Vad händer när tre stycken musikjournalister och popnördar slår sig tillsammans och gör en teater? Jo det blir en härlig, glad, lite nördig resa fram och tillbaka i den svenska pophistorien, eller det svenska musikundret som det också kallas. Och pop definieras här som förkortningen för populärmusik så inte bara det som man nu tänker på som pop. Nej här börjar vi redan för 100 år sedan då Damorkesterna reste land och rike runt och spelade musik och kända schlagers. Så småningom blir det mer manliga rockband som ska leva upp till rockmyten om droger, hårt liv, sönderslagna hotellrum etc. Och så går svensk musik på export, men vem var först på Billboardlistan? Jo det visar sig att det var Siv Malmqvist redan på 60talet! Så nåt nytt fick man lära sig också!

Anna Charlotta Gunnarson, Agneta Karlsson och David Silva tar med oss på den här intressanta där de lyfter fram en stor blandning av svenska artister, Dr Alban, Lillbabs, Roxette, Emilia och många många fler. Men de hyllar också den kommunala musikskolan som varit en av förutsättningarna till att svensk musik kunnat utvecklas som den har, tillsammans med artsiter som har rest runt i världen och tagit med sig influenser och ibland hela låtar som det gjort till sina. Vi får hälsningar och berättelser berättade av en del av artister på film. De lyfter fram flera kvinnliga kompositörer och textförfattare som har påverkat musiken utveckling, men som sällan fick samma erkännande som sina manliga kollegor. Bland annat Britt Lindeborg som  t ex har skrivit Diggiloo Diggiley. Kul att de lagt stort fokus på just kvinnors betydelse, som annars kommit i skymundan.

Varken Anna-Charlotta, Agenta eller David är någon stor sångare, men det är helt ok med medioker sånginsats för de sånger de framför är med hjärta och humor och som en hyllning till ett ämne de älskar. 

Sin kärlek till och kunskap om pop förmedlar det på ett väldigt bra och trevligt sätt. Föreställningen är ca 2 timmar lång. Pausen var lite felplanderad då den i alla fall på det här genrepet kom efter 1.20 så när pausen var slut var det bara 20 minuter kvar. Då kändes det mest onödigt med pausen. För mig hade de hellre fått köra i 1.40 i sträck. Dock ett roligt inslag efter paus med frågor från publiken, men det kändes lite stressat när de bara hann med 3-4 frågor.

Men som helhet hade jag en trevlig kväll, nostalgisk och fick lära mig lite nytt. De turnérar runt Sverige med premiär i Burträsk den 20 oktober.