Lena Philipsson har i år varit i branschen i 30 år och hon blir bara bättre och bättre skulle jag säga. Livet har inte varit så lätt för henne och hon har snurrat runt i skvallerpressen och hennes förhållande har hängts ut i tid och otid. Men trots eller om det är tack vare det så står hon, precis fyllda 50 och snyggare än någonsin, återigen på scen med en helt ny show. En show där hon vill lyfta fram sitt pianospelande så det är hon som sitter vid flygeln. Tyvärr på genrepet har man för högt ljud på sexmannabandet och alldeles för lågt ljud på flygeln så den hörs knappt. Riktigt synd för jag gillar piano .

Men det är väl det enda som jag egentligen tycker att man behöver förbättra ordentligt. Inledningen är dock lite svag mycket orsakat av det feldimensionerade ljudet. Ljuset är läckert, LENA i stora bokstäver inramat med lampor och snygga ljusramper runt orkestern (tyvärr ville inte min mobil ta något bra kort på det..). Det tar sig dock ett par låtar in då Lena spelar en finstämd version av ”Månsken i Augusti” som hon berättar handlar om känslan när hon väntade sitt första barn, Noah. Sen kommer showen loss mer och mer. Lena har ju en härlig komisk talang och hon bjuder mycket på sig själv, hur jobbigt det är att gå och handla när det står om skilsmässa på löpsedeln. Hur det är att vara småbarnsmamma som helt plötsligt har nyvuxna barn som är på väg bort. Listor som ska skrivas och prickas av, ett beroende som hon kanske ska ta upp med radiopyskologen? Hur jobbigt det är att presenteras för nya killens föräldrar som nya flickvännen, eller om det är tantvännen? Ja, hon är en ”vanlig” människa som bara har ett yrke att stå på scen. Annars är hon som vi andra i samma ålder. Fast hon är ju bara så mycket snyggare, roligare, energiskare och sexigare.  Hon slår många av de yngre förmågorna med hästlängder! Och en härligt självsäkerhet och med glimt i ögat är hon sexig och skämtar med yngre killar och en del män i publiken. Hon har till och med en låt till unga killar. Och hon bjuder på en underhållande uppdaterad version av ”Teach me tiger”. Låten som hon i sin ungdom fick sjunga till Sven Wollter. Jo, visst kommer man ihåg den versionen. Men den uppdaterade är så mycket roligare och med mer värme och glimt i ögat! Bara den är värd att gå och titta på showen för!

En annan minnesvärd stund är när hon mycket rörd och med tårar i ögonen sjunger en låt till sina barn och i bakgrunden visas ett fint bildspel på hennes barn, från bebisar till vuxna. Allt sammansatt av exmaken Måns Herngren som hon på ett fint sätt tackar och lyfter fram.  Men några andra ex har hon skrivit låtar till också som dock inte kom med på någon skiva, men som vi fick höra och som inbjöd till skratt.

Ja det här är en show där man får skratta mycket med Lena! Och istället för att vi ska få läsa skvallret i tidningarna så talar om hon det i showen, så vi vet var vi hörde det först.

Självklart får vi också höra några av hennes stora hits som ”Det gör ont” och ”Kärleken är evig” och publiken sjunger och dansar med!

Som helhet tycker jag det var en bra show med en härlig blandning av bra musik, skratt och självdistans! En show med värme! Nåt att pigga upp sig med innan våren har kommit!

Björn inleder kvällen med en låt som heter ”Jag behöver dig” som en hyllning till att han behöver publiken för att kunna genomföra en konsert. Men ikväll var det jag som behövde Björn. Något som kunde få mig att koppla bort jobbet och allt strul som är på gång där. Och den här kvällen var helt perfekt för det på fler sätt än jag visste när jag kom. För det som är så kul med Björns ”Lite nu och då” shower är att ingen kväll är den andra lik. Visst finns det en stomme som är lika kväll för kväll, t ex en fantastisk a´capella version av Hooked on a feeling. Men ganska tidigt så är det dags för en stund där publiken får ställa frågor. Ikväll avhandlades bl a det elaka spöket som finns hemma i prästgården där Skifs bor och som har en ovana att sova i hans säng när han är borta. Och lite att hans söner spelar musik till husbehov men har inte några tankar på karriär inom musikbranschen.

Till varje kväll har publiken fått önska låtar. En låt som varken Björn eller bandet vet vilken det blir. Svaret finns i en låda där även text och noter finns ifall det skulle behövs. Kvällens låt var den underbara ”Stand by me”. En helt underbar version av Björn. Och både han och bandet fixade det utan ”fusklapparna”.

Så var det dags för kvällens hemliga gäst, Maria Möller. Hon bjöd både på sång och smakprover på många av sina imitationer. Absolut bäst var när hon imiterade Carola. Så otroligt likt och så roligt! Där inleddes det som skulle bli en riktigt skrattfest. Men innan fick vi höra om hur Maria skapar sina imitationer, att hon är duktig på kalligrafi mm. Ett trevligt och underhållande samtal mellan henne och Björn som blandades med imitationer och sång. Men strax efter att Maria lämnat scen så kommer kvällens överraskning för Björn. Varje kväll dyker nämligen en person upp som Björn inte har en aning om vem det är. Så in på scen stegar John Houdi, känd som trollkarl och buktalare. Och här började den skrattfest som inte ville ta slut. John hade lämplig glömt sin docka, så Björn fick ju då agera docka. Det var nog inte det Björn hade tänkt sig! På med en ”munmask” på Björn och sen satte det igång. Så otroligt roligt! Nu kommer jag att leva i många år till! Var länge sen jag skrattat så mycket åt något på en scen. Och gubbarna i bandet hade minst lika roligt och Björn skrattade nog rätt gott bakom masken också! Skratten fortsatte länge efter att John gått av scen. Bandet hade svårt att samla sig inför den hitparad över Björns låtar som kom sen.

Så härligt att höra alla dessa gamla låtar! Och den stora grandfinalen var ju självklart Michelangelo! Vilken bra låt det är! Måste var en av de bästa som varit med i melodifestivalen och den har nu mer än 40 år på nacken (Melodifestivalen 1975)! still going strong.  Så kul med låtar som har följt en genom livet och som håller än och bara blir bättre och bättre!

En helt underbar kväll och så mycket mer skratt den här kvällen än förra gången. Precis vad jag behövde ikväll!  Dock kommer jag alltid att hålla konserten den 9 november som ett riktigt kärt minne, för Peter Lundblad var ju gästartist då och det var sista gången som jag hörde ”Ta mig till havet” live, eftersom Peter gick bort precis innan jul.

Björn är så mångsidig och den här kvällen var det både den fantastiska rösten och den komiska sidan som trängdes på scen!

Undra vad som ska toppa den här när jag ska sen den igen i Oktober!

Kan verkligen varmt rekommendera att ni slänger er på Ticnet och beställer till någon av höstens föreställningar som precis har släppts. Om de inte redan är slutsålda så kommer de att vara det snart.

Det hör väl inte till vanligheten att man recenserar en gudstjänst, men så är det här ju inte någon vanlig gudstjänst utan just en Samling kring krubban. En gammal trevlig tradition i Råssnäskyrkan på julaftonförmddagen som jag varit på många gånger. Dock med några års uppehåll men när nu Hanna skulle vara med igen så var det dags att ta upp traditionen. Hanna började ju sin sångkarriär i Råssnäskyrkan barnkör och jag har sett henne många julaftnar i barnkören, där hon ofta fick sjunga solon. 

Hanna inledde med ” Ängeln” och sen övergick det till vanliga programmet med att barnen samlas vid krubban och läsning av julevangeliet uppdelat på olika delar där prästen presenterade figurerna i krubban alltefter som de dyker upp i handlingen. Maria, Josef, Ängeln, Jesusbarnet och herdarna. Allt blandar med körsång ich sång av Hanna innan dagens stora händelse inträffade. Alla barn i kyrkan får en figur att bära och gå ett varv i kyrkan med. Stor glädje och succe som vanligt.

Hanna sjöng ”Himlen kom till oss” med barnkören, ”Esmeraldas bön” och avslutade hela samlingen med ”Julen är här” där kören och församlingen stämde in i refrängen.  Hade inte hört Esmeraldas bön tidigare, men det är en mycket fin sång med fin och minnesvärd text. 

En trevlig och stämnngsfull stund som inledde julafton. 

Getsemane och Bui Doi! Så otroligt bra! Slutar fortfarande andas bara jag tänker på dem. Anders är ju en mästare på att gå in i karaktär när han sjunger starka musikallåtar. Han fokuserar, och levererar med sådan kraft och intensitet att man från första ton håller andan och vill inte att det ska ta slut, med det är väl tur att det tar slut för annars skulle man ju dö av andnöd….Vilken pipa han har när han sjunger de här starka låtarna. Och när man sitter när så ser man hur ögonen blir blanka och var det inte en tår på kinden i Getsemane? Till sin hjälp på Bui Doi hade han Lilla kören som gjorde den riktigt mäktig. Tyvärr var det här sista konserten på årets turné så ni har tyvärr inte någon möjlighet att själva få uppleva detta i år om ni inte redan har gjort det. Traditionsenligt lägger ju Anders alltid Stockholms konserterna sist på turnén.

Så hur var då resten av konserten? Eftersom det är i en kyrka så är det ju inte numrerat och när vi kom en timme innan konsertstart var det redan rätt mycket folk på plats, från porten ut till gatan, men vi lyckades ändå får våra favoritplatser längst fram. En sån här konsert vill jag inte ha någon framför mig som skymmer. Vill bara kunna njuta!

Stora kandelabern var på plats, men ljusen tänds innan Anders kommer in. Annars har han ju tänt dem själv. Han inleder med att läsa julevangeliet och hälsar oss välkomna. Och säger sen att den här konserten är lite annorlunda än tidigare år och att det har bytt ut en hel del låtar och även om det är varmt ute (typ 13 grader) så är det ett kallt världsläge. Konserten har en lite allvarligare ton över sig och mer om julens budskap än om tomtar. T ex läste han inte Tomten av Viktor Rydberg som han brukar. Men ändringen var inte till det sämre utan det var en väldigt bra konsert. Kul med många nya låtar. Gillade speciellt att de gjort ett medley på låtarna från Stevie Wonders julskiva ”Someday at Christmas” Har ju hört titellåten med flera artister, t ex Weeping Willows som gör en fantastisk version på den. Men de andra kände jag inte igen men de gav mersmak. Får nog försöka få tag i den skivan. Andra nya låtar för mig var Förunderligt och märkligt och Fragile. Han blandade jullåtar och vanliga låtar på ett snyggt sätt. Några av mina favoriter av de vanliga låtarna var helt klart ”Håll mitt hjärta”, ”I belive” och en helt makalös ”Gabriellas sång” fint körad av Lilla kören. Men självklart var det en rad härliga och fantasika versioner av julsånger, ”First of May”, ”Little drummer boy” (älskar Anders version på den!), ”Det strålar en stjärna”, ”Come all ye faithful” ”Ave Maria” och självklart fick vi både ”O helga natt” och ”Jul jul strålande jul” som extra nummer. Han kan det där med att få till julstämning i de här fina julsångerna.

Med sig på konserterna har han musikerna Stefan Nilsson (piano), sin trogne vapendragare Bengt Magnusson (gitarr) och Kristin Malmgborg (cello) Både Stefan och Bengt fick göra varsitt solo (väldigt bra) men man kan ju undra varför inte Kristin fick briljera som killarna fick? Varje konsert har han med sig en kör också och här i Stockholm är det Lilla kören som förutom att de körade på flera låtar även hade 3 st egna nummer.

En konsert i en kyrka blir ju lite mer högtidlig än i en vanlig konsertlokal och ljuset var riktigt snyggt i olika färger som lyfte låtarna. Lite kul att de i Ricordo Ancor (från Captain Correllis mandolin), lyste upp koret i grönt vitt och rött som den italienska flaggan.

Som sagt det här var sista konserten på turnén, men han verkar gilla det här med julkonserter så vi får verkligen hoppas att håller sig till traditionerna och gör en turné nästa år också. Så håll utkik och boka biljett när de släpps! Hans konserter säljer ut rätt fort och de har fått sätta in extra konserter på flera platser i år!

Känns bra att avsluta årets julkonserter med en sån här mäktig och stämningsfull julkonsert med en av Sveriges bästa manliga sångare och perfekt sätt att fira sista advent!