För exakt 50 år sedan var det en popbandstävling på Solliden där Björn Skifs (Slam Creepers) och Tommy Körberg (Maniacs)  möttes och tävlade och Björn med bandet Slam Creepers gick segrande ur den striden och sen dess har de inte mötts på scen. Förrän Tommy dök upp som hemligt gäst på Björns show Lite nu och då på Göta Lejon och utmanade honom på en revansch. Och att det var populärt visade sig när biljetterna släpptes. Tanken var ju att det bara skulle vara en konsert men den såldes ut snabbt och både en och två extra kvällar lades till. Lär finnas ett fåtal biljetter kvar till söndagens konsert. Kan ju rekommendera att ni kollar och bokar dem direkt och läser klart det här sen!

För den revansch vi fick vara med om var helt enorm. Björn med egna musiker i röd ringhörna och Tommy med sina musiker i blå ringhörna. De äntrar scenen i boxningsrockar och tidigt får vi höra låtarna de tävlade med. Tommy med Beach boys ”Dont worry baby” och Björn med Van Morrisson ”Go on home, baby”. Men de förklarar tidigt att de inte ska ta på sig några boxningshandskar och inget blodbad kommer att utspelas på scen. De skulle ju behöva ta av sig glasögonen och då skulle de inte se och hitta varandra… de har ju blivit lite till åren. Björn var 19 år då det begav sig och Tommy var 18. Och själv var jag inte ens född! Men det verkar lite som om ”gubbarna” druckit ur ungdomens källa och är tillbaka på 60talet. Ja ser man till kroppsfysiken så har ju Björn kvar sin tonårskropp, medan Tommy har lagt på sig lite rondör vilket han återkommer till då och då för han måste ibland väga in sig. Men även om de har åldrats så har inte rösterna blivit sämre. Bägge har röster som är bland de bästa vi kan hitta i Sverige. Vilket tryck de har i sina röster!

Det är verkligen imponerande att de har kvar sina röster och lika imponerande är det att musiken som de spelar håller än och är så suveränt bra! Jag var som sagt inte ens född är musiken kom, men det här är låtar som håller 50 år senare och är lika bra. Frågan är hur mycket av dagens musik som kommer att spelas på konserter om 50 år, eller är det den här typen av låtar som kommer att leva kvar då? Kvällen är en kavalkad av underbara 60tals låtar. Och det är i stort sett bara covers framförda av världens bästa coverband! Det är en kväll när vi inte får höra en enda av deras egna stora hitar, inte ens ”Judy min vän” som är från 69 fick vi höra. Ingen Michelangelo eller Anthem. Men helt ärligt så saknade man inte dem den här kvällen för det var så många bra låtar vi fick höra och det kändes som om det är ett engångs tillfälle. Är ju inte det vanligaste att Tommy Körberg river av en riktigt rockig låt (White room) och leder en duell med elgittar/bas i mitten. Det bjöds på Kinks, Animals, Beatles, Beach Boys och många fler och det var helt suveränt. En av mina favoriter är ”You lost that loving feeling”. Låten som vi nog alla minns från Top Gun, men som The Rightous brothers sjöng redan 1964. Ikväll är den en underbar duett mellan Björn och Tommy.

Det är roligt och kul mellansnack där de minns tillbaka och hyllar musik de älskar. Eward af Sillén har varit med och skrivit manus och det är på pricken rätt. En fulländad konsert och publiken älskar det! Och den har sommaren har gubbarna som passerat 65 visat hur man rockar på scen! Springsteen regerade i Göteborg, Badrock på Visby (som jag dock inte såg) och så nu Björn och Tommy här på Solliden.

Det var fullt ös i två timmar och sen vandrade jag hemåt i den ljumna sommarkvällen. En underbar sommardag, med sol och bad och fantastisk konsert! Svensk sommar när den är som bäst!

Idag var det en fråga om hösten skulle vinna eller om sommaren skulle fortsätta att dominera. Morgonen var grå och kulen och på flera ställen i Stockholm kom det skurar, även ute vid Sjöhistoriska där publiken började ansluta redan vi 10tiden. Men ju mer det närmade sig konsertstart desto blåare blev himlen. När vi anlände vid 12.30 tiden var det en del publik på plats men man märkte att morgonen varit grå. På scen pågick soundcheck och repetition med dagens sångare Peter Jöback. Så till tonerna av Music of the night på svenska gick vi runt och tittade efter en bra plats och hittade en vid ena kanten av scenen på solsidan. Så vi slog oss ned och njöt av att få höra alla dagens sånger av Peter.

Därefter kunde vi i solskenet äta vår spartanska picknick och avnjuta lite musik av ungdomar från Konserthusets sommarmusiker och sen var det ett samtal mellan DNs kulturchef Björn Wiman och DNs musikkritiker Martin Nyström.

Strax innan kl 14 börjar Kungliga filharmonikerna ta plats på scen och Konserthusets chef Stefan Forsberg äntrade scenen för en kort inledning innan han presenterade dagens värd, Kattis Ahlström och dirigent Karina Canellakis. Så var musiken i full gång och allt som allt var det 14 nummer som spelades under dagen, varav 4 inte fanns med i programmet. Det bjöds bl a på Tjajkovskij, Debussey och vår svenske Hugo Alfén. Peter valde att framföra två sånger från sin franska skiva, Aznavours ”Jag såg mig redan där” och Brels ”Sång för gamla älskande”. Det är nästan 5 år sedan skivan kom och det var ett tag sedan man hörde honom sjunga något från den så det var kul att han plockade fram dem igen. Passar så bra med underbara Filharmonikerna. Han hade texten till dem med sig och han och Kattis skojade om att nu behöver man ju ha lite stor text för att se när man blivit lite ”gammal”…  En sommardag i Stockholm så är ju hans ”Stockholm i natt” nästan självklar så den fick vi också höra idag. Den är alltid lika underbar att höra live.

Det blev även lite allsång där Peter strax innan konserten blev tillfrågad om han ville vara med så han och Kattis kämpade lite med tyskan till Beethovens ”Månaderna” (symfoni nr 9). Det blev lite enklare för dem och publiken när de övergick till den svenska texten ”Januari börjar året….”

Den ordinarie delen av konserten avslutades med Bernsteins ”Mambo” ur West Side Story och sen blev det avtackning och blomning. Då fick Peter frågan om han inte kunde sjunga någon musikal och då kom förstås ”Music of the night” nu i den svenska versionen som Peter ska sjunga i premiären av Fantomen på Operan om exakt 1 månad på Cirkus. Lät väldigt bra och han blev helt rätt belönad med en stående ovation av den stora publiken som var på plats. Brukar vara någonstans runt 40 000 som samlas en eftermiddag i Augusti för att njuta av klassisk musik och en av våra bästa solister. Glada toner med Filharmonikerna följde den stora publiken när den packade ihop. Stor eloge till dirigent Karina Canellakis som med stor energi ledde de fantastiska filharmonikerna

Blir spännande att se vem som får äran att vara solist nästa år! DNkonserten är ett så härligt sommarinslag!

Kvällens föreställning av parkteatern är lite speciell eftersom de normalt sett håller till i Stockholm, men Sollentuna kommun frågade dem om de kunde köpa ett gästspel och det gick ju bra. Så kvällens föreställning i den härliga parken vid Edsbergs slott är den enda den här sommaren. Men det var väldigt bra uppslutning, publiken fyllde snabbt alla bänkar och det var fullt med folk på gräsmattan och den lilla vallen, så man kan ju hoppas att gästspelen blir fler nästa år. Edsbergs/Sollentuna publiken verkade gilla det som bjöds den här fina sommarkvällen. Men det var länge tveksamt om det skulle bli sol eller regn för vädret alternerade hela dagen mellan sol och väldigt kraftiga regnskurar. Men någon timme innan det skulle börja så var det solen som segrade över regnet och det blev en ljuvlig kväll för parkteater.

Hellsingland är en föreställning som har spelats på Soppteatern som en hyllning till Lennart Hellsings oändliga rad av rimmade verk. Lennart var själv en flitig gäst på soppteatern. Fortfarande när han var 95 år fyllda fortsatte han att dagligen skriva nya verk. Han hade planerat att ta ett sabbatsår nästa år, men gick tyvärr bort efter mer än 70 års skrivande.  Albin och Fredrik berättade varmt om de gången som de var och besökte honom i hans lägenhet för att spela upp några av de tonsättningar Fredrik gjort tillsammans med Mette Herlitz. Vid det tillfället fick de även läsa ett helt nytt verk, Copernicus, som inte är utgivet med som finns med i föreställningen. Föreställningen är knappt en timme men det är en timme fylld med värme och fin känsla för Lennart Hellsings vuxen-vers-ioner. Den som väntar sig Krakel Spektakel ska inte komma för inte ens i ett extra nummer bjuds det på det. Inte den här kvällen i alla fall. Och det är precis som det står i presentationen, en vuxen kväll. Själv var jag innan den här kvällen bara bekant med barnramsorna, men det var många kluriga verser som vi fick höra den här kvällen. De flesta underbart sjunget av Albin eller Fredrik. Någon enstaka var inte tonsatt.

Hellsingland spelas i Stockholm 9-13 augusti och kommer då att introduceras av Sissela Kyle. Men den här kvällen var det Albin som fick stå för presentationen eftersom Parkteatern har så digert program och Sissela var på en annan föreställning.

Parkteatern är alltid trevlig att gå på och den här föreställningen är inget undantag så har du en ledig kväll, packa picknick, ta med filt/stol och bege dig till Långholmen, Hägerstensåsen eller Skytteholmsparken så kan du njuta av Albin och Fredriks sång och få en tankeställare och ett skratt av Lennart Hellsings underfundiga rim.