Lisa Nilsson, Himlen runt hörnet 25 år, 18 oktober, Göta Lejon, Stockholm

Ännu en påminnelse om att åren går, men att fantastisk musik består!

Tänk att det är 25 år sedan som Lisa släppte ”Himlen runt hörnet” och sen dess har alla vetat vem man menar när man säger Lisa Nilsson. Ett vanligt ”son” namn som visat sig vara ett perfekt artistnamn för med den rösten och starqualityn så märks man!

I informationen står det att konserten ska vara 2,5 timme med 30 minuters paus, men den var närmare 3 timmar ikväll som var den sista av 3 utsålda jubilieumskonserter på Göta Lejon. 30 minuters paus var väl långt.

Första akten ägnas i stort sett helt och hållt till albument ”Himlen runt hörnet” som också är inledningslåten till pubilkens jubel. Lisa berättar en del anekdoter från när de spelade in skivan om hur hon bodde nära Polarstudion, ja bara på andra sidan Västerbron som hon sa hela tiden. Skulle dock tro att hon menade St Eriks bron för det var så nära att de ringde in henne mitt i natten för att lägga på sången. På den tiden var det ett riktigt hantverk att spela in en skiva och vilken skiva det blev sen! Ett par av musikerna i bandet (Mattias Torell och Per Lindvall) var också med på inspelningen. Första akten bjöd som sagt på albumet så vi fick njuta av låtar som ”Aldrig, Aldrig Aldrig”, ”Varje gång jag ser dig” och självklart ”Allt jag behöver” där hon på slutet la in Miriam Bryants nya text. En härlig nostalgisk första akt.

Andra aktens inledning är inte lika stark, lite för mycket improvisationer för min smak. Och ljuset blev lite väl störande med snabba lamprörelser och spotlights som lös för starkt så det blev bländande. Men det var väldigt kul att höra om Lisas uppväxt om hur hon tidigt var med sin pappa och jammade och sen somnade på mattan under pianot. Men om andra akten inte inleddes helt i min smak så avslutades den med dunder och bra, rysningar och en sång i absolut världsklass. Har nog aldrig hört Lisa så bra. Hon inleder med att säga att hon vill sjunga en sång av dem som hon inspirerats av och som hon tränade till hemma. Och tonerna till Whitney Houstons underbara ”I have nothing” börjar. Det var helt magiskt bra! Lisa satte varenda ton perfekt, perfekt inlevelse och jublet när hon satte vissa toner och efteråt var verkligen öronbedövande. Det var en sån upplevelse som man inte vill ska ta slut, man vill bara njuta av varenda ton om och om igen och rysningarna bara fortsätter och fortsätter. Går inte att beskriva hur bra det var! Finns inte nog med superlativ. Bäst bäst bäst!!! 

Vill ni se en lite mer jazzig sida av Lisa så är hon på Fashing den 12-14 december.

Allt du måste veta om pop, genrep, 16 oktober, Riksteatern, Hallunda

Vad händer när tre stycken musikjournalister och popnördar slår sig tillsammans och gör en teater? Jo det blir en härlig, glad, lite nördig resa fram och tillbaka i den svenska pophistorien, eller det svenska musikundret som det också kallas. Och pop definieras här som förkortningen för populärmusik så inte bara det som man nu tänker på som pop. Nej här börjar vi redan för 100 år sedan då Damorkesterna reste land och rike runt och spelade musik och kända schlagers. Så småningom blir det mer manliga rockband som ska leva upp till rockmyten om droger, hårt liv, sönderslagna hotellrum etc. Och så går svensk musik på export, men vem var först på Billboardlistan? Jo det visar sig att det var Siv Malmqvist redan på 60talet! Så nåt nytt fick man lära sig också!

Anna Charlotta Gunnarson, Agneta Karlsson och David Silva tar med oss på den här intressanta där de lyfter fram en stor blandning av svenska artister, Dr Alban, Lillbabs, Roxette, Emilia och många många fler. Men de hyllar också den kommunala musikskolan som varit en av förutsättningarna till att svensk musik kunnat utvecklas som den har, tillsammans med artsiter som har rest runt i världen och tagit med sig influenser och ibland hela låtar som det gjort till sina. Vi får hälsningar och berättelser berättade av en del av artister på film. De lyfter fram flera kvinnliga kompositörer och textförfattare som har påverkat musiken utveckling, men som sällan fick samma erkännande som sina manliga kollegor. Bland annat Britt Lindeborg som  t ex har skrivit Diggiloo Diggiley. Kul att de lagt stort fokus på just kvinnors betydelse, som annars kommit i skymundan.

Varken Anna-Charlotta, Agenta eller David är någon stor sångare, men det är helt ok med medioker sånginsats för de sånger de framför är med hjärta och humor och som en hyllning till ett ämne de älskar. 

Sin kärlek till och kunskap om pop förmedlar det på ett väldigt bra och trevligt sätt. Föreställningen är ca 2 timmar lång. Pausen var lite felplanderad då den i alla fall på det här genrepet kom efter 1.20 så när pausen var slut var det bara 20 minuter kvar. Då kändes det mest onödigt med pausen. För mig hade de hellre fått köra i 1.40 i sträck. Dock ett roligt inslag efter paus med frågor från publiken, men det kändes lite stressat när de bara hann med 3-4 frågor.

Men som helhet hade jag en trevlig kväll, nostalgisk och fick lära mig lite nytt. De turnérar runt Sverige med premiär i Burträsk den 20 oktober.

Bläck eller blod, premiär, 15 oktober, Riksteatern, Hallunda

Alltid spännande att få se en helt nyskriven musikal. Hade förmånen att även se genrepet i fredags. Det flaggades då om att det inte var helt klart för det skulle repas under lördagen också, men det som visades i fredags var väldigt bra så jag var riktigt glad att jag även hade biljett till dagens premiär.

Erik Norberg står för librettot och sångtexterna och tillsammans med Alexander Öberg har han också skrivit musiken. Genomgående gillade jag musiken. Finns lite folkmusikkänsla i den men den har även puls som driver handlingen framåt. I slutet när revolutionen är på gång blev det dock lite för stökigt för min smak, men förstår att man vill betona ilskan och upprorskänslorna hos bybyorna. Blir tvärt kast mot den fina sången som Anders Ekborg sjungit innan. En riktitg känslosam musikalballad. Så bra!  Precis som det ska vara i en musikal så för även texterna handlingen framåt hela tiden.

Vi får oss en historielektion i den här musikalen då handlingen utspelar sig i från 1788 till bondeupproret 1811. Gustav den tredje är rädd för revolutionen i Frankrike och inskränker flera rättigheter. Det här uppskattas inte av adeln. Baron Macklean på Svaneholm är en stor frihetstänkare. När han kommer till Svaneholm inleder han en jordreform och startar såsmåningom även skolor. Anders Ekborg spelar Macklean och är helt strålande i sin roll. Känns verkligen som rollen är skriven för honom. Macklean blir förälskad i pigan Kajsa (Lina Englund) och hon får börja jobba för honom på slottet. Dock är känslorna inte besvarde utan hon faller för den unge magistern Samuel, som Macklean skickar iväg ut i Europa för att studera ett år. Under det året blir Kajsa gravid med Macklean, men trots sina frihets och jämlikhetstankar kan inte Macklean sträcka sig så långt så han gifter sig med Kajsa. Istället arrangerar han ett äktenskap med sin fogde (Pelle Bolander). Mackleans släkting Ribbing (Linus Lindman) spelar en avgörande roll i mordet på Gustav III. Han landsförvisas men återvänder några år senare med sin rebelliska fransyska Madame de Stael (Lisa Werlinder). Både Linus och Lisa sjöng och agerade mycket bra både i dessa roller och andra som de har i pjäsen. Lina Englund är nog mest känd som skådespelerska. Upplever henne som lite ojämn i sångprestationen här, ibland rätt bra men i vissa fall lite svagare. Hon är riktigt stark och bra i ”Bastarderna armé” när hon berättar för Macklean att hon är med barn. Hade varit mer intressant om man gjort Kajsa som en starkare kvinnokaraktär än vad hon är här. Även Samuel (Tobias Sondén) kunde ha fått haft lite mer pondus.

Scenografin är enkel och effektfull och än en gång visar man att en musikal kan göras med ganska enkla medel bara man har en bra handling, bra text och musik och bra musikalartister som kan förmedla en historia. Anders Ekborg briljerar som sagt genom hela föreställningen. Sanna Krepper och Lisa Werlinder är väldigt bra som berättarna som för handlingen framåt när det är ”scenbyte”. När man gör det på ett bra sätt så behövs inte mer. Även ljussättningen är bra och förstärker handlingen vid de dramatiska tillfällena.

I en musikal behöver man också musiker och förutom kapellmästare Peter Tikkanen är det skådespelarna själva som är orkestern, vilket är jag inte sett någon gång förut vad jag minns. Men här fungerar det bra.

Riksteatern kommer att åka på turné med Bläck eller Blod  Det är ett samarbete med Örebro Länsteater så den kommer att spelas där under våren, med Örebropremiär den 27 januari. Kan inte annat än att säga att Örebroarna kan skatta sig lyckliga som får en så bra nyskriven musikal till sig med självaste Anders Ekborg i huvudrollen.

Jag kan verkligen varmt rekommendera att ni ser den. Den är värd att åka till Örebro för om ni inte har möjlighet att se den på närmre håll!

Vore jättekul om musiken kunde släppas på cd!

 

 

 

 

Book of Mormon, 12 oktober, Chinateatern, Stockholm

Är nästan 9 månader sen jag såg genrepet på Book of Mormon och föll pladask för den här roliga och härliga musikalen. Då visste jag inte mycket om handlingen, hade mest hört att den skulle vara provocerande. Så ikväll hade jag full koll på vad som skulle hända. Så även om jag hört skämten förut så var den minst lika rolig den här gången. Och lika imponerad blev jag av hela casten om inte mer den här gången då jag mer kunde ta in de olika rolltolkningarna istället för att fokusera på handlingen.

Linus Wahlgren är som klippt och skuren som den prefekte mormonmissionären, Kevin Price. Välklippt, väluppfostrad, helylle, ambitiös och så målinriktad och sjunger fantastiskt. Per Andersson som Arnold Cunningham är hans raka motstats. Han har inte ens läst Mormonerna bok, utan hittar på när han är ute på missionsuppdraget, vilket visar sig vara ett lyckokast. De kunde inte hittat ett bättre par att spela detta helt omaka missionärspar som får uppdraget att åka till Afrika för att omvända byborna i en liten by. Där finns redan ett gäng missinärer ledda av underbare Anton Lundqvist. De har inte lyckats omvända en enda bybo under den tiden de har varit där. Så hur ska det nu gå???

Hela ensamblen och musikerna i ledning av Jan Radesjö är helt fantastiska. Den håller verkligen hög klass rakt igenom.

Man blir snabbt indragen i handlningen och det är få gånger som jag har skrattat så mycket på en musikal. Musiken är bra och man blir så härligt glad av den! Man driver med de flesta fördomarna och sterotyper i den här musikalen, religion, homofobi, machomän och mitt i allt slänger man in lite Star Wars! Berättar man för någon vad som händer så låter det verkligen helknäppt för det är det, så jag kan bara rekommendera att man går och upplever det själv! Man blir så glad och upprymd av den här musikalen och går därifrån med bredaste leendet på läpparna! Det här är det roligaste som spelas just nu i Stockholm!

Den spelas till och med den 24 mars 2018 och kommer inte att förlängas för rättigheterna har dragits in. Så se till att boka billjett!

 

An American in Paris, 7 oktober, Dominion Theatre, London

1951 gjorde MGM musikalfilmen An American i Paris med Gene Kelly i huvudrollen som Jerry Mulligan och Leslie Caron som Lise Bouvier. Filmen plockade hem 6 Oscars bland annat för bästa film och musik. George och Ira Gerswins odödliga musik och texter.

Musikalen har nu satts upp både på Broadway och i London och självklart är de fantastiska låtarna med. Många klassiska låtar, men som jag glömt är från den här musikalen även om jag har sett filmen. Alltid kul att få dem i sitt rätta sammanhang. Så här radas de upp en efter en som ”I got rythm” , ”The man I love”. ”S´wonderful”, ”Fidgy Feet” och ”They can’t take that away from me”. Och man bara njuter!

Handligen utspelas i andra världskriget slut när de amerikanska soldaterna kallas hem, men några som Jerry (Ashley Day)  blir kvar. Han stöter ihop med den unga vackra dansösen Lise (Leanne Cope) och blir förälskad. Jerry försörjer sig som kostnär och blir upptäckt av den rika Milo Davenport som är med och ska sätta upp en ny teater där Lise (Zoe Rainey) är en av dansöserna. Jerrys vän Adam (David Seadon Young) är kompositör. Jerrys och hans båda vänner är alla hemligt förälskade i Lise. Det blir ”triangel”draman. I bakgrunden finns hemligheten om Lise som judinna som i hemlighets gömts av Jerrys väns Henris (Hayden Oakley) familj under kriget. Men Henri har en annan hemligthet också, hans längtan att vara med i showbiz och antydningar till intresse för män.

Det är många långa dansnummer, de flesta i modernbalett stil, men även lite stepp smyger sig in. Väldigt bra dans men lite mer nedtonad i sin färprakt jämfört med 42nd Street som jag såg i går. Men hela casten imponerade både sång och dansmässigt. Och som sagt härligt att se de klassiska Gerwhin sångerna live i sitt rätta sammanhang.

 

 

42nd Street, 6 oktober, Theatre Royal Drury Lane, London

Älskar när man kan fynda musikalbiljetter! Theatre Royal Drury Lane är en av teatrarna i London som har Dayseats och för 42nd Street kostar de 15£!! Går man på musikal i Sverige så kostar nästan programmet det. Ordinarie pris är självklart högre, det är så värt att bege sig till teatern och kolla om det finns Dayseats kvar. Vi hamnade på rad H på Stalls på vänstra kanten men med perfekt sikt så vi riktigt kunde njuta av den här fantastiska musikalen som är en orgie i vackra kläder, glitter och underbar steppdans!!

42nd Street är från 1980 men baseras på filmen med samma namn från 1933. Den   är fylld av musikalhits som ”We’re in the Money”, ”Lullaby of Broadway” och ”I only have eyes for you”. Handlingen är rätt enkel. Man ska sätta upp en ny musikal och den stora stjärnan Dorothy Brock ska göra huvudrollen. Peggy Sawyer nykompling från landet, kommer försent till auditionen men har turen på sin sida och får ändå en chans att vara med i ensabmlen, Men hon kan steppa som ingen annan. Så skadas stjärnan och frågan är ska man behöva lägga ner föreställningen eller finns det någon som kan rädda den? Ja ni förstår säkert vad som händer. Dorothy spelas av Sheena Easton som många nog kommer ihåg som hon som sjöng Bondtemat ”For your eyes only”. Hon är riktigt bra som stjärna och divan. En roll som har många likheter med Helen Sinclair i Bullets over Broadway. Ja mycket i handlingen är nästan samma faktiskt så man förstår var Woody Allen som gjorde Bullets har fått sin inspiration från. Peggy Sawyer spelas av Clare Halse och är jättebra. Fantastisk på att steppa men sjunger också bra och har en härligt utstrålning. Regissören Julian Marsh spelas av Tom Lister.

En helt underbar musikal när man älskar stepp, storslagna dansnummer med fantastiska kläder och stor ensamble. Här radas nummer efter nummer upp av detta och det som i många shower är slutnumret, ja här är det bara ett av alla nummer mitt i showen. En klassisk MGM musikal live! Otroligt läcker och påkostad. Har man inte sett den och gillar den här typen av musikaler så är den ett måste på Londonresan! Man är så glad och lycklig och imponerad av alla fantastiska shownummer när man går där ifrån!

Lite smakrpov kan ni hitta här: http://42ndstreetmusical.co.uk/video

Bilderna tagna på skytlarna utanför Theatre Royal Drury Lane

 

Martin Stenmarck, Syskonkärlek – räkna med bråk, premiär, 5 oktober, Maximteatern, Stockholm

Att det är premiär för Martin Stenmarcks show Syskonkärlek märks redan inne på Fältöversten. Den ena kändisen efter den andra fördriver tiden med att ta ett glas vin eller bara snurra runt i gallerian i väntan på att det ska bli dags att dra sig till Maximteatern. Och det blir en kväll väl värd väntan!

Väl inne på Maxim och i salongen spelas musik från Martins vinlysamling (?) och så släcks ljuset ner och Martin äntrar scenen iklädd sin röda skinnjacka och hatt. Att han kan sjunga det vet vi redan men ikväll visar han också hur bra på han är på att berätta en historia, Med värme, humor och självinsikt berättar han om sin uppväxt som blandas upp med flera av hans hits och även nyskrivet material. Är nog första gången jag har hört en låt med bara adresser i men sen är det nog få som har flyttat så många gånger som Martin under sin uppväxt! Martin har 11 syskon, 1 mamma och 4 pappor och en tidvis rätt turbulent barndom. När Martin var liten ville han inget hellre än att få bo kvar på ett och samma ställe och det stod alltid överst på hans önskelista. Han fick tidigt en Robin Hoodmössa och levde länge i en bubbla av att han skulle rädda världen och skydda sin lllebror David. Och precis som Robin tog han från de rika och gav till de fattiga…. Och man lider med killen som bevittnar en kidnappning på sin lillasyster och springer och springer allt vad han kan för att komma ifatt bilen men kommer aldrig ifatt. Allt för att sedan upptäcka att det var hans egen mamma som iscensatt det för hon var rädd för att förlora sin barn i en vårdnadstivst. En mamma som lite senare reser till London upprepade gånger med olika förevändningar att hon bara ska på konferens etc men som såsmåningom bara lämnar sin familj med ett brev om att hon har flyttat dit för hon har träfffat en fantastisk man. Förhållandet till brodern David har inte alltid varit lätt, en dag i leken skjuter han honom med en pilbåge men är mest orolig för att hans mamma ska höra hur David skriver. Och hur han sen försöker vara snäll men hur fel att blir och det bara blir värre och värre. Just den historian berättar han så roligt! Det är inte alla mormödrar som inte vill något mer än att få ett barnbarn som är bög. Trots 12 barnbarn så lyckades det inte, men schlager fick hon i alla fall av Martin. Och så sjunger Martin ”Las Vegas” som han vann svenska melodifestivalen med men som det inte gick lika bra med i den stora finalen. Han väljer att sjunga låten även att det var en galning som sköt ihjälp och skadade massa folk i Las Vegas kvällen innan. ”Men ingen galning ska få stoppa mig från att sjunga för min mormor”. Tycker han gör helt rätt i det så det och hela publiken verkar hålla med om det.

Det enda som är lite fel med showen är att den är lite för kort, bara 75 minuter. Han hade gärna fått både sjunga och berätta mer.

Det här en väldigt bra show som både roar och berör och jag kan varmt rekommendera att ni skaffar biljetter till den nu när han åker runt på turné med den.

Club Corner of the sky, hemlig gäst, Philip Jalmelid, 1 oktober, Scala Teatern, Stockholm

Mitt andra besök på Club Corner of the Sky och permiären för deras nya stående inslag, intervju med hemlig gäst. På Instgram hade de lagt upp ledtrådar men inte lyckades jag klura ut att det var Philip Jalmelid som var den hemlige gästen. En trevlig intervju av Johan Mörk där Philip bjöd på sig själv och det kändes som man fick lära känna honom lite mer. Philip spelar just nu Javert i Les Miserable på Spira, vilket han gör helt fenomenalt bra. Och till allas stora glädje fick vi höra honom sjunga ”Stjärnor (Stars). Han gör den så otroligt bra! Kändes väldigt lyxigt att få höra honom i det här lilla formatet. Stor röst med enkelt komp på piano av Mathias Lundqvist. Det enkla är ibland bäst!

Kvällen fortsatte sedan med det som är grundtanken med Club Corner, nämligen Open Mic. Här får blivande musikalartister och även etablerade en möjlighet att sjunga och få lite mer scen och publikvana. Väldigt trevligt och kul att få höra dessa nya talanger. En av mina favoriter från kvällen var en kille (har tyvärr glömt vad han hette) som gjorde en helt fantastisk version av Gethsemane från Jesus Christ Superstar. Den killen kan bli något stort!

En av de nya talangerna, Linnea Rydqvist fick ta emot årets musikalstipendium Från Broadway till Duvemåla, av Victoria Tocca som varit med och instiftat det. Ett väldigt fint initiativ.

Men det är inte bara nya talanger som får en möjlighet att presentera sig, även helt nya musikaler får en chans! Två nya musikaler fick vi smakprov på.  Ända från Nya Zeeland kom hela ensamblen för att sjunga ett par låtar från ”Little town liars”. Rätt intressant. Den spelas i Stockholm 31/10 – 4/11. Ni kan läsa mer om den här:

http://www.olympiateatern.se/little-town-liars-halloween-musical/

Den andra musikalen var ”The wild party” som spelas i Högdalen 10-24 november. Det var lite svårt att få någon uppfattning om sjävla texterna i sångerna för förutom sångarna var hela orkestern med och i den här lilla lokalen blev det för högt ljud på orkestern så sången dränktes. Det var första gången de spelade ihop så de hade nog inte haft tid att kalibrera in orkesterljudet med sången tyvärr. Men nya musikaler är alltid intressant. Så varför inte vara lite våghalsig och kolla in den?

https://kulturbiljetter.se/evenemang/2977/the-wild-party-musikalen-2017-andrew-lippa/

Så ännu en trevlig kväll på Club Corner. Den 5 november är det dags igen och nya ledtrådrar släpps löpande på Instagram för att man ska kunna lista ut vem den hemlige gästen är.

Vill du ha en trevlig avslutning på helgen, få möjlighet att träffa en aktuell musikalstjärna och kommande musikalstjärnor så ska du bege dig till Scala Teatern och du får allt för den symboliska summan av 100 kr!

 

 

 

Konsert för världens barn, Anders Ekborg och Gladys del Pilar, 30 september, Immanuelskyrkan, Stockholm

En dags som denna när nazister tillåts demonstrera i Göteborg på judarnas Yom Kippur känns det extra bra att gå på en insamlingsgala för Världens barn. Så härligt att se att det finns människor som vill dela med sig till alla världens barn, oavsett var de bor. Det goda och kärleken till andra måste segra över det onda och svarta.

Anders Ekborg var både konferencier och gästartist. När det är en gala för världens barn ja då sparar han inte på några ess utan plockar fram det bästa han har. Först får vi höra en makalös gåshudsversion av ”Vem ser ett barn”. Lika gripande varje gång och man undrar kan han toppa det? Och visst kan ha det! En stund senare sjunger The Masters Voice de första tonerna i ”Bui Doi” ur Miss Saigon och då är det fullständig lycka för den sjunger han inte så ofta. Men han gör den så bra! Rysning i hela kroppen. Riktigt maffig blir också ”I Belive” där både The Masters Voice och Adolf Fredriks Musikklasser 6 A och B är med och sjunger. En av de bästa versioner av den som jag hört för det blev riktigt mäktigt med dubbla körer och så många barnröster.

Adolf Fredriks Musikklasser under ledning av Tony Margeta framförde några egna låtar också. Helt rätt i tiden var det att välja Kents ”Sverige”. Jag är ju inte något fan av Kent men får medge att just ”Sverige” har en fin text och när en barnkör sjunger ”Välkommen, välkommen hit Vem du än är” med sina ljusa oförstörda barnröster då finns det hopp om Sveriges framtid. Just den sången kändes extra viktig idag. I den här kören stod barn med olika bakgrunder sida vid sida och sjöng denna fina text. Det berörde mycket.

Konsertens andra gästartist var Gladys del Pilar som inledde med ett par låtar varav den ena var en väldigt bra ”Gabriellas sång” som hon även tillägnade Mikael Nykqvist. Lite senare svängde det ordentligt när hon sjöng den härliga Motownlåten *Ain´t no Moutain high enough”.

Efter en och en halv timme avslutades konserten med ”We are the world”. Väldigt passande när man samlar in pengar till Världens barn. Under konserten hade ca 45tkr samlats in och insamlingen pågår fortfarande om någon känner att man vill skänka en slant. För en gångs skull uppmande faktiskt Anders oss att ha på mobiltelefonerna så vi kunde swisha och han till och med filmade oss i publiken!

En väldigt bra och trevlig konsert med många många bra röster!

Prima Liv, Premiär, 27 september, Playhouse Teater, Stockholm

Playhouse har som kännetecken att de sätter upp nyskrivna moderna pjäser från New York. De läser igenom mängder av pjäser för att hitta några guldkorn att sätta upp varje år, antingen i pjäsform eller som reading. Hösten pjäsval är Pulitzernominerade Prima Liv, skriven av Jordan Harrisson, som nu får Sverige premiär. Den har tidigare spelats på Playwrigths Horizons i New York. Adam Greenfiled från Playwrigths Horizons har regisserat den även här på Playhouse.

Prima Liv är utspelas år 2063, i en tid då datorerna har blivit mer mänskliga och man kan lära en dator att bli en specifik person. Vi kommer in i handlingen när den åldrade och sjuka Liv (Britt Louise Tillbom) pratar med sin man Walter (Björn Lönner). Direkt reagerar man på ålderskillnaden och på hur stel Walter känns i jämförelse med Liv. Vilket inte är så konstigt för Walter är en Prim, en dator som har lärt sig att agera som Livs man Walter- I framtiden kan man nämligen skaffa sig en Prim som sällskap när någon nära och kära gått bort.  Liv har valt en Prim att vara den ungdomlige Walter istället för en jämnårig. Livs dotter Tess (Gunilla Backman) har svårt att acceptera Walter och hur hennes mamma verkar bry sig mer om honom än om henne som faktiskt är vid liv. Tess man John (Per Graffman) har inte alltid varit ”godkänd” av Liv men på senare år och efter Walters död har de kommit varandra mer nära. Pjäsen skildrar också den komplexa relationen som kan finnas mellan en mor och dotter. En relation som påverkats av att sonen Daniel tog sitt liv när han var i tidiga tonåren. Tess har alltid känt att hon levt i skuggan av Daniel.

Det är ett intressant ämne, hur långt ska man gå med dator? Ska de kunna ersätta en människa? Kan datorer umgås med varandra? Hur långt kan de utvecklas när allt bygger på inlärda beteende och inlärda minnen? Och väljer människor att umgås mer med datorer istället för med andra människor?

Dialogen är bra och rapp och lockar till en del skratt. Gunilla Backman är mest känd från musikalscenen men hon gestaltar Tess alldeles utmärkt utan att ta en enda ton. Många kan nog känna igen sig i Mor/Dotter relationen och Britt Louise Tillboms skildrar mamman Liv väldigt bra. Skillanden mellan människa och dator gör bägge väldigt bra. Per Graffman är en omtänksam John. Björn Lönner som spelar dator/prim från början är precis lagom stel för att vara trovärdig som en mänsklig dator.

Scenografin av Pia Wiik är enkel och bra. Handlingen utspelas i ett rum hela tiden och genom Kevin Wyn-Jones enkla ljussättningen, ett par ögonblick av mörker flyttas vi framåt i handlingen även om rummet är det samma.

Intressant och tänkvärd pjäs, som lockar till skratt då och då och med ett utmärkt skådespeleri bjuder Playhouse Teater oss på i höst. Premiärpubliken applåderade ivrigt och det blev flera inrop.

Foto @Elliot Elliot