Sweeney Todd på Stadsteatern är verkligen av högsta klass och det märks inte minst i valet av ersättare till huvudrollen. Man har valt Niklas Andersson som för gemene man kanske inte är jättekänd men inom musikalvärlden är han väldigt känd och en av de bästa i Sverige. Han har även en internationell karriär och spelat flera stora roller på West End i London. Att gå in och ersätta Peter Jöback är ett stort ansvar och Niklas har valt att göra det på sitt sätt. Han gör helt och hållet sin egen tolkning av Sweeney Todd. Peter använder sig av sitt hår för att lyfta fram den mer galna sidan av Sweeney men Niklas har inte så mycket hår och kunde enkelt valt peruk, men så gör inte ett proffs. Istället gör han en mer iskall beräknande Sweeney och lite mindre sminkad än Peter.

Niklas sjunger fantastiskt bra och artikulerar varje ord så den extremt ordrika texten kommer fram otroligt bra. Ljudet var bättre än tidigare föreställningar vilket kan påverkas av att vi satt på rad 9 mitten, istället för rad 3.

Alla är väldigt väl damspelare och Niklas faller väl in på plats. Vid nåt tillfälle fick han lite sufflöshjälp men det är ju meningen när man har sufflös.

Kul att se att många i branschen kommit för att se Niklas återkomst på scenen. Vi som gillar musikaler har saknat honom i en bra roll och Sweeney är perfekt för att visa hur duktig han är! Oavsett vem man ser av Peter eller Niklas får man en fantastisk kväll!

På väg hem i tunnelbanan satt ett sällskap som var helt lyriska över Niklas. De hade missat att det var han som skulle spela och det hördes att de inte kände till honom innan, men de var så imponerade av honom, både sång och skådespelarmässigt. De t o m jämförde hans inhopp med när de sett Anders Ekborg ersätta Tommy Körberg i Chess. Det enda de saknat då var att Anders inte kunde spela sin vanliga roll som Amerikanen samtidigt. Men i Sweeney slapp de det eftersom Niklas inte har någon annan roll. Fullt fokus på Sweeney har verkligen gjort att de gånger han spelar rollen gör han det med bravur! Kan man hoppas på förlängning med Niklas eller i någon annan stor musikalroll? Helt klart är att vi är många som vill se och höra mer av honom på musikalscenerna!

Har ni inget att göra söndag den 9 februari kl 13, köp biljett!

Sweeney Todd är inte den mest lättillgängliga musikalen men den växer verkligen för varje gång man ser den. Och jag kommer på mig själv att på långpromenader sjunga för mig själv ”Mera Paj!”.  Det var inte något jag trodde att jag skulle göra efter första gången som jag såg den i London. Men musiken och framförallt texten börjar sätta sig. Det är otroligt mycket text så man hinner inte med allt bara på en gång.

Det märks också att ensamblen har blivit mer ihopspelad och det har blivit tätare sen genrepet och premiären som jag såg i december.

Man ser i regel bra var man än sitter när något spelas på Stora scenen, men personligen så ger det så mycket mer att sitta nära scen och inte ha någon framför sig som stör. Tyvärr kan man ju inte få bort de störande momenten bakom som ska kommentera under föreställningens gång, men man slipper i alla fall störande moment framför. Dock kan det vara lite farligt att sitta på raden längst fram. Den 30 januari blev jag överfallen av ett flygande förkläde tappat av mrs Lovett! Vanna kom av sig lite men fixade det med bravur!

Det finns inte många biljetter kvar, bara enstaka till de där Peter spelar, något fler till de 2 som Niklas Andersson spelar i, men även där har det minskat avsevärt. Så har in inte redan bokat, se till att göra det för den är så otroligt bra så gillar man musikal får man inte missa den!

Nästa gång ska jag se den med Niklas och det ska bli så kul att se en annan spela Sweeney. Sen blir det några till med Peter och självklart sista!

Musicalen baserar sig på filmen med samma namn och har spelats runt om i världen och har nu kommit till Stockholm. Jag såg den för ett antal år sedan med bl a Jason Donovan i huvudrullen. Den var riktigt bra i London och efter att ha hört alla goda recensioner etc så förväntade jag mig något riktigt bra på Göta Lejon. Och den var bra, men nådde inte riktigt upp till Londonnivå.

Första numret är Ít’s raining men och divorna hissas upp i luften, och där blir de kvar för tekniken fungerar inte och man får bryta föreställningen en stund. Man har haft problem med tekniken under hela hösten och har tydligen inte helt kommit till rätta med det, men tidigare har det varit bussen (Priscilla) om jag inte förstått det rätt. Så redan direkt tappade förställningen lite fart och kom inte helt tillbaka. Och tror även att de svenska texterna till de klassiska 80tals låterna bidrog till att den kändes lite tamare än i London.

Men det var strålande insatser av huvudrollsinnehavarna Patrik Martinsson, Björn Kjellman och Erik Hojby. Alla tre var fantastiska. Tycker verkligen om Patriks röst! Erik är jag inte lika bekant med men han var väldigt bra också, och rollen som Bernadette är ju som klippt och skuren för Björn Kjellman. Pernilla Wahlgren leder de andra två divorna Lisa Stadell och Anna Werner och de utgör en bra helhet. Mikael Tornving är bra som mekanikern Bob som har en svaghet för män som klär ut sig i kvinnokläder.

Det man nog kommer att komma ihåg bäst från föreställningen är de helt utspejsade kläderna! Sådan färgprakt, platåer, boer och detaljrikedom var det längesen jag såg. Man måste verkligen titta noggrannt på alla kostymer för det dyker upp det mest oväntade på dem, som dockor och gosedjur. Stor eloge till kostymörererna, verkligen bra jobbat!

Scenografin utmärks främst av bussen som är döpt till Priscilla och den är till en börja grå och tråkig men även den blir en färgsymfoni!

Även om texterna är på svenska i de flesta låtarna så är det ju fantastiska pophits som man lyssnat på hur många gånger som helst och man blir så uppåt av dem.

Priscilla är ett riktigt glädjepiller och det stämmer som man säger i reklamen en riktigt feelgood musikal!

Egentligen skulle vi ha sett den på stora scen i söndags, men då blev det inställt pga sjukdom. Det här är en föreställning där det inte kan finnas några walking covers eftersom Karl Dyall och Rennie Mirro blandar in sina egna liv med Sammy Davis. Deras berättelse kan bara berättas av dem. Tidigare har den spelats på Lilla Scen och den var strået vassare där för den är mer intim där, eller så är det helt enkelt så att när man har sett den ett par gånger så tappar den ju överraskningseffekterna. Men det hindrar inte att man får tårar i ögonen när Rennie steppar i förtvivlan över sin egen skilsmässa och rädslan att hans son ska uppleva att han har blivit övergiven. Det griper tag lika mycket varje gång.

Karl och Rennie är fantastiska dansare och det här är det bästa som spelas på stadsteatern just nu. Till min stora glädje så finns den förevigad delvis på en cd, så jag köpte en sån. Får ta med till jobbet imorgon och lyssna igenom.

Har ni inte sett From Sammy with Love så finns det ännu lite biljetter kvar och den spelas fram till slutet av december. Missa den inte! Man blir underhållen, berörd och njuter av underbar dans!