Underrubriken är ”Musikalisk tidsresa i svensk historia och första akten ägnas åt ”En svensk spelmansmässa” där Cantemuskören och Gammelgård Orchestra under ledning av Sofia Staxäng står för sång och musik. Cantemuskören är en kör i andan alla kan sjunga och består av 450 körsångare. Det hela inleds somrigt med ”I denna ljuva sommartid”. Jag hade förväntat mig mer spelmansstämning i den här akten men det blev lite väl mycket kör och själva spelmansstämningen försvann helt. Förutom i inledningen på sjunde numret som hette Helig Helig som var en vals och där lät det som ett spelmanslag var igång tills kören kom in.

Andra akten ägandes åt utvandringstiden och det kalla kriget. Den fungerade mycket bättre med kören och orkestern. Och det såg ut som orkestern njöt mer av att spela musiken från Kristina från Duvemåla och Chess. Och vem skulle inte njuta av att få spela den underbara musiken, särskilt när den manliga gästsolisten inte är någon mindre än Anders Ekborg som har spelat huvudrollerna i både Kristina och Chess. Som kvinnlig motpart hade han Tua Åberg, som spelat Christine i Fantomen på Operan på Oscars teatern. Jag satt så i orkestern hade jag mest koll på Konsertmästaren Elias Gammelgård, och violinisterna Ophelia Kamkar och Victoria Stjerna. De såg ut att ha så kul när de spelade musiken ur Kristina och Chess. Lyckliga leenden. Unga musiker som jag är säker på att vi får se i fler sammanhang. I andra akten leds kören och orkestern av Göran Staxäng.

Först ut i andra akten är ett sammandrag från Kristina. En duett mellan Anders och Tua i ”Min lust till dig”. Anders är ju fortfarande väldigt inne i rollen och ville agera med Tua, men tyvärr responderade inte Tua på det utan vände sig mer till dirigenten och publiken än mot Anders så det blev inte riktigt den där kemin som jag vill ha i den låten, och det var något jag saknade genomgående i duetterna att inte Tua sökte Anders mer. Kören tar vid i ”Bröllopet” och sen blir det Anders och Tua igen. Och Anders är så underbar och kraftfull när han tar i och är besviken över ännu ett missväxt år. Som slutar i Annas Begravning där Anders med känsla inleder med att berätta om missväxten och gröten som inte har hunnit svälla innan Anna äter den…. Kören och Anders sjunger sedan” Vi öppnar alla grinar”. Därefter gör Tua en bra tolkning av ”Du måste finnas”. Så befinner vi oss i ”Battery park” för att slutligen få en mästerlig ”Vildgräs” av Anders, uppbackad av kören och orkestern. Så mäktig. Vilken röst och inlevelse han har!

Så är det dags för Chess som verkligen är ett musikaliskt underverk och som passar så bra att framföras i med stor kör. Kören får glänsa i ”Merano” men sen övertas scenen återigen av Anders i ”Anthem”. Rysningar. Så bra!!! Därefter övergår det till schackspel och Tua som med fin inlevelse sjunger ”Someone else´s story.  Chess partiet avslutas med den underbara duetten ”You and I”.

Andra akten var helt underbar och jag njöt av varje sekund!

Vad passar bättre än lite soppteater en grå och kulen majlördag? Och när det på programmet bjuds på sång av Malena Laszlo och Magnus Skogsberg Tear är det inte mycket att tveka på. Malena är en väletablerad musikalartist, medan Magnus för de flesta är Sebastian i Ica reklamen. Men han har sedan 2009 även uppträtt som sångare.

Duon har valt att göra ett program på The American Song book, översatt till svenska och med lite mer moderna tillägg.  De började med det under 2015 och nu har en version anpassad till soppteaterns 55 minuter gjorts. Passar ju bra nu när det är valtider i USA vilket de också anspelar på då och då.  American Song book kom ut 1972 där ett antal viktiga amerikanska låtar listades. Några av dessa har Malena och Magnus plockat ut och de har översatts till svenska och på så sätt blir de liksom deras. Riktigt bra översättningar är det. Låtar om kärlek på olika sätt. Det bjuds på flera klassiker. En av höjdpunkterna är när Magnus sjunger en finstämd sång till minnet av sin pappa.  Det var nog flera som blev väldigt berörda av den fina sången. En annan favorit är när Malena gör ”I who have nothing” En låt som jag älskar när Peter Jöback tolkar den. Här gör Malena den som en olyckligt kär kvinna så det skär i en. Riktig bra tolkning!  Gillade också The Masqurade som nu blivit ”Ensamlek för två”.  Det är rätt mycket om olycklig kärlek men det hela avslutas hoppfullt med ”You are my favourite waste of time” som nu blir ”Jag vill slösa bort mitt liv på dig”.  Som sagt riktigt bra svenska översättningar och när de är på svenska så berör de mycket mer än originalen.

Malena och Magnus backas upp av fyra bra musiker under ledning av kapellmästare Mikael Sundin.

Det är ett trevligt och välsjunget program och det värmde mig den här grå majdagen.  I vår har det bara spelats två gånger på Soppteatern och man får hoppas att de kommer tillbaka i höst. Kan mycket väl tänka mig att gå igen eller på en längre konsertversion. Så håll utkik efter The American Song book!

Om det inte finns någon musikal att gå på en solig och varm vårkväll, ja då får man välja att gå på en konsert med musikalteam. Och det är precis vad Josh Groban bjuder på den här kvällen. Han är ute på en turné som grundar sig i hans senaste skiva Stages som är just en samling av en del av hans musikalfavoriter. Man kan lite jämföra med Peter Jöbacks ”I love Musical” konserter och då är det här en liten light version av den. I avseendet att han bara har en gästartist (Louise Dearman) med sig, mindre symfoniorkester, mindre arena och längden på konserten. Den var knappa 2.5 timme med en 15 paus. Men röstmässigt är det ju inte någon lightversion som han bjuder på!

Kvällens konsert är alltså på relativt nya Stockholm Waterfront och det är första gången jag ser en konsert på Waterfront. En bra konsertlokal, rätt bra lutning på parketten. sköna stolar med bra benutrymme. Det enda som inte var så bra var väl att rätt tidigt in i konserten uppstod något konstigt ljud som fortsatte under hela konserten som inte gick att få slut på. Låt som något motorbrummande. Josh konstaterade att det var Phantom on Waterfront som var i action.

Konserten innehöll främst låtar från albumet Stages men han bjöd även på några andra och det var en bra blandning av musikalhits och lite mindre kända, t ex ”Asthonishing” från Little women, som Louise sjöng. En riktigt bra låt! En musikal att se till att man ser vid tillfälle. Dessutom kul att han valt att sjunga vissa låtar som normalt framförs av kvinnor, men som han sa en bra låt är universell.  Louise är den enda artisten som har sjungit både Glinda och Elphaba i Wicked så självklart fick vi höra en fantastiskt bra ”Defying Gravity” med henne. Men hon var ju där för att göra några duetter med Josh. Så i första akten blev det lite Phantom, och i andra akten blev det ur Carousel. Bra duetter bägge två.

Han hade också bjudit in en lokal kör och tillsammans med dem bjöd han på ett par av kvällens absoluta höjdpunkter. Anthem (Chess) som var så fantastisk bra så det var tur att det var paus efteråt och sen You never walk alone (Carousel). Väldigt mäktig den också.

Ska jag plocka ut några andra favoriter från konserten så är det en helt fantastisk What I did for love (A chourse line), Try to remember (Fantastics), Bring him home (Les miserable), Les Temps Des Cathedrales (Notre Dame) och Not While I’m around (Sweeney Todd).

Men min absoluta favorit för kvällen är nog första extranumret som han sa att han aldrig sjungit live förut, förutom i något tvprogram, men att är man i Stockholm och har jobbat med Benny precis (något som kommer att släppas inom kort) så bestämde han sig idag för att lägga in den här låten. Så vi fick ursäkta att den inte var så inrepad. Men han ville gärna sjunga något från Benny och Björns andra musikal, Kristina. Och så får vi höra en helt gudomligt bra ”Gold can turn to sand”. Så det är en låt som inte tillhör turnén men som han bara inte kunde låta blir att sjunga för oss, och det tackar man verkligen för. Så bra.

Och det lär ju också dröja innan jag glömmer sista extra extra numret. Ja enligt turnéplanen är det Over the rainbow, Och det skulle det varit den här kvällen också. Josh tackar för sig, ljuset tänds upp, roddarna kommer in och börjar plocka ut lite grejor, orkestern håller på och plockar ihop. Men hela publiken står kvar och applåderar och jublar så efter ett tag kommer Josh in och säger att han aldrig någonsin tidigare har gått in på scen efter att han har sagt till om att det ska tändas upp, men nu kunde han inte låta bli. Och den här låten skulle han ju inte sjunga på turnén för det är ju inte någon musikallåt så han hade tänkt att han skulle låta den vila och har därför inte sjungit den under den här turnén. Så ännu en orepad sång, men han har ju gjort den många gånger så innan vi gick hem fick vi en underbar ”You Raise me up”.

En helt oförglömlig konsert med massa bra musikallåtar, roliga och intressanta anekdoter som Josh berättade och ett antal låtar som jag sent kommer att glömma.

Det enda som jag saknade var att han inte sjöng något ur musikalen Natasha, Pierre and the great Comet of 1812 eftersom Josh ska göra musikaldebut i den på Broadyway, premiär 14 november. Så det hade varit så kul att få ett smakprov på den. Nu nämnde han bara att han ska spela i den.

Men man kan ju inte få allt! Och New York är ju bara några timmar bort…..

Olle Adolphson är en av våra mest kända visdiktare/trubadurer och gick bort 2004 och då instiftades en minnesfond som det delas ut minnespris/stipendier årligen till hans minne och den här festkonserten är för att hylla Olles visskatt och fira Monica Dominique  som fick årets minnespris och sångensemblen Amanda som fick årets stipendium.

Kvällen inleds med att Lisa Nilsson sjunger den underfundiga och fina ”Siv och Gunne” som jag mest förknippar med Helen Sjöholm som har sjungit den flera gånger. Sen fortsätter hon med ”Det gåtfulla folket”. Vilken röst hon har Lisa! Konserten är upplagd så att varje artist sjunger några sånger och sen tar nästa artist vid. Personligen tycker jag det är lite trevligare om det är lite mer blandat mellan artisterna. Lisa efterföljs av trubaduren Göran Fristorp som bland annat sjunger Våren av Grieg, men översatt av Olle. Anna-Lotta Larsson har med sig sin fantastiske pianist Andreas Landegren och hon gör en underbart fin version på den väldigt aktuella ”Mitt eget land”. En visa som är skriven 1963 men som lika gärna kunde vara skriven idag. Hon sjöng även Evert Taubes ”Min älskling du är som en ros”. Inte en Olle Adolphson låt, men Sven-Bertil Taube fick minnespriset 2006. Anna-Lotta kan verkligen sjunka visor med inlevelse.

Tidigare under dagen hade priserna delats ut i Ivar Lo parken och Lisa Nilsson (som fick minnespriset 2012) läste upp motiveringen när hon presenterade sångensemblen Amanda. En riktigt härlig och duktig kör. De bjöd på 3 låtar och det var verkligen full sångglädje på sin. Kan inte minnas att jag har hört och sett dem tidigare men det var verkligen duktiga och jag hoppas att de dyker upp på andra konserter med blandade artister! Lisa berättade också att numera finns det en Olle Adolphson park sen 2014, där även en byst av honom står.

Tommy Körberg kan verkligen tolka Olle på ett magnifikt sätt och vi fick bland annat höra ”Nu har jag fått den jag vill ha” och ”Nu är det gott att leva”. Och en sån här kväll är det verkligen gott att leva när man får njuta av sådana fina visor framförda av några av våra bäst vistolkare.

Sist att framträda var årets minnespristagare Monica Dominique. Bland annat spelade hon med sin tjejtrio ett par låtar varav de valt att göra en instrumental ”Nu har jag fått den jag vill ha” och en av sina egna ”Come on”. Den sistnämnda lite för jazzig för min smak och bröt av lite på det finstämda som var.

Några få duetter bjöds det också på men hade gärna hört fler.

Kvällen avslutas med alla artister, men inte med en Olle Adolphson visa, utan melodifestivalvinnarlåten, Sommarn som aldrig säger nej. Musik av Dominiques och text av Lars Forssell som var första minnespristagaren, så på så sätt passade den in här. Och när Göran Fristorp finns på scen så måste man ju sjunga den för han var ju ena halvan av gruppen Malta (tillsammans med Clabbe). Kul att höra den live med Göran!

En finstämd tvåtimmarskonsert som visar vilken underbar visskatt som vi har i Sverige och vilka fantastiska röster dessa artister har!