Ibland ska man kanske läsa på lite bättre än vad jag gjorde när jag valde att se Stepping out ikväll. Såg framemot en härlig musikal med massa stepp. Hade ju sett planschen där de dansar med höga hattar och käppar, Liza Minelli var med i musikalfilmen osv så självklart skulle det bli en musikalkväll! Köpte biljett på Tkts för 35£ för jag orkade inte gå ner och kolla på teatern om de hade några dayseats och tyckte 35£ var ok. Hade ju precis landat, skulle äta och sen ner till till Old Vic för att se Rosencrantz och Guildenstern are dead kl 14,30. Fick en bra plats, F14, på parkett så allt borde ju vara frid och fröjd. Men efter typ 10 minuter började jag undra när ska de börja sjunga? Lite trevande stepp hade jag ju fått men ingen sång. Och så höll det på, ingen sång, En hel del roliga repliker men något saknades. Först i pausen fick jag bekräftat det jag misstänkte. Stepping out står i Veckoprogrammet under Comedy, inte under Musikal. Så var det med det. Läser man inte instruktionen så blir det inte rätt….

Som komedi så var den rätt rolig. En kille och eEtt gäng tjejer i varierande åldrar och från olika samhällsklasser går på steppkurs på en lokal dansskola. Under kvällen får man lära känna de här personerna och se vad som döljer sig bakom deras fasader. Amanda Holden (stor i London och här har några kanske sett henne som jury i Britains got talent) har huvudrollen som överklassen damen med städnoja är väldigt bra. Roliga och intressanta kvinnliga karaktärer. Här finns nog alla typer av karaktärer med. Den ende killen, spelad av Dominic Rowan, är en tystlåten lite töntig figur som dock alla damer har ett gott öga till. Judith Barker som pianisten är en sträng dam som inte låter sig hunsas med. Kul att se Lesely Vickarge på scen. Henne har nog flera sett på tv som Inpector Lynlyes fru Helen. Här är hon den tysta, tillbakadragna som har steppen som ett sätt att fly hemifrån. Inte helt olikt alla andra som verkar har steppklassen som ett andningshål i vardagen och från sitt vanliga liv. Här får de en möjlighet att komma bort och leva ut en dröm. En dröm som leder till att de är med i en välgörenhetsgala. Och till slut får vi alltså ett par ordenliga steppnummer! Det allra sista med all glitter och glamour som det ska vara! Och efter ett sånt nummer så blir man rätt glad och känner sig trots allt rätt nöjd. Men nästa gång ska jag läsa vad det är bättre så jag har rätt förhoppningar när jag går in på teatern!