Uppsala stadsteater sätter upp Cabaret och har valt att göra en en råare,vulgärare och mer utmanade uppsättning än jag tidigare sätt. Här sparas det inte på att visa något, och då menar jag inte något! Men det är bra, väldigt bra! Handlingen och musiken är samma förstås, men man har gjort mycket på ett eget sätt och lyckas väldigt bra. Richard Bergqvist översättning är väldigt bra och känns modern.

Konfrenciern spelas av Oscar Pierreou Linden och hans tolkning är lite snällare och tillbakahållen så han lyser inte riktigt som man är van att se konfrenciern. Till en början har han på sig en ljusblå/grå stickad ”sparkdräkt” vilket inte bidrar till att ge honom den slemmighet som jag vill ha av konfrenciern. Just det klädvalet är lite udda för när det gäller övriga i ensamblen håller man verkligen inte igen utan där är det mycket avklätt och sexigt, för att understryka att på den tiden i Berlin var allt tillåtet, och det gick vilt till på klubbarna. Han visar dock att han är väldigt vig t ex i öppningsnumret Welcome när han hissas ner i ringar och går ner i split. Sin smidighet och styrkar visar också Camilo Ge Bresky i flera nummer. Imponerande!

Men i den här uppsättningen är det Sally Bowles, spelad av Sarah Dawn Finer som är den stora stjärnan. Sarah är inte den man utseende mässigt tänker på som den klassiska Sally, a la Liza Minelli, och som varit förebild i många uppsättningar. Men det glömmer man bort så fort hon gör entré. Det här är Sarahs Sally, inte någon standardtolkning. I kontrast till det övrigt lite mer vulgära har Sarahs Sally lite mer stil även om hon i vissa nummer är lite mer avklädd. Men hon gör  Sally på sitt eget sätt och det är verkligen bra. Hennes skådespeleri är väldigt bra, men framförallt har hon en fantastisk röst och den använder hon fullt ut. Till skillnad från den uppsättning av Cabaret som gick på Tyrol med Peter Jöback som konfrenciern är det här Sally som framför ”I don´t care much”. Man har lagt in det som en låt när Sally bestämmer sig för att stanna i Berlin men Cliff vill återvända till USA och det är helt brilliant. Till en början sjunger hon den på svenska men övergår till engelska och det är så starkt och med sådan närvaro och för verkligen historien framåt. Strax efter blir det Sallys paradnummer ”Cabaret” och jag tror inte jag har hört en mer förtvivlad version med så stark nerv och närvaro. Det var inte långt ifrån att tårarna kom. Sarah berör verkligen i den, så stark tolkning. Kommer att ha med mig den länge!

Uppsala stadsteater har lyckats med en väldigt bra uppsättning och det är väl värt att göra resan till Uppsala för att sen den! Skaffa biljett och se Cabaret som ni inte sett den förut, och njut av Sarahs fantastiska Sally.

Hanna Lindblad, Rennie Mirro och Karl Dyall gjorde dundersuccé i Singing in the rain på Oscars teatern för några år sedan och nu möts de igen i Flashdance. Mina förväntingar var höga på att få se härliga och häftiga dansnummer särskilt som Jennie Widegren från Bounce står för koregrafin och hon brukar göra det väldigt bra. Visst får vi se väldigt häftiga dansnummer, i ensambleformat och av Hanna Lindblad, men tyvärr inte av Rennie och Karl. Jag förstår inte varför. Det finns ett antal tillfällen då de skulle kunna få möjlighet att visa upp sig, men inte. Hur tänkte man här? Är man rädda för att de skulle överglänsa Hanna?

Karl har en mindre roll som CC, ägaren till den skumma klubben och är inte med så mycket i första akten men lite mer i andra och det finns flera tillfällen där som man skulle kunna låta honom släppa loss och briljera. Men inte.

Rennie spelar Nick, VD ingår i familjen som äger det stålbolag där Hanna (Alex) jobbar på dagarna när hon inte dansar på kvällarna på den mer respektabla klubben, Harrys. Rennie är med mycket på scen, sjunger väldigt mycket och bra men inte mycket dans. Men i ett dansnummer med Hanna får han visa upp vad han kan. En kärleksdans som är så fantastiskt vacker och bra och enligt mig föreställningens stora behållning. Intensiv, känslosam modern dans.Helt fantastisk och jag blev verkligen imponerad av honom i den dansen.  Och det finns så många andra ställen i föreställningen där han kunde få dansa loss, men inte.

Istället för att låta de här två herrarna komma fram så är det många stora ensamblenummer där det är flera som man undrar vad gör de där? De driver inte handlingen framåt utan är bara väldigt bra dansnummer utan något större syfte. Som enstaka nummer väldigt bra, men som sagt driver inte handlingen framåt och förstäker inte handlingen. Hade varit så underbart att få se Hanna och Rennie i dans få uttrycka sina känslor när de bryter upp, eller Karl få uttrycka sin ”slimmighet” i en cool dans. Tyvärr inte.

Hanna, spelar Alex, tjejen som drömmer om att få bli dansare och hon får verkligen visa upp vilken bra dansare hon är och hur vältränad hon är. Men frågan är om inte Alexander Larsson får visa upp bäst muskelkontroll när han knäpper upp skjortan och låter bröstmusklerna spela. Det händer lite på sidan av så håll koll på vänster sida av scen när han ställer sig på bordet när han och killarna på stålverket förklarar för Nick det där med tjejer. Missa inte! Det här är typisk scen där Rennie skulle ha fått visa mer av sina danskunskaper, men istället så får han mest posera. Förutom att Hanna är en fantasiskt dansare så sjunger hon också väldigt bra och är därmed en av de mest kompletta kvinnliga musikalartister som vi har i Sverige.

Linus Wahlgern är med som pojkvännen till Alexs bästa vän. En typisk Linus Wahlgern roll som har visserligen gör mycket bra, men skulle gärna se honom i en liten större roll med liten annan karaktär. Siv Malmqvist är Alex dansmentor och hon gör det med härlig charm. Är dock inte lika svag för Katrin Sundberg som har dubbelroll, dels som Sivs sköterska och dels som lärare på skolan som Alex söker in på. Har lite svårt för att man alltid måste få in någon som ska vara komisk när det egentligen inte behövs. Tyckte dock att hennes karaktär blev bättre under föreställningen.

Som helhet är det ingen bra helhet utan ett antal bra dansnummer som inte binder ihop handlingen men som egna nummer är bra. Som musikal är den inte den bästa, men inte heller den sämsta. Det är 3 timmars trivsam underhållning som jag säkert hade uppskatt mer om Rennie och Karl fått dansat mer, eller att man helt enkelt valt andare i rollerna. Då hade jag nog kunnat uppskatta deras karäkter mer. Nu lämnade jag salongen med en känsla av att jag inte fått se det jag ville se, men annat bra.

Och jag ser gärna det underbara dansnumret med Rennie och Hanna igen, men gärna då till rabatterat pris!

Sweeney Todd på Stadsteatern är verkligen av högsta klass och det märks inte minst i valet av ersättare till huvudrollen. Man har valt Niklas Andersson som för gemene man kanske inte är jättekänd men inom musikalvärlden är han väldigt känd och en av de bästa i Sverige. Han har även en internationell karriär och spelat flera stora roller på West End i London. Att gå in och ersätta Peter Jöback är ett stort ansvar och Niklas har valt att göra det på sitt sätt. Han gör helt och hållet sin egen tolkning av Sweeney Todd. Peter använder sig av sitt hår för att lyfta fram den mer galna sidan av Sweeney men Niklas har inte så mycket hår och kunde enkelt valt peruk, men så gör inte ett proffs. Istället gör han en mer iskall beräknande Sweeney och lite mindre sminkad än Peter.

Niklas sjunger fantastiskt bra och artikulerar varje ord så den extremt ordrika texten kommer fram otroligt bra. Ljudet var bättre än tidigare föreställningar vilket kan påverkas av att vi satt på rad 9 mitten, istället för rad 3.

Alla är väldigt väl damspelare och Niklas faller väl in på plats. Vid nåt tillfälle fick han lite sufflöshjälp men det är ju meningen när man har sufflös.

Kul att se att många i branschen kommit för att se Niklas återkomst på scenen. Vi som gillar musikaler har saknat honom i en bra roll och Sweeney är perfekt för att visa hur duktig han är! Oavsett vem man ser av Peter eller Niklas får man en fantastisk kväll!

På väg hem i tunnelbanan satt ett sällskap som var helt lyriska över Niklas. De hade missat att det var han som skulle spela och det hördes att de inte kände till honom innan, men de var så imponerade av honom, både sång och skådespelarmässigt. De t o m jämförde hans inhopp med när de sett Anders Ekborg ersätta Tommy Körberg i Chess. Det enda de saknat då var att Anders inte kunde spela sin vanliga roll som Amerikanen samtidigt. Men i Sweeney slapp de det eftersom Niklas inte har någon annan roll. Fullt fokus på Sweeney har verkligen gjort att de gånger han spelar rollen gör han det med bravur! Kan man hoppas på förlängning med Niklas eller i någon annan stor musikalroll? Helt klart är att vi är många som vill se och höra mer av honom på musikalscenerna!

Har ni inget att göra söndag den 9 februari kl 13, köp biljett!

Sweeney Todd är inte den mest lättillgängliga musikalen men den växer verkligen för varje gång man ser den. Och jag kommer på mig själv att på långpromenader sjunga för mig själv ”Mera Paj!”.  Det var inte något jag trodde att jag skulle göra efter första gången som jag såg den i London. Men musiken och framförallt texten börjar sätta sig. Det är otroligt mycket text så man hinner inte med allt bara på en gång.

Det märks också att ensamblen har blivit mer ihopspelad och det har blivit tätare sen genrepet och premiären som jag såg i december.

Man ser i regel bra var man än sitter när något spelas på Stora scenen, men personligen så ger det så mycket mer att sitta nära scen och inte ha någon framför sig som stör. Tyvärr kan man ju inte få bort de störande momenten bakom som ska kommentera under föreställningens gång, men man slipper i alla fall störande moment framför. Dock kan det vara lite farligt att sitta på raden längst fram. Den 30 januari blev jag överfallen av ett flygande förkläde tappat av mrs Lovett! Vanna kom av sig lite men fixade det med bravur!

Det finns inte många biljetter kvar, bara enstaka till de där Peter spelar, något fler till de 2 som Niklas Andersson spelar i, men även där har det minskat avsevärt. Så har in inte redan bokat, se till att göra det för den är så otroligt bra så gillar man musikal får man inte missa den!

Nästa gång ska jag se den med Niklas och det ska bli så kul att se en annan spela Sweeney. Sen blir det några till med Peter och självklart sista!