Det var några år sedan jag var på Stjärnjul, men nu när Bruno skulle vara en av gästartisterna så var det ju bara att slå till. Det är 24 året i rad som Rönninge Show Chorus och The EntertainMen bjuder in några gästartister att vara med på sin julkonsert. Och de har haft många bra arister under åren och inget undantag i år alltså. Och det är inte vilka som helst som står på scen. Rönninge Show Chorus tog VM i körsång i Las Vegas i år. The EntertainMen har tagit EM-silver i barberhop. Kapellmästaren Mattias Bylund var delaktigt i Grammisen för Årets Album med Taylor Swift. Mattias hade gjort stråkarrangemangen. Nina Söderquist vann ju West End tävligen och en roll i Spamalot. Bruno har gjort succé i ett antal musikaler och utsålda arenor! Janne Åström är the grand old man som varit med länge. Sist men inte minst Björn Kjellman som bl a vunnit Guldbagge. Så nog passar namnet Stjärnjul väldigt bra, idel stjärnor på scenen!

Körerna står för de klassiska julsångerna med stor inlevelse och glädje och väldigt stämningsfullt.  Det är så mysigt att höra alla härliga julsånger och Chrismas Carols. Men allt är inte i vanlig klassik tappning, The EntertainMen gör ett härligt och kul popuri om Staffan Stalledräng på alla melodier utan den vanliga, tex Don’t worry be happy. Bruno är solist på Gläns över sjö och strand. Janne tar i för kung och fosterland i Adams Julsång/O helga natt. Lite annat arrangemang i verserna som ger mer tyngd åt texten men refrängerna är klassiskt mäktiga med förstärkning av kören. Och jag blev så glad att Bruno sjöng en av mina absoluta julfavoriter, ”All I want for Christmas”. Han sjöng den till Nina som kontrade med Queens ”I want it all” och det blev en bra mix av låtarna. En annan favorit var Bonnie Tylers ”A total eclips of the heart”. Både Bruno och Nina glänste i den. Nina gjorde också en väldigt bra version på ”Gabriellas sång”. Väldigt passande med två så bra körer. Janne bjöd på Cornelis ”Somliga går i trasiga skor”. Men kvällens gåshudssång var utan tvekan Brunos ”Vem ser ett barn”. Vilken inlevelse i denna fantastiska sång. Alla tre artiser har verkligen bra röster och kan ta i ordentligt.

Lika bra röst har inte Björn Kjellman, men han bjöd på julsång och visade lite av sina schlagerkunskaper. Det är inte bara schlager han kan utan han är även bra på språkbrytningar och dialekter vilket han gav prov på. Nu var ju hans uppgift för kvällen att vara konfrencier och det gjorde han med bravur.

Konserten avslutades med att alla sjöng Santa Claus is coming to town och jag tror att det flesta som gick därifrån nynnade på den på vägen hem.

En väldigt bra blanding av julsånger och andra helt fantastiska låtar. Två konserter kvar och tror det bara finns biljetter kvar till morgondagens kvällsföreställning. Kan verkligen rekommendera att ni skaffar biljetter för bara Brunos ”Vem ser ett barn” är värt priset och så får ni allt annat på köpet!!

Konsumtionsföreningen i Stochholm firar 100 år i år och liksom många år bjuder man in medlemmarna till The Show of Christmas för det facila priset av ca 100 kr. Brukar snabbt bli slutsålt så i år slog de på stort och hade två konserter.

Julen är ju förenad med traditioner och de ska ju hållas så även i år var The Show of Christmas helt utan julanknytning förutom ”Ser du stjärnan i det blå” där t o m Mark Lewengood sjöng med. Mark var som vanligt en helt underbar trevlig konfrencier. Inburen på en tron av starka brandmän.

En bra blandning av artister. Alcazar bjöd på den ena discohiten efter den andra, som I’m not a sinner nor a saint, Blame it on the disco osv. Inte en lugn stund där! Och innan applådtacket drog de vidare till Börsen och sin show där. För ett par veckor sedan var Danny gästartist hos Rennie Mirro på Swinging Wednesday där han visade en liten annan sida av sig och gjorde en underbart fantastisk Amazing. Ikväll var det tillbaka till gummibollspopen. Givetvis blev det Amazing men i den vanliga tappningen och han studsade glatt omkring. Vi fick även en del av hans nyare svenska material som ”Dö för dig” och ”Det brinner i bröstet”. Dock gjorde han inte någon av låtarna från Så mycket bättre. Men det var ju flera ”Så mycket bättre” artiser på scenen och Lisa och Miriam gjorde duett av ”Allt jag behöver nu” med textändringarna som Miriam gjorde. Det var kul att se dem göra den tillsammans. Annars har jag lite dålig koll på Miriam. Lisa bjöd på flera av sin underbara låtar och det är alltid lika underbart att se och höra henne på scen. Hon har sån karisma och utstrålning och är lite lugnare än de andra. Lugn är ju inte Lena PH precis, förutom när hon bjöd på en finstämd låt vid flygeln. Annars var det full fart på henne i bl a ”Jag är ingens älskling” ”Mitt namn är Lena PH” och ”Kärleken är evig”. Hon kan verkligen konsten att få en 20 år gammal låt att låta modern och häftigt. Fullt ös på den damen!

I många shower med blandade artister så brukar de göra lite udda duetter tillsammans. Sånt som de inte gör annars. Men nåt sånt är det inte på The Show of Christmans. Här kör alla sina egna låtar i lite blandad ordning och det är väl det enda som skulle kunna bli lite bättre och lyfta The show of Christmas ett snäpp till.

Men det är ändå en härlig och proffsig show och det blir intressant att se vilket artistgäng de får till nästa år!

Så var det dags för säsongens sista Swinging Wednesday på Haymarket. Var sagt att Rennies två vapendragare skulle vara med men tyvärr var Karl Dyall ordentligt förkyld så det blev ”bara” Joakim Bergström. Vilket absolut inte är bara. Det är så underbart att se hur samspelta de är och de sjöng mycket tillsammans under kvällen. En av kvällens riktiga höjdare var ju utan tveka Begging. Så suveränt bra. Men det var några bonusgäster som dök upp. En av killarna som jobbade på Haymarket kom upp och sjöng med Rennie i en låt och han hade en riktigt bra röst. Så bjöds det på stepp!!! Inte av Rennie utan av en kille som jag tror heter Jonas Nermyr. Men kan ha hört fel på namnet. Steppa kunde han i alla fall!

En annan höjdare under kvällen var den mäktiga ”I who have nothing” med Rennie. Där visar han verkligen att han kan sjunga.

Eftersom det snart är jul blev det lite julprat. Stackars Rennie har det inte lätt med en familj med blandade religioner, allergiker, vegetarianer, rawfood etc. Inte mycket kvar på det julbordet inte. Och när det gäller julsånger så inte var det White Christmas vi fick höra utan den lite mer suspekta ”Trim your tree” till publikens jubel.

Ja det jublades ordentligt den här kvällen för publiken gillar verklingen Rennie, bandet och gästerna. Och det är ju så härligt med livemusik med bra musiker och röster!

Hoppas verkligen att de fortsätter med Swining Wednesday i någon form i vår för det har varit så härligt! Stort tack Rennie, Jan Radesjös band och alla underbara gäster för de här onsdagarna!

Ibland ska man kanske kolla lite mer vad det är man bokar en biljett till, men det lät ju så jättebra med att Magnus Carlson skulle vara med i en Bowiehyllning på Berwaldhallen. Bowie har ju så många bra låtar. Och får väl erkänna att full koll just på vilka som ingick i hans sk Berlin Triologi. Men ibland blir det inte som man tänkt sig…

Det visade sig att det var ju inte bara Bowie om stod på programmet utan även Philip Glass, Brian Eno, Iggy Pop och Kraftwerk. Men det insåg jag alltså inte förrän efteråt. Tyckte att Transeurope Express lät väldigt mycket Kraftwerk, men att det ändå var en Bowie låt.  Nu var det ändå en låt som jag gillade under kvällens föreställning för jag har alltid varit lite svag för Kraftwerk och deras elektroniska musik. Kören Zero8 bidrog med sången på bland annat just Transeurope Express.

Bowies Berlintriologi innehåller en hel del instrumentala låtar och han exprimenterade med olika ljussättningar osv. Och Radio Symfonikerna är ju alltid väldigt duktig och man blir imponerad av att de verkligen kan spela allt. Men alla delar under kvällen var inte helt i min smak. Kvällens solister var Jennie Abrahamsson som med sin spröda ljusa röst gav en väldigt speciell och fin ton till sina tolkningar. Gillade speciellet This is not America. Moto Boy hade kvällen till ära tagit på sig sina röda skor, men det var det enda som vi fick av ”Let´s Dance” under kvällen. Men Moto Boy tolkade Bowie pch annat under kvällen väldigt bra och hans magra/tunna kropp och lite bleka ansiktsfärg påminde ju också utseende mässigt om Bowie. Men allra bäst var Magnus Carlson. Hans tolkning av ”Ashes to Ashes” var precis jag hade förväntat mig av kvällen. En bra tolkning av en kille med en fantastisk röst. Hade gärna hört mer av honom under kvällen! Som god tvåa kom Heros med alla tre solister. Det var en maffig avslutning på första akten.

Hade det varit mer sånger av Bowie så hade det här kunnat bli en superbra konsert. Nu var det rätt mycket upp och ner. Men större delen av publiken var väldigt nöjda och det var stående ovationer och flera inrop.

Efter en glöggprovning på Scandic Klara där Vintra blev favoriten begav vi oss till Haymarket som var i full julskrud med julgran och ett minatyrHaymarkethus i pepparkaka. Jättefint. Men vi och väldigt många till var där för att se och höra Rennie efter en veckas uppehåll. Underbart att han återigen stod på scenen med Janne Radesjös band. En förkyld Rennie inledde med Let the good times roll och vi hade det verkligen bra den dryga timmen som de sen höll på. Och även om Rennie var förkyld så var det minst lika mycket energi hos honom den här kvällen. Kvällen till äran bjöd han upp flickvännen  Ann och deras nyfödda som han pratat så kärleksfullt om alla andra kvällar.  Kvällen första gästartist var Tone Norum som med stark inlevelse bjöd på ”Fever” och en flörtig ”Diamonds are a girls best friend”. Sen blev det härlig nostalgi tillbaka till 1987/88 med Tones stora hit ”Allt som jag känner”. Rennie ersatte Tommy Nilsson som duettpartner med bravur. Har inte sett Tone på många år så det var jättekul att få se och höra henne igen.

Kvällens andra gästartist var Danny Saucedo och bland annat fick vi höra en fantastisk verison på Nat King Coles ”The Christmas Song”. Och tillsammans med Rennie en swingversion av ”Amazing” som väldigt bra summerar upp ännu en amazing kväll på Haymarket. Bara två onsdagar kvar. Och händer inget oplanerat så lär jag hänga på Haymarket då också. Det är så mycket bra musik, fantastiska röster, underbara musiker och sån härlig energi som man inte vill missa!

Tommy Körberg och Peter Dalle har tydligen varit vänner länge och har gjort vissa jobb tillsammans men det är rätt länge sen de stod på scenen ihop. Men nu under hösten (fram till 4 december) kan man se dem på Intiman. Det är en show där sång och lite komik blandas. Vissa av de komiska inslagen är mer lyckade än andra. De ger sig på en rad aktuella ämnen som världspolitik, homofobi, finkultur, kvinnofrågan, teknik, facebook och en hel del annat. Många av sångerna de sjunger är nya texter till gamla låtar som nu för en ny innebörd. Det finns en hel del tankvärt i showen. Hade innan hört att det skulle vara lite gubbigt, men det var inte det gubbigaste jag har sett med Körberg. Men det går ju inte att komma ifrån att de bägge är gubbar så självklart avspeglas det ibland, som i valet av byxor till smokingarna. Inga tajta byxor som det yngre gardet väljer. Men oavsett så är en smoking alltid stiligt.

Showen är ca 2.30 med 25 minuters paus. Andra akten är bättre än den första. Gillade dock ”Walking on sunshine” som inledde första akten med en ny text som handlar om hösten och om att det snart är jul. Den är ju lite upptemp och fart i, sen blev det lite väl lugnt ibland. I första akten fick vi också en helt nyskriven text ”Glad i hus” som var lite smårolig, men självklart fick vi den riktiga ”Stad i ljus” också. Och där visade ju Tommy hur bra han kan sjunga. Den nivån nåddes ju inte riktigt i flera av de andra låtarna. Som sagt andra akten var bättre. Inleds med att Tommy och Peter är utklädda till cheerleaders med pomps och korta kjolar och allt. Sen ska Tommy berätta om ”en väns” förhållande med en kvinna. Det går från det att de träffades till uppbrottet och för varje del få vi en ny sång och återigen visar Tommy sin röststyrka, bland annat i Faith accompli. BAOs underbara sång. Kul att vi fick en liten glimt av Dalles klassiska ”Tänkte inte på det” från Lorry.

Såg Körberg i Revanschen på Skansen med Björn Skifs i somras och där var det en rockigare och popigare Tommy. Björn var inte på scen idag men väl i publiken.

På scen fanns förstås också ett band och en kvinnlig blåstrio. Klädda i rött som gjorde att det blev viss julstämning som stärktes av att tjejerna sjöng en hyllning till alla mammor till melodin från Askungen när mössen ska fixa klänningen. Och ”Stad i ljus” passar ju extra bra nu när Stockholm är så vackert upplyst med alla julbelysningar”

En trevlig konsert med en del bra sång, lite roligt underfundigt och lite att tänka på. Ja, helt ok på en söndag eftermiddag.

Ikväll visade Rennie och hans gäster verkligen var skåpet ska stå och vilket hotell i Stockholm som är svängigast. Den här kvällen var verkligen något över det vanliga för den stämning och energin som skapas när de tre musketörerna Rennie, Karl och Jocke står på scenen på en och samma gång är helt magisk! Och kvällens D’Artagnan var en helt ny bektanskap, Julia Frey. Direkt från start i ”Let the good times roll” så bjöd Rennie in sina två vapendragare och ingen kväll tidigare på Haymarket har det varit sånt tryck i den låten. Och sen rullade det verkligen bara på. Och det fanns ingen som inte kunde stämma in i Feeling good när Karl drog av den med sådan kraft och känsla. Och inte behövde de be för att vi skulle digga med, för självklart gjorde vi det i den underbara version av Beggin som Jocke och Rennie bjöd på. Vilket drag! Och Juila Frey visade att även hon hade en härlig röst, nåt lite ovanligt i den men jag gillade den. Hennes tolking av Carole Kings Natural woman var verkligen kraftfull. Självklart gör ju Jan Radesjös och hans fantastiska musiker sitt för att det ska bli så bra!

Ja den här kvällen bjöd verkligen på många helt underbara låtar och för att nämna några till så kan vi ta Abracadabra, Americano, Cry me a river (man bara dör när Rennie sjunger den!), Ivar och ingen kväll på Haymarket är fulländad utan Sway! Det var så kul att ha Rennie och Karl hemma från New York där de förra veckan gjorde stor succé med From Sammy with Love på Apollo Theatre.

Den här timmen på onsdagar mellan 21-22 och verkligen en av veckans höjdpunkter. Och jag längtar redan till nästa! Och nu får man vänta två veckor för det är inget nästa vecka utan först den 30 november. Men den som väntar på något gott väntar inte för länge, även om det kommer att kännas väldigt långt!