Underrubriken är ”Musikalisk tidsresa i svensk historia och första akten ägnas åt ”En svensk spelmansmässa” där Cantemuskören och Gammelgård Orchestra under ledning av Sofia Staxäng står för sång och musik. Cantemuskören är en kör i andan alla kan sjunga och består av 450 körsångare. Det hela inleds somrigt med ”I denna ljuva sommartid”. Jag hade förväntat mig mer spelmansstämning i den här akten men det blev lite väl mycket kör och själva spelmansstämningen försvann helt. Förutom i inledningen på sjunde numret som hette Helig Helig som var en vals och där lät det som ett spelmanslag var igång tills kören kom in.

Andra akten ägandes åt utvandringstiden och det kalla kriget. Den fungerade mycket bättre med kören och orkestern. Och det såg ut som orkestern njöt mer av att spela musiken från Kristina från Duvemåla och Chess. Och vem skulle inte njuta av att få spela den underbara musiken, särskilt när den manliga gästsolisten inte är någon mindre än Anders Ekborg som har spelat huvudrollerna i både Kristina och Chess. Som kvinnlig motpart hade han Tua Åberg, som spelat Christine i Fantomen på Operan på Oscars teatern. Jag satt så i orkestern hade jag mest koll på Konsertmästaren Elias Gammelgård, och violinisterna Ophelia Kamkar och Victoria Stjerna. De såg ut att ha så kul när de spelade musiken ur Kristina och Chess. Lyckliga leenden. Unga musiker som jag är säker på att vi får se i fler sammanhang. I andra akten leds kören och orkestern av Göran Staxäng.

Först ut i andra akten är ett sammandrag från Kristina. En duett mellan Anders och Tua i ”Min lust till dig”. Anders är ju fortfarande väldigt inne i rollen och ville agera med Tua, men tyvärr responderade inte Tua på det utan vände sig mer till dirigenten och publiken än mot Anders så det blev inte riktigt den där kemin som jag vill ha i den låten, och det var något jag saknade genomgående i duetterna att inte Tua sökte Anders mer. Kören tar vid i ”Bröllopet” och sen blir det Anders och Tua igen. Och Anders är så underbar och kraftfull när han tar i och är besviken över ännu ett missväxt år. Som slutar i Annas Begravning där Anders med känsla inleder med att berätta om missväxten och gröten som inte har hunnit svälla innan Anna äter den…. Kören och Anders sjunger sedan” Vi öppnar alla grinar”. Därefter gör Tua en bra tolkning av ”Du måste finnas”. Så befinner vi oss i ”Battery park” för att slutligen få en mästerlig ”Vildgräs” av Anders, uppbackad av kören och orkestern. Så mäktig. Vilken röst och inlevelse han har!

Så är det dags för Chess som verkligen är ett musikaliskt underverk och som passar så bra att framföras i med stor kör. Kören får glänsa i ”Merano” men sen övertas scenen återigen av Anders i ”Anthem”. Rysningar. Så bra!!! Därefter övergår det till schackspel och Tua som med fin inlevelse sjunger ”Someone else´s story.  Chess partiet avslutas med den underbara duetten ”You and I”.

Andra akten var helt underbar och jag njöt av varje sekund!

Vad passar bättre än lite soppteater en grå och kulen majlördag? Och när det på programmet bjuds på sång av Malena Laszlo och Magnus Skogsberg Tear är det inte mycket att tveka på. Malena är en väletablerad musikalartist, medan Magnus för de flesta är Sebastian i Ica reklamen. Men han har sedan 2009 även uppträtt som sångare.

Duon har valt att göra ett program på The American Song book, översatt till svenska och med lite mer moderna tillägg.  De började med det under 2015 och nu har en version anpassad till soppteaterns 55 minuter gjorts. Passar ju bra nu när det är valtider i USA vilket de också anspelar på då och då.  American Song book kom ut 1972 där ett antal viktiga amerikanska låtar listades. Några av dessa har Malena och Magnus plockat ut och de har översatts till svenska och på så sätt blir de liksom deras. Riktigt bra översättningar är det. Låtar om kärlek på olika sätt. Det bjuds på flera klassiker. En av höjdpunkterna är när Magnus sjunger en finstämd sång till minnet av sin pappa.  Det var nog flera som blev väldigt berörda av den fina sången. En annan favorit är när Malena gör ”I who have nothing” En låt som jag älskar när Peter Jöback tolkar den. Här gör Malena den som en olyckligt kär kvinna så det skär i en. Riktig bra tolkning!  Gillade också The Masqurade som nu blivit ”Ensamlek för två”.  Det är rätt mycket om olycklig kärlek men det hela avslutas hoppfullt med ”You are my favourite waste of time” som nu blir ”Jag vill slösa bort mitt liv på dig”.  Som sagt riktigt bra svenska översättningar och när de är på svenska så berör de mycket mer än originalen.

Malena och Magnus backas upp av fyra bra musiker under ledning av kapellmästare Mikael Sundin.

Det är ett trevligt och välsjunget program och det värmde mig den här grå majdagen.  I vår har det bara spelats två gånger på Soppteatern och man får hoppas att de kommer tillbaka i höst. Kan mycket väl tänka mig att gå igen eller på en längre konsertversion. Så håll utkik efter The American Song book!

Om det inte finns någon musikal att gå på en solig och varm vårkväll, ja då får man välja att gå på en konsert med musikalteam. Och det är precis vad Josh Groban bjuder på den här kvällen. Han är ute på en turné som grundar sig i hans senaste skiva Stages som är just en samling av en del av hans musikalfavoriter. Man kan lite jämföra med Peter Jöbacks ”I love Musical” konserter och då är det här en liten light version av den. I avseendet att han bara har en gästartist (Louise Dearman) med sig, mindre symfoniorkester, mindre arena och längden på konserten. Den var knappa 2.5 timme med en 15 paus. Men röstmässigt är det ju inte någon lightversion som han bjuder på!

Kvällens konsert är alltså på relativt nya Stockholm Waterfront och det är första gången jag ser en konsert på Waterfront. En bra konsertlokal, rätt bra lutning på parketten. sköna stolar med bra benutrymme. Det enda som inte var så bra var väl att rätt tidigt in i konserten uppstod något konstigt ljud som fortsatte under hela konserten som inte gick att få slut på. Låt som något motorbrummande. Josh konstaterade att det var Phantom on Waterfront som var i action.

Konserten innehöll främst låtar från albumet Stages men han bjöd även på några andra och det var en bra blandning av musikalhits och lite mindre kända, t ex ”Asthonishing” från Little women, som Louise sjöng. En riktigt bra låt! En musikal att se till att man ser vid tillfälle. Dessutom kul att han valt att sjunga vissa låtar som normalt framförs av kvinnor, men som han sa en bra låt är universell.  Louise är den enda artisten som har sjungit både Glinda och Elphaba i Wicked så självklart fick vi höra en fantastiskt bra ”Defying Gravity” med henne. Men hon var ju där för att göra några duetter med Josh. Så i första akten blev det lite Phantom, och i andra akten blev det ur Carousel. Bra duetter bägge två.

Han hade också bjudit in en lokal kör och tillsammans med dem bjöd han på ett par av kvällens absoluta höjdpunkter. Anthem (Chess) som var så fantastisk bra så det var tur att det var paus efteråt och sen You never walk alone (Carousel). Väldigt mäktig den också.

Ska jag plocka ut några andra favoriter från konserten så är det en helt fantastisk What I did for love (A chourse line), Try to remember (Fantastics), Bring him home (Les miserable), Les Temps Des Cathedrales (Notre Dame) och Not While I’m around (Sweeney Todd).

Men min absoluta favorit för kvällen är nog första extranumret som han sa att han aldrig sjungit live förut, förutom i något tvprogram, men att är man i Stockholm och har jobbat med Benny precis (något som kommer att släppas inom kort) så bestämde han sig idag för att lägga in den här låten. Så vi fick ursäkta att den inte var så inrepad. Men han ville gärna sjunga något från Benny och Björns andra musikal, Kristina. Och så får vi höra en helt gudomligt bra ”Gold can turn to sand”. Så det är en låt som inte tillhör turnén men som han bara inte kunde låta blir att sjunga för oss, och det tackar man verkligen för. Så bra.

Och det lär ju också dröja innan jag glömmer sista extra extra numret. Ja enligt turnéplanen är det Over the rainbow, Och det skulle det varit den här kvällen också. Josh tackar för sig, ljuset tänds upp, roddarna kommer in och börjar plocka ut lite grejor, orkestern håller på och plockar ihop. Men hela publiken står kvar och applåderar och jublar så efter ett tag kommer Josh in och säger att han aldrig någonsin tidigare har gått in på scen efter att han har sagt till om att det ska tändas upp, men nu kunde han inte låta bli. Och den här låten skulle han ju inte sjunga på turnén för det är ju inte någon musikallåt så han hade tänkt att han skulle låta den vila och har därför inte sjungit den under den här turnén. Så ännu en orepad sång, men han har ju gjort den många gånger så innan vi gick hem fick vi en underbar ”You Raise me up”.

En helt oförglömlig konsert med massa bra musikallåtar, roliga och intressanta anekdoter som Josh berättade och ett antal låtar som jag sent kommer att glömma.

Det enda som jag saknade var att han inte sjöng något ur musikalen Natasha, Pierre and the great Comet of 1812 eftersom Josh ska göra musikaldebut i den på Broadyway, premiär 14 november. Så det hade varit så kul att få ett smakprov på den. Nu nämnde han bara att han ska spela i den.

Men man kan ju inte få allt! Och New York är ju bara några timmar bort…..

Olle Adolphson är en av våra mest kända visdiktare/trubadurer och gick bort 2004 och då instiftades en minnesfond som det delas ut minnespris/stipendier årligen till hans minne och den här festkonserten är för att hylla Olles visskatt och fira Monica Dominique  som fick årets minnespris och sångensemblen Amanda som fick årets stipendium.

Kvällen inleds med att Lisa Nilsson sjunger den underfundiga och fina ”Siv och Gunne” som jag mest förknippar med Helen Sjöholm som har sjungit den flera gånger. Sen fortsätter hon med ”Det gåtfulla folket”. Vilken röst hon har Lisa! Konserten är upplagd så att varje artist sjunger några sånger och sen tar nästa artist vid. Personligen tycker jag det är lite trevligare om det är lite mer blandat mellan artisterna. Lisa efterföljs av trubaduren Göran Fristorp som bland annat sjunger Våren av Grieg, men översatt av Olle. Anna-Lotta Larsson har med sig sin fantastiske pianist Andreas Landegren och hon gör en underbart fin version på den väldigt aktuella ”Mitt eget land”. En visa som är skriven 1963 men som lika gärna kunde vara skriven idag. Hon sjöng även Evert Taubes ”Min älskling du är som en ros”. Inte en Olle Adolphson låt, men Sven-Bertil Taube fick minnespriset 2006. Anna-Lotta kan verkligen sjunka visor med inlevelse.

Tidigare under dagen hade priserna delats ut i Ivar Lo parken och Lisa Nilsson (som fick minnespriset 2012) läste upp motiveringen när hon presenterade sångensemblen Amanda. En riktigt härlig och duktig kör. De bjöd på 3 låtar och det var verkligen full sångglädje på sin. Kan inte minnas att jag har hört och sett dem tidigare men det var verkligen duktiga och jag hoppas att de dyker upp på andra konserter med blandade artister! Lisa berättade också att numera finns det en Olle Adolphson park sen 2014, där även en byst av honom står.

Tommy Körberg kan verkligen tolka Olle på ett magnifikt sätt och vi fick bland annat höra ”Nu har jag fått den jag vill ha” och ”Nu är det gott att leva”. Och en sån här kväll är det verkligen gott att leva när man får njuta av sådana fina visor framförda av några av våra bäst vistolkare.

Sist att framträda var årets minnespristagare Monica Dominique. Bland annat spelade hon med sin tjejtrio ett par låtar varav de valt att göra en instrumental ”Nu har jag fått den jag vill ha” och en av sina egna ”Come on”. Den sistnämnda lite för jazzig för min smak och bröt av lite på det finstämda som var.

Några få duetter bjöds det också på men hade gärna hört fler.

Kvällen avslutas med alla artister, men inte med en Olle Adolphson visa, utan melodifestivalvinnarlåten, Sommarn som aldrig säger nej. Musik av Dominiques och text av Lars Forssell som var första minnespristagaren, så på så sätt passade den in här. Och när Göran Fristorp finns på scen så måste man ju sjunga den för han var ju ena halvan av gruppen Malta (tillsammans med Clabbe). Kul att höra den live med Göran!

En finstämd tvåtimmarskonsert som visar vilken underbar visskatt som vi har i Sverige och vilka fantastiska röster dessa artister har!

Rimma Gotskosik anordnar kulturaftnar nere i 1600tals valvet i restaurang Michelangelo varje vecka.  Pastabuffé och ett glas vin ingår  så det är en trevlig kväll  i en liten intim lokal. Olika musikaliska teman varje vecka och den här veckan var det dags för musikal med underbara Niklas Andersson och på pianot Carina E Nilsson som kan spelar allt!

Konserten inleds med att Rimmas spelar Music of the night och det är ju en bra inledning för en musikalafton. Det blir ju inte sämre sen när Niklas som första låt bjuder på Feeling good! Är ju något av hans signaturmelodi och man vet ju att både under och efter en musikalkonsert med honom så är det ”Feeling good” som gäller.

Under kvällen får vi höra en rad härliga låtar, även om alla inte är musikallåtar men vad gör väl det när han sjunger så bra! Bland annat fick vi höra Memories, Over the rainbow, Does your mother know, You raise me up, Anthem och en av mina absoluta favoriter med Niklas som han är väldigt sparsmakad med att sjunga, men ikväll plockade han fram den. Senast var för tre år sen på Confidencen, men lika underbar varje gång, Empty chairs at emtpy tables! Vilken underbar inlevelse han har i den. Så väl värd att vänta på.

En väldigt trevlig kväll i en fantastisk miljö och med underbar musik och så trevliga artister! En musikalisk pärla att minnas länge!

Kvällens mest oväntade låt var nog en liten snutt på Roy och Rogers klassiska ”Det ska va gött att leva” som Magnus Carlson brast ut i ungefär en timme in i konserten. Men den sammanfattar väldigt bra hur det är att vara på en Weeping Willows konsert. Det är verkligen gött att leva när man är där och njuter av deras musik. Deras musik är rätt melankolisk men på ett må bra sätt. Magnus röst är så fantastisk och de flesta låtar har ett lugnt härligt gung så allt är som ett balsam för själen och man kommer in i en härlig lugn stämning. Men för lugnt är det inte för efter drygt en timme så bryts lugnet av med lite mer upptempo i den nya fantastiska ”My love is not blind”. En av kvällens absoluta höjdpunkter. Den är med på skivan ”Tomorrow became today” men att publiken redan tagit den till sitt hjärta var det inget tvivel om när sista tonerna klingade ut. Det är en jämn och bra konsert utan några svackor, men ska jag plocka ut några mer favoriter så är det t ex ”Touch me”, ”We’re in different places” och sista låten ”Broken promise land”.

Konserten är en bra blandning av låtar från den senaste skivan och gammalt och flera av de äldre låtarna är sådan som Magnus säger att det inte har spelat på länge. Och i soundchecket bestämde man sig för att slänga in ytterligare en låt, Louisa.

Det är en konsert av hög klass men utan massa krusiduller utan enkel och stilren. Snygga skräddarsydda kostymer, orientaliska mattor,  draperier som ljussätts i olika färger som blått, grön, lila och rött. Stråkkvartett och blås, Robin Nilsson och Per ”Ruskträsk” Johansson. Magnus sjunger för det mesta rakt upp och ner utan några större utsvävningar utan mest lite gung och lite tamburin. Det är Magnus röst och de fantastiska musikerna och musiken som står i fokus.

De spelar ytterligare två dagar på Södra teatern, men det är i stort sett utsålt. Tror bara det är platserna med skymd sikt som är kvar. Men den 23 augusti spelar de igen på Mosebacketerass. Men turné fortsätter vidare ute i landet och jag kan varmt rekommendera att ni skaffar biljetter.

Efter lite om och men så blev det trejde gången gillt för Murder Ballad. Kan ju tyckas mycket att gå på tre förställningar av samma musikal inom loppet av en månad, men när något är bra och bara går en så kort tid så får man ju passa på. Den kommer att sätta upp i London i höst med Kerry Ellis som Sara, övriga tre roller har inte annonserats än, men det låter ju lovande med Kerry Ellis, så det är inte omöjligt med en Londonresa i höst. Vore ju kul att se den på engelska och den svenska uppsättning är ju så bra så det ger ju mersmak! Intressant är det dock att man inte har samma namn på killarna i Sverige som i den engelska uppsättning, där heter de Tom och Michael.

Men här hemma så njuter vi av Patrik Martinsson som John och Jakob Stadell som David. Vilka fantastiska röster som dessa killar har och deras inlevelse i sina karaktärer är superbra. Anna-Maria Hallgarn som spelar Sara och som slits mellan sina känslor för John och David är superb. Och sist men inte minst Hanna Hedlund som berättaren/bartendern. Alla har sådan intensitet i sina roller. Man blir helt insugen i historien. Allt mästerligt regisserat av Morgan Alling.

Musikalen växer för varje gång man ser den för, för varje gång kan man titta lite mer på de olika karaktärerna när det inte är de som är i fokus, särskilt Hanna ska man inte missa att iaktta lite extra. Hennes blickar när hon följer triangeldramat är verkligen levande och talande. Om blickar kunde döda….

Men nu är det bara en föreställning kvar, den 7 april, så har ni inte sett den gå och se den! Finns lite biljetter kvar!

Sen får vi hoppas att de vågar sig på och sätta upp någon annan musikal framöver så vi får möjlighet att njuta av dem igen.

Anna-Maria är med i Carmencita Rockefeller om har premiär den 12 april på Scalateatern och som spelas 6 gånger i april.

Mariah Carey är en av de största sångerskorna med sin enorma röst och har ett antal hits bakom sig och som man har hört hur många gånger som helst på radion. Det är 13 år sedan hon sist var i Sverige. Innan hon gav sig ut på sin världsturné, The Sweet Fantasy Tour har hon haft show i Las Vegas. Så ikväll var det dags för Stockholm att få besök.

Jag har inte någon Mariah skiva, men hennes stora hits har man ju hört på radion och det är alltid kul att se en världsstjärna på scen för de brukar kunna bjuda på en bra show. Mariah är inte något undantag. Som den sångdiva hon är blir hon inburen på en divan av sina sex vältränade dansare till låten Fantasy. Sen brakar showen loss. Det är en snygg ljus- och bildshow hon bjuder på. En snygg fjäril i olika färger återkommer då och då. Läckra färgkombinationer. Fina solnedgångar bjudes det också på. En cirkel som för tankarna till James Bond. I låten ”I’ll be there” sjunger hon duett med Michael Jackson på film och i underbara ”When you belive” från Prinsen från Egypten sjunger hon duett med Withney Houston med hjälp av film. Snyggt gjort och fin hyllning till Withney och Michael. Andra favoriter från kvällen är covern på ”Against all odds” ”Emotions”och självklart ”Heros” och den helt oförglömliga ”Without you” som hon avslutar med. I den blommar hon ut och det är så mäktigt att se och höra den live. En av de riktigt stora powerballaderna! Otroligt bra. Värd att gå på konserten bara för den!

Mariah har ett antal klädbyten och då får en hennes dansare eller kören sjunga. I ett klädbyte presenteras bandet och dansarna. Lite slås tempot av då, men i och med att det mest är ballader under showen så stör det inte lika mycket som om det hade varit en mer upptempokonsert. Konserten är bara 1.30 ca och om man har ett riktigt stort Mariah Carey fan skulle jag tycka att det var lite snålt. För mig var det helt lagom. Det var en hel del stora fans på plats. Man såg många VIPpåsar och även killen som jag tror hon kallar för ”Lambi”. I alla fall var det en kille som innan konserten började tog kort på ett lammkramdjur och sen kommenterade hon att hon såg honom från scenen. Även på hennes FB så nämner hon honom. Kul att hon uppmärksammar sina trogna publik!

Allt som allt, en trevlig och läcker konsert, otroligt bra röst och några helt fantastiska powerballader!