over Broadway. Ja mycket i handlingen är nästan samma faktiskt så man förstår var Woody Allen som gjorde Bullets har fått sin inspiration från. Peggy Sawyer spelas av Clare Halse och är jättebra. Fantastisk på att steppa men sjunger också bra och har en härligt utstrålning. Regissören Julian Marsh spelas av Tom Lister.

En helt underbar musikal när man älskar stepp, storslagna dansnummer med fantastiska kläder och stor ensamble. Här radas nummer efter nummer upp av detta och det som i många shower är slutnumret, ja här är det bara ett av alla nummer mitt i showen. En klassisk MGM musikal live! Otroligt läcker och påkostad. Har man inte sett den och gillar den här typen av musikaler så är den ett måste på Londonresan! Man är så glad och lycklig och imponerad av alla fantastiska shownummer när man går där ifrån!

Lite smakrpov kan ni hitta här: http://42ndstreetmusical.co.uk/video

Bilderna tagna på skytlarna utanför Theatre Royal Drury Lane