Så var det det dags att sen en av Parkteaterns föreställningar den här sommaren. En kväll som var rätt ok för det här årets juni, solig kväll men då teatern ligger i skuggan gick det ändå åt en tröja.

Den  var den klassiska historien om Cyrano (spelad av Robin Keller som senast sågs som ”Mr Spagetti”i Sweeney Todd) med den långa nästan som är kär i sin kusin Roxanne (Maja Rung), men som inte vågar närma sig henne. Hon är betuttad i den vackre Christian (Albin Flinkas) som är vacker men det är ungefär allt som spelads. En klassisk förvecklingshistoria, men som inte får något lyckligt slut i den här tappningen.

Typisk stadsteater föreställning där man satsat mer på lite galna kläder och att någon ska dra ner byxorna och visa allt utan att det för historien vidare (de som satt ”bakom” scen på kullen fick nog se mer än de ville) än att se till att det är en föreställning som riktigt bär. Det är synd att man inte användare sådana som tex Albin och Robin på ett bättre sätt. Eller är det så att man tror att när man spelar något ute så är det buskis som ska gälla för det är vad publiken klarar av?

Visst finns det lite bra ordväxlingar och ordvistsar, men det är för få.

Men det är ju så att oavsett kvaliten på vad som spelas på Parkteatern så är det nästan jämt mer än fullsatt bara vädret är skapligt och det inte vräker ner. Som koncept är det jättetrevligt att få se teater spelar utomhus och det känns sommar, men jag hoppas det blir kvalité nästa år!