Det här är inte någon riktigt konsert utan ett akustiskt smakprov i samband med skivsignering av albumet ”Tomorrow became today” som släpptes igår. De kommer direkt från Nyhetsmorgon där de framförde två låtar i programmet. Vara med i morgonprogram innebär tidig morgon så killarna var lite trötta sa Magnus när de äntrade den lilla provisoriska scenen inne på Bengans skivbutik. Även sminkningen skylde han på nyhetsmorgon.

Att spela inne i en skivaffär är något som Magnus trivs med för han gillar verkligen skivor. Och det var rätt mycket folk som kommit för att lyssna och köpa skivan som både säljs som CD och vinyl. En hel del som köpte vinyl vilket är kul att se.

De började med att spela ”Tomorrow became today” följd av ”My love is not blind”. Samma låtar som de spelat i Nyhetsmorgon. Här hade de inte med sig stråkar och blås så det blev lite mer avskalade versioner. Men väldigt bra. Av de två låtarna tycker jag att ”My love is not blind” är den som sätter sig snabbast för den är lite mer trallvänlig. Men gillar även ”Tomorrow became today”. En typisk Weeping Willow låt. Tredje låten var ”Go find your happiness” och Magnus ursäktade sig lite innan att de inte hade repat in de på samma sätt som de andra två och han hade en textlapp som han sneglade på några gånger. Sen var inte de övriga i bandet helt samspelta på den heller för de blev några extra ackord och lite småskratt dem emellan när de var på väg lite olika i låten. Magnus sa att repetitionen på måndag fick de nog tidigarelägga så de hann lära sig låten ordentligt innan den stundanden turnén. (börjar i Uppsala 1 april). Men lite felspelningar etc är ju bara charmigt, det visar ju att det är live. Och låten var bra. Sen bjöds det inte på mer från nya albumet utan publiken fick önska en låt och då blev det ”Burden” (från albumet ”Fear & love”).

Har inte lyssnat in mig jättemycket på skivan än, men det jag har hört hittills gillar jag, men självklart är det alltid bättre att höra det live så det var jättekul att få det här smakprovet live! Har inte bokat biljetter till någon av spelningarna på Södra Teatern/Mosebacke men är rätt sugen på att göra det! Men redan nästa lördag får jag njuta av Magnus underbara röst i Berwaldhallen när han sjunger med Helen Sjöholm. Det kommer att bli superbra!!

 

 

Niklas Strömstedt är en av artisterna som alltid har funnits i mitt liv känns det som och jag har många minnen till hans låtar. Och han har alltid haft så mysig och trevlig musik och alltid varit så himla snygg! Och inget av det har ändrats!

Även om showen heter Storhetsvansinne så märks det inte på scen, ja inte mer än att han kommer in som Gladiator i början av showen förstås. Men sen är det bara härligt mysigt och trevligt. Niklas låtar är ju för det mesta lugna underbara ballader men en och annan glad upptempo låt finns det ju också. Så man blir lite glad också! Ett bra band har med sig på scen.

Rakel Värmländer är hans sidekick och spelar hans andra jag. De delarna i showen är småtrevliga men lockar inte fram något stort skratt hos mig. Mer småleende. Att Niklas är ett stort AIK fanns har väl ingen missat och det kommer fram ett par gånger i showen. Först i sketchen där hans fru Jenny tror att Niklas använder Tinder för någon har skickat en träff på mobilen med AIKskalet och det är det ju bara Niklas som har! Nu visade det sig vara någon yngling som var på besök som hade det. Riktigt mycket AIK blev det i sketchen där Rakel som hans andra jag har stora planer på att sätta upp en mur runt Solna, bengaliska eldar på Bällsta bron och för att komma in måste man vara medlem i AIK. Inga andra fotbollslag eller fans får komma in för de har ju annan kultur och äter konstig mat, som t ex spettekaka. Men dessa planer protesterar vanliga Niklas mot. Och att det inte är fotbollslag det egentligen handlar om markeras med att sketchen övergår till låten ”Lyckolandet” som Niklas gjorde stor succé med i ”Så mycket bättre”.

Niklas har ju varit gift några gånger och numera har en stor modern familj med många barn och exfruar etc. På ett kul och personligt sätt delar han med sig om hur trixit det kan vara att få ihop när barnen ska vara hos de olika föräldrarna på somrarna t ex.

Bäst under kvällen är nog när han sätter sig vid flygeln i slutet av showen och först spelar en finstämd ”Sista morgonen”. Sen får vi höra den svenska versionen av ABBAs ”Slipping through my fingers” (Kan man ha en solkatt i en bur) för det är ju Niklas som skrev den svenska texten till ABBAs låtar till Mamma Mia. Det här är en mina absoluta favorit låtar från ABBA. Så fin. Niklas har ju vunnit Schlagerfestivalen som låtskrivare till ”Imorgon är en annan dag” som Christer Björkman vann med. Så självklart fick vi höra den och hela historien om hur låten kom till. En riktigt mysig stund som sen avslutas med lite mer uptempo. Den allra sista låten, Marie i växlen, är en riktig högoddsare och jag har nog aldrig hört Niklas spela den själv för den har Gyllene Tider lagt beslag på även om det var Per och Niklas som skrev den tillsammans. Niklas gör den minst lika bra som Gyllene Tider.

En riktigt mysig och trevlig show där man får höra de flesta av Niklas hits och jag tror inte den är någon som går missnöjd från Börsen utan man går därifrån med en trevlig och varm känsla. Perfekt för en torsdag kväll och smygstart på helgen! Dessutom var maten riktig god!

 

Alla hjärtans dag är en dag som jag har lite blandade känslor för. Har blivit alldeles för mycket kommers av den. Men en insamlingskonsert med namnet Vidga ditt hjärta! är ju väldigt lämpligt den här dagen. Insamlingen är till för att möjliggöra integrering av de 239 flyktingbarn som Sollentuna kommun ska ta emot under 2016 och om medlen räcker till även till de ”Gula båtarna”. Ett sådant fint initiativ vill man ju gärna stödja. Och att man även för njuta av härlig musik på köpet gör det ju inte sämre.

Vi gick på dagens andra konsert, kl 17 och möts av de som har varit på den kl 14. Får höra att de har dragit över och att de inte riktigt hann med allt på slutet. Men eftersom det inte är någon konsert efter vår så ska det ju inte vara något problem för oss kan man ju tycka….

Så strax innan 17 får vi gå in i aulan. Fri placering så vi hamnar längst fram i mitten. Program fick vi vid ingången så man läser ju igenom det och inser att det här kommer bli riktigt bra! Tänk att få höra Jakob Stadell sjunga en av mina absoluta favoriter, Life on Mars. Det är ju bara för bra för att vara sant!

Några minuter över 17 sätter konserten igång med Sollentuna Gosskör som sjunger Halleljuakören som över går i Hallelujah och då är kören förstärkt med Sollentuna Gospel, Juniorgospel och Ungdomsgospel. Härligt körnummer!

Så är det dags för första gästartisten, Shirely Clamp som gör en bra version av Swedish House Maffia med de olika körerna. Shirely sjöng senare under kvällen sin egna ”Jag fick låna en ängel” och sin hit ”Min kärlek”.

Men det här är inte bara en sångkonsert utan det bjuds också på dans av Kulturskolan. Ett bra dansnummer till Adeles ”Hello”.

Sen presenterar värdarna Doreen Månsson och Kicken nästa gästartist, Jakob Stadell! Men så händer nåt konstigt de presenterar också Hanna Hedlund och enligt programmet ska hon inte komma in nu, utan först nästa sång. Vad är det som händer????? Jo både Jakob och Hanna kommer in och sjunger The prayer. Underbar fin låt, men vad hände med Life on Mars??? Den kom inte nu och inte på hela konserten. Så det var helt enkelt för bra för att vara sant….förklaringen vi fick efteråt var att det fick kapa lite i programmet eftersom det blev för långt….

Konserten fortsatte enligt programmet och vi bjöds på en finstämd ”Min älskling du är som en ros” med Anna-Lotta Larsson med pianist Andreas Landegren .Senare fick vi även höra Anna-Lotta sjunga den fina ”Var kommer barnen in”. Därefter kom en positiv överraskning som jag lite hade anat via Instagram men missat när jag läste vilka som skulle vara med. Nämligen Shoo Shoo Sisters, med bland annat Matilda Grun. Matilda ser jag ju annars bara till jul på den årliga julkonserten med kusinen Peter Johansson. Under konserten fick vi höra både In the mood och deras egen Gå gå gå.

Hanna Hedlund imponerade ordentligt i den fina sången ”Besvärjelsen” om hur det är att vara förälder och älska sitt barn under tiden de växer upp.

En ny bekantskap var den unga Rose Brifleani som sjöng Ed Sheerans ”Thinking out loud”. Bra röst och hade lika vackert hår som Anna-Lotta!

Kvällens charmigaste var nog fioleleverna från Kulturskolan med sina neonlysande stråkar och som imponerade i Missisippi reel. Och den minsta tjejen såg så glad och lycklig ut när hon spelade så de smittade av sig! Hoppas hon fortsätter spela och att hon dyker upp i någon symfoniorkester eller så när hon blir stor! Kulturskolor är så viktiga så jättekul att få lite smakprov på vad de gör.

Nästa sista numret var en ståpälsversion av Anthem med Jakob med körerna och stråkar. Så bra! Ser verkligen framemot att se honom igen i Murder Ballad. (men då lär det ju inte heller bli någon Life on Mars….)

Slutnumret var Heal the World med alla artister och körer på scen, och en ny solist Jodie Haglund.

Ett bra och blandat program och imponerande att de har lyckats sätta ihop de på så kort tid. Stor eloge till Maria Stadell och Karin Runow som ledde körerna och varit de som ordnat den är fina konserten, och självklart till alla andra som varit med på teknik, ljus och allt övrigt som behövs för att få till en sån här konsert. Fint samarbete mellan Sollentuna kommun, Svenska kyrkan, alla sponsorer och alla underbara artister och alla från Kulturskolan!

Hoppas att ni fick in mycket pengar så ni kan göra bra integrationsaktiviteter för de ensamkommande barnen och att det även räcker till de Gula båtarna.

TACK!

 

 

 

 

 

Lena Philipsson har i år varit i branschen i 30 år och hon blir bara bättre och bättre skulle jag säga. Livet har inte varit så lätt för henne och hon har snurrat runt i skvallerpressen och hennes förhållande har hängts ut i tid och otid. Men trots eller om det är tack vare det så står hon, precis fyllda 50 och snyggare än någonsin, återigen på scen med en helt ny show. En show där hon vill lyfta fram sitt pianospelande så det är hon som sitter vid flygeln. Tyvärr på genrepet har man för högt ljud på sexmannabandet och alldeles för lågt ljud på flygeln så den hörs knappt. Riktigt synd för jag gillar piano .

Men det är väl det enda som jag egentligen tycker att man behöver förbättra ordentligt. Inledningen är dock lite svag mycket orsakat av det feldimensionerade ljudet. Ljuset är läckert, LENA i stora bokstäver inramat med lampor och snygga ljusramper runt orkestern (tyvärr ville inte min mobil ta något bra kort på det..). Det tar sig dock ett par låtar in då Lena spelar en finstämd version av ”Månsken i Augusti” som hon berättar handlar om känslan när hon väntade sitt första barn, Noah. Sen kommer showen loss mer och mer. Lena har ju en härlig komisk talang och hon bjuder mycket på sig själv, hur jobbigt det är att gå och handla när det står om skilsmässa på löpsedeln. Hur det är att vara småbarnsmamma som helt plötsligt har nyvuxna barn som är på väg bort. Listor som ska skrivas och prickas av, ett beroende som hon kanske ska ta upp med radiopyskologen? Hur jobbigt det är att presenteras för nya killens föräldrar som nya flickvännen, eller om det är tantvännen? Ja, hon är en ”vanlig” människa som bara har ett yrke att stå på scen. Annars är hon som vi andra i samma ålder. Fast hon är ju bara så mycket snyggare, roligare, energiskare och sexigare.  Hon slår många av de yngre förmågorna med hästlängder! Och en härligt självsäkerhet och med glimt i ögat är hon sexig och skämtar med yngre killar och en del män i publiken. Hon har till och med en låt till unga killar. Och hon bjuder på en underhållande uppdaterad version av ”Teach me tiger”. Låten som hon i sin ungdom fick sjunga till Sven Wollter. Jo, visst kommer man ihåg den versionen. Men den uppdaterade är så mycket roligare och med mer värme och glimt i ögat! Bara den är värd att gå och titta på showen för!

En annan minnesvärd stund är när hon mycket rörd och med tårar i ögonen sjunger en låt till sina barn och i bakgrunden visas ett fint bildspel på hennes barn, från bebisar till vuxna. Allt sammansatt av exmaken Måns Herngren som hon på ett fint sätt tackar och lyfter fram.  Men några andra ex har hon skrivit låtar till också som dock inte kom med på någon skiva, men som vi fick höra och som inbjöd till skratt.

Ja det här är en show där man får skratta mycket med Lena! Och istället för att vi ska få läsa skvallret i tidningarna så talar om hon det i showen, så vi vet var vi hörde det först.

Självklart får vi också höra några av hennes stora hits som ”Det gör ont” och ”Kärleken är evig” och publiken sjunger och dansar med!

Som helhet tycker jag det var en bra show med en härlig blandning av bra musik, skratt och självdistans! En show med värme! Nåt att pigga upp sig med innan våren har kommit!