När man vaknar med ömmande handflator och lite skrovlig röst, ja då vet man vad man gjorde kvällen innan och ett par minuter in på det här dygnet. Man har varit på en av Springsteens maratonspelningar!

Springsteen och E Street Band är på sin The River tour och kvällens spelning var den tredje i Göteborg, som jag tyvärr inte var på. Kvällens spelning var lite speciell på flera sätt. E Street Band hade varit på plats i Göteborg ett par dagar men inte Bruce. Han var på Irland och tittade på hästhoppning där dottern deltog. Så han flög in för en dag, anlände till Ullevi ca 17,30. Den lite sena ankomsten till Ullevi kan ju förklara varför han inte gick på förrän 20.30. Efter konserten flög han direkt till Irland igen, så ingen natt i Göteborg. Frun Patti Scalfa var inte med utan stannade på Irland. Till skillnad från de andra två konserterna bjöd Göteborg på underbart sommarväder, varmt och kortärmat räckte hela kvällen. Inget regn under den här konserten!

Springsteen och Ullevi är något speciellt och den här kvällen fick han ett häftigt välkommande. När det går på scen så sträcks alla händer på läktarna upp med papper i gult eller blått som bildar texten ”Welcome Home”. Och med ett sådant mottagande var han ju tvungen att göra något speciellt. Så efter första låten ”Meet me in the City” kommer orden som så många hade väntat på och som var det som turnén från början handlade om nämligen att spela albumet ”The river” från start till slut. Nåt som många journalister och hard core fans väntat på sen de tre oförglömliga konserterna på Friends arena 2013 där han under 3 kvällar spelade ett album per kväll, ”Born to Run”. ”Darkness of the edge of town” och sista kvällen ”Born in the USA”.

”The river” är ett dubbelalbum och att spela det i från början till start är inte det mest konsertvänliga för det  har sina toppar och dalar, men det är häftigt att ha varit med om det. I USA spelade han det, men när han kom till Europa så släppte han det och hade mer en vanlig blandkonsert. Vad jag vet är det bara i Paris han har spelat hela ”The River”. Så nåt som jag troligen aldrig kommer att uppleva igen. Även om jag nog är mer en ”Born in the USA” album människa. Men ”The river” innehåller en rad fantastiska låtar som ”Hungry Heart” (som han tyvärr även ikväll överlåter stora delar till publiken att sjunga” ”The River”, ”Sherry Darling” ”Independence day”, ”Out inte the street”, ”You can look”, ”I wanna marry you”, ”Point blank, ”Cadillac ranch” och ”The price you pay”. Ja några av de här var helt fantastiska versioner. ”Point Blanc” var så ödesmättad så det nästan gjorde ont. Och ”Cadillac ranch” fick som vanligt hela publiken att dansa loss. Så läcker med alla mobiltelefoner som lyser upp i ”Drive all night”, läckert saxsolo av Jake Clemons och en viskande Bruce i sista versen.

Efter ganska exakt två timmar när tonerna av ”Wreck on the highway” tonar ut säger Bruce enkelt ”That was The river”.  Antingen är Bruce sämst på mellansnack eller så är han bäst, för varför slösa tid på mellansnack? 99% av mellansnacket är helt enkelt ”One, two, three” och så är det igång med nästa låt. Andra artister tar chansen att pausa med lite mellansnack, men inte arenakungen Springsteen. Mannen som om exakt 2 månader fyller 67 slösar ingen energi på mellansnack och behöver inte någon paus. Han kör bara på! Och vilken energi! Efter ”The River” albumet så drar han igång ”Badlands” som verkligen tänder hela publiken. Fortsätter med ”The promise land” och några låtar senare så är det en helt suverän ”Because the night” som avlöses av ”The rising” och ”The land och hope and dreams”. Och där någonstans brukar bandet tacka för sig och sen blir det lite extra nummer. Men inte den här kvällen. Springsteen och bandet går inte av scen en enda gång utan de ångar bara på! Så ungefär 2.45 in i konserten när de flesta andra stora arenastjärnor för länge sen har packat ihop och åkt till hotellet ja då gör Bruce nåt helt annat, han ökar och ökar och ökar! Högre och högre växel ända in kaklet! Och hela publiken är med förstås när introt till ”Born in the USA” kommer. Följt av ”Born to Run”, ”Seven night to Rock”, ”Dancing in the dark”, ”Thenth avenue feeze-out”, en helt galen ”Shout” och det som till sist blir det galnaste upploppet och värsta spurten av dem alla, Ullevis egen stadium breaker, ”Twist and shout”. Och självklart mitt i den så ropar han ”Let´s test the stadium” och börjar hoppa upp och ner och hela publiken hoppar med! Vilken annan artist kör ett drygt 45 minuter gympapass med publiken efter att han har avverkat 2.45? Det är bara Springsteen som fixar det. Och visst den här konserten blev bara 35 låtar lång och bara 3.33 lång typ. Tidigare i Göteborg hade han hållit på nästan 4 timmar och gjort 38 låtar så inte hans längsta. Men tror inte att Göteborg stad tillåter att han håller längre än till midnatt. Och med Bruce ord ”Jag vill tacka Sverige! Jag älskar er” och Twist and Shout i huvudet så dansar vi ut från Ullevi i kortärmat efter midnatt.

Och även efter den här Brucekonserten har jag fått mitt sällskap som inte tidigare sett Bruce live säga ”Säg till när han kommer nästa gång. Jag följer med”

Bruce på en stor arena med E Street band går inte att slå! Han är bara den bästa livartisten!

Frågan är bara, kommer han att komma tillbaka med E Street Band och en sån här konsert till?

Vad vore en sommar utan allsång? Allsång på Skansen har ju blivit så stort och så mycket folk så det är inte lika mysigt att gå dit längre. Nej desto mysigare är Allsång på Fredriksborg under ledning av två underbara musikalartister, Hanna Hedlund och Jakob Stadell.

Fredriksborg ligger långt ut på Värmdö och man kan njuta av lantliv, skärgårdsliv och varför inte ta ett dopp i havet på vägen ut? Väl framme kan man njuta av en fantastisk utsikt vid Fredriksborgs fästning och se en strid ström av kryssningsfartyg passera förbi i farleden. Har man inte ätit innan kan man antingen äta medhavd picknick eller av matens om hotellet serverar. Ceasarsallden i Orangeriet var riktigt smarrig!

Så mätt och belåten kan man sen njuta av härlig allsång med Hanna och Jakob och deras musiktrio. Eftersom vädret var lite ostadigt, växlat mellan sol och skurar under dagen så valde man att ha kvällens allsångspremiär i ett partytält, annars är tanken att det ska vara ut.

Kvällen bjöd på en fantastisk bra blandning av solosånger, duetter och allsång. Hanna och Jakob bjöd tillsammans bl a på Kristina från Duvemåla på 7 minuter, Rock of Ages, medley av sommarplågor och ”Som skapta för varandra” ur Livet är en schlager och en bra version av”Marvin Gay and get it on”.  Jakob bjöd på en fantastisk Anthem. Han har en sådan underbar röst. Även ett Robert Broberg medley framförde han.  Hanna tycker jag blir bättre och bättre för varje gång jag hör henne. Blev ju väldigt imponerad av henne i Murder Ballad och det står sig. Ikväll bjöd hon på Ted Gärdestad och en fin låt om barn som jag tyärr glömt vad den heter. Väldigt finstämt sjunget av Hanna.

Hanna har ju också vunnit körslaget och därför fick hon äran att värma upp oss i publiken inför allsången med lite uppsjungning, körandning och olika styrka. Vi var inte så många i publiken men alla sjöng med och verkade trivas. Till och med hunden som var där skällde gillande efter sista tonen på Anthem! Ja nu var den ju inte allsång förstås. Allsången inleddes med  Berghagens ”En kväll i juni” och avslutades fint med ”Ta mig till havet”. Allsångshäftet var somrigt fint med blommor och vy från Fredriksborg.

En riktigt trevlig kväll med ett program på ca 1,5 timme. Lagom blandning av allsång och sång av Hanna och Jakob. De spred en härlig stämning. Hanna och Jakob kommer att hålla i allsång ytterligare 3 måndagar kl 19, så ta chansen att uppleva allsång i skärgården med dessa underbara artister!

Har inte lyssnat så mycket på Don Henley, men eftersom han var sångare i Eagles och Hotel California är en av mina absolut favoritlåtar så vore det ju synd att missa tillfället att få höra den live med honom.

För att vara en konsert med någon som jag inte kan så många låtar av var det ändå en rätt trevlig transportsträcka, om man nu bortser från förbandet, JD and the Straight Shot som inte var i min smak. Deras första spelning i Sverige men ett par låtar som de spelade var tydligen filmmusik. Don Henley bjöd på en hel del rätt lättsmält radiopop som var rätt trivsam att lyssna på. Och av resten av publikens reaktioner på ”transportsträckan” så hörde man att en och annan var rätt stora hitar i hans kretsar. Men det tog ett tag innan det var någon låt som jag kände igen. Men ”Boys of Summer” var en rätt stor hit på 80talet så den kände jag väl igen. Han gjorde också en bra cover på Tears for Fears ”Everybody wants to rule the world”. Men den riktiga höjd punkten var självklart ”Hotel California”! Så häftigt att se en gitarr med dubbla armar komma upp på scenen och veta vad som skulle komma. De första tonerna hörs och jublet bröt ut. Sen var det ungefär 7 minuters njutning och det är en av de få låtar då jag gillar elgitarrsol. Men det är så läckert i den låten. Ett ögonblick av konserthistoria! Det rådde fotoförbud under hela konserten, men Don hade sagt att det kommer en låt om ett hotell och då kan ni väl få ta kort. Och då kom alla mobiler fram vill jag lova. Satt lite väl långt upp för att det skulle bli några bra kort.

Allra sista låten var en annan av Eagles stora låtar, Desperado, och självklart var det jättekul att höra den.

Så åkte hem med Hotel California i ören och ett minne för livet.

Väderprognosen sa regn hela dagen och ett par timmar innan konserten så riktigt vräkte det ner, men det avtog mer och mer och under konserten var det ett lätt duggregn på sin höjd. Show of Summer är ett av Konsumtionsföreningens Stockholms 100 års firande. Till jul brukar de ha en Show of Christmas men det här var första gången som de hade en sommarkonsert. Sommar och Sollidenscenen var ju många år lika med Lasse Berghagen så det var inte mer än rätt än att han inleder med Stockholm i mitt hjärta och självklart sjöng hela publiken med.  Efter Lasse äntrade en annan allsångsprogramledare scenen, Petra Marklund med sin Händerna mot himlen.  Petra bjöd in Peter Jöback till en duett. En fantastisk bra version av Orups ”Stanna hos mig” som de gjorde med så mycket glädje. Skulle gärna se Peter göra nåt tillsammans med Orup som låtskrivare. Skulle kunna bli väldigt bra. Sen hyllade även Peter vår underbara huvudstad med sin Stockholm inatt. Årets melodifestivalvinnare Frans äntrade sen scenen med en cover på Jason Mraz I’m yours. Frans är lite charmig men saknar ju scenvanan som de andra artisterna har och det märktes. Tappade även lite av texten. Lite senare kom han tillbaka och sjöng sin vinnarlåt ”If I were Sorry” och den gjorde han mycket bättre förstås och publiken var med på ett annat sätt. Sen var det kanske lite grymt att Lasse Berghagen kommer in och river loss en av sina melodifestivallåtar Ding Dong, som fick ett ännu starkare publikjubel. Men Frans har tiden framför sig och lär han sig att inte bara vanka fram och tillbaka på scen utan stanna upp också och fokusera på publiken så får han nog ännu bättre publikkontakt.  Gunilla Backman har gjort en rad Barbra Streisand tolkningar på svenska och vi fick höra en fin version av ”The way we were”.  Peter och Gunilla bjöd på en duett ur Gösta Berlings saga som de inte har sjungit på massa år, enligt Gunilla inte sen 1998. Får verkligen hoppas att det blir nåt av den musikalen snart.  Gunilla sjöng även The winner takes it all. Peter sjöng den fina och väldigt aktuella ”Annars vore jag inte jag”. Petra och Gunilla gjorde en fin duett i ”Bedårande Sommarvals”.  Det hela avslutades som det började med Lasse Berghagen. Ett härligt medley av en rad av hans låtar som inleddes med Ding Dong som övergick till en finstämd Teddybjörnen Fredriksson med Petra, , Jenny Jenny med Peter och duett med Gunilla. som övergick till att alla artister kom in på scen. På med blomsterkransar och ”Sträck ut din hand”. Mark Levengood var som vanligt värd och han är så otroligt mysig och trevlig och även nu så plockade han fram änglavingarna och blev ”Änglamark”. Genomgående var det fina bildspel som förstärkte alla låtarna. Martin Östergren ledde orkestern.

Konserten varade 1.5 timme och jag tror att vi alla saknade ett extranummer. Men det bar en väldigt trevlig sommarkonsert med fina hyllningar till Stockholm och sommaren och under konserten glömde man regnet.

Den 15 och 16 december är det dags för Show och Christmas i Globen och biljett är bokad till den 15 december. Då står Lena PH, Sarah Dawn Finer, Alcazar, Danny och Miriam Bryant för sången och självklart leder Mark det hela!

Underrubriken är ”Musikalisk tidsresa i svensk historia och första akten ägnas åt ”En svensk spelmansmässa” där Cantemuskören och Gammelgård Orchestra under ledning av Sofia Staxäng står för sång och musik. Cantemuskören är en kör i andan alla kan sjunga och består av 450 körsångare. Det hela inleds somrigt med ”I denna ljuva sommartid”. Jag hade förväntat mig mer spelmansstämning i den här akten men det blev lite väl mycket kör och själva spelmansstämningen försvann helt. Förutom i inledningen på sjunde numret som hette Helig Helig som var en vals och där lät det som ett spelmanslag var igång tills kören kom in.

Andra akten ägandes åt utvandringstiden och det kalla kriget. Den fungerade mycket bättre med kören och orkestern. Och det såg ut som orkestern njöt mer av att spela musiken från Kristina från Duvemåla och Chess. Och vem skulle inte njuta av att få spela den underbara musiken, särskilt när den manliga gästsolisten inte är någon mindre än Anders Ekborg som har spelat huvudrollerna i både Kristina och Chess. Som kvinnlig motpart hade han Tua Åberg, som spelat Christine i Fantomen på Operan på Oscars teatern. Jag satt så i orkestern hade jag mest koll på Konsertmästaren Elias Gammelgård, och violinisterna Ophelia Kamkar och Victoria Stjerna. De såg ut att ha så kul när de spelade musiken ur Kristina och Chess. Lyckliga leenden. Unga musiker som jag är säker på att vi får se i fler sammanhang. I andra akten leds kören och orkestern av Göran Staxäng.

Först ut i andra akten är ett sammandrag från Kristina. En duett mellan Anders och Tua i ”Min lust till dig”. Anders är ju fortfarande väldigt inne i rollen och ville agera med Tua, men tyvärr responderade inte Tua på det utan vände sig mer till dirigenten och publiken än mot Anders så det blev inte riktigt den där kemin som jag vill ha i den låten, och det var något jag saknade genomgående i duetterna att inte Tua sökte Anders mer. Kören tar vid i ”Bröllopet” och sen blir det Anders och Tua igen. Och Anders är så underbar och kraftfull när han tar i och är besviken över ännu ett missväxt år. Som slutar i Annas Begravning där Anders med känsla inleder med att berätta om missväxten och gröten som inte har hunnit svälla innan Anna äter den…. Kören och Anders sjunger sedan” Vi öppnar alla grinar”. Därefter gör Tua en bra tolkning av ”Du måste finnas”. Så befinner vi oss i ”Battery park” för att slutligen få en mästerlig ”Vildgräs” av Anders, uppbackad av kören och orkestern. Så mäktig. Vilken röst och inlevelse han har!

Så är det dags för Chess som verkligen är ett musikaliskt underverk och som passar så bra att framföras i med stor kör. Kören får glänsa i ”Merano” men sen övertas scenen återigen av Anders i ”Anthem”. Rysningar. Så bra!!! Därefter övergår det till schackspel och Tua som med fin inlevelse sjunger ”Someone else´s story.  Chess partiet avslutas med den underbara duetten ”You and I”.

Andra akten var helt underbar och jag njöt av varje sekund!

Vad passar bättre än lite soppteater en grå och kulen majlördag? Och när det på programmet bjuds på sång av Malena Laszlo och Magnus Skogsberg Tear är det inte mycket att tveka på. Malena är en väletablerad musikalartist, medan Magnus för de flesta är Sebastian i Ica reklamen. Men han har sedan 2009 även uppträtt som sångare.

Duon har valt att göra ett program på The American Song book, översatt till svenska och med lite mer moderna tillägg.  De började med det under 2015 och nu har en version anpassad till soppteaterns 55 minuter gjorts. Passar ju bra nu när det är valtider i USA vilket de också anspelar på då och då.  American Song book kom ut 1972 där ett antal viktiga amerikanska låtar listades. Några av dessa har Malena och Magnus plockat ut och de har översatts till svenska och på så sätt blir de liksom deras. Riktigt bra översättningar är det. Låtar om kärlek på olika sätt. Det bjuds på flera klassiker. En av höjdpunkterna är när Magnus sjunger en finstämd sång till minnet av sin pappa.  Det var nog flera som blev väldigt berörda av den fina sången. En annan favorit är när Malena gör ”I who have nothing” En låt som jag älskar när Peter Jöback tolkar den. Här gör Malena den som en olyckligt kär kvinna så det skär i en. Riktig bra tolkning!  Gillade också The Masqurade som nu blivit ”Ensamlek för två”.  Det är rätt mycket om olycklig kärlek men det hela avslutas hoppfullt med ”You are my favourite waste of time” som nu blir ”Jag vill slösa bort mitt liv på dig”.  Som sagt riktigt bra svenska översättningar och när de är på svenska så berör de mycket mer än originalen.

Malena och Magnus backas upp av fyra bra musiker under ledning av kapellmästare Mikael Sundin.

Det är ett trevligt och välsjunget program och det värmde mig den här grå majdagen.  I vår har det bara spelats två gånger på Soppteatern och man får hoppas att de kommer tillbaka i höst. Kan mycket väl tänka mig att gå igen eller på en längre konsertversion. Så håll utkik efter The American Song book!