Inte hade jag väl trott att Förklädet skulle bli den första musikalen jag såg 2016, men nu blev det så. Lite trevlig underhållning en kall januarisöndag är ju aldrig fel. Den här gången fick vi biljetter till rad 7 på balkongen, i mitten på raden och det måste jag säga var helt ok biljetter. Mycket bättre än långt bak på parkett eller längre ner på balkongen på kanten. Här såg man riktigt bra. Full kolla på alla steppsteg i den underbar steppen av Rennie Mirro i Kalla fötter! Ett av mina favoritnummer i den här musikalen.

Annars är den jag blir mest imponerad av Björn Kjellman som den beiga berättande musikalälskaren. Han är helt underbar när han smyger omkring bland ”skådespelarna” och t ex sjunger med Hanna von Spreti o låten om Apan. Hans minspel och kroppspråk är så härligt.

Pernilla Wahlgren var som vanligt en frisk fläkt som den virriga Kitty. Kim Sulockis karaktär Aldalpho (den italienska förföraren) är nog den roligaste karaktären förutom Björn Kjellmans (mannen i stolen)

Förklädet blir något bättre för varje gång jag ser den även om jag fortfarande inte riktigt förstår hur man kan tycka den är otroligt rolig. Precis som Björn säger så är det endimensionella karaktärer som spelar över och det är överspelandet blir för mycket ibland och tar bort det som kunde varit roligt. Bara för man upprepar något gång på gång så blir det inte roligt. Bara tjatigt.

Men en söndag eftermiddag om man inte vill tänka för mycket eller blir berörd utan bara njuta av lite härligt dans, le lite grann och njuta av färgsprakande kläder så passar Förklädet rätt bra. Är ju också ett tillfälle att se många namnkunniga skådespelare/musikalartister på en och samma scen.