När jag läste att Fred Johansson skulle spela Max i Sunset Boulevard med Glenn Close som Norma Desmond så kunde jag ju inte låta bli att boka biljett för hur kul var det inte att Fred fått den rollen? Att få spela mot Glenn med EON symfoniorkester måste ju vara en väldigt prestigfull roll att få och vilket erkännande av hans fantastiska röst!

Sen premiären har man kunnat läsa den ena recensionen mer lyrisk än den andra över uppsättningen så det var med stor förvänta som jag tog mig till teatern. Där ser vi dock att vita papper på alla dörrar vilket inte brukar vara ett gott tecken. Nåt är inte som det sak. Det kan väl inte vara inställt? Nej folk strömmade ut efter matinén och vid stage door stod en stor skara samlad. Men när vi kommer till vår föreställning och läser vad det står som får jag ju erkänna att vi blev besvikna. ”Owing to the indisposition of Glenn Close, in this evening’s performance the role of Norma Desmond vill be played by Ria Jones”

När vi hämtar biljetten som man inte får byta eller återlämna (vilket vi inte skulle gjort ändå för Fred skulle ju vara med) får vi höra att Glenn varit sjuk sedan torsdagsföreställningen. Väl inne på teatern så kan vi ju inte annat än njuta av den fantastiskt fina teatern. Så fin! Så är det dags att det ska börja och en man kommer in och berättar att tyvärr är Glenn Close sjuk men att rollen ska spelas av Ria Jones. Och ett enormt jubel bryter ut! Min kompis och jag tittade på varandra och undrade nog vad hade vi missat här? Ett sånt jubel för att stjärnan är borta? Den här Ria måste ju vara något i hästväg då! Och det var hon! Vilken fantastisk röst! Ria Jones var helt suverän! När jag läste på om henne visade det sig att hon faktiskt varit med och sjungit på workshopen för Sunset Boulevard just som Norma för 25 år sedan! Då för ung för att göra rollen på scen, men nu fick hon alltså chansen och gjorde det med sådan bravur. Läste också att på torsdags föreställningen hade hon mötts av burop, men sedan av några av de längsta stående ovationerna man sett på teatern när det var slut! Hade självklart varit jättekul att se Glenn för hon ska ju göra Norma fantastisk bra och har ju gjort den på Broadway, men Ria var verkligen inte någon dålig ersättare. Så efter föreställningen så förstod jag mycket väl jublet när han presenterade henne.

Jag har inte sett Sunset Boulevard tidigare utan bara hört några av låtarna som Sunset Boulevard, As if we never said goodbye och With one look, så det var kul att nu få dem placerade in i handlingen. Den avdankade stjärnan Norma Desmond som får oväntat besök av författaren Joe Gilles (Michel Xavier) och ser sin chans till comeback. Max von Mayerling (Fred Johansson) är hennes exman som numera jobbar som butler/chaufför åt henne. Norma blir förälskad i den unge Joe som flyttar in, hela tiden drömmer och planerar hon för sin comeback. Fred är ju helt fantastisk som Max och han är mycket på scen, men tyvärr är det mycket att han bara är på scen och går fram och tillbaka och servar Norma och Joe. Nu är ju rollen sådan, men han har ett par kraftfulla låtar, t ex Greatest Star of All,  där vi får njuta av hans fantastiska röst och publiken älskade honom! Han fick verkligen visa vilken världsklass han har!

Den här uppsättningen är en mer typ av en konsertmusikal eftersom EONs orkester sitter på scenen. Inte ofta en hel symfoniorkester backar upp en musikal. Bättre orkester på en musikal har jag aldrig hört! Och det passar så bra för Sunset Bouldevard är ju en av Andrew Lloyd Webbers mer svulstiga musikaler. Stora maffia nummer som kräver både sina röster och sin orkester! Det här var verkligen i en klass för sig. Så imponerad av hela uppsättningen!

Och även den hör föreställningen fick massor av jubel under föreställningen och självklart stående ovationer när det var slut!

Kommer att hålla koll på vad EON sätter upp för musikal nästa vår för jag ser gärna något annat igen på den här teatern! Det är bara några få föreställningar kvar på Sunset men finns några enstaka biljetter kvar ifall ni ska till London närmaste veckan. Sista föreställningen är den 7 maj. Hade ju varit intressant att se Glenn i den för att kunna jämföra med Ria…

För drygt 4 månaders sen (16 dec) såg jag Kinky Boots för första gången och då var det inte den fulla West End original casten som spelade. Rollen som Charlie Price spelades då av Paul Ayers och inte Killian Donnely. Eftersom musikalen var ett riktigt glädjepiller ville jag gärna se den igen och den här eftermiddagen spelade Killian så nu har jag sett alla i West End orignal cast. Kinky Boots är jättebra, bra musik och man blir så glad av den och så är ju Matt Henry helt fantastisk som Lola! Och att den är en bra musikal det märktes ju på årets Oliver awards. De plockade hem 3 Olivers, Bästa nya musikal, Matt Henry för sin roll som Lola (Bästa skåddespelare i en musikal) och Bästa kostym. Alla 3 väldigt välförtjänta Oilvers. Matt Henry är helt outstanding i sin roll som drag queen Lola! Och kostymerna och alla dessa häftiga Kinky Boots är så värda en Oliver! 6 Tony awards plockade den hem, bland annat för bästa musikal och Billy Porter som Lola.

Killian Donnely är bra som Charlie Price men personligen tycker jag nog att han var strået vassare i Memphis. Charlie Price är killen som ärver sin fars skofabrik som håller på att gå i konkurs för att den typen av herrskor som de tillverkar inte längre efterfrågas. Han får då tipset att ändra in riktning av Lauren på fabriken, helt underbart spelade av Amy Lennox. Det är när han träffar Lola som han kommer på att de ska nischa in sig på Kinky Boots för drag queens! Nåt som tas emot med blandade känslor av de anställda på fabriken.

Det är många roliga repliker och man skrattar mycket. En av de roligaste scenerna är när Lauren inser att hon blivit förälskad i Charlie (The history of wrong guys). Amy Lennox är helt suverän där. Och Matt Henry och hela ensemblen har några fantastiska scener som t ex Sex is in the heel, och What a woman wants. För att inte tala om finalscenerna när de är på modevisningen i Milano, Raise you up och Just be. De numren får en verkligen att må jättebra.

Men mitt i allt det roliga och lättsamma finns det ett underbyggt budskap om att man ska acceptera varandra som de personer som vi är.

Musikalen är skriven av Harvey Fierstein och det är Cindy Lauper som har gjort musik och text. Även om det inte låter precis som Girls just wanna have fun, så finns det glada och positiva som en tråd i musiken.

Det här är absolut en musikal som man ska se och jag kan varmt rekommendera att ni gör det så länge Matt Henry och Amy Lennox spelar på West End.  Till hösten sätts den upp på Malmö opera med Andreas Weise som Charlie och Oscar Pierrou Lindén. Premiär 3 september.