Hade inte tänkt att se School of Rock även om jag gillar filmen, men började fundera på att det kunde ju vara kul att se Sierra Boggess och när det fanns Rush tickets för 37$, ja då var det inte något att tveka på, blev lite mindre shopping helt enkelt.

School of Rock är Andrew Lloyd Webbers senaste projekt. Storyn bygger på filmen med samma namn och Andrew har skrivit den nya musiken, texter av Glenn Slater och sen är det Julian Fellowes (Downton Abbey) som har skrivit manus. Musikmässigt tillhör den de mer rock/popigare musikalerna av Andrew och man ska inte förvänta sig någon pampig musikal som Phantom of the opera. Mer lite Whistle down the wind eller Starlight Express, vilka är två favoriter.

Har man sett filmen så känner man igen sig väl i storyn och karaktärerna. Den misslyckade musikern Dewey som lurar till sig ett lärarvikariat på en fin privatskola och som istället för att ha vanlig utbildning bildar ett rockband av klassen, allt för att de ska ställa upp i en tävling för rockband. Scenografin är bra, varierar på ett bra sätt mellan Deweys rum hos kompisen, skolan och rockklubben.

I den här föreställningen spelade understudyn Jonathan Wagner rollen som Dewey och han var riktigt bra. Sierra Boggess är den strikta rektorn som har ett rockhjärta innerst inne som självklart Dewey väcker till liv. Sierra har en fantastisk röst och man förstår att Andrew Lloyd Webber väljer henne till olika roller i sina musikaler (har bl a spelat Christine i Phantom of the opera). Rollen som rektorn är väl inte den roll där hon får använda hela sitt register men det finns några nummer där hon får glänsa lite. Deweys kompis Ned (Spencer Moses) som gått från att ha varit musiker till att bli mer vuxen och numera är lärarvikarie och hans flickvän Patty (Mamie Paris) är värda att nämnas också. Men allra mest är det självklart de fantastiska barnen som man blir imponerad av. Hur duktiga är inte de både på att sjunga, spela instrument och agera! Helt fantastiska! Är alltid väldigt speciellt att se duktiga barn på scen! Sådan glädje de har och det smittar av sig på övriga på scen och även på hela publiken.

En musikal som man blir glad av att se!

En kompis som följer Andreas Carlsson på Instagram tipsade mig om att han var involverade i en nyskriven musikal på Broadway. Kollade upp den och blev lite tveksam när jag såg att det var en Cirque du Soleil musical. Visst kan nycirkus imponera men efter Pippin vet jag inte riktigt om det är min grej. Men kollade lite mer och det lät rätt intressant och vore ju kul att få se vad Andreas jobbat med. Sen hade Playbill erbjudande om rabatterade biljetter så jag slog till.

Och jag får ju erkänna att när det inleds med en ouvertyr och in kommer två killar klädda i frack, en vit och en svart, höga hattar och steppskor, ja då var det verkligen ett ”You had me at hello” moment. Hur många musikaler är det idag som inleder med ett läckert steppnummer, som sen övergår till en scenografi med pampig entretrappa i guld, stor dansensamble med tjejer i röda palejttklänningar osv. Guld glitter och glamour! Tillbaka i en MGMmusikal film! Technicolor! Så läckert! Och så rullar det på i den stilen. Lyxigt pampigt och suveränt bra dansnummer rakt igenom. Och Cirque de Soleil förhöjde numren med sin akrobater. I vissa scener som tex Calamtiy Jane så kunde de kortat ner tiden på hur länge de hoppar på gungbrädan någon minut för att täta till det och det fanns några andra nummer (jakten på taken) också där det blev lite för mycket av det goda så att säga. Skulle blir högre tempo och mer intensivt med något kortare. Men nu var det här ett av de första previews (första var den 16 april) så de kanske får till det lite bättre innan den stora premiären är. Märktes i vissa nummer att det satt inte perfekt, några fellandningar men ändå så imponerande.

I första akten var ett av mina favoritnummer där de manliga dansarna kommer in en efter en och dansar i olika rum som är ställda på rad. Så häftigt gjort. I andra akten var tex Love Triangle läckert både sångmässigt och med Cirque de Soleis inslag. Jakten på taket är riktigt häftig också, även om snäppet lång. Är verkligen svårt att plocka ut favoritscener för allt är så häftigt och imponerande.

Vad handlar den om då? Jo det är ett triangledrama mellan en regissör, stjärnan och kompositören. Det inleds med att regissören motar en Oscars för sin film (därav den pampiga entren och sen berättar han om hur han gjorde filmen och det är det som vi får se utspelas. Hur han hittar sin nya stjärna och kompositören som skrivit låten till henne och nu får uppdraget att skriva musiken till hela filmen. Jeremy Kushnier spelar regissören AJ Golden, Ruby Lewis spelar Indigo och Ryan Vona spelar Joey Green. Alla tre imponerar. Texter och musik är bra och det är så kul att Andreas Carlsson har varit med och skapat den här fantastiska musikalen. Andreas har skrivit texterna och är co-composer.

Det här är verkligen en musikal som har allt, pampiga scenografi, häftiga dansnummer, bra sångare och bra musik. Från första numret till den stora finalen är man bara så imponerad. Det är verkligen en musikal som är värd att åka till New York för att se!

Redan i inledningsnumret så märktes att det här var inte någon vanlig musikal, eller rättare sagt inte någon vanlig musikalpublik. Efter första numret, gospelinspirerat, så var det kraftiga applåder, när Jennifer Hudson kom in på scen utbröt stort jubel men mest spplåder och till och med stående ovationer mitt i musikalen fick Cynthia Erivo som Celie. I numret I’m here. Jublet ville aldrig sluta! Inte ofta som hela casten är svarta och väldigt många i publiken var det också. Men oavsett hudfärg så älskade alla Cynthia, vilken röst!

Handlingen är förlagd till Georgia i början av 1900 talet. Celie blir bortgift till en man som inte vill ha henne och behandlar henne illa. Han kan inte glömma sin Shug Avery spelade av Jennifer Hudson med bravur. Men hon har begett sig till Memphis för att sjunga. År senare kommer hon hem. Och får bo hos Celie och Mister. I början blir Celie också fråntagen sitt barn och även systern tvingas iväg. Celie är väldigt olycklig och illa behandlad till Shug kommer tillbaka och tar henne till sitt hjärta. Det är också en berättelse om starka kvinnor som inte vill bli kuvade av sina män eller andra. Ibland till ett högt pris. Kvinnornas uppror mot männen mötte också stort jubel av publiken. Där var karaktären Sofia den som gick främst, väldigt bra spelade och sjungen av Danielle Brooks.

Enkel scenografi, trägolv och stolar i stort sett. Här handlar det mer om att de stora rösterna ska komma fram. Som sagt, mest imponerar Cynthia Ervio. Jennifer Hudson är absolut bra hon med. Hela casten har bra röstresurser. Musiken var däremot lite svag och man kunde ha utnyttjat rösterna än mer och gjort fler sånger där de kunde visa vad rösterna går för. Publiken älskade numren med mycket röst. Dock ingen låt som direkt satte sig.

En bra musikal med bra röster och viktigt budskap!