• About

Konsert och musikal

~ Mina upplevelser på de konserter och musikaler jag sett

Konsert och musikal

Månadsarkiv: mars 2017

Aladdin the musical, 30 mars, Prince Edward Theatre, London

30 torsdag Mar 2017

Posted by annette stolt in Musikalupplevelser

≈ Lämna en kommentar

I reklamen för Aladdin the Musical så skriver man ”Sheer Genie-us” och frågan är om man inte borde döpa om den till Genie istället för Aladdin. Aladdin, spelad av Dean John-Wilson, känns som en blek bifigur så fort Genie (Anden) är på scenen. Genie spelas av Trevor Dion Nicholas som nu gör sin West End debut. Dock inte någon nykomling på musikalscenen för han har t ex spelat Genie på Broadway. Förstår verkligen att man tog med honom över Atlanten för han är helt suverän. Fantastisk sångröst, utstrålning och leverar hela tiden när han är på scenen. Allt blir bara bättre när han är på scenen. Maffigare dansnummer, liksom mer av allt! Det är ju storyns mest tacksamma figur för han är ju rolig och den som verkligen sticker ut och får agera ut för fullt. Aladdin är ju lite mer trist som karaktär. Den vackre fattige pojken som blir kär i prinsessan Jasmine. Tyvärr hade han inte någon riktigt power i rösten så tafattheten förstärktes. Jasmine är ju en liten tuff prinsessa som själv vill bestämma vem hon vill gifta sig med. Jasmine spelas av Jade Even. Hon imponerar mer både sång och skådespelarmässigt. Även Don Gallagher som Jafar imponerar, även om han inte riktigt är i klass med Genie. Men god tvåa. Det är ju oftast mer tacksamt att spela skurk än den snälla för skurken har ju oftast mer kraftfull röst, eller i alla fall på ett annat sätt än den väne hjälten. Hade ju gärna sett Fred Johansson som Jafar. Han var ju standby i höstas för den rollen, men nu är han på Broadway och spelar i Sunset Boulevard. Han hade varit en bra Jafar utan tvekan.

Aladdin är en härligt färgsprakane föreställlning. Starka läckra färger, guld och glitter, härliga kläder och en del häftiga effekter. Självklart en flygande matta! Och det som jag gillar är att de inleder varje akt med en härlig ouvertyr. Blir lite pampigare då. Ensamblen är bra och det är härliga storslagna nummer. Men apan Abu fick inte vara med, han är bara med i filmen. Bra familjeföreställning där alla kan bli underhållna. Men den berör ju inte som tex The Girls gjorde. Väldigt underhållen blir man för stunden.

Stort plus att man nu har börjat med Dayseat och inte bara lotteri som det var i höstas. Släpps kl 10 varje dag och jag fick en biljett på rad P, parkett som var väldigt bra och väl värd 25 £. Skulle kostat 77£!

http://www.aladdinthemusical.co.uk/

 

The Girls, 30 mars, The Phoenix Theatre, London

30 torsdag Mar 2017

Posted by annette stolt in Musikalupplevelser

≈ Lämna en kommentar

The Girls baseras på den sanna historien om ett gäng Yorkshiredamer som gjorde en kalender med stilfulla nakna bilder på sig själva för att samla in pengar till en besökssoffa till väntrummet på en canceravdelning där en av damerna tillbringade mycket tid när hennes man behandlades för cancer. Känns historien igen så beror det på att ni nog har sett filmen som kom 2003 med Helen Mirren i huvudrollen som Annie vars man John går bort i cancer.

Nu har historien blivit musikal. Gary Barlow från Take That har skrivit text och musik tillsammans med Tim Firth. Musiken är bra och det finns några riktigt bra låtar som t ex If you Dare och en special variant på Silent Night. Den är helt underbar! Alla damer i pjäsen har fått varsin solosång där de får visa upp sig och sin karaktär. Helt igenom är det en väldigt bra cast och det är så kul med alla dessa bra och starka kvinnokaraktärer. Helt olika kvinnor som har vuxit upp i samma småstad och nu är medelålders eller ännu äldre. Alla med sina egna livsöden. Joanna Riding är strålande som Annie. Fantastisk röst och man blir så berörd av hennes kamp med sin döende man John som spelas väldigt bra av James Gaddas.  Annies bästa vän Chris spelas av Clarie Moore. Till de starka kvinnorollerna hör också den unga Jenny som har blivit relegerad från sin skola och nu fått återvända hem. Hon har kommit lite på kant med samhället men är en bra tjej. Hon blir tillsammans med Chris son, vilket inte är så populärt först. Jenny spelas av Chloe May Jackson och hon lär dyka upp i andra roller på West End. De flesta utan de unga har väldigt långa meritlistor både från andra musikaler, teatrar, tv och film så det är stor chans att ni har sett dem någonstans tidigare. Själv minns jag Joanna Riding mycket väl från Witches of Eastwick där hon spelade mot Peter Jöback.

Musiken är som sagt bra, bra sånginsatser men det är även väldigt bra och roliga repliker. Men skratten blandas ibland med tårar i ögonen, och i slutscenen är det glädjetårar för det är så fint när kalendern har sålt så bra så det räcker till en hel avdelning och inte bara en soffa. Innan dess har dessa modiga och duktiga skådespelerskor precis som i filmen tagit stilfulla foton på scen och mer eller mindre visat allt de har att visa. Stilfult och väldigt snyggt gjort med mycket värme och humor. Slutscenen är så fin också med alla solrosor och damerna i fina svarta klänningar. Så snyggt. Solroserna är en symbol för John som gillade att plantera och solrosen var en favorit för blomman hittar alltid ljuset!

Efter föreställningen kommer flera av skådespelarna ut i entrén och även på gatan framför och samlar in pengar till cancerforskning, och det såg ut som de skramlade ihop en hel del i det här kontantlösa samhället.

Sammantaget är det här en riktigt bra musikal som jag absolut tycker att ni ska gå och se om ni är i London. De har Dayseats till försäljning i stort sett till varje föreställning för 20£ så det är värt att gå förbi teatern kl 10 när de öppnar och se vad de har till dagens föreställning. Själv fick jag plats på A4 som är första raden, vilket kan vara lite nära för scenkanten är rätt hög, men inga problem för det är inte mycket dans i den så man behöver inte se fötterna.

Så gå och se The Girls och ni går därifrån glada till sinnet!

http://thegirlsmusical.com/

 

Stepping out, 29 mars, Vaudeville Theatre, London

29 onsdag Mar 2017

Posted by annette stolt in Teaterupplevelse

≈ Lämna en kommentar

Ibland ska man kanske läsa på lite bättre än vad jag gjorde när jag valde att se Stepping out ikväll. Såg framemot en härlig musikal med massa stepp. Hade ju sett planschen där de dansar med höga hattar och käppar, Liza Minelli var med i musikalfilmen osv så självklart skulle det bli en musikalkväll! Köpte biljett på Tkts för 35£ för jag orkade inte gå ner och kolla på teatern om de hade några dayseats och tyckte 35£ var ok. Hade ju precis landat, skulle äta och sen ner till till Old Vic för att se Rosencrantz och Guildenstern are dead kl 14,30. Fick en bra plats, F14, på parkett så allt borde ju vara frid och fröjd. Men efter typ 10 minuter började jag undra när ska de börja sjunga? Lite trevande stepp hade jag ju fått men ingen sång. Och så höll det på, ingen sång, En hel del roliga repliker men något saknades. Först i pausen fick jag bekräftat det jag misstänkte. Stepping out står i Veckoprogrammet under Comedy, inte under Musikal. Så var det med det. Läser man inte instruktionen så blir det inte rätt….

Som komedi så var den rätt rolig. En kille och eEtt gäng tjejer i varierande åldrar och från olika samhällsklasser går på steppkurs på en lokal dansskola. Under kvällen får man lära känna de här personerna och se vad som döljer sig bakom deras fasader. Amanda Holden (stor i London och här har några kanske sett henne som jury i Britains got talent) har huvudrollen som överklassen damen med städnoja är väldigt bra. Roliga och intressanta kvinnliga karaktärer. Här finns nog alla typer av karaktärer med. Den ende killen, spelad av Dominic Rowan, är en tystlåten lite töntig figur som dock alla damer har ett gott öga till. Judith Barker som pianisten är en sträng dam som inte låter sig hunsas med. Kul att se Lesely Vickarge på scen. Henne har nog flera sett på tv som Inpector Lynlyes fru Helen. Här är hon den tysta, tillbakadragna som har steppen som ett sätt att fly hemifrån. Inte helt olikt alla andra som verkar har steppklassen som ett andningshål i vardagen och från sitt vanliga liv. Här får de en möjlighet att komma bort och leva ut en dröm. En dröm som leder till att de är med i en välgörenhetsgala. Och till slut får vi alltså ett par ordenliga steppnummer! Det allra sista med all glitter och glamour som det ska vara! Och efter ett sånt nummer så blir man rätt glad och känner sig trots allt rätt nöjd. Men nästa gång ska jag läsa vad det är bättre så jag har rätt förhoppningar när jag går in på teatern!

Rosencrantz and Guildenstern are dead, 29 mars, Old Vic, London

29 onsdag Mar 2017

Posted by annette stolt in Teaterupplevelse

≈ Lämna en kommentar

1997 gavs första Harry Potter boken ut och det var ett par år senare som jag börjde läsa böckerna och blev ju fast direkt. Så väntade ivrigt på nästa och nästa. På flyget till Colorado 2007 läste jag och i stort sett hela planet den sjunde boken som samma morgon hade släppts på engelska. Självklart har jag sett alla filmer. Så öppnades Harry Potter Studio och dit åkte jag med min systerson. Satt i internet kö i flera timmar när biljetterna till Harry Potter och the Cursed Child släpptes och såg den förra året. Så bra! Och nu när Daniel var tillbaka på teaterscenen i London så kunde jag inte låta bli. Han har ju spelat teater tidigare både i London och på Broadway men nu kände jag att det var dags att se honom live.

Själva pjäsen som är en komedi om Tom Stoddard var den här gången alltså inte det primära. Pjäsen kom ut för 50 år sedan och handlar om två bifigurer i Hamlet, Rosencrantz  (Daniel Radcliffe) och Guildenstern (Joshua McGurie). Dock är det Hamlet som här är en bifigur. Pjäsen inleds med att de två vännerna singlar slant och hela tiden blir det krona (heads). De är nog uppe i typ 91 gånger som det blivit krona. Mycket prat om sannolikhetslära och ordvrängningar av engelska språket. Man får inte somna till på den här pjäsen inte! Daniel har inte fått rollen för att han ”är” Harry Potter, utan för att han faktiskt kan agera och lära sig repliker. För vem som helst kan inte lära sig dessa långa haranger av repliker som det är i den här pjäsen. Många är rätt roliga och det är mycket lek med engelska språket. Rosencrantz och Guildenstern har fått ett lite mystiskt uppdrag och ska träffa Hamlet. På vägen dit stöter de på ett resenade teatersällskap. En rad konstiga karaktärer, som spelar lustig teater och konstig musik. Inga karaktärer i min smak precis. Men David Haig, som spelar The player och sällskapet är en bra skådespelare det får jag medge. David Haig har bland annat spelat i Fyra Bröllop och en begravning och senast i Mrs Florence Jenkins. Joshua McGuire som spelar Guildenstern är också väldigt bra. De båda vännerna kommer fram till Hamlet som är galen men de tre vännerna beger sig så iväg till England för att träffa den engelska kungen. Vad som händer på båten ska inte avslöjas men titeln på pjäsen ger en rätt bra ledtråd.

En bra pjäs, med en hel del roliga repliker, dock lite konstig då och då. Men med bra skådespeleri.

Satt på plats X13 vilket var sista raden på parkett, men hade bra sikt därifrån.

Jag var på matinéen och efter pjäsen tänkte jag att jag går väl till stage door för att se om Daniel kommer ut så kan jag ta ett kort i alla fall. Det var ju inte riktigt att tänka på. Rätt snart kommer en ”bodyguard” iklädd rosa piké, vinkar in en stor svart bil med dimmade rutor och säger att det blir inte några kort eller autografer efter matinéen. Men lägger till att efter kvällsföreställningen är vi välkomna tillbaka för då är Daniel vid huvudingånen och signerar och låter alla ta bilder. Hur bra lät inte det? Daniel kommer nu snabbt ut ur dörren, stor vintermössa neddragen över ögonen och rusar in i bilen som drar iväg med en rivstart. Så jag bestämmer mig för att efter min kvällsshow åka tillbaka och se hur det funkar. När jag kommer fram har pjäsen slutat och en kö ringlar sig runt hörnet från huvudentrén bort mot stage door (som ligger på Webber street, fin teaterkoppling där). Ställer mig i kön och en kille kommer och frågar om vi har biljetter för då ska man stå i en kö och om man inte har får man stå i kön efter. Dock ingen garanti där. Men alla vi som har biljetter ska alltså få träffa Daniel. Den här kvällen hade han några kompisar som sa hej, så det tar en stund innan kön börjar röra på sig. Det går sakta men den rör sig då och då. När jag kommer närmre förstår jag varför. En vakt kollar alla biljetter, ger instruktioner om att kamerorna måste vara på. Sen släppts några i taget in. Där inne är det hur lugnt som helst. Daniel tar god tid på sig med var och en, pratar lite, skriver på planscher, program, biljetter eller vad det är man har med sig. Kramas och tar selfies med de som vill. Kan ni tänka er, Daniel har tagit selfie med min mobil på oss? Min mobil har Daniels DNA på sig!!! Och jag kommer ju aldrig att tvätta tröja jag hade på mig! Och hur mycket intelligenta svar fick jag fram? Och hur många kloka frågor ställde jag till honom? Får ju medge att det här är nog var det mest starstuckna tillfället jag någonsin haft! Bara ni som har upplevt det vet vad jag menar. Man är så uppe i stunden samtidigt som det känns helt overkligt och man nästan ser det på avstånd. Man kommer inte ihåg nåt, samtidigt som man kan minsta detalj. Sen svävar men hem utan att nudda mark. Och den känslan sitter i lite fortfarande. Har man inte varit med om det så låter det här helt konstigt, men en dag kommer ni förhoppningsvis att förstå. Jag har träffat Harry Potter!!!!! Harry Potter har kramat mig!!!! Han har använt min mobil!!! Man vill verkligen bara skrika ut det till alla man träffar. Och så är man helt själv i London….

Man får ofta höra att det är så slitigt att vara skådespelare i London med 8 föreställningar i veckan, men Daniel har dragit det ett strå längre. Signering och fotostund med publiken varje kväll! Stor eloge till honom.

Just nu spelas den till 6 maj. Finns biljetter kvar. De har Dayseats om man vågar chansa plus ett lotteri. Men vill man vara säker som jag ville så kan man boka enkelt via teaterns hemsida. Den är väldigt bra och man kan se vilka biljetter som är lediga och boka exakt plats.

http://www.oldvictheatre.com/whats-on/2017/rosencrantz-and-guildenstern/

Nisse Landgrens hörna, gäst Tommy Körberg, 22 mars, Kulturhuset

22 onsdag Mar 2017

Posted by annette stolt in Konsertupplevelser

≈ Lämna en kommentar

Nisse Landgren bjuder några kvällar om året in till sin höran på Kulturhuset och det är väldigt trevligt. Han har med sig några riktigt bra musiker och det är olika gästartister varje gång. Ikväll var det dags för Tommy Körberg, som inte behöver någon närmare presentation efter att ha hållit på att sjunga i mer än 50 år. Det som gör de här kvällarna så trevliga är de samtal som Nisse har med sina gäster som varvas med sång och musik. Det är så kul med artister och musiker som visar att de uppskattar varandra utan att det blir inte smörigt eller en klubb för inbördes beundran.

Tommy bjuder på ett blandat program där visst var bättre än annat. Personligen tycker jag att det blev lite väl spretigt men det fanns stunder som var helt underbara som t ex Anthem och Bridge over trouble water. Eftersom de t ex pratade om Tommys musikal tid och bland annat tyckte Nisse att han var så fantastisk i Les Miserble och det kom fram att Nisse också sökt, och blivit erbjuden att vara understudy men tackat nej, så hade det ju varit väldigt roligt att får höra dem i något från Les Mis. Men tyvärr det fick vi inte. I många av låtarna var Nisse med och spelade trombon och han är nog Sveriges bästa på trombon. Det är kul med lite andra arrangemang. Och bra musiker är det alltid en njutning av att se live.

Tommy hade en hel del mellansnack som varierar mellan att vara roligt och bara gubbigt. Ofta tar upp åldrandet och sina egna krämpor och åldrande, men sen är det svårt att avgöra om han är hjärtlig eller inte när han benämner turnén som Siv, Ann-Louise och Lillbabs är ute på nu som Djurassic Park. Men vad är han själv…. Är lite kluven till hans mellansnack. Men visst skrattade även jag ibland.

Gillade även ljussättningen. Enket och stilfult med olika färgljusspel.

Oavsett vem som är gäst så tror jag att man får en trevlig kväll när man besöker Nisse Landgrens hörna för konceptet är så bra. Kvar i vår är Bo Kaspers Orkester och Malena Ernman. Blir spännande att se vilka artister som han bjuder in framöver. Men vill ni gå på en hörna så gäller det att ha koll på biljettsläpp för de säljs ut rätt snabbt. 

Straight, Reading, 20 mars, Playhouse Teater

20 måndag Mar 2017

Posted by annette stolt in Teaterupplevelse

≈ Lämna en kommentar

Idag är det glädjens dag och då passar Playhouse på att sprida glädje med en reading som lockar till många skratt och leenden.

Kvällens reading var pjäsen Straight som hade premiär februari 2016 på Acorn Theatre, off- Broadway och blev New York Times Critics Picks. Den handlar om finansmannen Ben (26 är) som är tillsammans med Emily (27) som genforskar på möss. Ben gillar även sport, öl och så Chris. Chris en ung student som bara är 20 år, eller snart 21. Ben söker sin sexuella identitet. Pjäsen utspelas i Bens lägenhet dit ibland Emily kommer och ibland är det Chris som hälsar på, en gång efter att Chris sovit över träffas de alla tre. Ben spelas av Philip Hughes, Chris av Olle Roberg och Emily av Clara Strauch. Alla tre är väldigt bra och lever sig in i rollerna och med små gester och blickar så levande gör de readingen så det nästan känns som en riktigt teater. Hade man ställt in en soffa istället för de tre stolarna så hade det varit en ”riktig” teater istället för en reading.

Det är ånga kvicka och underfundiga repliker i pjäsen. Och några oavsiktliga felläsningar lockar också till hjärtliga skratt. Felsägningar som passar väldigt bra in, tex gay istället för guy osv.

För er som inte varit på en reading så har skådespelarna repeterat ihop sig under dagen och sen läser de upp den för publiken på kvällen. Ingen rekvisita och bara små rörelse som förstärker texten. En person (ikväll Björn Lönner) läser själva scen instruktionerna i pjäsen för att sätta in publiken i vilken scen det är och hur det ser ut. Så får man själv måla upp hur det ser ut på scenen och skådespelarna läser replikerna. Ett bra och enkelt sätt att presentera en ny pjäs på.

Playhouse bjuder på ytterligare två readings under våren, The Humans (18 april) och I and you (15 maj). Kan varmt rekommendera att ni bokar biljett när de släpps så får ni se en ny och spännande pjäs! Och det är fri entré, eller så betalar man 100 kr som ett bidrag. Så vad har ni att förlora?

(som en liten parentes, medan jag skriver det här visas Fomo Sapiens på SVT 1, där Philip Hughes är med. )

Bild lånad från Playhouse Facebook sida, från repetionen

Björn Skifs, Lite nu och då, Gästartist Malena Ernman, Hemlig gäst Tomas Ledin, 15 mars, Göta Lejon

15 onsdag Mar 2017

Posted by annette stolt in Konsertupplevelser

≈ Lämna en kommentar

Lite nu och då måste man ju gå och titta på Björn Skifs trevliga föreställning på Göta Lejon. En show som man verkligen kan se fler gånger för ingen kväll är den andra lik. Inte bara för att det är live utan för det är flera av showens inslag just är till för att vara olika varje kväll. Rätt tidigt i show så bjuds publiken in till frågestund. Och då får publiken fråga precis vad den vill. Ikväll avhandlades allt från Björns första egna bil (en VW bubbla) till om det spökade hemma på prästgården. Sen var det dags för publikens önskelåt. Två i publiken hade i förväg önskat ”Håll mitt hjärta”. Björn och bandet har inte en aning om vilken låt det blir, så ibland kan det behövas noter, men inte ikväll för just den här låten är en låt som Björn själv aldrig tröttnar på sa han.

Så fortsätter kvällen med standardprogrammet tills det är dags för gästartisten som är hemlig för publiken men inte för Björn. Efter en presentation av Björn äntrade Malena Ernman scenen och sjöng ”You never walk alone”. Sen blev det ett trevligt samtal mellan dem, en duett, lite mer prat och sen sjöng hon La Voix som hon vann Melodifestivalen med 2010. Kul att höra den igen. Malena har verkligen en röst som imponerar i rätt sånger. Så snabbt hon kan sjunga också! Litet smakprov inför Dalhalla då jag ska se henne och Helen Sjöholm. Ja så fortsatte Björn själv med sina låtar tills en krum figur i svart cape och mask äntrar scenen. Björn har alltså inte någon aning om vem det är utan får försöka gissa sig fram till det men ja och nej-frågor och lite heta tips från publiken. Det tar ett tag innan han kommer på att det är ingen mindre än Tomas Ledin! Helt orepeterat sjunger gör de en duett av ”Blå Blå vindar och vatten”. Den här gången får Björn en textlapp så han kan sjunga med. Tomas berättar om när han som ung ny artist var i Stockholm och jobbade med Björn och när det uppdagades att han inte hade någonstans att sova erbjöd sig Björn att han fick sova hos honom, i hans ”lyxvåning”. En etta på Söder, och en madrass togs fram och Tomas fick sova på den i köket. Stor lycka för den unge Tomas. Som tack fick sedan Björn spela in hans Blå blå Vindar. Sen blev det inte mer Tomas. Vill man ser mer av Tomas så får man bege sig till Cirkus i höst.

Björn bjuder under kvällen på i stort sett alla sina stora hits. Från en underbar a capella version av Hooked on a feeling till ett fantastiskt medley av många av hans hits. Och självklart även Michelangelo. Michelangelo är väl det närmaste Björn kommer till Springsteens Twist ans shout. En ”stadiumwrecker” för när Michelangelo spelas sitter inte publiken utan det dansas loss för full i bänkraderna! Härlig stämning. Man blir verkligen imponerad av Björn och att hans sångröst har hållt i så många år (1963 med Slam Creepers)! En av Sveriges bästa rockröster utan tvekan! Och precis som den något yngre Ledin är han ju så välbevarad, han fyller ju 70  den 20 april i år! Imponerande!

Björn har som alltid med sig sina vapendragare i de fantastiska musikerna under ledning av kapellmästare Hans Gardemar. Peter Milefors, Bosse Persson, Magnus Bengtsson och Tomas Berguist. De har så roligt på scen och det smittar av sig på publiken.

Det här är en riktigt trevlig show som jag verkligen kan rekommendera. Den spelas under våren och även 9 föreställningar i okt, nov och dec 2017. Så har ni inte sett den, skaffa biljetter!

Bullets over Broadway, 9 mars, Göta Lejon, Stockholm

09 torsdag Mar 2017

Posted by annette stolt in Musikalupplevelser

≈ Lämna en kommentar

För ungefär 5 månader sedan (6 oktober) såg jag Bullets over Broadway men då med Linus Wahlgren som manusförfattaren David Shayne. Han var helt suverän i rollen men spelar ju nu i Book of Mormon. Rollen togs i år över av Rennie Mirro och de är ju olika till utseende och hur de burkar tolka roller. Så det var intressant att se hur Rennie tog sig an rollen. Jag upplevde Linus som mer förvirrrade och pojkvalpig, medans Rennie la en lite mer manlig ton till rollen och lite mer spänst i dansstegen. Men båda två gör rollen vädigt bra på sina egna sätt. Författaren som har skrivit ett väldigt svårt och djupt manus som ingen egentligen tycker är bra och sakta men säkert omarbetar han det efter förförsika påtryckningar av stjärnan Helen Sinclair (Helen Sjöholm) och livvakten Cheech (Johan Reborgs) kritiska kommentarer och handgripliga omskrivningar för att få det att låta som riktiga människor pratar. Johan Reborg är helt suverän som Cheech! Cheech har fått i uppdrag av maffiabossen Jack Valente att vakta flickvännen Olive som ska göra skådespelarkarriär. Det går väl sådär med hennes skådespelarkarriär i själva rollkaraktären, men på scenen är Shima Niavarani föreställningens stora stjärna. Hon är så rolig! En sån otrolig timing i alla sina repliker och hennes kroppsspråk är helt suveränt. Och det är en konst att spela att man inte kan sjunga eller ta repliker! Sen är hon ju inte så dum som hon ger sken av att göra. Det är så kul att se henne härma och ironisera över pojkvännen, maffiabossen Jack Valente (Johan Rabaeus). Helen Sjöholm som divan Helen Sinclair är också storartad. Här får hon spela ut både sitt komiska register och sin underbara sångröst. En diva som vet hur hon ska dupera männen runt omkring sig för att få som hon själv vill. Och hon lindar David runt sitt finger med smicker. Men hon har konkurrens av Davids flickvän Ellen. Ellen spelas helt fantastiskt av Lisa Stadell. Lisa får i den här föreställningen flera gånger visa vilken underbar röst hon har! Riktigt kul med en teater som har så många bra kvinnliga roller och alla är så fantastiska i sina roller. De överglänser sina manliga motspelare får jag nog lov att säga.

Bullets är en väldigt rolig musikal, många tillfällen till skratt och även om man har sett den ett par gånger så tål skämten att höras flera gånger då det är så duktiga skådespelare som framför dem. Så en stor eloge till Calle Norlén som har översatt Wody Allens texter. Många bra dansare och en musikal som innehåller stepp kan ju inte annat än vara bra! Fantastisk koreografi av Denise Holland Bethke. Camilla Thulin har designat de fantastiska kläderna.

Bullets är en riktigt bra och rolig musikal. Sista föreställningen är 8 april. Har ni inte sett den så är det verkligen hög tid att ni gör det! Det är verkligen valuta för pengarna för det är en 3 timmar lång musikal och inte en tråkig minut!

 

Havets skepnader, Marinchefens konsert, Solist Niklas Asknergård, 5 mars, Berwaldhallen

05 söndag Mar 2017

Posted by annette stolt in Konsertupplevelser

≈ 2 kommentarer

En kylig marseftermiddag är det extra härligt att gå på konsert på Berwaldhallen. På schemat idag Havets skepnader med Marinens musikkår som har anor sedan 1680talet. Dirigent, Alexander Hanson, inte lika långa anor men välmeriterad ändå och har bland annat dirigerat Royal Philharmonica Orcestra och engagerad på Göteborgsoperan med bland annat Chess och Kristina från Duvemåla. Och dagen solist, Niklas Aksnergård är ju en av vår internationella musikalstjärnor och spelat på West End i bland annat Les Miserable och Phantom of the opera.

Som sig bör med en musikkår från försvarsmakten bjuds det inledningsvis på ett Marchmedly och fanbärare. Pampigt värre! Det marina temat följs av 1943 ur Battle of the Atlantic Suite. Sen är det dags för Niklas Askenergård att med stor inlevelse ta sig an en av sina ”klassiska” låtar, ”Ut mot ett hav” från Kristina från Duvemåla. Direkt följd av en fantastisk version av ”Bridge Over Trouble Water”. Dagens konferencier Fabian Tamm uppmanar sedan publiken att sova en liten stund till ”The Seal Lullaby”. Fär att sedan väcka oss upp innan pausen med ”Festen i Bagdad och skeppsbrottet”.

Efter pausen får vi sedan njuta av Evert Taubes fina ”Så skimrande var aldrig havet”. Sen är det dags för Bernstein och så filmmusik från Titanic och för första gången får vi höra Niklas sjunga ”My heart will goes on”. Celine Dions stora hit från Titanic men Niklas gör den väl så bra! Från Titanic till popklassikern ”Sailing” och även den gör Niklas med stor bravur. Som extranummer får vi den fantastiska ”You raise me up” med väldigt mycke inlevelse och underbar sång av Niklas. Och så får ju förstås Marinchefen, Jens Nykvist, höra sin favoritlåt med Metallica i en instrumental version. Marinens musikkår visar verkligen att de behärskar helt olika genrer och de syns att de gillar att spela olika typer av musik. Väldigt mycket spelglädje i den här musikkåren, som är mycket duktiga på vad som de än spelar. Hela konserten avslutas med Marinkårsmarsch och Du gamla du fria och fanorna bärs ut.

Ett mycket trevligt och blandat program som framfördes väldigt bra av Musikkåren och Niklas Asknergård under ledning av Alexander Hansson.

Kan varmt rekommendera att ni håller utkik när någon av försvarsmaktens musikkårer spelar på Berwaldhallen. Ofta har de med sig en riktigt bra solist och ofta är det väldigt billigt att gå på deras konserter. Och den här typen av orkestrar görs sig bäst i Berwaldhallens fantastiska konsertlokal.

na-mk-1 na-mk2 na-mk3 na-mk6 na-mk7 na-mk8 na-mk10

Peter och Bruno On Tour, 2 mars, China Teatern, Stockholm

02 torsdag Mar 2017

Posted by annette stolt in Konsertupplevelser

≈ Lämna en kommentar

När Peter Johansson och Bruno Mitsogiannis spelar tillsammans så vet man iförväg att det kommer att blir superbra, massa bra musik i olika genrar, för de här killarna kan verkligen sjunga allt! Och det är helt omöjligt att säga vad de är bäst på att sjunga för när det sjunger rock är det bäst, när de plockar fram Jersey Boys är det bäst osv. Det är helt enkelt det som de sjunger just där och då som är bäst. De är verkligen helt fantastiska på att sjunga andras låtar och göra dem till sina egna. Men de har också lite egna låtar och den här kvällen fick vi höra flera av dem, som var riktigt bra.

Det är fullt ös på publiken från start och det håller i sig under hela konserten. Att spela på China är ju lite som att komma hem för killarna för det var ju här de träffades när de spelade i Rock of Ages. Så självklart plockar de fram Stacy Jaxx och Drew. Peter går in med full kraft i rollen som rockdivan Stacy Jaxx. Vilket han gör suveränt, men som känns så långt ifrån ”vanlige” Peter som inleder konserten. De här två östgötarna kan verkligen glida mellan sin östgötska charm till värsta rockdivorna. Och så mitt i allt så förvandlas de till brylkräms sjönsjungande killar i Jersey Boys. Allt gör de med härlig glimt i ögat och kärlek till musiken. För att publiken verkligen ska få det de vill höra så har de också ett ”Så ska det låta” inslag där publiken får begära låtar och så sjunger de dem, helt oförberett.

En av mina absoluta favoriter med de  här killarna och deras band är Eagles klassikern Hotel California. Peter och Bruno gör den så bra tillsammans med resten av bandet. En av de gå gånger som jag gillar gitarrgnissel, men här är det underbart!

Peter och Bruno har så kul på scenen och det märks att de verkligen älskar att göra det här och bjuder publiken på en lång och oförglömlig konsert.

Det är en snygg show också med läcker ljussättning även om de här på China fått anpassa sig till viss del av dekoren i Book of Mormon. Men det funkar det också.

I höst blir det att se Peter i Champions of Rock. Bruno är inte med då, men väl Ola Salo och Jenna Lee James. Ser verkligen framemot det!!

mars 2017
M T O T F L S
 12345
6789101112
13141516171819
20212223242526
2728293031  
« Feb   Apr »

Kategorier

  • Bilder
    • Anders Ekborg Norrtälje
    • Från Wien till West End
    • Musical Stars
    • Peter Jöback Odensjö
    • Robin Hood
  • FIlm
  • Kommande konserter
  • Konserter & Musikaler & Teatrar jag ska se
  • Konserter och Musikaler jag sett – årslistor
  • Konsertupplevelser
  • Länkar
  • Musikalaffärer
  • Musikalupplevelser
  • Nyheter
  • Skivtips
  • Teater
  • Teaterbiljetter tips
  • Teaterupplevelse
  • Teatrar jag sett

Meta

  • Registrera
  • Logga in
  • Flöde för inlägg
  • Flöde för kommentarer
  • WordPress.com

Blogg på WordPress.com.

  • Följ Följer
    • Konsert och musikal
    • Gör sällskap med 28 andra följare
    • Har du redan ett WordPress.com-konto? Logga in nu.
    • Konsert och musikal
    • Anpassa
    • Följ Följer
    • Registrera
    • Logga in
    • Rapportera detta innehåll
    • Visa webbplats i Inläggsvyn
    • Hantera prenumerationer
    • Minimera detta fält
 

Laddar in kommentarer …