Uppsala stadsteater sätter upp Cabaret och har valt att göra en en råare,vulgärare och mer utmanade uppsättning än jag tidigare sätt. Här sparas det inte på att visa något, och då menar jag inte något! Men det är bra, väldigt bra! Handlingen och musiken är samma förstås, men man har gjort mycket på ett eget sätt och lyckas väldigt bra. Richard Bergqvist översättning är väldigt bra och känns modern.

Konfrenciern spelas av Oscar Pierreou Linden och hans tolkning är lite snällare och tillbakahållen så han lyser inte riktigt som man är van att se konfrenciern. Till en början har han på sig en ljusblå/grå stickad ”sparkdräkt” vilket inte bidrar till att ge honom den slemmighet som jag vill ha av konfrenciern. Just det klädvalet är lite udda för när det gäller övriga i ensamblen håller man verkligen inte igen utan där är det mycket avklätt och sexigt, för att understryka att på den tiden i Berlin var allt tillåtet, och det gick vilt till på klubbarna. Han visar dock att han är väldigt vig t ex i öppningsnumret Welcome när han hissas ner i ringar och går ner i split. Sin smidighet och styrkar visar också Camilo Ge Bresky i flera nummer. Imponerande!

Men i den här uppsättningen är det Sally Bowles, spelad av Sarah Dawn Finer som är den stora stjärnan. Sarah är inte den man utseende mässigt tänker på som den klassiska Sally, a la Liza Minelli, och som varit förebild i många uppsättningar. Men det glömmer man bort så fort hon gör entré. Det här är Sarahs Sally, inte någon standardtolkning. I kontrast till det övrigt lite mer vulgära har Sarahs Sally lite mer stil även om hon i vissa nummer är lite mer avklädd. Men hon gör  Sally på sitt eget sätt och det är verkligen bra. Hennes skådespeleri är väldigt bra, men framförallt har hon en fantastisk röst och den använder hon fullt ut. Till skillnad från den uppsättning av Cabaret som gick på Tyrol med Peter Jöback som konfrenciern är det här Sally som framför ”I don´t care much”. Man har lagt in det som en låt när Sally bestämmer sig för att stanna i Berlin men Cliff vill återvända till USA och det är helt brilliant. Till en början sjunger hon den på svenska men övergår till engelska och det är så starkt och med sådan närvaro och för verkligen historien framåt. Strax efter blir det Sallys paradnummer ”Cabaret” och jag tror inte jag har hört en mer förtvivlad version med så stark nerv och närvaro. Det var inte långt ifrån att tårarna kom. Sarah berör verkligen i den, så stark tolkning. Kommer att ha med mig den länge!

Uppsala stadsteater har lyckats med en väldigt bra uppsättning och det är väl värt att göra resan till Uppsala för att sen den! Skaffa biljett och se Cabaret som ni inte sett den förut, och njut av Sarahs fantastiska Sally.