Det tillhör sommaren att gå på utomhuskonserter och då finns det några scener i Sverige som är mer magiska än andra. Den mest kända är nog Dalhalla, kalkstensbrottet som gjordes om till konserarena och är helt fantastisk att besöka. Lite mindre känd är nog Odensjön i Röstånga. En väldigt speciell arena. Mitt inne i skogen ligger en sjö med en scen så artisterna rors ut till scenen. Publiken sitter lite överallt på strandkanten, uppe på berget, ja var man kan få plats. På berget bakom scen lyser marschaller upp Augustikvällen. Väldigt magiskt och måste upplevas av den som gillar utomhuskonserter. Och till dessa magiska scener kan man sedan ett år lägga den lilla scenen på Sund Nergården med vidunderlig utsikt över sjön Sillen, skogen och de röda husen på andra sidan sjön. Sund Nergården Gästhem ligger mellan Trosa och Vagnhärad och består av ett par faluröda hus/stugor, en nybyggd glamping, badtunna med hästhagar och bondgårdar som grannar. Mer svensk sommar än så kan det ju knappast bli. Ägarna till detta underbara ställe är Niklas Andersson, en av vår mest meriterad musikalartister och Johan Eriksson, kock och sommelier, har snickrat och fixat och gjort det här till ett helt fantastiskt ställe. Väl värt ett besök även när det inte bjuds på konsert.

Men en konsert en skön solig kväll i augusti med några av våra bästa musikalartister kan ju inte bli annat än fantastisk i en sådan underskön miljö. Värden Niklas inleder och hälsar alla välkomna och sen bjuder han in sina damer till scen. Först pianisten Carina E Nilsson som han uppträtt tillsammans med många gånger och det märks för de är verkligen samspelta. Sen är det dags för underbara Malena Laszlo att äntra scenen, som vanligt i en av sina fantastiska klänningar. En stund senare så byter Niklas dam och Gunilla Backman träder in på scen. Under kvällen bjuds vi på allt från Phantom of the opera, Les Miserable, Miss Saigon och Mamma Mia. Men även smakprov från Malenas kommande föreställning, The American Songbook på svenska. Gunilla bjöd på en väldigt bra tolkning av ”Regn på min parad” från Funny Girl som med all sannolikhet ingår i hennes Barbara Streisandföreställning på Stadsteatern  Självklart blev det ett par vackra duetter också. Kvällen absolut bästa nummer var när Niklas sjöng Getsemane. En riktigt stark tolkning som gav gåshud. Och det var inte för att regnstormen började dra in över Sund. Tyvärr blev vädrets makter för starka så kvällen avbröts lite tidigare än de tänkt sig. Regnet öste ner, publiken tog på sig regnkläder men vare sig publiken eller Niklas ville sluta, så det blev en rad discolåtar i regnet. Går alldeles utmärkt att dansa i full regnmundering!

Vi hade gärna hört fler låtar från denna musikaltrio och hoppas att det blir en årlig tradition med musikalkväll på Sund Nergården!

Det lär bara dröja något år innan det är mycket mer folk hittar hit och man måste förboka biljetter för de säljs slut så fort de släpps! Med all säkerhet kommer vi tillbaka.

För den som vill höra och se mer av Malena så har hon konsert på Mälarpaviljongen den 9 augusti och Gunilla hittar man på stadsteatern som sagt.

Dags för ännu en välgörenhetsgala, vad är väl bättre än att förena verklig nytta med underbar musik? Den här gången var konserten till förmån för Vi-skogen. Ett projekt I Kenya som går ut på att man bl a stöttar plantering av olika sorters träd och lär befolkningen hur viktigt det är med växtligheten och att den hanteras på rätt sätt. Många kvinnor har fått hjälp med att plantering av tex bananträd och på så sätt kunna bygga upp ett fungerande jordbruk och kunna försörja sin familj.

Helen Sjöholm, Anders Lundin och Babben Larsson är ambassadörer för Vi-skogen så självklart var det med på konserten. Anders och Babben som konfrencierer, vilket det gjorde på ett bra och avslappnat sätt. Inte helt inövat men proffs som de är så fixade de till de missar som blev.

Förutom Helen var även Magnus Carlsson (Weeping Willows) och The Real Group med. Janne Schaffer förstärkte husbandet då och då och bjöd på sin fins Brusa högre lilla å. The Real Group har ett starkt engagmang i Syd Afrika så det passade bra att de var med. En parentes är att när jag jobbade i Syd Afrika så var The Real Group där och gjorde konsert och en av mina kollegor var på konserten och var helt lyrisk efteråt. Själv kanske jag inte är helt lyrisk över dem, men duktiga är de och de har en stor bredd. Allt från Mozart till att leda Freedom som var avslutningssången med alla artiser. Desto mer gillar jag Magnus Carlsson som bjöd på några riktigt bra nummer och ett par duetter. ”Fix it” helt fantastisk tolkning med Helen och sen Elvis ”Suspicious Mind” med Babben. Den kvinna kan rocka loss när hon vill. Innan duetten bjöd hon på en rivig Burning love. Hon har inte bästa sångrösten, men den är helt ok och hennes sätt att framföra sångerna gör att det spelar inte så stor roll att hon inte når upp till Helens nivå på sångröst. Dessutom så är hon ju riktigt rolig. Mycket för att hon driver med sig själv och inte med andra! Hon och Helen gjorde en nyskriven sång ”Pengarna åt skogen” tillsammans också. Helen gjorde ju kvällens största sånginsats, men den höll på att missas för Babben bläddrade lite för snabbt i sina manuskort så hon vill kalla in alla, men som tur var var Anders Lundin vaken. För inte hade vi velat gå miste om Helens fantastiska Gabrielles sång? Den är ju bara så underbar!

Får inte glömma att nämna att en bit in i andra akten så hörde jag tonerna till en annan favoritlåt och snabbt vandrade tankarna iväg till en underbar konsert i Stadhuset för typ 15 år sedan eller så. En ung Helen och Peter Jöback kommer incyklande i sommarkläder och ser så kära ut när de sjunger om Charlie på Drottningholms slott. Ett favoritminne! Ikväll var det bara halva paret på scen, en av killarna från The Real group försökte matcha Peters insats….. inte lika romantiskt och glatt som i Stadshuset tyvärr.

Under kvällen fick vi en del bra information om vad Vi-skogen har bidragit med och det gjordes på ett bra sätt. En auktion på en signerad Lasse Åberg tavla avslutade första akten då han har designat ett träd som har en spade som rot (finns även som halssmycke). Den inbringade en extra slant till skogen. Tyvärr missade man att gratulera Lasse Åberg på födelsedagen (han blir 75 år den 5 maj). Vid paus hade galan inbringat 96 000 kr, vilket motsvar knappt 5000 träd så en bra slant!

En trevlig kväll som självklart avslutades med allsång av alla artiser, Ted Gärdestads fina Låt kärleken slå rot och sen Freedom!

Det finns coverband och det finns artister som i sina konserter lägger in andras låtar för de gillar dem och så finns det Peter och Bruno. Konserten på China är om man ser krasst på det en ren coverkonsert och skulle kunnat vara ett coverband som åker runt och spelar på afterski och stadsfestivaler men det här är något helt annat och i en helt annan klass! Det är en konsert som bara är covers, förutom en låt, Don’t Give up on Me, som är deras egen. Men det finns inte en enda känsla av coverband här. På något sätt så får de det att låta som det är deras egna låtar. Helt enkelt för att de själva älskar den musik de spelar och har sådan spelglädje som få andra har. Det här märks tidigit i konserten när Bruno sjunger en av mina favoriter, Somebody that I used to know. Känns så fräsch och egen när han gör den.

Det som är så speciellt med dessa östgötar är att de bjuder så mycket på själva och det är även om till viss del en inrepad konsert så ges det utrymme till spontanitet och bus med varandra. Det känns som att man är hemma hos dem och de jammar loss och har det så fantastiskt kul.  Publiken älskar de här killarna. Från första början är det full fart på publiken och skulle man kommit några minuter sent skulle man kunna tro att att det nästa var slut, för så exalterad är publiken i den första låten Don’t stop me now. Och så fortsätter det hela den 2.5 timmes långa konserten. Första akten är lite lugnare än akt två. I akt två drar det igång med fullt ös då killarna går in i sina karaktärer från Rock of Ages, Drew (Bruno) och Stacee Jaxx (Peter). Man får verkligen tacka för att Rock of Ages sattes så dessa killar träffades och det klickade så fantastiskt mellan dem, annars hade vi inte fått se detta! Två härliga musikal killar som älskar rock!

Peter som Stacee Jaxx med pudelfrilla och barbröstad gör en underbar Dead or Alive. Som går över i en härlig I want to break free. Min absoluta favorit från konserten är Hotel California, en låt jag älskat sen den kom ut 1973. Ett tidigt musikminne och så härligt att få höra den live med dessa killar. Inte så förtjust i långa gitarrsolon egentligen men älskar det i Hotel California. Så fortsätter det hela konserten. Och eftersom det är deras egen konsert så får det göra sådant som de själva vill som att själva spela trummor i Beat it som en duell och där körtjejerna får stå för sången.

Då Marika Willstrand är med och körar och spelar diverse instrument så har man i år lagt in ett ”Så ska det låta” inslag för att visa hur det funkar och publiken får önska låtar, ropar färger etc så spelar de låter. Tack vare det får vi en underbar Summer of 69!

Då bägge killarna har spelat huvudrollen i Queen musikalen We will rock you så är det självklart en del Queenlåtar med som Radio Ga Ga, I Want i tall, We are the Champions och det hela avslutas med The show must go on! Och det hade gärna fått fortsätta ett tag till!

Ni som har biljetter till lördagens matine eller kvällsföreställning kommer att få en underbar rockig kväll som ni sent kommer att glömma. Och skulle man glömma så är det bara att köpa livecdn från konserten i november så kan man njuta av de flesta sångerna igen. Har ni missat att köpa den så beställ på PNMMusic.se

I höst kommer man att kunna se grabbarna igen i Jersey Boys på Chinateatern och självklart blir det julkonsterter med Peter och Matilda i december (spelplan se PNMUmusic.se)

Chess är ett av Björn och Bennys mästerverk och bara jag hör de första tonerna så tänker jag varje gång på hur extremt duktiga de är. Tänk vilken bredd de har i sin musikskapandet!

I somras såg jag Chess in Concert i Dalhalla och det var en mäktigare upplevelse, mycket tack vare den fantastiska arenan. Globen kan ju inte jämföras med Dalhalla en fin sommarkväll. Det var tom mycket varmare i Dalhalla ute än vad det är i Globen inne. Globen har de senaste gångerna jag varit där haft väldigt kallt och dragigt.

Annars var det mycket som var sig likt i den här uppsättningen, man hade bara bytt ut en Anders mot en annan i rollen som The American. Nu var det Anders Glenmark som axlade rollen. Glenmark har inte riktigt samma röstresurser som Anders Ekborg och i vissa partier märktes de lite mer än i andra. Men han hade en stor inlevelse i sin rolltolkning. Jag gillade hans ”One night in Bankkok” som passar hans popröst bättre. Inledningen på Pity the Child var bra, men han han fick mig inte att fälla någon tår i slutet av låten. Någon som däremot berörde mig väldigt mycket var Sarah Dawn Finer i sin roll som Svetlana. Hennes ”Babuskha” är helt fantastisk. I den svenska uppsättningen som den skrev till,  var den bara en trist utfyllnad, men här är den verkligen en av höjdpunkterna. En helt annan låt som verkligen berör. Duetten, I know him so Well, med Gunilla Backman är också väldigt stark. Gunilla gjorde en bra insats. Philip Jamtelid har en vädligt bra röst och hans Anthem får godkänt, men det han saknar är utstrålning. Det behövs för att att det ska lyfta ordentligt. En annan av mina favoriter från konserten är The Arbiter, väldigt bra tolkning.

Johan Schnikel som Molotov har också en väldigt bra röst, men jag är inte lika road av kosachdansen som många andra i publiken är. Till sin hjälp där har han dirigenten Anders Eljas som kränger på sig dragspelet och dansar med. Anders Eljas leder Stockholm Concert Orchestra och Stockholms Musikgymnasiums Kammarkör på bästa sätt med stor inlevelse.

Chess har så mycket bra musik så även om vissa sånginsatser svajar vid några tillfällen så är helheten en vädligt bra konsert som är väl värd att gå på. Det är så många mäktiga musikupplevelse med orkester, kör och solister. Dock får de gärna micka upp solisterna lite bättre så man hör dem även när det är fullt drag på orkester och kör.