Poesi är väl inte riktigt min grej, men när jag läser att den musikaliska artisten ska vara Per Persson (tidigare Perssons Pack) då kommer jag på lite andra tankar. Priset är också bara 80 kr så det är det ju väl värt att få höra Per sjunga lite. Sist jag såg honom var för ett antal år sedan på Nalen om jag inte minns fel. Han och Packet har spelat på Nalen efter det men det är alltid svårt att få tag i biljetter till dem och för något år sedan hade de sin sista spelning. Men det var inte direkt någon rusning till de här biljetterna och att se Per Persson spela på en poesiafton var väl minst sagt lite oväntat.

På programmet var det först 4 poeter som visade sig bli tre då den förste inte kom (hade tyvärr hamnat på akuten). Så lite paus och så var det dags för Per. Det var härligt att få höra honom live igen. Även om det inte var någon som sjöng med i den klassiska frasen i Hanna, ”Full fullare fullast var jag…” annars brukar det tas i och skrålas ordentligt i den av hans vanliga publik. Sen blev det Gråmåne på önskan, ”Tusen dagar härifrån” och avslutningsvis ”Bröllopsdag” Första låten har jag tyvärr glömt vilken den var… Per verkade trivas på scen och hade nog gärna sjungit några fler låtar, men det var fler poeter på programmet. Men bästa poeten den här kvällen för mig var Per. Många tycker nog att hans musik mest är fyllelåtar, men det är riktigt bra låtar med bra texter om man tar sig tid och lyssna. Och han har inspirerat många singer songwriters efter som Love Antell, Håkan Hällström och Lars Winnerbäck. Och personligen så tycker jag han är absolut bäst av dem, även om några av de andra har blivit mer folkliga.

Av poeterna som deltog under kvällen så var Magnus William-Olsson med sina lite komiska djurdikter och Bob Hansson (Bob Hund) bäst. Helt enkelt för att de kunde förmedla sina dikter. De kunde läsa upp dem på ett sätt så man lyssnade. Det lyckades tyvärr inte de andra med lika bra.

Sen hade det ju varit lite trevligare om det varit värme på inne i lokalen. Lite udda att alla i publiken sitter med jackor på inne…

Men jag var nöjd med att få ha hört och sett Per Persson live igen!

Svenska stjärnor är en konsertserie som Berwarldhallen har haft några år nu och där olika svenska artister sätter ihop ett program, ofta med stycken (låtar) som man inte har hört dem göra förut eller tillsammans med den artisten de framträder med. Turen har nu kommit till Helen Sjöholm och Magnus Carlson (Weeping Willows) och enligt programmet utlovas Depeche Mode, Nicke Cave, David Bowie m fl så det låter väldigt lovande! Två riktigt bra röster och Radiosymfonikerna kan ju bara bli jättebra!

Programet är fyllt av klassiska poplåtar, eller som Magnus och Helen uttrycker det låtar från pojk/flickrummet. Låtar som man har lyssnat på många många gånger. Konserten inleds med en fantastisk version av Depeche Modes ”Enjoy the Silence”. Och lite senare sjunger Magnus en annan Depeche Mode låt ”Somebody” och han gör det helt fantastiskt. Absolut en av höjdpunkterna på konserten. Och det är så härligt att se hur lycklig och glad han är att få sjunga med symfonikerna. Flera gånger återkommer han till hur stort det är för honom att få sjunga Somebode med dem! Det trodde han nog inte när han lyssnade på den i pojkrummet. I andra akten kommer en annan av mina favoriter, Wicked Games (Chris Isaak) och även den gör Magnus med bravur. Vilken känsla han har i rösten! En av de bästa versioner jag har hört av den låten. Mäktigt med symfonikerna.

Helen gör en underbar ”I almost had a Weakness (Costello). Har hört den förut med henne och den är lika fantastisk varje gång. Hon lever sig in i texten på ett härligt sätt. Som vanligt. Få kan tolka texter som Helen.

Den 11 januari blev Hans Ek väckt av ett pling från en nyhetssida. Nyheten om att David Bowie hade dött. Så självklart gör de några låtar av Bowie också. En väldigt imponerande  och pampiog version av ”Heros” avslutar första akten. Där både solisterna och orkestern visade vad de kan.

Andra akten inleds like storartat som den första, men Nick Caves fantastiska ”Where the wild roses grows”. Den är så dramatisk och både och Magnus och Helen får det att låta som att det är deras låt. Precis som de gör med sista låten på programmet ”Fix You” (Coldplay). Från första till sista låten var det bara bra låtar, vilket program. Det är så häftigt att höra dessa poplåtar framförda av så bra sångare uppbackade av symfonikerna. Man bara njuter hela tiden. Helen och Magnus är en perfekt match för det här materialet! Hoppas att de gör mer tillsammans framöver!

Konserterna sålde slut på nolltid och även extrakonserten, men om ni inte har varit på någon av dem så misströsta inte. De har spelats in och kommer att sändas i radio så småningom. Så håll utkik efter det! Det är väl värt att lyssna på! Om bara ett par veckor så får jag återigen njuta av Magnus Carlson röst, då med Weeping Willows, men den här konserten kommer jag att minnas länge!

Det här är inte någon riktigt konsert utan ett akustiskt smakprov i samband med skivsignering av albumet ”Tomorrow became today” som släpptes igår. De kommer direkt från Nyhetsmorgon där de framförde två låtar i programmet. Vara med i morgonprogram innebär tidig morgon så killarna var lite trötta sa Magnus när de äntrade den lilla provisoriska scenen inne på Bengans skivbutik. Även sminkningen skylde han på nyhetsmorgon.

Att spela inne i en skivaffär är något som Magnus trivs med för han gillar verkligen skivor. Och det var rätt mycket folk som kommit för att lyssna och köpa skivan som både säljs som CD och vinyl. En hel del som köpte vinyl vilket är kul att se.

De började med att spela ”Tomorrow became today” följd av ”My love is not blind”. Samma låtar som de spelat i Nyhetsmorgon. Här hade de inte med sig stråkar och blås så det blev lite mer avskalade versioner. Men väldigt bra. Av de två låtarna tycker jag att ”My love is not blind” är den som sätter sig snabbast för den är lite mer trallvänlig. Men gillar även ”Tomorrow became today”. En typisk Weeping Willow låt. Tredje låten var ”Go find your happiness” och Magnus ursäktade sig lite innan att de inte hade repat in de på samma sätt som de andra två och han hade en textlapp som han sneglade på några gånger. Sen var inte de övriga i bandet helt samspelta på den heller för de blev några extra ackord och lite småskratt dem emellan när de var på väg lite olika i låten. Magnus sa att repetitionen på måndag fick de nog tidigarelägga så de hann lära sig låten ordentligt innan den stundanden turnén. (börjar i Uppsala 1 april). Men lite felspelningar etc är ju bara charmigt, det visar ju att det är live. Och låten var bra. Sen bjöds det inte på mer från nya albumet utan publiken fick önska en låt och då blev det ”Burden” (från albumet ”Fear & love”).

Har inte lyssnat in mig jättemycket på skivan än, men det jag har hört hittills gillar jag, men självklart är det alltid bättre att höra det live så det var jättekul att få det här smakprovet live! Har inte bokat biljetter till någon av spelningarna på Södra Teatern/Mosebacke men är rätt sugen på att göra det! Men redan nästa lördag får jag njuta av Magnus underbara röst i Berwaldhallen när han sjunger med Helen Sjöholm. Det kommer att bli superbra!!

Niklas Strömstedt är en av artisterna som alltid har funnits i mitt liv känns det som och jag har många minnen till hans låtar. Och han har alltid haft så mysig och trevlig musik och alltid varit så himla snygg! Och inget av det har ändrats!

Även om showen heter Storhetsvansinne så märks det inte på scen, ja inte mer än att han kommer in som Gladiator i början av showen förstås. Men sen är det bara härligt mysigt och trevligt. Niklas låtar är ju för det mesta lugna underbara ballader men en och annan glad upptempo låt finns det ju också. Så man blir lite glad också! Ett bra band har med sig på scen.

Rakel Värmländer är hans sidekick och spelar hans andra jag. De delarna i showen är småtrevliga men lockar inte fram något stort skratt hos mig. Mer småleende. Att Niklas är ett stort AIK fanns har väl ingen missat och det kommer fram ett par gånger i showen. Först i sketchen där hans fru Jenny tror att Niklas använder Tinder för någon har skickat en träff på mobilen med AIKskalet och det är det ju bara Niklas som har! Nu visade det sig vara någon yngling som var på besök som hade det. Riktigt mycket AIK blev det i sketchen där Rakel som hans andra jag har stora planer på att sätta upp en mur runt Solna, bengaliska eldar på Bällsta bron och för att komma in måste man vara medlem i AIK. Inga andra fotbollslag eller fans får komma in för de har ju annan kultur och äter konstig mat, som t ex spettekaka. Men dessa planer protesterar vanliga Niklas mot. Och att det inte är fotbollslag det egentligen handlar om markeras med att sketchen övergår till låten ”Lyckolandet” som Niklas gjorde stor succé med i ”Så mycket bättre”.

Niklas har ju varit gift några gånger och numera har en stor modern familj med många barn och exfruar etc. På ett kul och personligt sätt delar han med sig om hur trixit det kan vara att få ihop när barnen ska vara hos de olika föräldrarna på somrarna t ex.

Bäst under kvällen är nog när han sätter sig vid flygeln i slutet av showen och först spelar en finstämd ”Sista morgonen”. Sen får vi höra den svenska versionen av ABBAs ”Slipping through my fingers” (Kan man ha en solkatt i en bur) för det är ju Niklas som skrev den svenska texten till ABBAs låtar till Mamma Mia. Det här är en mina absoluta favorit låtar från ABBA. Så fin. Niklas har ju vunnit Schlagerfestivalen som låtskrivare till ”Imorgon är en annan dag” som Christer Björkman vann med. Så självklart fick vi höra den och hela historien om hur låten kom till. En riktigt mysig stund som sen avslutas med lite mer uptempo. Den allra sista låten, Marie i växlen, är en riktig högoddsare och jag har nog aldrig hört Niklas spela den själv för den har Gyllene Tider lagt beslag på även om det var Per och Niklas som skrev den tillsammans. Niklas gör den minst lika bra som Gyllene Tider.

En riktigt mysig och trevlig show där man får höra de flesta av Niklas hits och jag tror inte den är någon som går missnöjd från Börsen utan man går därifrån med en trevlig och varm känsla. Perfekt för en torsdag kväll och smygstart på helgen! Dessutom var maten riktig god!

Alla hjärtans dag är en dag som jag har lite blandade känslor för. Har blivit alldeles för mycket kommers av den. Men en insamlingskonsert med namnet Vidga ditt hjärta! är ju väldigt lämpligt den här dagen. Insamlingen är till för att möjliggöra integrering av de 239 flyktingbarn som Sollentuna kommun ska ta emot under 2016 och om medlen räcker till även till de ”Gula båtarna”. Ett sådant fint initiativ vill man ju gärna stödja. Och att man även för njuta av härlig musik på köpet gör det ju inte sämre.

Vi gick på dagens andra konsert, kl 17 och möts av de som har varit på den kl 14. Får höra att de har dragit över och att de inte riktigt hann med allt på slutet. Men eftersom det inte är någon konsert efter vår så ska det ju inte vara något problem för oss kan man ju tycka….

Så strax innan 17 får vi gå in i aulan. Fri placering så vi hamnar längst fram i mitten. Program fick vi vid ingången så man läser ju igenom det och inser att det här kommer bli riktigt bra! Tänk att få höra Jakob Stadell sjunga en av mina absoluta favoriter, Life on Mars. Det är ju bara för bra för att vara sant!

Några minuter över 17 sätter konserten igång med Sollentuna Gosskör som sjunger Halleljuakören som över går i Hallelujah och då är kören förstärkt med Sollentuna Gospel, Juniorgospel och Ungdomsgospel. Härligt körnummer!

Så är det dags för första gästartisten, Shirely Clamp som gör en bra version av Swedish House Maffia med de olika körerna. Shirely sjöng senare under kvällen sin egna ”Jag fick låna en ängel” och sin hit ”Min kärlek”.

Men det här är inte bara en sångkonsert utan det bjuds också på dans av Kulturskolan. Ett bra dansnummer till Adeles ”Hello”.

Sen presenterar värdarna Doreen Månsson och Kicken nästa gästartist, Jakob Stadell! Men så händer nåt konstigt de presenterar också Hanna Hedlund och enligt programmet ska hon inte komma in nu, utan först nästa sång. Vad är det som händer????? Jo både Jakob och Hanna kommer in och sjunger The prayer. Underbar fin låt, men vad hände med Life on Mars??? Den kom inte nu och inte på hela konserten. Så det var helt enkelt för bra för att vara sant….förklaringen vi fick efteråt var att det fick kapa lite i programmet eftersom det blev för långt….

Konserten fortsatte enligt programmet och vi bjöds på en finstämd ”Min älskling du är som en ros” med Anna-Lotta Larsson med pianist Andreas Landegren .Senare fick vi även höra Anna-Lotta sjunga den fina ”Var kommer barnen in”. Därefter kom en positiv överraskning som jag lite hade anat via Instagram men missat när jag läste vilka som skulle vara med. Nämligen Shoo Shoo Sisters, med bland annat Matilda Grun. Matilda ser jag ju annars bara till jul på den årliga julkonserten med kusinen Peter Johansson. Under konserten fick vi höra både In the mood och deras egen Gå gå gå.

Hanna Hedlund imponerade ordentligt i den fina sången ”Besvärjelsen” om hur det är att vara förälder och älska sitt barn under tiden de växer upp.

En ny bekantskap var den unga Rose Brifleani som sjöng Ed Sheerans ”Thinking out loud”. Bra röst och hade lika vackert hår som Anna-Lotta!

Kvällens charmigaste var nog fioleleverna från Kulturskolan med sina neonlysande stråkar och som imponerade i Missisippi reel. Och den minsta tjejen såg så glad och lycklig ut när hon spelade så de smittade av sig! Hoppas hon fortsätter spela och att hon dyker upp i någon symfoniorkester eller så när hon blir stor! Kulturskolor är så viktiga så jättekul att få lite smakprov på vad de gör.

Nästa sista numret var en ståpälsversion av Anthem med Jakob med körerna och stråkar. Så bra! Ser verkligen framemot att se honom igen i Murder Ballad. (men då lär det ju inte heller bli någon Life on Mars….)

Slutnumret var Heal the World med alla artister och körer på scen, och en ny solist Jodie Haglund.

Ett bra och blandat program och imponerande att de har lyckats sätta ihop de på så kort tid. Stor eloge till Maria Stadell och Karin Runow som ledde körerna och varit de som ordnat den är fina konserten, och självklart till alla andra som varit med på teknik, ljus och allt övrigt som behövs för att få till en sån här konsert. Fint samarbete mellan Sollentuna kommun, Svenska kyrkan, alla sponsorer och alla underbara artister och alla från Kulturskolan!

Hoppas att ni fick in mycket pengar så ni kan göra bra integrationsaktiviteter för de ensamkommande barnen och att det även räcker till de Gula båtarna.

TACK!

Lena Philipsson har i år varit i branschen i 30 år och hon blir bara bättre och bättre skulle jag säga. Livet har inte varit så lätt för henne och hon har snurrat runt i skvallerpressen och hennes förhållande har hängts ut i tid och otid. Men trots eller om det är tack vare det så står hon, precis fyllda 50 och snyggare än någonsin, återigen på scen med en helt ny show. En show där hon vill lyfta fram sitt pianospelande så det är hon som sitter vid flygeln. Tyvärr på genrepet har man för högt ljud på sexmannabandet och alldeles för lågt ljud på flygeln så den hörs knappt. Riktigt synd för jag gillar piano .

Men det är väl det enda som jag egentligen tycker att man behöver förbättra ordentligt. Inledningen är dock lite svag mycket orsakat av det feldimensionerade ljudet. Ljuset är läckert, LENA i stora bokstäver inramat med lampor och snygga ljusramper runt orkestern (tyvärr ville inte min mobil ta något bra kort på det..). Det tar sig dock ett par låtar in då Lena spelar en finstämd version av ”Månsken i Augusti” som hon berättar handlar om känslan när hon väntade sitt första barn, Noah. Sen kommer showen loss mer och mer. Lena har ju en härlig komisk talang och hon bjuder mycket på sig själv, hur jobbigt det är att gå och handla när det står om skilsmässa på löpsedeln. Hur det är att vara småbarnsmamma som helt plötsligt har nyvuxna barn som är på väg bort. Listor som ska skrivas och prickas av, ett beroende som hon kanske ska ta upp med radiopyskologen? Hur jobbigt det är att presenteras för nya killens föräldrar som nya flickvännen, eller om det är tantvännen? Ja, hon är en ”vanlig” människa som bara har ett yrke att stå på scen. Annars är hon som vi andra i samma ålder. Fast hon är ju bara så mycket snyggare, roligare, energiskare och sexigare.  Hon slår många av de yngre förmågorna med hästlängder! Och en härligt självsäkerhet och med glimt i ögat är hon sexig och skämtar med yngre killar och en del män i publiken. Hon har till och med en låt till unga killar. Och hon bjuder på en underhållande uppdaterad version av ”Teach me tiger”. Låten som hon i sin ungdom fick sjunga till Sven Wollter. Jo, visst kommer man ihåg den versionen. Men den uppdaterade är så mycket roligare och med mer värme och glimt i ögat! Bara den är värd att gå och titta på showen för!

En annan minnesvärd stund är när hon mycket rörd och med tårar i ögonen sjunger en låt till sina barn och i bakgrunden visas ett fint bildspel på hennes barn, från bebisar till vuxna. Allt sammansatt av exmaken Måns Herngren som hon på ett fint sätt tackar och lyfter fram.  Men några andra ex har hon skrivit låtar till också som dock inte kom med på någon skiva, men som vi fick höra och som inbjöd till skratt.

Ja det här är en show där man får skratta mycket med Lena! Och istället för att vi ska få läsa skvallret i tidningarna så talar om hon det i showen, så vi vet var vi hörde det först.

Självklart får vi också höra några av hennes stora hits som ”Det gör ont” och ”Kärleken är evig” och publiken sjunger och dansar med!

Som helhet tycker jag det var en bra show med en härlig blandning av bra musik, skratt och självdistans! En show med värme! Nåt att pigga upp sig med innan våren har kommit!

Björn inleder kvällen med en låt som heter ”Jag behöver dig” som en hyllning till att han behöver publiken för att kunna genomföra en konsert. Men ikväll var det jag som behövde Björn. Något som kunde få mig att koppla bort jobbet och allt strul som är på gång där. Och den här kvällen var helt perfekt för det på fler sätt än jag visste när jag kom. För det som är så kul med Björns ”Lite nu och då” shower är att ingen kväll är den andra lik. Visst finns det en stomme som är lika kväll för kväll, t ex en fantastisk a´capella version av Hooked on a feeling. Men ganska tidigt så är det dags för en stund där publiken får ställa frågor. Ikväll avhandlades bl a det elaka spöket som finns hemma i prästgården där Skifs bor och som har en ovana att sova i hans säng när han är borta. Och lite att hans söner spelar musik till husbehov men har inte några tankar på karriär inom musikbranschen.

Till varje kväll har publiken fått önska låtar. En låt som varken Björn eller bandet vet vilken det blir. Svaret finns i en låda där även text och noter finns ifall det skulle behövs. Kvällens låt var den underbara ”Stand by me”. En helt underbar version av Björn. Och både han och bandet fixade det utan ”fusklapparna”.

Så var det dags för kvällens hemliga gäst, Maria Möller. Hon bjöd både på sång och smakprover på många av sina imitationer. Absolut bäst var när hon imiterade Carola. Så otroligt likt och så roligt! Där inleddes det som skulle bli en riktigt skrattfest. Men innan fick vi höra om hur Maria skapar sina imitationer, att hon är duktig på kalligrafi mm. Ett trevligt och underhållande samtal mellan henne och Björn som blandades med imitationer och sång. Men strax efter att Maria lämnat scen så kommer kvällens överraskning för Björn. Varje kväll dyker nämligen en person upp som Björn inte har en aning om vem det är. Så in på scen stegar John Houdi, känd som trollkarl och buktalare. Och här började den skrattfest som inte ville ta slut. John hade lämplig glömt sin docka, så Björn fick ju då agera docka. Det var nog inte det Björn hade tänkt sig! På med en ”munmask” på Björn och sen satte det igång. Så otroligt roligt! Nu kommer jag att leva i många år till! Var länge sen jag skrattat så mycket åt något på en scen. Och gubbarna i bandet hade minst lika roligt och Björn skrattade nog rätt gott bakom masken också! Skratten fortsatte länge efter att John gått av scen. Bandet hade svårt att samla sig inför den hitparad över Björns låtar som kom sen.

Så härligt att höra alla dessa gamla låtar! Och den stora grandfinalen var ju självklart Michelangelo! Vilken bra låt det är! Måste var en av de bästa som varit med i melodifestivalen och den har nu mer än 40 år på nacken (Melodifestivalen 1975)! still going strong.  Så kul med låtar som har följt en genom livet och som håller än och bara blir bättre och bättre!

En helt underbar kväll och så mycket mer skratt den här kvällen än förra gången. Precis vad jag behövde ikväll!  Dock kommer jag alltid att hålla konserten den 9 november som ett riktigt kärt minne, för Peter Lundblad var ju gästartist då och det var sista gången som jag hörde ”Ta mig till havet” live, eftersom Peter gick bort precis innan jul.

Björn är så mångsidig och den här kvällen var det både den fantastiska rösten och den komiska sidan som trängdes på scen!

Undra vad som ska toppa den här när jag ska sen den igen i Oktober!

Kan verkligen varmt rekommendera att ni slänger er på Ticnet och beställer till någon av höstens föreställningar som precis har släppts. Om de inte redan är slutsålda så kommer de att vara det snart.

Det hör väl inte till vanligheten att man recenserar en gudstjänst, men så är det här ju inte någon vanlig gudstjänst utan just en Samling kring krubban. En gammal trevlig tradition i Råssnäskyrkan på julaftonförmddagen som jag varit på många gånger. Dock med några års uppehåll men när nu Hanna skulle vara med igen så var det dags att ta upp traditionen. Hanna började ju sin sångkarriär i Råssnäskyrkan barnkör och jag har sett henne många julaftnar i barnkören, där hon ofta fick sjunga solon. 

Hanna inledde med ” Ängeln” och sen övergick det till vanliga programmet med att barnen samlas vid krubban och läsning av julevangeliet uppdelat på olika delar där prästen presenterade figurerna i krubban alltefter som de dyker upp i handlingen. Maria, Josef, Ängeln, Jesusbarnet och herdarna. Allt blandar med körsång ich sång av Hanna innan dagens stora händelse inträffade. Alla barn i kyrkan får en figur att bära och gå ett varv i kyrkan med. Stor glädje och succe som vanligt.

Hanna sjöng ”Himlen kom till oss” med barnkören, ”Esmeraldas bön” och avslutade hela samlingen med ”Julen är här” där kören och församlingen stämde in i refrängen.  Hade inte hört Esmeraldas bön tidigare, men det är en mycket fin sång med fin och minnesvärd text. 

En trevlig och stämnngsfull stund som inledde julafton. 

Getsemane och Bui Doi! Så otroligt bra! Slutar fortfarande andas bara jag tänker på dem. Anders är ju en mästare på att gå in i karaktär när han sjunger starka musikallåtar. Han fokuserar, och levererar med sådan kraft och intensitet att man från första ton håller andan och vill inte att det ska ta slut, med det är väl tur att det tar slut för annars skulle man ju dö av andnöd….Vilken pipa han har när han sjunger de här starka låtarna. Och när man sitter när så ser man hur ögonen blir blanka och var det inte en tår på kinden i Getsemane? Till sin hjälp på Bui Doi hade han Lilla kören som gjorde den riktigt mäktig. Tyvärr var det här sista konserten på årets turné så ni har tyvärr inte någon möjlighet att själva få uppleva detta i år om ni inte redan har gjort det. Traditionsenligt lägger ju Anders alltid Stockholms konserterna sist på turnén.

Så hur var då resten av konserten? Eftersom det är i en kyrka så är det ju inte numrerat och när vi kom en timme innan konsertstart var det redan rätt mycket folk på plats, från porten ut till gatan, men vi lyckades ändå får våra favoritplatser längst fram. En sån här konsert vill jag inte ha någon framför mig som skymmer. Vill bara kunna njuta!

Stora kandelabern var på plats, men ljusen tänds innan Anders kommer in. Annars har han ju tänt dem själv. Han inleder med att läsa julevangeliet och hälsar oss välkomna. Och säger sen att den här konserten är lite annorlunda än tidigare år och att det har bytt ut en hel del låtar och även om det är varmt ute (typ 13 grader) så är det ett kallt världsläge. Konserten har en lite allvarligare ton över sig och mer om julens budskap än om tomtar. T ex läste han inte Tomten av Viktor Rydberg som han brukar. Men ändringen var inte till det sämre utan det var en väldigt bra konsert. Kul med många nya låtar. Gillade speciellt att de gjort ett medley på låtarna från Stevie Wonders julskiva ”Someday at Christmas” Har ju hört titellåten med flera artister, t ex Weeping Willows som gör en fantastisk version på den. Men de andra kände jag inte igen men de gav mersmak. Får nog försöka få tag i den skivan. Andra nya låtar för mig var Förunderligt och märkligt och Fragile. Han blandade jullåtar och vanliga låtar på ett snyggt sätt. Några av mina favoriter av de vanliga låtarna var helt klart ”Håll mitt hjärta”, ”I belive” och en helt makalös ”Gabriellas sång” fint körad av Lilla kören. Men självklart var det en rad härliga och fantasika versioner av julsånger, ”First of May”, ”Little drummer boy” (älskar Anders version på den!), ”Det strålar en stjärna”, ”Come all ye faithful” ”Ave Maria” och självklart fick vi både ”O helga natt” och ”Jul jul strålande jul” som extra nummer. Han kan det där med att få till julstämning i de här fina julsångerna.

Med sig på konserterna har han musikerna Stefan Nilsson (piano), sin trogne vapendragare Bengt Magnusson (gitarr) och Kristin Malmgborg (cello) Både Stefan och Bengt fick göra varsitt solo (väldigt bra) men man kan ju undra varför inte Kristin fick briljera som killarna fick? Varje konsert har han med sig en kör också och här i Stockholm är det Lilla kören som förutom att de körade på flera låtar även hade 3 st egna nummer.

En konsert i en kyrka blir ju lite mer högtidlig än i en vanlig konsertlokal och ljuset var riktigt snyggt i olika färger som lyfte låtarna. Lite kul att de i Ricordo Ancor (från Captain Correllis mandolin), lyste upp koret i grönt vitt och rött som den italienska flaggan.

Som sagt det här var sista konserten på turnén, men han verkar gilla det här med julkonserter så vi får verkligen hoppas att håller sig till traditionerna och gör en turné nästa år också. Så håll utkik och boka biljett när de släpps! Hans konserter säljer ut rätt fort och de har fått sätta in extra konserter på flera platser i år!

Känns bra att avsluta årets julkonserter med en sån här mäktig och stämningsfull julkonsert med en av Sveriges bästa manliga sångare och perfekt sätt att fira sista advent!

En bra julshow kan man ju inte se för många gånger, så är det bara. Och om man inleder julen med att se den första adventshelgen så är det väl perfekt att se den sista adventshelgen också? Sen om man vill kan man ju dra ut på det och sen den ända till 9 januari! Men det blir det inte. Tredje gången gillt finns det ju något som heter.

Den här gången såg vi matinén från den vänstra siden på rad 3. Väldigt bra platser om man väljer läktarplatser. Vi hade ju koll på att det var lite uppträdande under middagen innan själva huvudshowen började så vi var på plats precis lagom till att inledningfilmen började och sen rullade det på med luciatåget och lite annat smått och gott. Som man bara får se om man är där tidigt eller äter mat.

Showen är helt igenom helproffsig. Lokalen är snyggt dekorerad och smyckat, ger ett varmt och juligt intryck. Bra ljud och supersnygg ljussättning och bilder. Just det ser man ju bättre när man sitter lite längre bort även om jag egentligen gärna sitter nära för att slippa massa personer framför som stör. Sen på scen har vi ett gäng jättebra fantastiska musiker, underbara CookiesNBbeans och så Peter Jöback. Hela paketet garanterar att det blir bra och riktigt juligt.

Man märkte att de har blivit lite mer tighta men inte en skymt av att det har spelat ett antal föreställningar och tröttnat, utan sång och spelglädjen är på topp. De har verkligen jättekul när de uppträder tillsammans.

Blandingen av låtar från Peters julskiva, klassiska julsånger, nya låtar, Sing, Phantom of the Opera och lite andra ickejullåtar och lite Disneymedley är så perfekt. Blandning av glatt och lite mer allvarligt också. Varm och trevlig stämning hela showen igenom, med budskap om att vi ska tänka på varandra och även de som inte har någon att fira jul med.

För den som ska se den nu i nyår så sjungs det också om nyår, Gott Nytt år! Har man inte tröttnat på julen utan vill dra ut på det härliga ända in på nya året kan jag varmt rekommendera att ni går och ser showen. Det lär dröja innan Peter sätter upp en julshow! December 2016 har han ju fullt upp med att vara Fantomen!