När man vaknar med ömmande handflator och lite skrovlig röst, ja då vet man vad man gjorde kvällen innan och ett par minuter in på det här dygnet. Man har varit på en av Springsteens maratonspelningar!
Springsteen och E Street Band är på sin The River tour och kvällens spelning var den tredje i Göteborg, som jag tyvärr inte var på. Kvällens spelning var lite speciell på flera sätt. E Street Band hade varit på plats i Göteborg ett par dagar men inte Bruce. Han var på Irland och tittade på hästhoppning där dottern deltog. Så han flög in för en dag, anlände till Ullevi ca 17,30. Den lite sena ankomsten till Ullevi kan ju förklara varför han inte gick på förrän 20.30. Efter konserten flög han direkt till Irland igen, så ingen natt i Göteborg. Frun Patti Scalfa var inte med utan stannade på Irland. Till skillnad från de andra två konserterna bjöd Göteborg på underbart sommarväder, varmt och kortärmat räckte hela kvällen. Inget regn under den här konserten!
Springsteen och Ullevi är något speciellt och den här kvällen fick han ett häftigt välkommande. När det går på scen så sträcks alla händer på läktarna upp med papper i gult eller blått som bildar texten ”Welcome Home”. Och med ett sådant mottagande var han ju tvungen att göra något speciellt. Så efter första låten ”Meet me in the City” kommer orden som så många hade väntat på och som var det som turnén från början handlade om nämligen att spela albumet ”The river” från start till slut. Nåt som många journalister och hard core fans väntat på sen de tre oförglömliga konserterna på Friends arena 2013 där han under 3 kvällar spelade ett album per kväll, ”Born to Run”. ”Darkness of the edge of town” och sista kvällen ”Born in the USA”.
”The river” är ett dubbelalbum och att spela det i från början till start är inte det mest konsertvänliga för det har sina toppar och dalar, men det är häftigt att ha varit med om det. I USA spelade han det, men när han kom till Europa så släppte han det och hade mer en vanlig blandkonsert. Vad jag vet är det bara i Paris han har spelat hela ”The River”. Så nåt som jag troligen aldrig kommer att uppleva igen. Även om jag nog är mer en ”Born in the USA” album människa. Men ”The river” innehåller en rad fantastiska låtar som ”Hungry Heart” (som han tyvärr även ikväll överlåter stora delar till publiken att sjunga” ”The River”, ”Sherry Darling” ”Independence day”, ”Out inte the street”, ”You can look”, ”I wanna marry you”, ”Point blank, ”Cadillac ranch” och ”The price you pay”. Ja några av de här var helt fantastiska versioner. ”Point Blanc” var så ödesmättad så det nästan gjorde ont. Och ”Cadillac ranch” fick som vanligt hela publiken att dansa loss. Så läcker med alla mobiltelefoner som lyser upp i ”Drive all night”, läckert saxsolo av Jake Clemons och en viskande Bruce i sista versen.
Efter ganska exakt två timmar när tonerna av ”Wreck on the highway” tonar ut säger Bruce enkelt ”That was The river”. Antingen är Bruce sämst på mellansnack eller så är han bäst, för varför slösa tid på mellansnack? 99% av mellansnacket är helt enkelt ”One, two, three” och så är det igång med nästa låt. Andra artister tar chansen att pausa med lite mellansnack, men inte arenakungen Springsteen. Mannen som om exakt 2 månader fyller 67 slösar ingen energi på mellansnack och behöver inte någon paus. Han kör bara på! Och vilken energi! Efter ”The River” albumet så drar han igång ”Badlands” som verkligen tänder hela publiken. Fortsätter med ”The promise land” och några låtar senare så är det en helt suverän ”Because the night” som avlöses av ”The rising” och ”The land och hope and dreams”. Och där någonstans brukar bandet tacka för sig och sen blir det lite extra nummer. Men inte den här kvällen. Springsteen och bandet går inte av scen en enda gång utan de ångar bara på! Så ungefär 2.45 in i konserten när de flesta andra stora arenastjärnor för länge sen har packat ihop och åkt till hotellet ja då gör Bruce nåt helt annat, han ökar och ökar och ökar! Högre och högre växel ända in kaklet! Och hela publiken är med förstås när introt till ”Born in the USA” kommer. Följt av ”Born to Run”, ”Seven night to Rock”, ”Dancing in the dark”, ”Thenth avenue feeze-out”, en helt galen ”Shout” och det som till sist blir det galnaste upploppet och värsta spurten av dem alla, Ullevis egen stadium breaker, ”Twist and shout”. Och självklart mitt i den så ropar han ”Let´s test the stadium” och börjar hoppa upp och ner och hela publiken hoppar med! Vilken annan artist kör ett drygt 45 minuter gympapass med publiken efter att han har avverkat 2.45? Det är bara Springsteen som fixar det. Och visst den här konserten blev bara 35 låtar lång och bara 3.33 lång typ. Tidigare i Göteborg hade han hållit på nästan 4 timmar och gjort 38 låtar så inte hans längsta. Men tror inte att Göteborg stad tillåter att han håller längre än till midnatt. Och med Bruce ord ”Jag vill tacka Sverige! Jag älskar er” och Twist and Shout i huvudet så dansar vi ut från Ullevi i kortärmat efter midnatt.
Och även efter den här Brucekonserten har jag fått mitt sällskap som inte tidigare sett Bruce live säga ”Säg till när han kommer nästa gång. Jag följer med”
Bruce på en stor arena med E Street band går inte att slå! Han är bara den bästa livartisten!
Frågan är bara, kommer han att komma tillbaka med E Street Band och en sån här konsert till?
