Knappt två veckor innan Waterloo firar 40 år var jag och såg Mamma Mia i Tokyo. Det var en mäktig upplevelse. Helt fantastiskt att ett band från Sverige kunnat göra en sådan världssuccé och det innan Spotify, Youtube etc fanns.

I stort sett var det utsålt och i publiken beståd av allt från barn till pensionärer och i stort sett bara japaner. Min kompis och jag var nästan de enda icke japaner. När man kom in och visade sin biljett fick man ytterligare en biljett med en karta på var man skulle sitta och sen var det bara att gå in och leta upp den. Japansk effektivitet!

Så sätter musikalen igång och det är verkligten en konceptmusikal. Alla roller spelas av japaner, men de har blekt håret (peruker?) och fixat frisyer så de ska se västerländska ut. Kläderna är i stort sett identiska med alla andra uppsättning och karaktärerna har samma kroppsbyggnad som man är van att se dem, så vid en snabb titt kan man vara precis som var som helst i världen. Till de sätter igång och sjunger förstås. Då är det japanska som gäller förutom i vissa refränger där de orginaltitlarna sjungs och en del andra ord. Men det härliga är ju att i och med att man kan alla ABBAs sånger så är det inga problem att hänga med. Handlingen kan man ju också så det är ju inga problem, även om man inte kommer ihåg exakt varje ord. Men vad gör det?

Det enda som är synd med uppsättningen är att det inte är en levande orkester, musiken är inspelad och i vissa nummer är det också körpåslag. Lite synd för en musikal är ju bäst när det helt igenom är live. Men glädjen och talangerna hos artiserna är det inget fel på. Otrolig enerig och glädje sprids ut över salongen!

I pausen fanns det ingen bar, i alla fall hittade vi ingen, utan man såg en hel del i publiken som satt och åt medhavd matsäck!

I applådtacket var det som vanligt en rad ABBAlåtar och publiken stod upp och följde med i alla rörelse och viftade med ljusstavar, men de stod i stort sett helt stilla förutom armrörelserna. Det var bara min kompis och jag som dansade loss i stolarna, så det var lite annorlunda. Men publiken var med på alla entrér under föreställningen och det var mycket applåder, men ingen dans i applådtacket. Men alla verkade gilla det och man såg idel leende och glada miner när man gick där ifrån.

Härligt att vara svensk och ha vuxit upp med ABBA och fått uppleva i Japan hur populär Mamma Mia är!