För exakt 50 år sedan var det en popbandstävling på Solliden där Björn Skifs (Slam Creepers) och Tommy Körberg (Maniacs)  möttes och tävlade och Björn med bandet Slam Creepers gick segrande ur den striden och sen dess har de inte mötts på scen. Förrän Tommy dök upp som hemligt gäst på Björns show Lite nu och då på Göta Lejon och utmanade honom på en revansch. Och att det var populärt visade sig när biljetterna släpptes. Tanken var ju att det bara skulle vara en konsert men den såldes ut snabbt och både en och två extra kvällar lades till. Lär finnas ett fåtal biljetter kvar till söndagens konsert. Kan ju rekommendera att ni kollar och bokar dem direkt och läser klart det här sen!

För den revansch vi fick vara med om var helt enorm. Björn med egna musiker i röd ringhörna och Tommy med sina musiker i blå ringhörna. De äntrar scenen i boxningsrockar och tidigt får vi höra låtarna de tävlade med. Tommy med Beach boys ”Dont worry baby” och Björn med Van Morrisson ”Go on home, baby”. Men de förklarar tidigt att de inte ska ta på sig några boxningshandskar och inget blodbad kommer att utspelas på scen. De skulle ju behöva ta av sig glasögonen och då skulle de inte se och hitta varandra… de har ju blivit lite till åren. Björn var 19 år då det begav sig och Tommy var 18. Och själv var jag inte ens född! Men det verkar lite som om ”gubbarna” druckit ur ungdomens källa och är tillbaka på 60talet. Ja ser man till kroppsfysiken så har ju Björn kvar sin tonårskropp, medan Tommy har lagt på sig lite rondör vilket han återkommer till då och då för han måste ibland väga in sig. Men även om de har åldrats så har inte rösterna blivit sämre. Bägge har röster som är bland de bästa vi kan hitta i Sverige. Vilket tryck de har i sina röster!

Det är verkligen imponerande att de har kvar sina röster och lika imponerande är det att musiken som de spelar håller än och är så suveränt bra! Jag var som sagt inte ens född är musiken kom, men det här är låtar som håller 50 år senare och är lika bra. Frågan är hur mycket av dagens musik som kommer att spelas på konserter om 50 år, eller är det den här typen av låtar som kommer att leva kvar då? Kvällen är en kavalkad av underbara 60tals låtar. Och det är i stort sett bara covers framförda av världens bästa coverband! Det är en kväll när vi inte får höra en enda av deras egna stora hitar, inte ens ”Judy min vän” som är från 69 fick vi höra. Ingen Michelangelo eller Anthem. Men helt ärligt så saknade man inte dem den här kvällen för det var så många bra låtar vi fick höra och det kändes som om det är ett engångs tillfälle. Är ju inte det vanligaste att Tommy Körberg river av en riktigt rockig låt (White room) och leder en duell med elgittar/bas i mitten. Det bjöds på Kinks, Animals, Beatles, Beach Boys och många fler och det var helt suveränt. En av mina favoriter är ”You lost that loving feeling”. Låten som vi nog alla minns från Top Gun, men som The Rightous brothers sjöng redan 1964. Ikväll är den en underbar duett mellan Björn och Tommy.

Det är roligt och kul mellansnack där de minns tillbaka och hyllar musik de älskar. Eward af Sillén har varit med och skrivit manus och det är på pricken rätt. En fulländad konsert och publiken älskar det! Och den har sommaren har gubbarna som passerat 65 visat hur man rockar på scen! Springsteen regerade i Göteborg, Badrock på Visby (som jag dock inte såg) och så nu Björn och Tommy här på Solliden.

Det var fullt ös i två timmar och sen vandrade jag hemåt i den ljumna sommarkvällen. En underbar sommardag, med sol och bad och fantastisk konsert! Svensk sommar när den är som bäst!

Idag var det en fråga om hösten skulle vinna eller om sommaren skulle fortsätta att dominera. Morgonen var grå och kulen och på flera ställen i Stockholm kom det skurar, även ute vid Sjöhistoriska där publiken började ansluta redan vi 10tiden. Men ju mer det närmade sig konsertstart desto blåare blev himlen. När vi anlände vid 12.30 tiden var det en del publik på plats men man märkte att morgonen varit grå. På scen pågick soundcheck och repetition med dagens sångare Peter Jöback. Så till tonerna av Music of the night på svenska gick vi runt och tittade efter en bra plats och hittade en vid ena kanten av scenen på solsidan. Så vi slog oss ned och njöt av att få höra alla dagens sånger av Peter.

Därefter kunde vi i solskenet äta vår spartanska picknick och avnjuta lite musik av ungdomar från Konserthusets sommarmusiker och sen var det ett samtal mellan DNs kulturchef Björn Wiman och DNs musikkritiker Martin Nyström.

Strax innan kl 14 börjar Kungliga filharmonikerna ta plats på scen och Konserthusets chef Stefan Forsberg äntrade scenen för en kort inledning innan han presenterade dagens värd, Kattis Ahlström och dirigent Karina Canellakis. Så var musiken i full gång och allt som allt var det 14 nummer som spelades under dagen, varav 4 inte fanns med i programmet. Det bjöds bl a på Tjajkovskij, Debussey och vår svenske Hugo Alfén. Peter valde att framföra två sånger från sin franska skiva, Aznavours ”Jag såg mig redan där” och Brels ”Sång för gamla älskande”. Det är nästan 5 år sedan skivan kom och det var ett tag sedan man hörde honom sjunga något från den så det var kul att han plockade fram dem igen. Passar så bra med underbara Filharmonikerna. Han hade texten till dem med sig och han och Kattis skojade om att nu behöver man ju ha lite stor text för att se när man blivit lite ”gammal”…  En sommardag i Stockholm så är ju hans ”Stockholm i natt” nästan självklar så den fick vi också höra idag. Den är alltid lika underbar att höra live.

Det blev även lite allsång där Peter strax innan konserten blev tillfrågad om han ville vara med så han och Kattis kämpade lite med tyskan till Beethovens ”Månaderna” (symfoni nr 9). Det blev lite enklare för dem och publiken när de övergick till den svenska texten ”Januari börjar året….”

Den ordinarie delen av konserten avslutades med Bernsteins ”Mambo” ur West Side Story och sen blev det avtackning och blomning. Då fick Peter frågan om han inte kunde sjunga någon musikal och då kom förstås ”Music of the night” nu i den svenska versionen som Peter ska sjunga i premiären av Fantomen på Operan om exakt 1 månad på Cirkus. Lät väldigt bra och han blev helt rätt belönad med en stående ovation av den stora publiken som var på plats. Brukar vara någonstans runt 40 000 som samlas en eftermiddag i Augusti för att njuta av klassisk musik och en av våra bästa solister. Glada toner med Filharmonikerna följde den stora publiken när den packade ihop. Stor eloge till dirigent Karina Canellakis som med stor energi ledde de fantastiska filharmonikerna

Blir spännande att se vem som får äran att vara solist nästa år! DNkonserten är ett så härligt sommarinslag!

Kvällens föreställning av parkteatern är lite speciell eftersom de normalt sett håller till i Stockholm, men Sollentuna kommun frågade dem om de kunde köpa ett gästspel och det gick ju bra. Så kvällens föreställning i den härliga parken vid Edsbergs slott är den enda den här sommaren. Men det var väldigt bra uppslutning, publiken fyllde snabbt alla bänkar och det var fullt med folk på gräsmattan och den lilla vallen, så man kan ju hoppas att gästspelen blir fler nästa år. Edsbergs/Sollentuna publiken verkade gilla det som bjöds den här fina sommarkvällen. Men det var länge tveksamt om det skulle bli sol eller regn för vädret alternerade hela dagen mellan sol och väldigt kraftiga regnskurar. Men någon timme innan det skulle börja så var det solen som segrade över regnet och det blev en ljuvlig kväll för parkteater.

Hellsingland är en föreställning som har spelats på Soppteatern som en hyllning till Lennart Hellsings oändliga rad av rimmade verk. Lennart var själv en flitig gäst på soppteatern. Fortfarande när han var 95 år fyllda fortsatte han att dagligen skriva nya verk. Han hade planerat att ta ett sabbatsår nästa år, men gick tyvärr bort efter mer än 70 års skrivande.  Albin och Fredrik berättade varmt om de gången som de var och besökte honom i hans lägenhet för att spela upp några av de tonsättningar Fredrik gjort tillsammans med Mette Herlitz. Vid det tillfället fick de även läsa ett helt nytt verk, Copernicus, som inte är utgivet med som finns med i föreställningen. Föreställningen är knappt en timme men det är en timme fylld med värme och fin känsla för Lennart Hellsings vuxen-vers-ioner. Den som väntar sig Krakel Spektakel ska inte komma för inte ens i ett extra nummer bjuds det på det. Inte den här kvällen i alla fall. Och det är precis som det står i presentationen, en vuxen kväll. Själv var jag innan den här kvällen bara bekant med barnramsorna, men det var många kluriga verser som vi fick höra den här kvällen. De flesta underbart sjunget av Albin eller Fredrik. Någon enstaka var inte tonsatt.

Hellsingland spelas i Stockholm 9-13 augusti och kommer då att introduceras av Sissela Kyle. Men den här kvällen var det Albin som fick stå för presentationen eftersom Parkteatern har så digert program och Sissela var på en annan föreställning.

Parkteatern är alltid trevlig att gå på och den här föreställningen är inget undantag så har du en ledig kväll, packa picknick, ta med filt/stol och bege dig till Långholmen, Hägerstensåsen eller Skytteholmsparken så kan du njuta av Albin och Fredriks sång och få en tankeställare och ett skratt av Lennart Hellsings underfundiga rim. 

När man vaknar med ömmande handflator och lite skrovlig röst, ja då vet man vad man gjorde kvällen innan och ett par minuter in på det här dygnet. Man har varit på en av Springsteens maratonspelningar!

Springsteen och E Street Band är på sin The River tour och kvällens spelning var den tredje i Göteborg, som jag tyvärr inte var på. Kvällens spelning var lite speciell på flera sätt. E Street Band hade varit på plats i Göteborg ett par dagar men inte Bruce. Han var på Irland och tittade på hästhoppning där dottern deltog. Så han flög in för en dag, anlände till Ullevi ca 17,30. Den lite sena ankomsten till Ullevi kan ju förklara varför han inte gick på förrän 20.30. Efter konserten flög han direkt till Irland igen, så ingen natt i Göteborg. Frun Patti Scalfa var inte med utan stannade på Irland. Till skillnad från de andra två konserterna bjöd Göteborg på underbart sommarväder, varmt och kortärmat räckte hela kvällen. Inget regn under den här konserten!

Springsteen och Ullevi är något speciellt och den här kvällen fick han ett häftigt välkommande. När det går på scen så sträcks alla händer på läktarna upp med papper i gult eller blått som bildar texten ”Welcome Home”. Och med ett sådant mottagande var han ju tvungen att göra något speciellt. Så efter första låten ”Meet me in the City” kommer orden som så många hade väntat på och som var det som turnén från början handlade om nämligen att spela albumet ”The river” från start till slut. Nåt som många journalister och hard core fans väntat på sen de tre oförglömliga konserterna på Friends arena 2013 där han under 3 kvällar spelade ett album per kväll, ”Born to Run”. ”Darkness of the edge of town” och sista kvällen ”Born in the USA”.

”The river” är ett dubbelalbum och att spela det i från början till start är inte det mest konsertvänliga för det  har sina toppar och dalar, men det är häftigt att ha varit med om det. I USA spelade han det, men när han kom till Europa så släppte han det och hade mer en vanlig blandkonsert. Vad jag vet är det bara i Paris han har spelat hela ”The River”. Så nåt som jag troligen aldrig kommer att uppleva igen. Även om jag nog är mer en ”Born in the USA” album människa. Men ”The river” innehåller en rad fantastiska låtar som ”Hungry Heart” (som han tyvärr även ikväll överlåter stora delar till publiken att sjunga” ”The River”, ”Sherry Darling” ”Independence day”, ”Out inte the street”, ”You can look”, ”I wanna marry you”, ”Point blank, ”Cadillac ranch” och ”The price you pay”. Ja några av de här var helt fantastiska versioner. ”Point Blanc” var så ödesmättad så det nästan gjorde ont. Och ”Cadillac ranch” fick som vanligt hela publiken att dansa loss. Så läcker med alla mobiltelefoner som lyser upp i ”Drive all night”, läckert saxsolo av Jake Clemons och en viskande Bruce i sista versen.

Efter ganska exakt två timmar när tonerna av ”Wreck on the highway” tonar ut säger Bruce enkelt ”That was The river”.  Antingen är Bruce sämst på mellansnack eller så är han bäst, för varför slösa tid på mellansnack? 99% av mellansnacket är helt enkelt ”One, two, three” och så är det igång med nästa låt. Andra artister tar chansen att pausa med lite mellansnack, men inte arenakungen Springsteen. Mannen som om exakt 2 månader fyller 67 slösar ingen energi på mellansnack och behöver inte någon paus. Han kör bara på! Och vilken energi! Efter ”The River” albumet så drar han igång ”Badlands” som verkligen tänder hela publiken. Fortsätter med ”The promise land” och några låtar senare så är det en helt suverän ”Because the night” som avlöses av ”The rising” och ”The land och hope and dreams”. Och där någonstans brukar bandet tacka för sig och sen blir det lite extra nummer. Men inte den här kvällen. Springsteen och bandet går inte av scen en enda gång utan de ångar bara på! Så ungefär 2.45 in i konserten när de flesta andra stora arenastjärnor för länge sen har packat ihop och åkt till hotellet ja då gör Bruce nåt helt annat, han ökar och ökar och ökar! Högre och högre växel ända in kaklet! Och hela publiken är med förstås när introt till ”Born in the USA” kommer. Följt av ”Born to Run”, ”Seven night to Rock”, ”Dancing in the dark”, ”Thenth avenue feeze-out”, en helt galen ”Shout” och det som till sist blir det galnaste upploppet och värsta spurten av dem alla, Ullevis egen stadium breaker, ”Twist and shout”. Och självklart mitt i den så ropar han ”Let´s test the stadium” och börjar hoppa upp och ner och hela publiken hoppar med! Vilken annan artist kör ett drygt 45 minuter gympapass med publiken efter att han har avverkat 2.45? Det är bara Springsteen som fixar det. Och visst den här konserten blev bara 35 låtar lång och bara 3.33 lång typ. Tidigare i Göteborg hade han hållit på nästan 4 timmar och gjort 38 låtar så inte hans längsta. Men tror inte att Göteborg stad tillåter att han håller längre än till midnatt. Och med Bruce ord ”Jag vill tacka Sverige! Jag älskar er” och Twist and Shout i huvudet så dansar vi ut från Ullevi i kortärmat efter midnatt.

Och även efter den här Brucekonserten har jag fått mitt sällskap som inte tidigare sett Bruce live säga ”Säg till när han kommer nästa gång. Jag följer med”

Bruce på en stor arena med E Street band går inte att slå! Han är bara den bästa livartisten!

Frågan är bara, kommer han att komma tillbaka med E Street Band och en sån här konsert till?

Vad vore en sommar utan allsång? Allsång på Skansen har ju blivit så stort och så mycket folk så det är inte lika mysigt att gå dit längre. Nej desto mysigare är Allsång på Fredriksborg under ledning av två underbara musikalartister, Hanna Hedlund och Jakob Stadell.

Fredriksborg ligger långt ut på Värmdö och man kan njuta av lantliv, skärgårdsliv och varför inte ta ett dopp i havet på vägen ut? Väl framme kan man njuta av en fantastisk utsikt vid Fredriksborgs fästning och se en strid ström av kryssningsfartyg passera förbi i farleden. Har man inte ätit innan kan man antingen äta medhavd picknick eller av matens om hotellet serverar. Ceasarsallden i Orangeriet var riktigt smarrig!

Så mätt och belåten kan man sen njuta av härlig allsång med Hanna och Jakob och deras musiktrio. Eftersom vädret var lite ostadigt, växlat mellan sol och skurar under dagen så valde man att ha kvällens allsångspremiär i ett partytält, annars är tanken att det ska vara ut.

Kvällen bjöd på en fantastisk bra blandning av solosånger, duetter och allsång. Hanna och Jakob bjöd tillsammans bl a på Kristina från Duvemåla på 7 minuter, Rock of Ages, medley av sommarplågor och ”Som skapta för varandra” ur Livet är en schlager och en bra version av”Marvin Gay and get it on”.  Jakob bjöd på en fantastisk Anthem. Han har en sådan underbar röst. Även ett Robert Broberg medley framförde han.  Hanna tycker jag blir bättre och bättre för varje gång jag hör henne. Blev ju väldigt imponerad av henne i Murder Ballad och det står sig. Ikväll bjöd hon på Ted Gärdestad och en fin låt om barn som jag tyärr glömt vad den heter. Väldigt finstämt sjunget av Hanna.

Hanna har ju också vunnit körslaget och därför fick hon äran att värma upp oss i publiken inför allsången med lite uppsjungning, körandning och olika styrka. Vi var inte så många i publiken men alla sjöng med och verkade trivas. Till och med hunden som var där skällde gillande efter sista tonen på Anthem! Ja nu var den ju inte allsång förstås. Allsången inleddes med  Berghagens ”En kväll i juni” och avslutades fint med ”Ta mig till havet”. Allsångshäftet var somrigt fint med blommor och vy från Fredriksborg.

En riktigt trevlig kväll med ett program på ca 1,5 timme. Lagom blandning av allsång och sång av Hanna och Jakob. De spred en härlig stämning. Hanna och Jakob kommer att hålla i allsång ytterligare 3 måndagar kl 19, så ta chansen att uppleva allsång i skärgården med dessa underbara artister!