Premiären för Peter som Phantom i Phantom i the Opera var måndagen den 19 mars så vi tänkte att han får några föreställningar att bli varm i kläderna innan vi ser honom. Så lördagen den 24 mars var det dags och då hade han spelat 6 föreställningar innan (inkl dress rehersal innan premiären). Peter har låtit oss följa med i arbetat när han skapat sin Fantomen, vilket har varit väldigt intressant så nu var det hur kul som helst att komma till teatern och se Peters namn längst upp på cast listan. Souvernirprogrammet var ännu inte uppdaterat med bilder på den här casten, men själva programmet hade självklart med Peter i det.
Vi hade biljetter på rad 1 på parketten på matinéen för att få den riktiga närkontakten och på rad 5 på parketten på kvällsföreställningen för att få mer överblick över hela scen. Att sitta på rad 1 är i det närmaste laget, men när kristallkronan kommer farande ner så känns man nästan kristallerna snudda huvudet. Det är häftigt!
Det tar ju ett tag innan Fantomen gör entré så vi hann göra oss väl bekanta med de övriga i ensabmlen innan. Christine spelades den här dagen av Katy Treharne och Raoul av Killian Donnelly. Båda var helt ok, men när Peter gör entré i spegeln så bleknar de. Dessutom så saknar jag Niklas Andersson som Raoul. Det är verkligen så att Peter med sin otroliga karisma äger scenen. När han inte är på scenen så väntar man bara på nästa gång han ska komma in. Han dyker upp längst upp ovanför ridåkanten ibland så det gäller att vara på alerten. Peter har fått ytterligare ett djup i sin röst som han inte har visat så mycket tidigare och många trodde inte det var möjligt för honom att axla Fantomens mantel, men han gör det utmärkt. Om man inte visste att det var Peter så finns det partier som man inte skulle gissa att det var han. Han har inte bara kraft i rösten utan också en sensitivitet som ger en extra dimension till rollen. Man känner verkligen hans smärta när han inser att Christine har blivit förälskad i Raoul och är på väg bort från honom.
Phantom of the opera är en av de bästa musikaler som har gjorts, och den är otroligt påkostad. Man blir verkligen imponerad av alla otroliga kostymer. Ett av mina favoritnummer är Masquerade för det är så pampigt med all kläder och musiken. Den underjordiska sjön som lyses upp av alla kandelabrar är ju väldigt maffig och stämningsfull. Vissa partier i musikalen kan kännas lite långa om man inte är van vid opera, men sceneriet och allt runt omkring är väldigt imponerande så det väger upp. Sen när de mest kända sångerna som Music of the night, Phantom of the opera, Angel of Music, All I ask of you och Point of no return spelas så blir man så hänförd att man glömmer allt annat. Det är helt enkelt magiskt. Och det är så fantastiskt att Peter har huvudrollen under 25års jubileet. Det är större än vad många förstår.
Det är redan en fantastisk uppsättning av Phantom of the opera, men med några fler föreställningar så kommer det att bli ännu bättre. Ska också bli väldigt spännade att se Sofia Escobar som Christine. Så förhoppningsvis spelar hon mot Peter när det är dags för nästa Londonresa!
Har ni inte redan bokat en resa till London så gör det nu. Ni har bara chansen att se Peter tom 1 sep
tember i år i en av hans livs bästa rollprestationer! 
