Det här var första publikgenrepet och då får man räkna med att allt inte sitter helt perfekt och sen till premiären kan saker och ting ändras. Så man får ta det för lite vad det är när man ser ett genrep. Och det var några ställen som texten tappades men på det stora hela inga stora misstag eller klavertramp.

Det är en enmansrevy med Lars Göran Persson där han funderar på livet. Lars Göran är skådespelare och det märks på sången. Han agerar bättre än han sjunger. Sångerna som har valts är rätt entoniga och revyn hade tjänat på om det hade varit lite mer fart i dem. Nu blev det en entonig föreställning som kändes längre än de 55 minuter den är. Fyndigast var översättningen på Beatles Imagine, som nu blivit I magen. Lite fart var det i en låt som handlar om att han talar med djuren. Där får han uppbackning av en kör från Stadsteatern, gick lite snabbt men såg ut som det vara stora delar av Cabaretgänget med bland annat Rikard Fux och Niklas Whalgren. Men kan ha sett fel för det var en kort sekvens som filmen med kören var på. Så ni som vet om det i förväg kan ju kolla lite extra.

Han spelara på diverse instrument, till och med vinglas.

Finns vissa underfundigheter i den, men för att förstå referenserna så behöver man vara minst 40+ för annars hänger man inte med. Det märktes också på publiken att de som var 55+ uppskattade den mer.

I och med att det var ett genrep så ingick inte någon soppa. Men när man äter en av deras goda soppor, det goda brödet. Dricker en kopp te/kaffe med deras supergoda Brownies så får man den helhetsupplevelse som det ska vara på soppteatern. Just här tror jag att maten kommer att ha en större roll än föreställningen, ibland är det tvärtom.