I höstas var Magnus Carlson med i Så mycket bättre och han har inte gjort någon hemlighet att han dels såg det som en stor ära men även att det skulle ge honom möjligheten att kunna släppa en skiva i huvudsak med soulmusik på svenska och att han därför gjorde flera av sina versioner just i den stilen. Och personligen tyckte jag att hans versioner var väldigt bra. Min stora favorit var dock Eternal Love, hans version av Jill Johnsson Kärleken är som nog var lite mer i Weeping Willows anda. Så otroligt bra.

Så ikväll var det dags för releaseparty för skivan Den långa vägen hem,, eller sista repet inför turnén som han och bandet kallade det. Eftersom det är en soulskiva så är ju Fashing rätt ställe att ha releasespelningen på. Har inte varit på Fashing på flera år så det var också jättekul. Den här anrika spelplatsen i Stockholm.

Vid 22 snåret intog bandet scenen och den första låten var inte helt oväntat Mitt Hjärta som Magnus spelat bland annat på Cancergalan och i Nyhetsmorgon. Alltid bra att börja med en låt som publiken känner igen när det mesta annars blir helt nytt. Skivan innehåller 17 låtar och är en blandning av nyskrivet, någon låt som inte tidgare släppts och så några från Så mycket bättre. De bjöd på de flesta låtarna från skivan och de märktes att det var riktigt sugna på att spela för publik och publiken gillade verkligen låtarna. Det dansades och diggades för fullt. Bra gung i flera av låtarna, som t ex ”Vill du verkligen vara ensam” och ”Tänk om”. En lugnare men fin låt var ”Dom band som binder mig”.  Rätt tidigt spelades Eternal Love och det märktes att publiken tagen den till sina hjärtan. Dannys Brinner i Bröstet fick också bra mottagande. Även om det var första gången som jag hörde de flesta andra låtarna så var de riktigt bra och jag tror att de flesta kommer att gilla dem när de går på konserterna. En oväntad låt som vi fick höra och som enligt Magnus var första gången han spelade live var ”Vad gör jag här” som är en dikt som Lukas Modysson har skrivit. En riktigt bra låt. En låt från en annan skiva som spelades var ”Jag ber dig” som är från skivan ”Ett Kungarike för en kram” från 2003. En riktigt bra låt som vi fick som extranummer.

Hatar hat är väl en låt som de flesta känner till från reklamen och i den fick Magnus spontanhjälp i sången av Peter Morén  som varit med och spelat in. Kul inhopp!

Magnus har plockat ihop ett riktigt bra band med bland annat Per Ruskträsk och Goran Kajfes. Med dem på blås blir det alltid bra tryck!

Även som skivan släpptes under natten så hade den redan beställts i så stor upplaga att den redan sålt guld, vilket skivbolaget Cosmos Music (Fredrik Ekander) överraskade Magnus med på scenen. Jättekul att den sålt så bra!

Nu drar Magnus och bandet ut på turné med skivan och det är ett 30tal spelningar runt om i landet. De har redan sålt rätt bra så det gäller att ni köper biljetter snabbt om ni vill se honom när han kommer till en stad nära er. Det blir en helkväll med konsert DJ!

Och efter den här konserten så känns vägen hem absolut inte lång när man har de här låtarna i öronen!

Berwaldhallen fortsätter med sin underbara serie med svenska stjärnor. Det är så härligt att höra bra artister sjunga och spela med Sveriges Radio Symfoniorkester. Idag var det Tommy Körberg och Jogge Wadenius som gästade dem. Det är alltid lika spännande att se vilka låtar som artisterna väljer att sjunga med symfonikerna.

Körberg valde att inleda med en visa av Kullenberg, Möte med musik och gick sen vidare med att sjunga Samma stjärna lysa för oss två, som är orginaltexten till Lilla Stjärna som Alice Babs tävlade med i melodifestivalen 1958. Hon gillade inte orginaltexten så hon lät skriva om den. Med Tommy blev det idag en finstämd sång som lyftes fint av symfonikerna.

Därefter blev det barnsånger med Jojje Wadenius. Barnsånger har ju så roliga texter och det är riktigt häftigt att höra dem uppbackade av symfonikerna. Min Mask, Jag är det fulaste som finns och Åka bil.

Efter underfundiga barnsånger så blev det dags för lite mer svårmod, Jaques Brel. Tommy kan verkligen tolka Brel! Hans röst lyfter låtarna och han får fram svårmodet i dem. Fint översatta av Torbjörn Wahlstedt. Min favorit idag var utan tvekan Voir un ami pleurer, som i Torbjörns översättning blev Den som gråter är en vän. Den är så fin och inleds med enkelt pianospel för att sedan byggas på mer och mer med symfonikerna. Så fint!

I andra akten blev det mer barnsånger med Jojje. Och är Jojje med så vill man ju höra hans stora hit, Kalles Klätterträd! Och hur bra blev inte den med symfonikerna! Innan den fick vi höra ”Lagom”, en barnsång i Steely Dan anda, med text av Kenneth Gärdestad. Man blir ju rätt imponerad av det CV som Jojje kan visa upp när det gäller vilka internationella artister han har spelat med under åren. Resten ägnade Tommy och Jojje till låtar från Made in Sweden som de spelade tillsammans i. Men får erkänna att det inte var något band jag lyssnade på så kände inte igen någon av låtarna. Och de var ju inte så bra så att jag skulle åka till Finland för att köpa skivan där den enligt Tommy fortfarande ges ut av Love Records.

Gillade mellansnacket som Tommy hade. En hel del information om låtarna som var kul att få och lite annat smått och gott.

Jag blir alltid lika imponerad av symfonikerna. De är så otroligt duktiga och det är så härligt att få höra låtar med en hel symfoniorkester. Lyfter låtar som man har hört tidigare till en annan nivå! Och en stor eloge till dirigent Anders Eljas. En njutning att se och höra så bra artister och musiker, och den spel och sångglädje de har. De såg ut att ha väldigt kul och det smittar ju!

Nostalgitripper är alltid kul och det här var verkligen en härlig nostalgitripp från tidig tonår. 1981 släppte Lustans Lakejer skivan Uppdrag i Genevé och då var jag alltså nybliven tonåring. Och det härliga från den tiden är ju att den musiken man gillade då, den fortsätter man att gilla och även om man inte har lyssnat på den på många år så kan man texterna när man väl hör låten igen. Och på den här tiden så var det ju riktiga låtar som skrevs. 3 minuterslåtar med text och bra takt i, härlig synthpop! Musik som gick varm på skoldanserna!

Och visst märktes det att det för de flesta var en nostalgitripp. Publiken var ju till större sextitaliser och jag tillhörde nog den yngre delen av publiken. Johan Kinde som är sångaren är ju född 1963 och hans vapendragare Tom Wolgers är några år äldre (född 1959) (och om någon undrar så är Beppe hans pappa).

Lustans Lakejer var ju kända för sina låtar med mycket glamour i, champagne, diamanter och på den tiden exotiska ställen och plaster som man bara då drömt om. Nu 35 år senare så har jag faktiskt besökt flera av dem, till och med Rio! Och det roliga är ju att på den tiden det begav sig sig så var jag så naiv så jag trodde ju att han varit på alla de här fantastiska ställen, men så var ju absolut inte fallet som Johan berättade i sitt mellansnack. Det var drömmen om det ljuva livet och även kalla krigets tid som återspeglades i valet av städer.

Konserten är alltså en hyllning till deras skiva ”Uppdrag i Genevé” och de spelade den från början till slut. Så vi fick höra alla underbara låtar som Rendez-vouz i Rio, Man lever bara två gånger, Män av skugga och alla andra från skivan. Men självklart är det ingen Lustanskonsert om de inte spelar ”Diamanter”, ”Läppar tiger ögon talar”, ”Begärets dunkla mål” ”Brustna hjärtats patrull” och flera andra. Och självklart spelade de en av mina absoluta favoriter, Zarah Leanders paradsång ”Sång om syrsor” som de gör i en så fantastisk version. Så kul att få höra alla dessa låtar live igen. Såg dem för länge sen på Vattenfestivalen.

Publiken gillade konserten, men det var rätt många missnöjda röster i publiken att de inte startade på utsatt tid, kl 21 utan de var nästan 45 minuter sena. Lite trist. Men när det väl kom igång var det full fart på alla och allsången var igång! Och Johan Kinde levde upp till rollen i det glamorösa livet i vit smoking och med champagne på scenen.

De hade en snygg ljusshow, men ljudet var lite svajigt, särskilt ibörjan med blev bättre.

Verkligen kul att se dem! Men vet inte om jag håller med om att det har gått 35 år…..

Bästa fredagsmyset är inte tacos utan en Chark och Osttallrik komponerad av Johan Asknergård och sen som dessert få sig två timmars underbar musikalsång av Niklas Asknergård på Trosa Kvarn. Perfekt avslut på arbetsveckan!

Lika bra som Johan komponerade den goda tallriken, lika bra komponerade Niklas kvällens musikprogram. Bara en lång rad underbara musikallåtar! Inleddes finstämt med Music of the Night och avslutades discodiggande (inte dans) till Does your mother know? Vilken tur att att Björn och Benny gjode Mamma Mia så deras underbara Abbalåtar platsar in på en musikalafton. Ja ingen regel utan undantag så vi fick också höra en helt fantastisk version på You raise me up. Men den är ju nästan som en smäktig och pampig musikallåt i klass med Anthem, Memory och Guldet blev till Sand. Och Niklas är ju så underbar så har man åkt från Stockholm till Trosa så plockar han fram Empty Chairs från Les Mis. Niklas gör den så underbart bra! Gåshud varje gång jag hör honom sjunga den. Och som han tog i på Getsemane som han avslutade första akten i. Vilka rysningar!

Och vilken fredag är det utan lite annat gott också? Självklart hade Niklas tänkt på det så halvägs in bjöd han på ännu mer godsaker i from av en hemlig gäst, Christina von Kern. Och då vet alla som kan sin Niklas vad som skulle komma. Några låtar från Miss Saigon som de spelad tillsammans i på Göta Lejon 1998. Bland annat  The last night of the world och fina Sun and Moon. Och det blev duett från Chess och även i extranumren en rad härliga discolåtar! Såg inte Miss Saigon på Göta Lejon, men kan föreställa mig hur fantastisk bra den måste ha varit. En härlig kemi mellan dem båda och så kul att se deras glädje att sjunga tillsammans igen. Och vilka röster!

Ja det var en lång rad av härliga musikalåtar som Niklas bjöd och alla lika välsjungna och med härlig inlevelse. Och självklart även Feeling good, låten som Niklas mer eller mindre gjort till sin och som alltid sammanfattar så bra hur man känner sig efter en konsert med Niklas. Man mår alltid så bra! Och nu med sin underbare man Johan som även ser till att man äter gott så mår man verkligen helt toppen!

Trosaborna kan verkligen skatta sig lyckliga som har fått den här skatten till sin bygd!

Det får gärna bli en tradition med en årlig tur till Trosa kvarn och lyssna på Niklas och äta Johans goda mat. Men innan dess ser jag fram emot en härlig musikalkonsert på Sund Nergården. Drömma måste man ju få göra!