Få kan det här med glitter och glamour bättre än After Dark med Christer Lindarw i spetsen. Avskedsföreställningen ”This is it” har spelats för utsålda hus i Göteborg och flyttas nu upp till Oscars för att spelas under hösten. Och hösten är väl den tid då vi bäst behöver glitter, glamour och en härlig färgprakt. Och man blir absolut inte besviken. Här bjuds på på fjädrar och paljetter i många storslagna nummer från After Darks 40 åriga showhistoria. Men showen visar inte bara det glittriga utan innehåller några riktigt fina nummer där de hyllar sina bortgångna vänner. Christer Lindarws vapendragare Lasse Flinckman gick bort 18 april 2016 och Christer hyllar honom under showen med en av deras duetter där Christer sjunger med en filminspelad Lasse. Hela showen tillägnas honom. Men Christer hyllar även flera av de dansare och andra medarbetare som gick bort i Aids. Bägge numren är väldigt finsstämda. Christer hyllar även SVT eftersom de var tidiga med att sända en After Dark show på tv på en tid då det inte var helt självklart att man skulle visa män utklädda till kvinnor på bästa sändningtid. Att gå på en After Dark show var till en början nästan ett litet förbjudet nöje dit man gick för när man skulle vara lite ”vågade” men pubilken som gick då hänger fortfarande kvar vilket Christer tackade för. Men är något bra så kommer man ju gärna igen och igen. After Dark har verkligen gått från att varit något lite ”farligt” till att bli riktigt folkkära och barnfavoriter från deras medverkande i Melodifestivalen. Självklart speladades både ”La Dolce vita”, ”(Åh) när ni tar saken i egna händer” och ”Kom ut som en stjärna”. Alla tre är ju låtar där de själva sjunger men annars är de ju kända för att göra läckar nummer där de mimar till en känd artist och det fick vi många smakprov under kvällen. Och det blir ju extra kul när artisten själv har spelat in en nyskriven text där man på ett hjärligt sätt driver med artisten. Det visar verkligen på hur etablerade och erkända som After Dark blivit under åren. Att det är en ära att få vara en del av en After Dark show. Under kvällen bjöds det tex på Carola, Per Gessle och Lill Lindfors. Till Lill designade ju Christer den berömda klänningen som fastnade och gick av i Eurovision song contest. För Christer är ju en duktig designer också. Ja kvällen bjöd på många härliga nummer med många kända kvinnor. Ett härligt nummer med bla  Beyonce, Madonna, Lady Gaga och Britney Spears. Snabba klädbyten fick vi uppleva i numret där Christer spelar igenom en lång rad sångerskor som och byter karaktär med en hisklig fart! Få kan hylla kvinnliga artister som Christer kan.  På Victoriadagen gjorde han ett bejublat framträdande som drottning Silvia och det var ju just på Oscarsteatern han härmade henne första gången under bröllopskonserten. En drottning till en annan drottning.

Ja det är verkligen en innehållsrik show med många bra nummer och många fina kläder. Tempot är genomgående högt men en liten svacka är trots allt numret där det är en Cirkus med syftet att visa så många kläder som möjligt som inte gick att stoppa in någon annanstans i show. Ett litet udda och märkligt nummer som jag hade klarat mig utan.

Avslutningen är enkel och finstämd där Christer och dansarna skalat av sig glittret och alla fjädrar och bara är sig själva. Ett gäng med duktiga killar som bara vill underhålla Sverige!

Hösten kan ju vara mörk och dyster och då kan man behöva glitter och glamour och det får man som sagt verkligen i den här showen. Så gå och se After Dark i höst så har ni ett glädjerus att tänka tillbaka på när hösten och vintern är mörk, grå och kall.

Egen bild

Bild @Peter Knutson

Sedan några år tillbaka så anordnar Vi-skogen en insamlingskonsert i förmån för Vi-skogen. Ett väldigt bra projekt som bland annat har Träklubbar i skolor i Kenya, Rwanda, Uganda och Tanzania där skolbarnen får lära sig plantera träd och hur viktigt det är med träd. Årets konsert leddes av Babben Larsson på ett trevlig, kul och varmt sätt. Det var verkligen en stjärnspäckad rad av artister som var med. Minst kända är nog acapellagruppen Solala, men har man en gång sett dem upptärda så kan jag lova att man har full koll på dem och man är full av beundran. Så otroligt duktiga! Säger man Kalles Klätterträd så nickar i alla fall alla i min generation igenkännande och självklart fick vi höra den när Jojje Wadenius är med. Varken Peter, Helen eller Malena kräver någon närmare presentation.

Av de Vi-konserter som jag har sett var den här klart bäst. Det var bara riktiga favoriter som de bjöd på. Malena och Helen sjöng sitt underbara åttitalsmedley som jag älskade första gången jag hörde det i Dalhalla i somras. Vi fick också höra St Klaras klocka med dem. Malena sjöng La Voix som alltid är en publikfriare. Och vem älskar inte ”När guldet blir till sand” med Peter? Eller den underbart fina ”Då vore jag inte jag” från Livet är en schlager. Från den fick vi också den fina duetten mellan Peter och Helen, ”När jag faller”. Och när tonerna till ”Sing” hörs så blir jag alltid så glad! Riktigt glädjepiller med Peter och killarna i Solala. Flera andra helt underbara låtar. Och allt varvat med videos där barnen berättar hur mycket det har betytt för dem att Vi-Skogen har hjälpt till att lära dem om träden. Hur de har fått mat i skolan osv. Och inslag där Helen och Solala är och hälsar på i skolorna. Och hela tiden lotsar Babben oss fint och varmt och roligt mellan musiken och påminnelser om att vi ska swisha. Kvällen samlade in över 470 tkr bara på Swish. Så många trä-klubbar blev det. Konserten avslutades med ”All night long” och en finstämd låt om träd som jag tror att Jojje Wadenius skrivit.

Bästa Vi-konserten hittills!

Den 2 februari var jag på releasekonsert med Magnus Carlsons svenska skiva ”Den långa vägen hem”. Kvällens konsert är en av de sista på hans turné med det materialt. Lite annan låtordning och några mer låtar som han lagt in. Gillade att han hade lagt in en väldigt bra version av Rodriguez ”Sugerman”. Han var noga med att påpeka att det faktiskt spelade in den innan filmen om Rodriguez kom ut. För övrigt en helt underbar film, vilket livsöde. Många bra låtar spelades under kvällen både från Den långa vägen hem som ”Mitt hjära” ”Det Brinner i Bröstet” och ”Eternal love” och äldre låtar från hans tidgare soloprojekt eller med The Moon Ray Quintet, t ex den om hans fru ”Elin” och ”Jag ber dig”. Magnus har en helt fantastisk röst och sjunger med enorm känsl a som kommer i fram i alla låtar han sjunger. Hans prat mellan låtarna är varmt och blir ibland lite imroviserat vilket bara är bra, även om han ibland tappar tråden lite. Men vad gör det? Det är ju live och då ska vad som helst kunna hända.

Kvällens konsert var den ordinarie på Mosebacke, som sålde så bra så att de fick lägga in en tidigare (22 aug) men Magnus sa att vi var ju den riktiga publiken för vi var de som hängde på låset när biljetterna släpptes och för det skulle vi belönas med lite extra låtar. Nu var jag inte den 22 augusti så vad som var annorlunda vet jag inte, men extranumren kändes speciella för den här kvällen. Efter att Magnus och bandet gått av efter låten Hata Hat, så tog det lite längre tid än vad det brukar, men det var inte så konstigt visade det sig. För när Magnus kommer tillbaka in så har han bytt musiker. In kommer hans gamla vapendragare från Weeping Willows! Så det blev två konserter i en! 4 låtar med Weeping Willows och 3 av mina verkliga favoriter fick vi. ”My love is not blind”, ”We’re in different places” och kvällen avslutades med”Broken Promise land” till publikens lycka.

Helt helt underbar konsert den här sista sommardagen. I slutet av konsertet kom några väldigt lätta regndroppar som knappast märktes men som på något sätt visade att nu är hösten på väg.

Weeping Willows spelar på Gröna Lund den 22 september och så åker de ut på julkonsertturné med start 29 november. Magnus har själv kvar några konserter på sin svenska turné. Så ha koll på om han eller Weeping Willows dyker upp någonstans nära dig för det är värt att gå på!

En ljuvlig och nästän ljum sensommar kväll bjuds det på finstämd sång och musik med Helen Sjöholm och Tomas Andersson Wij på Mosebacketerassen. Det inleds med Tomas översättningar av Billy Joel och där Helen sjunger så fint och inneligt om Ärlighet. Kvällen fortsätter sedan i den här andan med fina berättande texter och lunga melodier som klingar fint i sommarkvällen. Helen är ju en mästarinna i att tolka och förmedla texter så de går rakt in i hjätat. I flera fall är det just Tomas som har översatt en text eller skrivit den själv. Tomas själv framförde bland annat  ”Jag nådde aldrig riktigt fram”, ”Mellanstora Mellansverige” och ”Avsändare okänd”. Vispop med bra texter.

Helen och Tomas kompletterar varandra väldigt bra och de gör flera duetter tillsammans. Det mest oväntade duetten är ”Du måste finnas”. Har nog aldrig hört den som duett förut men det funkade riktigt bra. En annan fin duett var Hälsingland som Toms skrivit till Per Persson. Det var också trevligt prat mellan låtarna och Tomas har ju visat prov från sin TVserie att han är bra på att prata med andra artister. Han och Helen har inte lyckats få till ett datum för tvshowen så istället blev det en liten turné. Och det säger vi tack till.

Det är en kväll där man njuter av lugnet och harmoni som de sprider från scenen på Mosebacketerassen. Hur fint den är är uppe på Mosebacketerassaen så tycker nog inte jag att det är den ultimata scenen för den här typen av konserter, helt enkelt för att det är enbart stående publik. Själv kan jag njuta ännu mer om jag kan sitta ner och bara ta in sången och musiken.

Helen sjöng flera fina låtar och lite oväntat fick vi höra en av Kleerups låtar, Så vände vinden,  från Aniara där Helen spelade den blinda Poetissan. Efter ungeför 1,5 timme så avslutas konserten på allra bästa sätt, med Gabriella sång. En av Helens paradnummer som alltid ger rysningar. Lika bra varje gång man hör den live med Helen.

Kan en lördag i augusti bli bättre än när solen skiner från en klarblå himmel och på scenen i Vita Bergsparken bjuds det på Vegas I Vitan? Karl Dyall, Joachim Bergström och Rennie Mirro tillsammans med Blåsarsymfonikerna ledda av Jan Radesjö är en svårslagen kombination. Fantastiska musiker och 3 helt underbara sångare. Dessa tre kollar trollbinder hela Vita Bergsparken från första tonen till den sista och ingen vill gå hem.

Under nästan 1,5 timme bjuds vi på den ena härliga klassikern efter den andra. Allt inleds med Let the good times roll som lite är grabbarnas signaturmelodi. Rennie Mirro gör helt fantastiska versioner av bland annat I who have nothing och It was a very good year. Karls Feeling good, får hela publiken att verkligen må så där underbart bra som man bara kan göra av en en härlig sommarkväll med bra musik!. Joachim är en sån underbar sångar och bjuder på showens enda lite nyare låt, In the Western world, från Nötknäpparen (Fredrik Rydman). Men en låt som kändes som den var från Sintras och Sammy Davis tid. Ett härligt potpuri på med bla Fly me to the moon.

Jättekul att de också tog med ett härligt litet steppnummer. Med två av våra bästa dansare på scen vore det ju en synd att inte låta dem dansa lite! Stepp kan man inte få för mycket av.

Blåsarsymfonikerna är otroligt bra och sätter oss i en härlig sommarstämninge med ”Att angöra en brygga”.

Killarna avslutar med att visa att de är värdiga arvtagare till den storbandsmusiken genom en makalöst bra version på Frank Sinatras ”My way”.

Sommaren närmar sig sitt slut och för att fira sommaren som varit och det som återstår är extranumret en rad sommarlåtar som t ex Ta mig till havet och hela publiken sjunger med.

Och allt avslutas precis som det började med Let the good times roll.

En helt underbar augustikväll som jag kommer att minnas länge. Sissela Kyle, snälla låt det här bli en tradition! De här killarna vill vi så gärna se på scen varje sommar!