Kvällens mest oväntade låt var nog en liten snutt på Roy och Rogers klassiska ”Det ska va gött att leva” som Magnus Carlson brast ut i ungefär en timme in i konserten. Men den sammanfattar väldigt bra hur det är att vara på en Weeping Willows konsert. Det är verkligen gött att leva när man är där och njuter av deras musik. Deras musik är rätt melankolisk men på ett må bra sätt. Magnus röst är så fantastisk och de flesta låtar har ett lugnt härligt gung så allt är som ett balsam för själen och man kommer in i en härlig lugn stämning. Men för lugnt är det inte för efter drygt en timme så bryts lugnet av med lite mer upptempo i den nya fantastiska ”My love is not blind”. En av kvällens absoluta höjdpunkter. Den är med på skivan ”Tomorrow became today” men att publiken redan tagit den till sitt hjärta var det inget tvivel om när sista tonerna klingade ut. Det är en jämn och bra konsert utan några svackor, men ska jag plocka ut några mer favoriter så är det t ex ”Touch me”, ”We’re in different places” och sista låten ”Broken promise land”.

Konserten är en bra blandning av låtar från den senaste skivan och gammalt och flera av de äldre låtarna är sådan som Magnus säger att det inte har spelat på länge. Och i soundchecket bestämde man sig för att slänga in ytterligare en låt, Louisa.

Det är en konsert av hög klass men utan massa krusiduller utan enkel och stilren. Snygga skräddarsydda kostymer, orientaliska mattor,  draperier som ljussätts i olika färger som blått, grön, lila och rött. Stråkkvartett och blås, Robin Nilsson och Per ”Ruskträsk” Johansson. Magnus sjunger för det mesta rakt upp och ner utan några större utsvävningar utan mest lite gung och lite tamburin. Det är Magnus röst och de fantastiska musikerna och musiken som står i fokus.

De spelar ytterligare två dagar på Södra teatern, men det är i stort sett utsålt. Tror bara det är platserna med skymd sikt som är kvar. Men den 23 augusti spelar de igen på Mosebacketerass. Men turné fortsätter vidare ute i landet och jag kan varmt rekommendera att ni skaffar biljetter.

Efter lite om och men så blev det trejde gången gillt för Murder Ballad. Kan ju tyckas mycket att gå på tre förställningar av samma musikal inom loppet av en månad, men när något är bra och bara går en så kort tid så får man ju passa på. Den kommer att sätta upp i London i höst med Kerry Ellis som Sara, övriga tre roller har inte annonserats än, men det låter ju lovande med Kerry Ellis, så det är inte omöjligt med en Londonresa i höst. Vore ju kul att se den på engelska och den svenska uppsättning är ju så bra så det ger ju mersmak! Intressant är det dock att man inte har samma namn på killarna i Sverige som i den engelska uppsättning, där heter de Tom och Michael.

Men här hemma så njuter vi av Patrik Martinsson som John och Jakob Stadell som David. Vilka fantastiska röster som dessa killar har och deras inlevelse i sina karaktärer är superbra. Anna-Maria Hallgarn som spelar Sara och som slits mellan sina känslor för John och David är superb. Och sist men inte minst Hanna Hedlund som berättaren/bartendern. Alla har sådan intensitet i sina roller. Man blir helt insugen i historien. Allt mästerligt regisserat av Morgan Alling.

Musikalen växer för varje gång man ser den för, för varje gång kan man titta lite mer på de olika karaktärerna när det inte är de som är i fokus, särskilt Hanna ska man inte missa att iaktta lite extra. Hennes blickar när hon följer triangeldramat är verkligen levande och talande. Om blickar kunde döda….

Men nu är det bara en föreställning kvar, den 7 april, så har ni inte sett den gå och se den! Finns lite biljetter kvar!

Sen får vi hoppas att de vågar sig på och sätta upp någon annan musikal framöver så vi får möjlighet att njuta av dem igen.

Anna-Maria är med i Carmencita Rockefeller om har premiär den 12 april på Scalateatern och som spelas 6 gånger i april.

Mariah Carey är en av de största sångerskorna med sin enorma röst och har ett antal hits bakom sig och som man har hört hur många gånger som helst på radion. Det är 13 år sedan hon sist var i Sverige. Innan hon gav sig ut på sin världsturné, The Sweet Fantasy Tour har hon haft show i Las Vegas. Så ikväll var det dags för Stockholm att få besök.

Jag har inte någon Mariah skiva, men hennes stora hits har man ju hört på radion och det är alltid kul att se en världsstjärna på scen för de brukar kunna bjuda på en bra show. Mariah är inte något undantag. Som den sångdiva hon är blir hon inburen på en divan av sina sex vältränade dansare till låten Fantasy. Sen brakar showen loss. Det är en snygg ljus- och bildshow hon bjuder på. En snygg fjäril i olika färger återkommer då och då. Läckra färgkombinationer. Fina solnedgångar bjudes det också på. En cirkel som för tankarna till James Bond. I låten ”I’ll be there” sjunger hon duett med Michael Jackson på film och i underbara ”When you belive” från Prinsen från Egypten sjunger hon duett med Withney Houston med hjälp av film. Snyggt gjort och fin hyllning till Withney och Michael. Andra favoriter från kvällen är covern på ”Against all odds” ”Emotions”och självklart ”Heros” och den helt oförglömliga ”Without you” som hon avslutar med. I den blommar hon ut och det är så mäktigt att se och höra den live. En av de riktigt stora powerballaderna! Otroligt bra. Värd att gå på konserten bara för den!

Mariah har ett antal klädbyten och då får en hennes dansare eller kören sjunga. I ett klädbyte presenteras bandet och dansarna. Lite slås tempot av då, men i och med att det mest är ballader under showen så stör det inte lika mycket som om det hade varit en mer upptempokonsert. Konserten är bara 1.30 ca och om man har ett riktigt stort Mariah Carey fan skulle jag tycka att det var lite snålt. För mig var det helt lagom. Det var en hel del stora fans på plats. Man såg många VIPpåsar och även killen som jag tror hon kallar för ”Lambi”. I alla fall var det en kille som innan konserten började tog kort på ett lammkramdjur och sen kommenterade hon att hon såg honom från scenen. Även på hennes FB så nämner hon honom. Kul att hon uppmärksammar sina trogna publik!

Allt som allt, en trevlig och läcker konsert, otroligt bra röst och några helt fantastiska powerballader!

Poesi är väl inte riktigt min grej, men när jag läser att den musikaliska artisten ska vara Per Persson (tidigare Perssons Pack) då kommer jag på lite andra tankar. Priset är också bara 80 kr så det är det ju väl värt att få höra Per sjunga lite. Sist jag såg honom var för ett antal år sedan på Nalen om jag inte minns fel. Han och Packet har spelat på Nalen efter det men det är alltid svårt att få tag i biljetter till dem och för något år sedan hade de sin sista spelning. Men det var inte direkt någon rusning till de här biljetterna och att se Per Persson spela på en poesiafton var väl minst sagt lite oväntat.

På programmet var det först 4 poeter som visade sig bli tre då den förste inte kom (hade tyvärr hamnat på akuten). Så lite paus och så var det dags för Per. Det var härligt att få höra honom live igen. Även om det inte var någon som sjöng med i den klassiska frasen i Hanna, ”Full fullare fullast var jag…” annars brukar det tas i och skrålas ordentligt i den av hans vanliga publik. Sen blev det Gråmåne på önskan, ”Tusen dagar härifrån” och avslutningsvis ”Bröllopsdag” Första låten har jag tyvärr glömt vilken den var… Per verkade trivas på scen och hade nog gärna sjungit några fler låtar, men det var fler poeter på programmet. Men bästa poeten den här kvällen för mig var Per. Många tycker nog att hans musik mest är fyllelåtar, men det är riktigt bra låtar med bra texter om man tar sig tid och lyssna. Och han har inspirerat många singer songwriters efter som Love Antell, Håkan Hällström och Lars Winnerbäck. Och personligen så tycker jag han är absolut bäst av dem, även om några av de andra har blivit mer folkliga.

Av poeterna som deltog under kvällen så var Magnus William-Olsson med sina lite komiska djurdikter och Bob Hansson (Bob Hund) bäst. Helt enkelt för att de kunde förmedla sina dikter. De kunde läsa upp dem på ett sätt så man lyssnade. Det lyckades tyvärr inte de andra med lika bra.

Sen hade det ju varit lite trevligare om det varit värme på inne i lokalen. Lite udda att alla i publiken sitter med jackor på inne…

Men jag var nöjd med att få ha hört och sett Per Persson live igen!

Svenska stjärnor är en konsertserie som Berwarldhallen har haft några år nu och där olika svenska artister sätter ihop ett program, ofta med stycken (låtar) som man inte har hört dem göra förut eller tillsammans med den artisten de framträder med. Turen har nu kommit till Helen Sjöholm och Magnus Carlson (Weeping Willows) och enligt programmet utlovas Depeche Mode, Nicke Cave, David Bowie m fl så det låter väldigt lovande! Två riktigt bra röster och Radiosymfonikerna kan ju bara bli jättebra!

Programet är fyllt av klassiska poplåtar, eller som Magnus och Helen uttrycker det låtar från pojk/flickrummet. Låtar som man har lyssnat på många många gånger. Konserten inleds med en fantastisk version av Depeche Modes ”Enjoy the Silence”. Och lite senare sjunger Magnus en annan Depeche Mode låt ”Somebody” och han gör det helt fantastiskt. Absolut en av höjdpunkterna på konserten. Och det är så härligt att se hur lycklig och glad han är att få sjunga med symfonikerna. Flera gånger återkommer han till hur stort det är för honom att få sjunga Somebode med dem! Det trodde han nog inte när han lyssnade på den i pojkrummet. I andra akten kommer en annan av mina favoriter, Wicked Games (Chris Isaak) och även den gör Magnus med bravur. Vilken känsla han har i rösten! En av de bästa versioner jag har hört av den låten. Mäktigt med symfonikerna.

Helen gör en underbar ”I almost had a Weakness (Costello). Har hört den förut med henne och den är lika fantastisk varje gång. Hon lever sig in i texten på ett härligt sätt. Som vanligt. Få kan tolka texter som Helen.

Den 11 januari blev Hans Ek väckt av ett pling från en nyhetssida. Nyheten om att David Bowie hade dött. Så självklart gör de några låtar av Bowie också. En väldigt imponerande  och pampiog version av ”Heros” avslutar första akten. Där både solisterna och orkestern visade vad de kan.

Andra akten inleds like storartat som den första, men Nick Caves fantastiska ”Where the wild roses grows”. Den är så dramatisk och både och Magnus och Helen får det att låta som att det är deras låt. Precis som de gör med sista låten på programmet ”Fix You” (Coldplay). Från första till sista låten var det bara bra låtar, vilket program. Det är så häftigt att höra dessa poplåtar framförda av så bra sångare uppbackade av symfonikerna. Man bara njuter hela tiden. Helen och Magnus är en perfekt match för det här materialet! Hoppas att de gör mer tillsammans framöver!

Konserterna sålde slut på nolltid och även extrakonserten, men om ni inte har varit på någon av dem så misströsta inte. De har spelats in och kommer att sändas i radio så småningom. Så håll utkik efter det! Det är väl värt att lyssna på! Om bara ett par veckor så får jag återigen njuta av Magnus Carlson röst, då med Weeping Willows, men den här konserten kommer jag att minnas länge!