Olle Adolphson är en av våra mest kända visdiktare/trubadurer och gick bort 2004 och då instiftades en minnesfond som det delas ut minnespris/stipendier årligen till hans minne och den här festkonserten är för att hylla Olles visskatt och fira Monica Dominique  som fick årets minnespris och sångensemblen Amanda som fick årets stipendium.

Kvällen inleds med att Lisa Nilsson sjunger den underfundiga och fina ”Siv och Gunne” som jag mest förknippar med Helen Sjöholm som har sjungit den flera gånger. Sen fortsätter hon med ”Det gåtfulla folket”. Vilken röst hon har Lisa! Konserten är upplagd så att varje artist sjunger några sånger och sen tar nästa artist vid. Personligen tycker jag det är lite trevligare om det är lite mer blandat mellan artisterna. Lisa efterföljs av trubaduren Göran Fristorp som bland annat sjunger Våren av Grieg, men översatt av Olle. Anna-Lotta Larsson har med sig sin fantastiske pianist Andreas Landegren och hon gör en underbart fin version på den väldigt aktuella ”Mitt eget land”. En visa som är skriven 1963 men som lika gärna kunde vara skriven idag. Hon sjöng även Evert Taubes ”Min älskling du är som en ros”. Inte en Olle Adolphson låt, men Sven-Bertil Taube fick minnespriset 2006. Anna-Lotta kan verkligen sjunka visor med inlevelse.

Tidigare under dagen hade priserna delats ut i Ivar Lo parken och Lisa Nilsson (som fick minnespriset 2012) läste upp motiveringen när hon presenterade sångensemblen Amanda. En riktigt härlig och duktig kör. De bjöd på 3 låtar och det var verkligen full sångglädje på sin. Kan inte minnas att jag har hört och sett dem tidigare men det var verkligen duktiga och jag hoppas att de dyker upp på andra konserter med blandade artister! Lisa berättade också att numera finns det en Olle Adolphson park sen 2014, där även en byst av honom står.

Tommy Körberg kan verkligen tolka Olle på ett magnifikt sätt och vi fick bland annat höra ”Nu har jag fått den jag vill ha” och ”Nu är det gott att leva”. Och en sån här kväll är det verkligen gott att leva när man får njuta av sådana fina visor framförda av några av våra bäst vistolkare.

Sist att framträda var årets minnespristagare Monica Dominique. Bland annat spelade hon med sin tjejtrio ett par låtar varav de valt att göra en instrumental ”Nu har jag fått den jag vill ha” och en av sina egna ”Come on”. Den sistnämnda lite för jazzig för min smak och bröt av lite på det finstämda som var.

Några få duetter bjöds det också på men hade gärna hört fler.

Kvällen avslutas med alla artister, men inte med en Olle Adolphson visa, utan melodifestivalvinnarlåten, Sommarn som aldrig säger nej. Musik av Dominiques och text av Lars Forssell som var första minnespristagaren, så på så sätt passade den in här. Och när Göran Fristorp finns på scen så måste man ju sjunga den för han var ju ena halvan av gruppen Malta (tillsammans med Clabbe). Kul att höra den live med Göran!

En finstämd tvåtimmarskonsert som visar vilken underbar visskatt som vi har i Sverige och vilka fantastiska röster dessa artister har!