Dalhalla är en magisk konsertarena, särskild en så fin sommarkväll som det var den här kvällen. Sol, inga moln på himlen och en väldigt behaglig temperatur. Ståpäls och rysningarna fick jag från den fantasiska musiken som det bjöds på. Björn och Bennys musikal Chess, tillsammans med Tim Rice,  är en av de bästa musikaler som gjorts, i alla fall vad gäller musik och sånger. Men det spelar stor roll vem som sjunger, vilket jag återkommer till lite senare. I den här konsertversionen tycker jag dock att själva historien inte kommer helt till sin rätta för det är lite brister i att förklara händelserna och sätta ni sångena i sitt sammanhang. Hade man inte sett musikalen tidigare kan det vara svårt att hänga med i vad som verkligen händer i handlingen.

Ryssen sjungs av den unge Philip Jalemelid som även gjort den rollen i den svenska versionen på Göteborgsoperan. Anders Ekborg sjunger rollen som Amerikanen, vilket han gjort åtskilliga gånger då han spelade den på Cirkus i Stockholm. Gunilla Backman sjunger rollen som Florence och Sarah Dawn Finer är Svetlana.  Johan Schinkler sjunger Molokov.

Första aktens stora behållning är Philip Jalemlids version av Anthem och Sarah Dawn Finers Someone elses story. Annars är första akten lite svagare än andra akten då det verkligen lyfter och man blir helt trollbunden. Andra akten inleds med att Anders Ekborg gör en fantastisk slimmig version av One night in Bangkok. Men den stora överraäskningen och riktiga rysningen var låten, Han är en man han är ett barn,  som skrevs till Josefin Nilsson i den svenska uppsättning av Chess som spelades på Cirkus. Då var den en ren transportsträcka, men när Sarah framför den engelska versionen under konserten så är det rysningar från början till slut, och man andas inte förrän hon tar sista tonen. Vilken fantastisk låt det blev med rätt röst! Sarah har en fantasisk inlevelse och en röst som man trollbinds av.

I konsertversionen är Vem ser ett barn flyttad till andra akten och jag får ju erkänna att jag var väldigt besviken i första akten när man bara fick ett smakprov på den, men i slutet av andra akten får Anders briljera med den här underbara låten som man blir lika gripen av varje gång man hör den.

Gunilla Backman gör en bra insats som Florence och tillsammans med Sarah framför de en underbar version av I know him so well.

Stockholm Concert Orchestra och den fantaskiska ungdomskören förstärker magin i Dalhalla den här kvällen. Bland kören finns det några röster som jag tror vi kommer att få höra framöver. Får inte glömma att nämna en riktigt bra version av The Arbiter heller.  

En sommarkväll blir knappt bättre så här!