Så var det dags för en av Sveriges främsta artister, Björn Skifs, att ändra scenen. Det är 15 år sedan han senast gjorde en sommarkonsert men för några år sedan hade han en bejublad show på Cirkus och det fanns med vissa favoriter från den showen både vad gäller musiker och sånger.

En av mina absoluta favoriter från den showen är ”Om du väljer mig” där Björn tillsammans med de flesta musiker i a capella förklarar vad de ska göra bara den där tjejen väljer honom. Så roligt och bra nummer! Så jag var bara tacksam att den kom i repris här!

Hela kvällen så var det riktigt regngrå moln som hängde över Ulriksdal och även om de sjöng Det regnar regnar, så kom inte regnet förrän vi hade lyckats ta oss ut från parkeringen och närmade oss avfarten till Solna. Perfekt timat och Björn genomförde en sommarkonsert utan regn!

Björn är ju en av våra allra bästa sångare och har hängt med länge så hans reportoar sträcker sig från 60talet till en nyskriven sommar hit och konserten spann över hela hans reportoar. 60 tals medly, sommarmedly, och självklart hans hits som, Håll mitt hjärta,  Härligt härligt, Michelangelo och Hooked on a feeling. Oavsett vilken changer han väljer att sjunga så gör han det lika bra. Han har verkligen en fantastisk röst.

Men han har också en komisk sida och hans mellanprat bjuder ofta på en rolig anekdot från folkparkstiden, eller något han sett som han delar med sig av.

Förutom helproffsiga musiker (ingen nämnd och ingen glömd, även om Magnus Bengtsson på gitarr förtjänar ett extra omnämnande) så hade han med sig två bra kör/duett partners.Men hans proffisghet slutar inte där utan han bjuder på en väldigt bra ljussättning också, som varierar sig och som bara gör sig bättre ju mörkare det blir.

Som sig bör på en slottskonsert så avslutas det med fyrverkerier och en finstämd Smile. Det var en del tårar som fälldes på scen i den för det här var sista konserter på turnén och det märktes verkligen att de har haft så kul under den här turnén.

Vill man se mer av Skifs så är det bara att boka bord på Grand till jul då han har julshow där. Det kan bara bli superbra!

Evert Taube är en av vår mest folkkära viskompositörer och det är nog få som inte känner till hans visor Och alla har vi väl vid något tillfälle sjungit med i några av hans visor som Änglarmark, Brevet från Lillan, Sjösala vals och Fritiof och Carmencita för att bara nämna några av hans stora visskatt. Sedan 1995 har man anordnat Taubespelen för att hedra Evert. I många år spelades de på Orust men i år spelades de för första gången på Hesselby slott som ett inslag i Hesselby folk festival.

Taube visor förknippas mycket med svensk sommar och den här dagen var en en underbar svensk sommardag. Solen sken från blå himmel och det var varmt och skönt, ”Inte ett moln så lång ögat kan nå” som Tomas Ledin skulle ha sjungit. Och Ledin är ju numera delägare till slottet och ligger bakom Hesselby Folk festival. Så bättre väder kunde vi inte ha önskat oss för att få njuta av Everts fina visor. Och det behövs att det är en fin dag för Evert har en stor visskatt och det tar några timmar att ta sig igenom dem. Innan själva Taubespelen började så var det folkdans. Kan det blir mer svenskt?

Artisterna som tolkade Everts visor i år var först dagens allsångsledare, Niklas Andersson. Somrigt klädd med hatt fick han publiken att glatt sjunga med i sångerna. En kommande allsångsledare på Skansen? Sen följde Marit Bergman, Anna-Lotta Larsson, Mikael Samuelsson, Sarah Dawn Finer och så huvudartisten Sven-Bertil Taube.

Marit Bergman har jag nog inte hört live förut men hon var riktigt bra. Anna-Lotta Larsson har jag alltid varit lite fascinerad av. Underbar röst och hon är så vacker i sitt långa svarta hår. Har tolkat Taube i många år och gör det med en härlig känsla. Mikael Samuelsson var för mig det svagaste kortet, han blev lite väl gubbig och tråkig i sin tolkning. Han slog ju igenom för den stora publiken när han spelade Fantomen på Oscars under 90talet och då var han väldigt bra men sen har han tyvärr inte imponerat på mig. Någon som alltid imponerar på mig är Sarah Dawn Finer. Vilken röst och inlevelse hon har i vad hon än sjunger. Sist att äntra scenen var förstås Sven-Bertil och till det största jublet. Det är häftigt att se honom på scen, Everts son och en av de stora i svenskt musikliv. Evert var ju en trubadur och Sven-Bertil har fortsatt i den traditionen och förvaltat arvet efter sin far på ett bra sätt. Nåt som alltid är kul när olika artister är och tolkar en annan artister är de möten och duetter som uppstår. Inget undantag här, Sven-Bertil gjorde några riktigt fina duetter med bl a Sarah och Anna-Lotta.

Som helhet var det en mycket trevlig dag med härliga tolkningar av Everts sånger. Så mycket mer än svensk sommar blir det nog inte. Jag hoppas verkligen att skolor och körer fortsätter att lära barnen sjunga Everts visor för det är en sådan fin visskatt som vi måste ha levande.

Med rätt artistblandning kan jag tänka mig att gå på Taubespelen igen!

Solen skiner det är varmt ute så vad passar bättre än att ta båten ut till Fjäderholmarna för en konsert i sommarkvällen? Fjäderholmscenen är ytterligare en av alla små intima utescener som finns i Sverige som är värda ett besök.

När vi kommer ut och går runt ön, så håller Peter på och soundchecka och det låter mycket lovande! Det här kommer att bli bra!

Men innan konserten passar vi på att äta på Rökeriet som ligger perfekt nere vid hamnen och maten är god (varmrökt lax) och efterrätten svensk sommar, glass och jordgubbar och allt i  gassande solsken med båtar och måsar som utsikt!

Mätta och belåtna går vi bort till scenen där en liten kö bildats och den byggs på innan det är dags för insläpp. Och fast vi inte står först så hamnar vi precis där vi vill! Rad 1 i mitten!

Så drar konserten igång och självklart bjuds det på den ena Queenlåten efter den andra för det är ju en rockkväll som Peter lovat. Och efter att ha spelat huvudrollen i We will rock you i London i fem år så är han suverän på att sjunga Queen. Även om det är covers så på något sätt så gör han dem till sina egna. Men det är inte bara rock han och covers han bjuder på utan även ett par egen svenska låtar som verkligen känns som svensk sommar och med stänka av Sankt Anna, där Peter kommer ifrån. Och ännu mer sommar och svenskt blir det med Ted Gärdestads, Sol vind och vatten. Även om Peter nu gör om texten lite och duvorna ruvar på grusplanen…. vilket han själv inser och skrattande berättar att han har lite problem med den texten och att när det gäller texter så hittar man gärna på lite eget när man inte kommer ihåg. Det är lite strul med ljudet i början men även det fixar han på ett bra sätt. För att inte tala om när han ska ge sig på lite häftiga rocker moves och snurra runt mikrofonen i sladden och micken flyger iväg. Och så slänger han vattenflaskorna runt sig för att vara lite mer Rockn’ roll. Det är så härligt att se vilken självinsikt han har! Även om han har en röst som slår många tuffare rockkillar så är han inte den typen, utan en urtrevlig östgöte med fantastisk röst!

Kvällen bjuder också på Bon Jovis, Dead or alive, Hotel California och lite Beatles. Både i Elton Johns Crocodile Rock och flera Queen låtar som Radio Gaga, We are the champions visar han på hur bra han är på att ta en publik! En blivande allsångsledare? Helt klart skulle det bli ordentlig fart på Skansen då!

Att han kan sin Queen visar han också när det oplanerat blir lite publikönskningar och han glatt improviserar, men gränsen gick när någon önskade ”Jag vill vara din Margareta. Men han ställde glatt upp på att sjunga Jag må hon leva när en önskan om det kom in på en toalettrulle.

Nästa gång jag ser Peter är på China i November med Bruno där rocktemat kommer att hålla i sig, men sen blir det en annan sida av Peter i december då det är dags för den årliga julkonserten med kusinen Matilda. Peter gör rock, julsånger och musikaler lika bra.  Men nu är det sommar så än så länge ska jag minnas den här underbara sommarkvällen full med ösig Rock!

Det är ju svårt att få nog av Sarah Dawn Finers underbara röst så efter att ha njutit av den i Chess i Concert så stannade vi till i Uppsala på vägen hem till Stockholm för att se premiärkonserten på henne akustiska sommarkonsert. Vädret var lika underbart i Uppsala som i Dalhalla. När vi närmade oss Parksnäckan var soundchecket i full gång och vi fick höra den del av de underbara låtar som skulle bjudas på kvällen.

Hade inte varit i Parksnäckan tidigare men det är ytterligare en härligt liten intim sommarscen som är väl värd ett besökt. Ett stort plus i kanten är att de hade väldigt gott om filtar som man kunde låna framme vid scenkanten. Men nu var sommarkvällen så ljummen så för vår del behövde vi det inte.

Vi satt på rad två och hade hela Sarahs familj och vänkrets på raden bakom oss, vilka Sarah uppmärksammade i början på konserten genom att tacka dem för deras stöd genom hela sin karriär.

Premiärkväll som det var så var det lite som inte satt hundra procent men vad gjorde det. Sarah fixade och trixade med gitarrbyten och vilken knapp var det nu hon skulle trycka på för vilken gitarr med sina klackar? Men de små malörena skötte hon med ett leende, värme och härlig självironi vilket visar på vilket proffs hon är!

Konserten höll på i ca 1,5 timme och den hade gärna fått vara längre för man kan lyssan på henne hur länge som helst. En rad av hennes låtar där den ena är bättre än den andra. En blanding av låtar från alla hennes skivor. Självklart med I remember love och Movin on. Även om nu hennes brorson fortfarande tycker att den sista är alldelse för långsam…. Och underbart vackar Kärleksvisan kan man höra hur många gånger som helst. Och Stay och alla låter från den svenska skivan.  

Det som är så fantastiskt med Sarah är att hennes röst fungerar lika bra i den här lilla akustiska sättningen med bara 3 musiker som på Dalhalla med full symfoniorkester. Hon sjunger lika bra på engelska som på svenska.  Hon har ett trevligt och varmt mellanprat som känns så genuint äkta och inte inövat, utan det anpassa efter vad som händer under kvällen, som flugar i munnen och grilldoft.

En av våra bästa svenska sångerskor som det är ett priviligium att få lyssna på en sån här härligt sommarkväll. Passa på och gå på någon av konserterna som är runt om i landet. Ni kommer bara att njuta!

Dalhalla är en magisk konsertarena, särskild en så fin sommarkväll som det var den här kvällen. Sol, inga moln på himlen och en väldigt behaglig temperatur. Ståpäls och rysningarna fick jag från den fantasiska musiken som det bjöds på. Björn och Bennys musikal Chess, tillsammans med Tim Rice,  är en av de bästa musikaler som gjorts, i alla fall vad gäller musik och sånger. Men det spelar stor roll vem som sjunger, vilket jag återkommer till lite senare. I den här konsertversionen tycker jag dock att själva historien inte kommer helt till sin rätta för det är lite brister i att förklara händelserna och sätta ni sångena i sitt sammanhang. Hade man inte sett musikalen tidigare kan det vara svårt att hänga med i vad som verkligen händer i handlingen.

Ryssen sjungs av den unge Philip Jalemelid som även gjort den rollen i den svenska versionen på Göteborgsoperan. Anders Ekborg sjunger rollen som Amerikanen, vilket han gjort åtskilliga gånger då han spelade den på Cirkus i Stockholm. Gunilla Backman sjunger rollen som Florence och Sarah Dawn Finer är Svetlana.  Johan Schinkler sjunger Molokov.

Första aktens stora behållning är Philip Jalemlids version av Anthem och Sarah Dawn Finers Someone elses story. Annars är första akten lite svagare än andra akten då det verkligen lyfter och man blir helt trollbunden. Andra akten inleds med att Anders Ekborg gör en fantastisk slimmig version av One night in Bangkok. Men den stora överraäskningen och riktiga rysningen var låten, Han är en man han är ett barn,  som skrevs till Josefin Nilsson i den svenska uppsättning av Chess som spelades på Cirkus. Då var den en ren transportsträcka, men när Sarah framför den engelska versionen under konserten så är det rysningar från början till slut, och man andas inte förrän hon tar sista tonen. Vilken fantastisk låt det blev med rätt röst! Sarah har en fantasisk inlevelse och en röst som man trollbinds av.

I konsertversionen är Vem ser ett barn flyttad till andra akten och jag får ju erkänna att jag var väldigt besviken i första akten när man bara fick ett smakprov på den, men i slutet av andra akten får Anders briljera med den här underbara låten som man blir lika gripen av varje gång man hör den.

Gunilla Backman gör en bra insats som Florence och tillsammans med Sarah framför de en underbar version av I know him so well.

Stockholm Concert Orchestra och den fantaskiska ungdomskören förstärker magin i Dalhalla den här kvällen. Bland kören finns det några röster som jag tror vi kommer att få höra framöver. Får inte glömma att nämna en riktigt bra version av The Arbiter heller.  

En sommarkväll blir knappt bättre så här!