När Peter Johansson och Bruno Mitsogiannis spelar tillsammans så vet man iförväg att det kommer att blir superbra, massa bra musik i olika genrar, för de här killarna kan verkligen sjunga allt! Och det är helt omöjligt att säga vad de är bäst på att sjunga för när det sjunger rock är det bäst, när de plockar fram Jersey Boys är det bäst osv. Det är helt enkelt det som de sjunger just där och då som är bäst. De är verkligen helt fantastiska på att sjunga andras låtar och göra dem till sina egna. Men de har också lite egna låtar och den här kvällen fick vi höra flera av dem, som var riktigt bra.

Det är fullt ös på publiken från start och det håller i sig under hela konserten. Att spela på China är ju lite som att komma hem för killarna för det var ju här de träffades när de spelade i Rock of Ages. Så självklart plockar de fram Stacy Jaxx och Drew. Peter går in med full kraft i rollen som rockdivan Stacy Jaxx. Vilket han gör suveränt, men som känns så långt ifrån ”vanlige” Peter som inleder konserten. De här två östgötarna kan verkligen glida mellan sin östgötska charm till värsta rockdivorna. Och så mitt i allt så förvandlas de till brylkräms sjönsjungande killar i Jersey Boys. Allt gör de med härlig glimt i ögat och kärlek till musiken. För att publiken verkligen ska få det de vill höra så har de också ett ”Så ska det låta” inslag där publiken får begära låtar och så sjunger de dem, helt oförberett.

En av mina absoluta favoriter med de  här killarna och deras band är Eagles klassikern Hotel California. Peter och Bruno gör den så bra tillsammans med resten av bandet. En av de gå gånger som jag gillar gitarrgnissel, men här är det underbart!

Peter och Bruno har så kul på scenen och det märks att de verkligen älskar att göra det här och bjuder publiken på en lång och oförglömlig konsert.

Det är en snygg show också med läcker ljussättning även om de här på China fått anpassa sig till viss del av dekoren i Book of Mormon. Men det funkar det också.

I höst blir det att se Peter i Champions of Rock. Bruno är inte med då, men väl Ola Salo och Jenna Lee James. Ser verkligen framemot det!!

I höstas var Magnus Carlson med i Så mycket bättre och han har inte gjort någon hemlighet att han dels såg det som en stor ära men även att det skulle ge honom möjligheten att kunna släppa en skiva i huvudsak med soulmusik på svenska och att han därför gjorde flera av sina versioner just i den stilen. Och personligen tyckte jag att hans versioner var väldigt bra. Min stora favorit var dock Eternal Love, hans version av Jill Johnsson Kärleken är som nog var lite mer i Weeping Willows anda. Så otroligt bra.

Så ikväll var det dags för releaseparty för skivan Den långa vägen hem,, eller sista repet inför turnén som han och bandet kallade det. Eftersom det är en soulskiva så är ju Fashing rätt ställe att ha releasespelningen på. Har inte varit på Fashing på flera år så det var också jättekul. Den här anrika spelplatsen i Stockholm.

Vid 22 snåret intog bandet scenen och den första låten var inte helt oväntat Mitt Hjärta som Magnus spelat bland annat på Cancergalan och i Nyhetsmorgon. Alltid bra att börja med en låt som publiken känner igen när det mesta annars blir helt nytt. Skivan innehåller 17 låtar och är en blandning av nyskrivet, någon låt som inte tidgare släppts och så några från Så mycket bättre. De bjöd på de flesta låtarna från skivan och de märktes att det var riktigt sugna på att spela för publik och publiken gillade verkligen låtarna. Det dansades och diggades för fullt. Bra gung i flera av låtarna, som t ex ”Vill du verkligen vara ensam” och ”Tänk om”. En lugnare men fin låt var ”Dom band som binder mig”.  Rätt tidigt spelades Eternal Love och det märktes att publiken tagen den till sina hjärtan. Dannys Brinner i Bröstet fick också bra mottagande. Även om det var första gången som jag hörde de flesta andra låtarna så var de riktigt bra och jag tror att de flesta kommer att gilla dem när de går på konserterna. En oväntad låt som vi fick höra och som enligt Magnus var första gången han spelade live var ”Vad gör jag här” som är en dikt som Lukas Modysson har skrivit. En riktigt bra låt. En låt från en annan skiva som spelades var ”Jag ber dig” som är från skivan ”Ett Kungarike för en kram” från 2003. En riktigt bra låt som vi fick som extranummer.

Hatar hat är väl en låt som de flesta känner till från reklamen och i den fick Magnus spontanhjälp i sången av Peter Morén  som varit med och spelat in. Kul inhopp!

Magnus har plockat ihop ett riktigt bra band med bland annat Per Ruskträsk och Goran Kajfes. Med dem på blås blir det alltid bra tryck!

Även som skivan släpptes under natten så hade den redan beställts i så stor upplaga att den redan sålt guld, vilket skivbolaget Cosmos Music (Fredrik Ekander) överraskade Magnus med på scenen. Jättekul att den sålt så bra!

Nu drar Magnus och bandet ut på turné med skivan och det är ett 30tal spelningar runt om i landet. De har redan sålt rätt bra så det gäller att ni köper biljetter snabbt om ni vill se honom när han kommer till en stad nära er. Det blir en helkväll med konsert DJ!

Och efter den här konserten så känns vägen hem absolut inte lång när man har de här låtarna i öronen!

Berwaldhallen fortsätter med sin underbara serie med svenska stjärnor. Det är så härligt att höra bra artister sjunga och spela med Sveriges Radio Symfoniorkester. Idag var det Tommy Körberg och Jogge Wadenius som gästade dem. Det är alltid lika spännande att se vilka låtar som artisterna väljer att sjunga med symfonikerna.

Körberg valde att inleda med en visa av Kullenberg, Möte med musik och gick sen vidare med att sjunga Samma stjärna lysa för oss två, som är orginaltexten till Lilla Stjärna som Alice Babs tävlade med i melodifestivalen 1958. Hon gillade inte orginaltexten så hon lät skriva om den. Med Tommy blev det idag en finstämd sång som lyftes fint av symfonikerna.

Därefter blev det barnsånger med Jojje Wadenius. Barnsånger har ju så roliga texter och det är riktigt häftigt att höra dem uppbackade av symfonikerna. Min Mask, Jag är det fulaste som finns och Åka bil.

Efter underfundiga barnsånger så blev det dags för lite mer svårmod, Jaques Brel. Tommy kan verkligen tolka Brel! Hans röst lyfter låtarna och han får fram svårmodet i dem. Fint översatta av Torbjörn Wahlstedt. Min favorit idag var utan tvekan Voir un ami pleurer, som i Torbjörns översättning blev Den som gråter är en vän. Den är så fin och inleds med enkelt pianospel för att sedan byggas på mer och mer med symfonikerna. Så fint!

I andra akten blev det mer barnsånger med Jojje. Och är Jojje med så vill man ju höra hans stora hit, Kalles Klätterträd! Och hur bra blev inte den med symfonikerna! Innan den fick vi höra ”Lagom”, en barnsång i Steely Dan anda, med text av Kenneth Gärdestad. Man blir ju rätt imponerad av det CV som Jojje kan visa upp när det gäller vilka internationella artister han har spelat med under åren. Resten ägnade Tommy och Jojje till låtar från Made in Sweden som de spelade tillsammans i. Men får erkänna att det inte var något band jag lyssnade på så kände inte igen någon av låtarna. Och de var ju inte så bra så att jag skulle åka till Finland för att köpa skivan där den enligt Tommy fortfarande ges ut av Love Records.

Gillade mellansnacket som Tommy hade. En hel del information om låtarna som var kul att få och lite annat smått och gott.

Jag blir alltid lika imponerad av symfonikerna. De är så otroligt duktiga och det är så härligt att få höra låtar med en hel symfoniorkester. Lyfter låtar som man har hört tidigare till en annan nivå! Och en stor eloge till dirigent Anders Eljas. En njutning att se och höra så bra artister och musiker, och den spel och sångglädje de har. De såg ut att ha väldigt kul och det smittar ju!

Nostalgitripper är alltid kul och det här var verkligen en härlig nostalgitripp från tidig tonår. 1981 släppte Lustans Lakejer skivan Uppdrag i Genevé och då var jag alltså nybliven tonåring. Och det härliga från den tiden är ju att den musiken man gillade då, den fortsätter man att gilla och även om man inte har lyssnat på den på många år så kan man texterna när man väl hör låten igen. Och på den här tiden så var det ju riktiga låtar som skrevs. 3 minuterslåtar med text och bra takt i, härlig synthpop! Musik som gick varm på skoldanserna!

Och visst märktes det att det för de flesta var en nostalgitripp. Publiken var ju till större sextitaliser och jag tillhörde nog den yngre delen av publiken. Johan Kinde som är sångaren är ju född 1963 och hans vapendragare Tom Wolgers är några år äldre (född 1959) (och om någon undrar så är Beppe hans pappa).

Lustans Lakejer var ju kända för sina låtar med mycket glamour i, champagne, diamanter och på den tiden exotiska ställen och plaster som man bara då drömt om. Nu 35 år senare så har jag faktiskt besökt flera av dem, till och med Rio! Och det roliga är ju att på den tiden det begav sig sig så var jag så naiv så jag trodde ju att han varit på alla de här fantastiska ställen, men så var ju absolut inte fallet som Johan berättade i sitt mellansnack. Det var drömmen om det ljuva livet och även kalla krigets tid som återspeglades i valet av städer.

Konserten är alltså en hyllning till deras skiva ”Uppdrag i Genevé” och de spelade den från början till slut. Så vi fick höra alla underbara låtar som Rendez-vouz i Rio, Man lever bara två gånger, Män av skugga och alla andra från skivan. Men självklart är det ingen Lustanskonsert om de inte spelar ”Diamanter”, ”Läppar tiger ögon talar”, ”Begärets dunkla mål” ”Brustna hjärtats patrull” och flera andra. Och självklart spelade de en av mina absoluta favoriter, Zarah Leanders paradsång ”Sång om syrsor” som de gör i en så fantastisk version. Så kul att få höra alla dessa låtar live igen. Såg dem för länge sen på Vattenfestivalen.

Publiken gillade konserten, men det var rätt många missnöjda röster i publiken att de inte startade på utsatt tid, kl 21 utan de var nästan 45 minuter sena. Lite trist. Men när det väl kom igång var det full fart på alla och allsången var igång! Och Johan Kinde levde upp till rollen i det glamorösa livet i vit smoking och med champagne på scenen.

De hade en snygg ljusshow, men ljudet var lite svajigt, särskilt ibörjan med blev bättre.

Verkligen kul att se dem! Men vet inte om jag håller med om att det har gått 35 år…..

Bästa fredagsmyset är inte tacos utan en Chark och Osttallrik komponerad av Johan Asknergård och sen som dessert få sig två timmars underbar musikalsång av Niklas Asknergård på Trosa Kvarn. Perfekt avslut på arbetsveckan!

Lika bra som Johan komponerade den goda tallriken, lika bra komponerade Niklas kvällens musikprogram. Bara en lång rad underbara musikallåtar! Inleddes finstämt med Music of the Night och avslutades discodiggande (inte dans) till Does your mother know? Vilken tur att att Björn och Benny gjode Mamma Mia så deras underbara Abbalåtar platsar in på en musikalafton. Ja ingen regel utan undantag så vi fick också höra en helt fantastisk version på You raise me up. Men den är ju nästan som en smäktig och pampig musikallåt i klass med Anthem, Memory och Guldet blev till Sand. Och Niklas är ju så underbar så har man åkt från Stockholm till Trosa så plockar han fram Empty Chairs från Les Mis. Niklas gör den så underbart bra! Gåshud varje gång jag hör honom sjunga den. Och som han tog i på Getsemane som han avslutade första akten i. Vilka rysningar!

Och vilken fredag är det utan lite annat gott också? Självklart hade Niklas tänkt på det så halvägs in bjöd han på ännu mer godsaker i from av en hemlig gäst, Christina von Kern. Och då vet alla som kan sin Niklas vad som skulle komma. Några låtar från Miss Saigon som de spelad tillsammans i på Göta Lejon 1998. Bland annat  The last night of the world och fina Sun and Moon. Och det blev duett från Chess och även i extranumren en rad härliga discolåtar! Såg inte Miss Saigon på Göta Lejon, men kan föreställa mig hur fantastisk bra den måste ha varit. En härlig kemi mellan dem båda och så kul att se deras glädje att sjunga tillsammans igen. Och vilka röster!

Ja det var en lång rad av härliga musikalåtar som Niklas bjöd och alla lika välsjungna och med härlig inlevelse. Och självklart även Feeling good, låten som Niklas mer eller mindre gjort till sin och som alltid sammanfattar så bra hur man känner sig efter en konsert med Niklas. Man mår alltid så bra! Och nu med sin underbare man Johan som även ser till att man äter gott så mår man verkligen helt toppen!

Trosaborna kan verkligen skatta sig lyckliga som har fått den här skatten till sin bygd!

Det får gärna bli en tradition med en årlig tur till Trosa kvarn och lyssna på Niklas och äta Johans goda mat. Men innan dess ser jag fram emot en härlig musikalkonsert på Sund Nergården. Drömma måste man ju få göra!

Julkonserter finns det många av men en av mina absoluta favoriter är En Stilla Jul med Anders Ekorg. Han har varit i lite olika lokaler som t ex Gustav Wasakyrkan och Rival, och i år var det dags för Vasateatern som har nyöppnat för teater och konserter efter att ha varit stängd i några år. Riktigt trevligt att den används igen för rätt ändamål. Teatern var i bästa julskrud med fina röda stolar, scendraperierna i rött och den klassiska stora kandelabern stod på plats. Likaså en röd fåtölj med en bok i. Allt det här lovade gott för har man varit på de andra konserterna genom åren så vet man vad man har att vänta. Och förväntningarna infriades med råge! Anders kommer in och tänder ljusen i kandelabern och sen är det stämningsfull sång för hela slanten som gäller, uppblandat med lite textläsning som Julevangeliet och Viktor Ryderges underbara Tomten. Anders är helt fenomenal på högläsning. Man riktigt ser tomten smyga fram runt gården.

Anders har lagom till turnén släppt en ny jullåt, Nysnö, som finns på en singel. En finstämt sång med text av Py Bäckman. Direkt efter den får vi höra Bsidan Awake. Ytterligare två ”nya” sånger fick vi höra, Ricardo Ancor och Panis Angelicus. Bägge åt operahållet så Anders fick visa vilken röstkapacitet han har. Men jag fick nog höra alla mina favoriter som First of May, Little Drummer boy, Someday at Christmas och självklart alla traditionella julsånger som t ex Stilla natt och Nu tändas tusen juleljus,   som Anders lyfter till en annan nivå med sin röst. Getsemane som han avslutade första akten med var ju helt makalöst bra! Vilken röst och inlevelse med tårar som rinner ner för kinden.

I andra akten kom Elin Bemark in som gästartist och sjöng Karl Bertil Jonsson och en egenöversättning of Grown up Christmas list, En vuxen flickas dröm. En fin text. Elin och Anders sjöng The Prayer tillsammans och som ett extra nummer sjöng de också Adams Julsång. Allt avslutades så stämningsfullt med Jul Jul strålande jul.

Bengt Magnusson (gitarr), Stefan Nilsson (piano) och Kristin Malmborg (cello) stod för det fina kompet.

Anders Ekborgs julkonserter är precis så där juliga och stämningsfulla som man vill att de ska vara. En underbar blandning av jullåtar i olika genrar i lugnt tempo men med stor inlevelse och en mäktig röst. Nu är man i rätt stämning för att fira jul!

Det var några år sedan jag var på Stjärnjul, men nu när Bruno skulle vara en av gästartisterna så var det ju bara att slå till. Det är 24 året i rad som Rönninge Show Chorus och The EntertainMen bjuder in några gästartister att vara med på sin julkonsert. Och de har haft många bra arister under åren och inget undantag i år alltså. Och det är inte vilka som helst som står på scen. Rönninge Show Chorus tog VM i körsång i Las Vegas i år. The EntertainMen har tagit EM-silver i barberhop. Kapellmästaren Mattias Bylund var delaktigt i Grammisen för Årets Album med Taylor Swift. Mattias hade gjort stråkarrangemangen. Nina Söderquist vann ju West End tävligen och en roll i Spamalot. Bruno har gjort succé i ett antal musikaler och utsålda arenor! Janne Åström är the grand old man som varit med länge. Sist men inte minst Björn Kjellman som bl a vunnit Guldbagge. Så nog passar namnet Stjärnjul väldigt bra, idel stjärnor på scenen!

Körerna står för de klassiska julsångerna med stor inlevelse och glädje och väldigt stämningsfullt.  Det är så mysigt att höra alla härliga julsånger och Chrismas Carols. Men allt är inte i vanlig klassik tappning, The EntertainMen gör ett härligt och kul popuri om Staffan Stalledräng på alla melodier utan den vanliga, tex Don’t worry be happy. Bruno är solist på Gläns över sjö och strand. Janne tar i för kung och fosterland i Adams Julsång/O helga natt. Lite annat arrangemang i verserna som ger mer tyngd åt texten men refrängerna är klassiskt mäktiga med förstärkning av kören. Och jag blev så glad att Bruno sjöng en av mina absoluta julfavoriter, ”All I want for Christmas”. Han sjöng den till Nina som kontrade med Queens ”I want it all” och det blev en bra mix av låtarna. En annan favorit var Bonnie Tylers ”A total eclips of the heart”. Både Bruno och Nina glänste i den. Nina gjorde också en väldigt bra version på ”Gabriellas sång”. Väldigt passande med två så bra körer. Janne bjöd på Cornelis ”Somliga går i trasiga skor”. Men kvällens gåshudssång var utan tvekan Brunos ”Vem ser ett barn”. Vilken inlevelse i denna fantastiska sång. Alla tre artiser har verkligen bra röster och kan ta i ordentligt.

Lika bra röst har inte Björn Kjellman, men han bjöd på julsång och visade lite av sina schlagerkunskaper. Det är inte bara schlager han kan utan han är även bra på språkbrytningar och dialekter vilket han gav prov på. Nu var ju hans uppgift för kvällen att vara konfrencier och det gjorde han med bravur.

Konserten avslutades med att alla sjöng Santa Claus is coming to town och jag tror att det flesta som gick därifrån nynnade på den på vägen hem.

En väldigt bra blanding av julsånger och andra helt fantastiska låtar. Två konserter kvar och tror det bara finns biljetter kvar till morgondagens kvällsföreställning. Kan verkligen rekommendera att ni skaffar biljetter för bara Brunos ”Vem ser ett barn” är värt priset och så får ni allt annat på köpet!!

Konsumtionsföreningen i Stochholm firar 100 år i år och liksom många år bjuder man in medlemmarna till The Show of Christmas för det facila priset av ca 100 kr. Brukar snabbt bli slutsålt så i år slog de på stort och hade två konserter.

Julen är ju förenad med traditioner och de ska ju hållas så även i år var The Show of Christmas helt utan julanknytning förutom ”Ser du stjärnan i det blå” där t o m Mark Lewengood sjöng med. Mark var som vanligt en helt underbar trevlig konfrencier. Inburen på en tron av starka brandmän.

En bra blandning av artister. Alcazar bjöd på den ena discohiten efter den andra, som I’m not a sinner nor a saint, Blame it on the disco osv. Inte en lugn stund där! Och innan applådtacket drog de vidare till Börsen och sin show där. För ett par veckor sedan var Danny gästartist hos Rennie Mirro på Swinging Wednesday där han visade en liten annan sida av sig och gjorde en underbart fantastisk Amazing. Ikväll var det tillbaka till gummibollspopen. Givetvis blev det Amazing men i den vanliga tappningen och han studsade glatt omkring. Vi fick även en del av hans nyare svenska material som ”Dö för dig” och ”Det brinner i bröstet”. Dock gjorde han inte någon av låtarna från Så mycket bättre. Men det var ju flera ”Så mycket bättre” artiser på scenen och Lisa och Miriam gjorde duett av ”Allt jag behöver nu” med textändringarna som Miriam gjorde. Det var kul att se dem göra den tillsammans. Annars har jag lite dålig koll på Miriam. Lisa bjöd på flera av sin underbara låtar och det är alltid lika underbart att se och höra henne på scen. Hon har sån karisma och utstrålning och är lite lugnare än de andra. Lugn är ju inte Lena PH precis, förutom när hon bjöd på en finstämd låt vid flygeln. Annars var det full fart på henne i bl a ”Jag är ingens älskling” ”Mitt namn är Lena PH” och ”Kärleken är evig”. Hon kan verkligen konsten att få en 20 år gammal låt att låta modern och häftigt. Fullt ös på den damen!

I många shower med blandade artister så brukar de göra lite udda duetter tillsammans. Sånt som de inte gör annars. Men nåt sånt är det inte på The Show of Christmans. Här kör alla sina egna låtar i lite blandad ordning och det är väl det enda som skulle kunna bli lite bättre och lyfta The show of Christmas ett snäpp till.

Men det är ändå en härlig och proffsig show och det blir intressant att se vilket artistgäng de får till nästa år!

Så var det dags för säsongens sista Swinging Wednesday på Haymarket. Var sagt att Rennies två vapendragare skulle vara med men tyvärr var Karl Dyall ordentligt förkyld så det blev ”bara” Joakim Bergström. Vilket absolut inte är bara. Det är så underbart att se hur samspelta de är och de sjöng mycket tillsammans under kvällen. En av kvällens riktiga höjdare var ju utan tveka Begging. Så suveränt bra. Men det var några bonusgäster som dök upp. En av killarna som jobbade på Haymarket kom upp och sjöng med Rennie i en låt och han hade en riktigt bra röst. Så bjöds det på stepp!!! Inte av Rennie utan av en kille som jag tror heter Jonas Nermyr. Men kan ha hört fel på namnet. Steppa kunde han i alla fall!

En annan höjdare under kvällen var den mäktiga ”I who have nothing” med Rennie. Där visar han verkligen att han kan sjunga.

Eftersom det snart är jul blev det lite julprat. Stackars Rennie har det inte lätt med en familj med blandade religioner, allergiker, vegetarianer, rawfood etc. Inte mycket kvar på det julbordet inte. Och när det gäller julsånger så inte var det White Christmas vi fick höra utan den lite mer suspekta ”Trim your tree” till publikens jubel.

Ja det jublades ordentligt den här kvällen för publiken gillar verklingen Rennie, bandet och gästerna. Och det är ju så härligt med livemusik med bra musiker och röster!

Hoppas verkligen att de fortsätter med Swining Wednesday i någon form i vår för det har varit så härligt! Stort tack Rennie, Jan Radesjös band och alla underbara gäster för de här onsdagarna!